Debattlänkar Aftonbladet  DN  SvD 
Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

Av Mats Sederholm

Jag har i de tidigare krönikorna beskrivit hur människors förmåga att kunna skapa är hämmade av de undertryckta feminina energierna. Vårt medvetande för en kamp mellan å ena sidan, luftelementets tankar, normsättningar, gränser, strukturer, hierarkier och fyrkantighet och å andra sidan, vattenelementets gränslöshet, beröring, kreativitet och känslor. Här pågår det ständiga kriget. Eller rättare sagt, de feminina energierna i vattenelementet är under ockupation av de maskulina. Både kvinnor och män lider av detta, ja, mänskligheten lider av det på bekostnad av ett fåtal.

Jag har också berört hur människors sökande tvingats in i de maskulina energierna. Snustorr filosofi, teosofi och intellektualism. Storartat visionärt meningslöst babbel fyller bokhyllorna på våra bibliotek. Litteraturen hyllar de stora tänkarna, den materialistiska och kliniskt logiska vetenskapen har blivit vår tids religion. Trots att alla inser idiotin med begrepp som Den enda sanna läran så är det precis vad vetenskapen blivit. Ett fåtal naturreligioner äger fortfarande en balanserad existentiell och andlig insikt. Kreatörer inom musik, dans och konst är alltid nedprioriterade medan smarta affärsidéer är vad man tror tjänar människan. Vi vet alla hur fel det är, vi känner det, vi ser det runt omkring oss men vi har så svårt att göra någonting åt det. Den maskulina energin är dessutom den aktiva, den som driver saker och när den aktiva energin tillåts dominera så blir det som det blir.


Luftelementet har några andra nyckelegenskaper som också förklarar hur vår värld ser ut.

Jag har nämnt den maskulina energins egenskaper logik och struktur. I denna energi finner vi förkärleken till att se saker uppdelade. Allt som existerar är åtskilt. Allt är isolerade objekt som samverkar utifrån vissa regler. Inom vetenskapen är det fortfarande Newtons klassiska och fysiska lagar som sätter ordningen och förutsättningarna för tingens samverkan. Människor är främst individer och förhåller sig till varandra genom psykologiska processer. Den kollektiva tanken är utdömd efter alla kommunistiska misslyckanden och möten mellan olika kulturer, religioner eller raser tycks ständigt vara föremål för problem och konflikter. Andlighet stavas religion och religioner är åtskilda. Samverkan och empati förlorar alltmer mark. Solidaritet är ett begrepp som man finner på sociala museer, om det nu hade funnits sådana. Intressegrupper i olika sammanhang finns till för att gynna individers särintressen snarare än att skapa en djupare gemensamhet. Och allt ställs MOT varandra eftersom normen konkurrens är så väl inpluggad i människors medvetanden. Klimatkonferenser bryter samman i brist på samsyn och i botten p.g.a. rättviseskillnader i världen.

Fortfarande tror många att den enskilda människan är den enda vägen till lycka. I en värld som bygger på pyramider är hela grundkonceptet dömt att misslyckas men det spelar ingen roll. Imperiets ”Du kan bli president, du kan bli miljonär” är lögnen vi alla accepterar. T.o.m. inom nyandligheten lyder mottot:  ”Börja med dig själv, om bara just du mår bra så blir det bra för alla andra”.  

Att dela upp och isolera är luftelementet och den maskulina energins främsta regel.

Och när den får härska fritt så tjänar den också makten. Att söndra och härska är det allra mest effektiva sättet att kontrollera människor. Man ger dem en kortsiktig och skenbar frihet(fria media, fria politiska val, fri företagssamhet etc) men sätter in dem i ett ramverk, så stort och vidsträckt att ingen ser gränserna, eller murarna. Endast de som skapat ramverket och som upprätthåller det vet vad som försiggår.

Den feminina energin ser att allt hör ihop och söker helhet. Den vill inte formulera kärleken i begrepp, den vill inte definiera Gud, den söker livet och närvaron själv. Den vill ta sig ut ur ockupationen, den vill röra sig som en vind och få oss att känna in och ta vårt ”förnuft till fånga”. Eller rättare sagt, frigöra förnuftet så att det kan få omfamna mer.  Den vill få oss att vara närvarande vid det allra enklaste i livet. Den vill sätta förnuftet i jord och säga: ”Vad är det egentligen som betyder något?”. ”Vad hjälper kunskaper om vi aldrig kan använda dem i verkligheten?”.


Den feminina energin finns förankrad hos en liten del av vetenskapen, de som studerar i kvantteorier. Där överlever inte "det åtskilda tankesättet". I kvantvärlden fortsätter t.ex. delade fotoner att vara ETT. En delad fotons partiklar skickas åt olika håll men behåller ändå vetskapen om sig själv och uppträder som ETT trots att de är separerade. Den ena partikeln utsätts för hinder och båda reagerar samtidigt och åtskilda. Ett mirakel som förbryllar vetenskapen. Vad är det som håller ihop dem? Även galaxer fungerar likadant. Det finns något som förbinder oss. Etern existerar. Det som är tom rymd är något. Som ett hav som skänker energier ett medium att färdas till varandra på, som en väv där allt levande har en spelplan att agera på. Du lyser med en ficklampa och ljuset tar sig bort dit det du lyser på, men vad har ljuset färdats på? Du ropar och någon hör ditt svar, ljudet färdas på något. Det breder ut sig i ”etern”, i kittet mellan objekten, i existensens egna kropp, den vi alla är en del av. Etern är som en vidsträckt mylla där all typ av energi kan slå rot. Den breder ut sig och låter sig bli synlig när vi upphör att fånga den, när vi slutar att se objekten och delarna, när vi törs lägga våra intellekt åt sidan och bara lyss till närvaron, till stämningen och till vår längtan. Och när vi möter människor med samma längtan så vet vi att det finns något som håller oss samman.


Det är i filmer som Sagan on Ringen där magin och äventyret får komma till uttryck som vi känner oss berörda. Och vi vet att andra som ser den upplever samma vidunderliga känsla av evighet och öppenhet. Vi gör det inte av ett nytt avsnitt av Vetenskapens värld.  För där ges inget utrymme åt dig, där ges en inhägnad och regler som sätter gränser. Där fastslås den absoluta sanningen. Liksom i religiösa skrifter, liksom i de politiska alternativ som serveras dig, liksom de sanningar som media trycker ner i dig. Men den där väven, det osynliga kittet, den vidsträckta myllan där allt kan få sätta sina rötter i, den som tycks breda ut sig från det allra minst ut till galaxer, den som binder allt samman, varför talar ingen om den?  


Den har många namn. Inom det religiösa kallas det för mörker eller Void/tomrum rätt och slätt. Det som inte syns, det som inte går att avgränsa, där ingenting är och inget är upplyst. Som en mamma av gammal generation som fött upp en hel familj, som närt och gett kraft, som vakat och brytt sig, som varit myllan där alla kunnat växa upp i. Hon som bara är. Grunden, självklarheten, intigheten men ändå skapelsens ursprung, alltets moder som aldrig skiljer sina barn åt, för kärleken, livets ursprung vet inga gränser, väven varifrån all kan uppstå finns överallt.

Och ändå är denna mäktiga och oerhörda skapelsekraft och alltets liv och ursprung undertryckt. Teosofer, tänkare, präster, vetenskap, politiker ja hela vår värld har lärt oss att inte gå in på detta. Vi får lära oss om den i sagorna men återvänder till de hierarkiska uppdelningarna av mänsklig utveckling framlagt av någon författare som själv blivit förnekad den feminina grundkraften. Experter som i pur rädsla har överfört hela sitt varande till huvudet och intellektet. De fnyser åt fantasierna och skyndar till reglerna som ger dem kontroll och ro.  Det ger dem legitimitet i en värld formad som ett Excel-ark med rader och kolumner.

Luftelementet ger människor koll på tillvaron, den ger fästen vi kan hålla oss till. Begrepp, ord, värderingar, uttryck och intellektuella skolningar som skänker vissa en känsla av begåvning. Men den skjuter förbi allt det som förbinder oss. Den ratar samhörighet, gemensamhet och det gränslösa. I en värld där gränser, kunskapsglosor och existentiella ordningar är vad som ger rädslor ett fäste att hålla i, så blir dess motsatser, frihet, känslor, mystik, magi fysiskt varande och extas, dess värsta fiende.  

Därför lever vi människor med halva vårt varande, den feminina delen, fängslad. Därför släpar vi på bojan runt ena foten och därför blir livet så kämpigt, så ensamt och tomt för de flesta. Livet själv hålls inne, det innerliga, det som Ebba Grön sjunger om: ”Mamma, pappa var är allt?”.


En av de mest allvarligaste konsekvenserna av att undertrycka den feminina energin är att vi förlorar vår möjlighet till att skapa vad vi önskar. Den personliga förmågan till att skapa hör ihop med hur vi formerar våra tankar OCH hur vi rent känslomässigt kan "visualisera" vad vi önskar uppnå. För, i motsats till vad som ofta uttrycks inom nyandligheten, så räcker det inte med att "se" sina drömmar framför sig. Att tänka dem, att ha rätt mindset är bara början på ens personliga skapelseprocess. Det tomrum, kittet som håller ihop kosmos, medvetenheten som i vårt materiella skapelseögonblick Big Bang började bre ut sig, svarar inte på dina tankar, det svarar på dina känslor.

Den feminina energin, allt det som vi lärt oss vara "mjuka grejer", olönsamt, ovetenskapligt är något som jag vet att du läsare redan känner till och det är det som är så jäkla skönt. Vi måste bara lära oss att återuppväcka denna grundkraft. Vi måste bli vakterna som ger den skydd, gralens väktare. Vi måste hjälpas åt att ge den namn och strukturer och göra den möjlig att ta på. Vi måste släpa in denna energi, likt en trojansk häst, till vår värld.  Och viktigast av allt, vi måste vara den. Och vem vet, kanske vi får hjälp av skapelsens eviga cykler, kanske ligger det i en naturlig utveckling att knoppen brister och en ny blomma vecklar ut sig.

Mats
   
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Om man vill kontrollera världen, hur gör Illuminati, hur verkar de mot bakgrund av det maskulina och det feminina?
Genom att blockera/skada/undertrycka den feminina aspekten så åstadkoms en hel rad med saker. För en grundgenomgång av de fyra elementen, se del 1.

Själva skapelseprocessen stoppas. Genom att undertrycka VATTEN-elementet alltså,  känslor, intuition, inkänning, kreativitet etc så tvingas människor att koppla upp sina verklighetsbilder, sin medvetenhet till LUFT-elementet. Alltså, till färdigförpackade,  fyrkantiga, logiska och redan vedertagna sanningar. Allt sådant som går att kontrollera. En människa som däremot använder sig av intuition, av sina känslor och som inte accepterar de färdiga normerna blir farlig i det maskulina LUFT-elementets värld.

Striden om människan är en strid om hennes tankar.

Men lika effektivt är det att blockera det feminina JORD-elementet. Själv DO-IT energin får inget eget värde. Att handla och utföra blir en second-hand vara i jämförelse med alla smarta tankar.  Den fysiska kroppen, den fysiska känslan, vårt tempel förvandlas till en apparat, ett bo som tjänar de förhärskande tankarna. En medicinsk apparat.

Men framförallt, att inte få pröva sina tankar i verkligheten ger ingen återkoppling. Det sista avgörande steget i skapelseprocessen bagatelliseras. Det verkliga livet, den feminina och oförutsägbara jordade verkligheten blockeras. Allt sådant som hör till det nära, det omedelbara och det vardagliga. Empatin, lyssnandet och en distans till de världsliga visionerna och intellektuella lösningarna bagatelliseras. Jordens och livets egna äventyr, dess magi och det fria prövandet hålls tillbaka. ”Skärp dig så här ser verkligheten ut”, säger dina medmänniskor fastkopplade i sina tankefängelser.

De kontrollerande krafterna ser ALLTID till att underordna egenskaper som äventyr, magi eller tid till fysisk närhet. Oförutsägbarhet, bristen på paragrafer/regler, känslor, eget prövande, fri kreativitet, annorlunda tänkande har genom historien ALLTID ansets vara hotfullt för makten. De stör, de skapar kaos, det saknar riktlinjer och de går inte att standardisera. De utövas av både män och kvinnor men tillhör alla den feminina polen.  Fundera på detta en stund. Ni ska se att det stämmer rakt igenom i allt vad ni erfarit i livet.

Kunskaper i den maskulina världen är färdigförpackade begrepp såsom ”kunskapsglosor”, en uppsjö av riktade politiska, religiösa och existentiella fållor. De flesta kommer i konflikt med varandra eftersom helheter, de inkännande och gränsöverskridande begreppen, alla feminina, alltid underordnas.  Fred som bygger på förmågan att se den andres värld, är inte en del av maktens agenda.  Guden Vishnu den maskulina ”upprätthållaren”, den konservativa aspekten kämpar för att hålla Gudinnan Shiva ”förstöraren” under kontroll. Spelet dem emellan är skapat av den neutrala Guden Brahma.


För er som läst Robotfolket så känner ni igen det hela från det babyloniska skapelseeposet Enuma Elish. Där är det Guden Marduk som dödar urmodern Tiamat och bestiger tronen som gud över alla gudar.

Men många gånger och speciellt I den österländska synen på maskulint och feminint, som t.e.x. Yang och Yin, ser man dessa två begrepp som en del av vår skapelse. De går att finna i allt. I vår mat, i vår andlighet, inom vetenskapen o.s.v. men när man förflyttar sig till västvärlden så tycks det finnas en kantring åt just Yang energin, den manliga. Den märks inte minst i människors andliga sökande.

För i sökandet efter andlighet så kantrar det gärna åt luftelementets sinnliga och filosofiska energi.

Antroposofins(anthro=man; sophy=visdom)  grundare Österikaren Rudolf Steiner (1861-1925) började sin karriär inom den akademiska världen. Med tiden ägnade han sig åt filosofi och även teosofi(allmän benämning inom esoteriska traditioner). Han såg människans utveckling i formen av sju stadier. Dessa ligger bl.a. till grund för Waldorf-pedagogiken. Steiner sa: ”Det mänskliga intellektet kan tränas så att det kan höjas over materiella ting och därmed innefatta en större andlig realitet”.

Antroposofin och Steiner sa också: ”Med förebild i teosofins världsålderslära antar man att världen och därmed människan utvecklas i sju stadier (eller perioder),”

Tron på utvecklingen av människan via ett antal mentala utvecklingssteg finns hos nästan alla filosofiska andliga tänkare. Martinus(1890–1981) den danske författaren och hans kosmologi, ansåg att allt levande går igenom sex tillvaroplan. 


I samma spår finner man mannen med aliaset HENRY T. LAURENCY och hans ”Livskunskap” .
”Under sin vistelse i människoriket genomgår individen (monaden, urjaget) fem utvecklingsstadier indelade i olika nivåer.”

Så är det fel att tro att människan utvecklas enligt vissa mönster/normer?

Nej givetvis inte, men utvecklingen av en människa sker inte enbart på en rent mental nivå. Den sker när de feminina och maskulina aspekterna verkar i balans, när det finns ett kretslopp, en process där människan skapar nya och bättre betingelser både på ett mentalt, känslomässigt, kroppsligt och en passions/viljemässig nivå. Alltså, i verkligheten helt enkelt.

Den hierarkiska/mentala synen på människan där de feminina aspekterna känslor, kropp och en jordisk närhet/verklighet är nerprioriterade leder bara till tomhet. Ett slags hobbysökande utan mening.


Om man beger sig till naturreligioner i Afrika och Australien så är det existentiella sökandet någonting helt annorlunda. I vår patriarkaliska tradition med de stora religionerna så har också naturreligioner betraktats som ”primitiva”. Inte oväntat så finns här t.ex. dansen, naturen och känsloyttringar som en självklar del. Allt tillhörande den feminina aspekten. Likadant är det i de nordamerikanska naturreligionerna och liknande bland de australiska.

Kristendomens erövring har tryckt ner de feminina energierna över hela världen. Gudsaspekten som tidigare fanns integrerad i naturen, marken, lukter, smaker och känslor har förpassats till ett rent idémässigt ideal som t.ex. Jesus. Kristendomen var också grunden för Steiner och flera av de andra teosofiska tänkarna.

Dagens normer och hur ett sökande efter jordiska sanningar eller kring andlighet ska gå till, är fortfarande orienterat kring ”MIND”. Men inte bara handlar det om en maskulin dominans, det finns också starka inslag av manlig dominans.

Inom LAURENCYS hylozodik kan man angående manligt och kvinnligt läsa:
”Genom kvinnans instinktiva förmåga att spela förstående ha många män bringats på fall; ett tecken på alltjämt härskande psykologiska blindhet. Från kvinnans sida behöver det icke alltid vara erövringslusta. Hon vill vara behaglig.”

En av Sveriges törsta ”ambassadörer” inom läran Lars Adelskogh uttalar sig:

"Mannens värld är världen, kvinnans värld är hemmet. Mannen strider och leder. Kvinnan vårdar och när. Försök att vända upp och ner på detta normala schema, och alla blir bara olyckligare."

Och angående känslor och intellekt skriver LAURENZY i sin livskunskap:
”Emotionalitet är illusivitet och således ofrånkomlig förfalskning av verkligheten, hur reellt det än må förefalla oss i upplevelsen. Endast det mentala kan frigöra oss från detta beroende.”

Så blir det när de feminina aspekterna är direkt skadade hos folk.

Många sökare tror att kunskaper har en riktning. Nästan alla andliga vägar fungerar så. Läs din bibel, läs din toran, läs koranen, eller läs på om de olika utvecklingsstadierna. De är alla inringade av EN väg till Gud. Religiösa dogmer skapade av de som vill kontrollera och låta andra manifestera deras egen ordning. De olika vägarna skapar konflikter. Massor splittrade i sin andliga tro är lättare att kontrollera än människor som ser andligheten som en sammanhållen och naturlig kraft. Den feminina aspekten, moderspekten söker just helhet och en gränsöverskridande existentiell syn. Därför utgör den ett hot och väcker en känsla av avsky för de som fortfarande tjänar makten och kontrollen.
Men om vi backar till de fyra elementen så ser man att utvecklingen hela tiden passerar genom dessa fyra element. Som en fyrtaktsmotor.  För när man har blivit drabbad av sin själsliga välja, känt den emotionella dragningskraften, förstått och sedan prövat den i handling, så börjar man om igen. Till skillnad mot tron på en riktad utveckling, så sker här en utvidgning. För efter ett varv runt, så börjar nästa varv alldeles utan på det förra. Som en spiral som utvecklingsvarv efter utvecklingsvarv bygger på kunskapsmassan. Som en snöboll som växer.  Det finns ingen riktning, bara utvidgning.  Tron på riktningen kommer av LUFT-Elementets dominans. För där gäller strukturer, hierarkier och fasta gränser. Den enda sanna utvecklingen är en sammansatt. Seendet är förmågan att lägga pusslet och se motivet, inte att samla så många pusselbitar i samma färg som möjligt. I vår värld så har saker och delar gjorts viktigare än sammanhang. Det maskulina före det feminina. Det "smarta" är viktigare än det visa. Kittet som håller oss samman - empatin, närvaron och kärleken själv är underprioriterat.


De teosofiska/esoteriska traditionerna går långt tillbaka i historien. De går in i varandra, nya dialekter skapas och möter varandra igen. Som rötter som snirklar sig runt varandra. Ordenssällskap av typen frimurare och rosenkorsorden bär på en hel del av dessa traditioner. Och det är samma maskulina tradition här. Kunskaper och utveckling hålla effektivt separerade från de feminina aspekterna och förvandlas till förvisso mycket intressanta kunskaper, men den feminina gudsaspekten lyser med sin totala frånvaro.


Under antiken så var ljuset, det upplysta och de illuminerade, de som gavs kunskaperna, utvalda och tillhörde aristokratin. Det gav och ger än idag de härskande kontroll, det håller upp strukturerna och gränserna, det maskulina. Min och Lindas research såsom medlemmar inom rosenkorsordern under ett år gav oss exempel på exempel på inte bara en maskulin dominans utan även en manlig. Det är visa män och söner som dominerar i undervisningen.


Dagens frimurare och rosenkorsare tar del av samma grundläggande esoteriska kunskaper som man gjorde i den antika världen. Den ger insikter om hur människan och kosmos fungerar. Den berättar om själen, om tingens ordning i en vidare mening och kompletterar dagens vetenskapliga, materialistiska och smala kunskapsvy. Den är idag tillgänglig på ett helt annat sätt, men fortfarande är den dold bakom titlar och hierarkiska undervisningsordningar.

Få läror berättar om hur man integrerar kunskaperna(LUFT-Elementet) med livet(JORD-Elementet), Få berättar om urmodern eller om gudinnekrafter. Du får INTE lära dig om att bejaka dina känslor eller hur viktigt det är att få upptäcka en själv genom att låta det emotionella ibland få verka fritt och oberoende av intellektet.  Ibland så är det rena skrattet det som läker. Ibland kan ilska verka befriande.  


Kunskaper om livet är inte som att lära sig laga mat genom att läsa en bok. Man skulle inte behöva säga sånt här, men man måste: Det går inte att lära sig laga mat genom att klara av matkonstens sju utvecklingsstadier om man aldrig rent fysiskt smakat på maten. Om man aldrig lärt sig stilla sina tankar och med slutna ögon smaka på en tesked av grytan för att veta om där finns en krydda som fattas, så vet man, trots alla initieringar och trots sin förmåga att kontrollera sina känslor till 100%, ändå inget om mat. Tvärtom, man måste ALLTID vara beredd till att mista kontrollen, att låta sig bli överraskad. Det är tvärtom så att kunskaper och känslokontroll MÅSTE hävas för att man ska kunna skapa nytt. Kreativiteten och vår skapelseprocess kräver öppningar i staketet.

Och det är inte som en del tror om utvecklingsstadierna, att ju mer man lär sig om mat, desto mer av det emotionella, det smakfyllda kan man lägga bakom sig. För allting återvänder alltid till smaklökarna, till gommen och upplevelsen.

Missuppfatta nu inte denna trippel-krönika. Att ta del av kunskaper är viktigt. Att lära sig om helig geometri, att förstå kabbalans "Livets träd", att upptäcka matematiken bakom atsrologi, numerologi etc och att rent allmänt få tankestrukturer och en massa AHA-upplevelser är ett riktigt nöje. Jag talar av egen erfarenhet. Jag uppmanar alla att läsa och ta del av allt som erbjuds. Att utvecklas består delvis av en ren intellektuell förståelse. Men om man vill växa och utvecklas så måste man låta rötterna gro i jorden annars står man inte stadigt. Den verkliga lyckan är när man i levande livet kan integrera det man förstår med vad man upplever.  Detta är förutsättningarna på jorden och det är här vi verkar. Frukta inte. Free your mind.

I den sista och avslutande krönikan skriver jag om kampen mellan de två energierna. Viljan att dela upp vår tillvaro i smådelar eller viljan att se tingen i dess sammanhang.

Mats            
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Linda Bjuvgård

Vi vet vad vi inte vill ha, va? Av någon anledning är det så mycket enklare att fastslå. Jag ska ta några av mina egna exempel:

Jag vill inte…
 …leva i en värld där kvinnans kraft och essens är så förtryckt att kvinnor förtrycker sig själva och varandra av gammal vana…
…att främmande människor ska ta hand om våra barn mer tid än vi själva gör. 
…att våra föräldrar – den dagen de blir gamla - ska bo på institutioner där de aldrig mer får komma ut i friska luften. Där underbetald och ibland ganska understimulerad personal, som de inte känner, ska torka dem i rumpan.
…leva i en värld där svälten bland världens barn faktiskt har ÖKAT de senaste decennierna, trots alla 50-lappar vi sms:ar in under pågående TV-galor.
…leva i en värld där soldater nu använder mammor som levande sköldar i krig? Mammor som dör mitt framför ögonen på sina barn, barn som dessutom tvingas leva utan både mamma och pappa resten av deras miserabla barndomar.
…ha en värld där kvinnors bröst är så sexualiserade och ägda av männen att det är helt okej att flasha dem i filmer och på stora affischer på stan, medan kvinnor som ammar sina små sitter och gömmer sig på toaletten för att inte stöta sig med amningsfobiker.
…att pojkar ska skolas in i en hårdhet de inte äger, en tuff yta som skyler ett sårbart hjärta.

Och så vidare. Ni kan redan en massa andra saker som är fel med denna värld. Saker långt grymmare än de jag nyss räknat upp. Saker så hemska att jag knappt klarar av att tänka på dem.

Går det att göra på något annat sätt? Är en annan värld möjlig eller måste vi ha det så här? Vem bestämmer hur det ska vara?

Jag lyssnade på John Lennons julsång här om dagen. Ni vet den där som går ”so this is Christmas…”. Har ni hört vad kören sjunger vid sidan om?

”War is over. If we want to. Now...”

Smaka på de orden. Jag hade aldrig noterat dem förut. Så enkla men så oändligt sanna. Jag försökte med så många fler ord säga samma sak i min krönika ”Fred – Äh, vem bryr sig!”. Men eget ansvar och insikten att det inte behöver vara så oerhört komplicerat tar emot. Och mer än så. Det gör människor arga. Vi bär alla på så mycket smärta eftersom vi alla – mer eller mindre men aldrig helt utan - bombarderats av denna världs sjuka normsystem och perversiteter allt sedan vi tog våra första andetag.  Vi tror att livet ska innebära en viss dos smärta. Att det är menat så och inget att göra något åt. När så någon kommer och påstår att kanske, kanske det inte måste vara så, att det kanske, kanske inte är sant – då gör det ännu mer ont.

”The pain you carry is the love you withhold” (“Smärtan du bär på är den kärlek som du håller tillbaka”).
Alex Collier

Vårt stora grundproblem, har jag märkt, är att vi inte ens har förmågan att se en annan värld framför oss. Det tycks som om vår fantasi inte räcker till och som om vi har en inneboende spärr som slår igen och stänger alla dörrar till utopia så snart vi börjar komma någon vart i våra tankar. Ett mentalt och känslomässigt fängelse inte helt olikt det som omgärdar en misshandlad kvinna som är så nedtryckt att hon tycker att hon inte är värd nåt annat.

Så den normdränkta, robotifierade och ack så nedtryckta människan muttrar:
”Jaha, du tänkte sååå… Men det känns ju inte möjligt… Ha ha, hur skulle det någonsin kunna bli så?! Du ser ju hur det ser ut i världen…”

Men om vi inte ens klarar av att drömma om den värld vi vill leva i, hur ska vi då kunna skapa den?

Det kan vi inte heller och därför är det så viktigt att vi sätter igång och drömmer!  Vi inte bara borde drömma, vi måste, annars händer ingenting. Det är sant att tanken är skapande. Först kommer den inspirerande gnistan som vi oftast inte ens lägger märke till, sedan kommer tanken.  Först därefter kan vi så småningom handla (för en esoterisk förklaring av detta läs gärna Mats artikelserie).

Så vi måste börja tänka på och visualisera oss den värld vi vill ha. Och vi måste våga ta ut svängarna också. Inte nöja oss med halvmessyrer. Lek med tankarna! Ställ krav på livet! Det är okej att drömma stort. Vad som helst som funkar inom naturlagarnas begränsningar är möjligt (kanske mer än så…). Vi behöver knappt ta med någonting från den gamla världen in i den nya.

En indelning av planeten i länder är ingen naturlag (och en värld utan länder betyder inte per automatik en likformad värld utan mångfald - det är elitens version, inte min.)
Pengar är ingen naturlag.
Hierarkier är ingen naturlag.
Ledarskap är ingen naturlag.
Ej heller känslomässig smärta. Tro det eller ej.

Varje gång våra tankar krockar med ett ”fast blablabla bara måste vi ha i alla fall” bör vi stanna upp och tänka till. Är det verkligen så? Kanske men också kanske inte. I vart fall ska inget tas för självklart.
 
För vet du vad.  En annan värld ÄR möjlig. Och vi KAN skapa den.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om den värld jag önskar (och ännu mer om den framöver).

Jag tänker mig att vi återgår till att leva i stammar. Kanske inte ute i bushen direkt och inte utan skojig teknik, men i vart fall nära naturen. Jag tror att vi är skapta för just detta. Vi behöver varandra. Vi behöver nötas och blötas mot varandra och vi behöver varandras stöd. Småbarnsföräldrar ska inte bo isolerade och utlämnade till att på vansinnets rand ta hand om skrikande bebisar klockan 3 på natten. Det ska finnas andra människor omkring dem som kan ta över när det behövs. Andra människor som blir nära och trygga vuxna för barnen de också. Människor som finns där och avlastar för att de vill det, inte för att de får betalt för det.

Och självklart finns det gamla människor i stammen också. De är en stor tillgång med sitt tidsperspektiv, sina minnen av det förflutna och sina kunskaper. Och när de inte orkar mer så finns hela stammen där för att ta hand om dem.

I min drömvärld är människor snälla och respektfulla mot varandra. Vi låter kärleken flöda utan motstånd för alla vet att de är värda kärlek och att de får allt de behöver. Brist existerar inte, inte i någon mening.  Vi omger oss inte med mängder av materiella ting, bara det vi verkligen behöver och njuter av.

Och självklart har kvinnans kraft och väsen sin självklara plats, till gagn för båda könen.

Hur ser era utopia ut?

En annan värld ÄR möjlig. Och vi KAN skapa den.
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

Av Mats Sederholm

Förra årets sista månader kom att handla mycket om sanningsrörelsen.  Den är viktig och vi stödjer den för sitt frimodiga sökande efter sanningen, sin förmåga att se längre och att inte fastna för auktoriteter o.s.v.  Vi är en del av den.

Ett drama, en teaterföreställning spelades upp som jag hoppas förmedlade en hel del insikter, bevis och eftertankar till publiken/läsarna. Det är i alla fall vad ett av de starkaste syftena var och är.

Sanningsrörelsen i all ära, men Klar Sikt har sin egen väg i allt detta. För det är faktiskt så att många viktiga områden sällan kommer upp ens i sanningsrörelsen och som ligger oss varmt om hjärtat.

En av de nyckelbegrepp vi lägger stor vikt vid är förmågan att gestalta och VARA det man skriver om. Ett exempel på detta är aktivism-delen hos vaken.se. Att verka i det praktiska livet och att gå från tanke till handling. Att möta och verka bland fysiska och verkliga människor är en förutsättning för att kunna skapa en förändring i världen. Vem som helst kan göra det, där man verkar och där man befinner sig. Att våga ifrågasätta floskler och fördomar bland arbetskamrater, att öppet stå upp för andra som offentligt riskerar sin status, sitt rykte i sin iver att verka för rättspatos, är några exempel.

Andra frågor som annars lyser med sin frånvaro är typiskt kvinnliga frågor såsom skola. omsorg, mående och patriarkat. Även andlighet saknas. Det förvrängs och överförs till frågor om religion eller ateism.  Magi, inkänning och känslor är ytterligare områden som lätt körs över av politik, filosofi eller intellektualism i allmänhet.

Bakom alla dessa områden finns grundenergier kopplade till vår dualistiska skapelse. Maskulina och feminina energier är grunderna till allt som existerar. Maskulina och feminina energier  är inte samma sak som män och kvinnor även om det finns en dominans av maskulina energier hos män och feminina energier hos kvinnor.


Från Asien och främst taoism kommer begreppen Yin och Yang, feminint respektive maskulint.  I den iranska Zoroastrismen befinner sig den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum. I hinduismen finns gudatriaden Brahma–Vishnu–Shiva , alltså, skaparen (neutral),  uppehållaren(maskulin) och förstöraren(feminin).  Gemensamt är balans-aspekten. Man ser det maskulina och feminina som två komplement ytterst, någon som ingår i skapelsen.  

Oavsett ursprung så går de två dualistiska motsatserna eller komplementen om man så vill, som en röd tråd genom alla existentiella funderingar och kunskaper.

Hur hänger allt detta ihop, vad för mening har det, vad kan man utläsa av detta? Var kommer aktivism, kvinnlighet, politiken, handling,  andligheten eller känslor in i allt detta?

Jag ska börja med att illustrera hur maskulint och feminint har med utformandet av vår värld att göra och med hjälp av de fyra elementen. De är eld, vatten, luft och jord.


Jag nämnde dualismen, de maskulina och de feminina energierna. Men här är det FYRA element! Ja , men de blåa är maskulina och de röda feminina.  Två par av maskulint och feminint alltså. Men varför? Var börjar skapelsen?  I denna illustration börjar den vid siffran 1, alltså i eldelementet som är maskulint, sedan 2, vattenelementet som är feminint. Dessa två utgör det första paret. Sedan kommer 3, luftelementet som är maskulint och sist 4, det feminina jordelementet. De sista två utgör det andra paret.

Det första paret, eld och vatten, verkar mest utanför det medvetna. Eldelementet symboliserar en själslig, omedveten men väl riktad vilja. Steg två i denna skapelseprocess är vattenelementet. Det präglas av en ren känsla, fortfarande utan struktur eller form, men den anas i en som en längtan efter något, man känner inspiration, en ren lust, en beröring eller en vilja till förändring. Därefter så fortsätter skapelseprocessen ner till det medvetna planet. Den omedvetna viljan(eld), som yttrat sig som en känsla(vatten) får nu struktur i luftelementet. Den kläs i våra medvetna tankar, den formas av vårt intellekt, den kan uttryckas i ord och den kan ses i sitt sammanhang. Man kan göra en bedömning av hur den ska kunna gestaltas och OM den går att genomföra. Till sist så kommer vi till jordelementet. Just DO it. Alla spekulationer, idéer, intellekt o.s.v. är passerade.  Kyss henne, slå till bollen, klicka på submit och beställ den där häftiga boken, släpp ner det vikiga brevet i brevlådan eller vad ni vill.

Den riktade viljan (ELD,maskulint) befruktar känslan(VATTEN, feminint). Ur detta föds tanken. Tanken(LUFT , maskulint) befruktar den jordiska  verkligheten(JORD, feminint) och skapelsen är komplett.

Ett varv i skapelsens kretslopp är gjort.

Man har låtit sin själ verka, man har känt inspirationen, man har förstått den och kan forma den med sina tankar. Man gestaltar den slutligen i handling. Och först då är man redo att gå vidare i livet.

Men, kanske någon undrar, om t.ex. både ELD och LUFT är maskulint, varför har de inte samma egenskaper? Svaret är: De har det, men de får en aning olika innebörder när de verkar i det medvetna i jämförelse med det omedvetna. Den maskulina energin är i grunden riktad, begränsad, logisk och aktiv medan den feminina energin i grunden är obegränsad,  känsloorienterad och holistisk.

Vi har fått lära oss att allt uppstår i tanken, men detta är en rent materialistisk föreställning. När tanken uppstår är skapelseprocessen redan på väg mot sitt slut. Vi lever i en materialistisk värld där det medvetna är dominerande. Därför betraktas just tankar, intellekt och logik som det härskande, inklusive vetenskapen. Därför så är det naturligt att se tanken, LUFT-elementet som det viktigaste och alltings början. Det är också maskulint och dominant som energi. LUFT elementet har för övrigt sitt fysiska säte i vänster hjärnhalva.

Man kanske kan fråga sig vad meningen med livet är ifall ens skapande redan är bestämt ifrån själen. Meningen är att verka i det fysiska. Vi är här för att delta i äventyret och osäkerheten. Om man är rädd för det så blir man aldrig lycklig. Vi lär och utvecklas och breddar oss. Men vi inkarnerar också för att det vi är på andra sidan inte är fulländat. Själen söker det materialistiska, människor söker det andliga. Ett skapelsens kretslopp men i ett vidare perspektiv.

Men tillbaka till dualiteten på jorden. Människor som får bra betalt, som kan göra karriärer, som blir upphöjda blir det för att de behärskar LUFT-elementet. De är bra på att verbalisera sina budskap, de är bra på att lobba för sig, det uppvisar en ”smarthet”, är strategiska, pålästa/fakta orienterade och logik/hierarki/konkurrensorienterade. Tillsammans med det andra maskulina elementet ELD och viljan, har de dessutom möjligheterna till dominans.

Hela vår värld och främst västvärlden har de maskulina energierna som grundnormer.

För ni vet ju hur det går för de där som istället för att bara verka i tanken istället hörsammar känslan, alltså det föregående skapelsesteget. De anses som flummiga, opålitliga, inkonsekventa och bara jäkligt svårförståeilga. Här har vi de med kreativa yrkena eller de som upprätthåller empati, närhet, visioner och sammanhang istället för att falla in i LUFT-elementets uppdelningar, strikta logik, oempatiska betraktelsesätt o.s.v.

När man befinner sig just där mellan vatten och luft, mellan den oformliga känslan och den begripliga tanken så utspelar sig inte sällan ett inre krig. Vattenelementets ”Åhh vad jag längtar efter att bara få känns mig fri, att komma loss, att få göra något nytt” slåss mot luft elementets: ”Hmm men jag har ju allt vad jag behöver, i alla fall enligt gällande praxis”. ”Vad är det jag kan längta till, vad är det jag vill ha?”. ”Det kan ju inte vara att jag skulle börja jobba med det där, det passar inte mig, jag har inte den utbildningen, det är inte jag, även om det känns kittlande” o.s.v.


Känslan stämmer inte med våra tankar om verkligheten. Våra dogmer, vår kultur, våra sociala regler bestämmer våra tankar. De är det ”sunda förnuftets” säte. Känslan och inspirationen riskerar att komma i konflikt med gällande normer.  Kreativiteten, äventyret och det osäkra(feminina) riskerar att störa den maskulina ordningen. Eller som jag skrev om Zoroastrismen:  Den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum.

Men ont för vem och gott för vem? När de feminina energierna krackelerar de maskulina så blir de så klart onda … ja, alltså för de maskulina energierna, de konservativa!  Feminina energier skapas kaos…jo i den maskulina världen. Men sett ur skapelsen så ingjuter oordning eller annorlunda infallsvinklar istället ett positivt nyskapande. ”Synd på skogsbranden, men vilken ny och spännande fauna som kommit fram”.  Det finns förstås obalanser åt båda hållen. En överdriven konservatism eller en ständig ström av ”omöjliga idéer”. En överdriven tro på intellekt och realism eller tvärtom, en överdriven hängivelse åt känslor. Balans är vad det handlar om, jämt balans.  

Hur gör man ifall man vill kontrollera världen med hjälp av insikterna om det feminina och maskulina?
Hur har detta påverkat våra filosofiska tänkare och andliga sökare?

Mer om detta i Del 2   

Mats 
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

En plågsam historia. Ja något annat kan man inte kalla klimatkonferensen i Köpenhamn. Jag tillhör dock inte de som gått och hoppats på nån överenskommelse av flera skäl.
Eftersom jag långt ifrån är övertygad om att det är mänskligheten som skapar uppvärmningen så har hela konferensen varit en underordnad fråga. Men det viktigaste skälet för mina låga förväntningar är det faktum att världen inte är redo för överenskommelser.

Mänskligheten saknar den sociala/andliga mognad som krävs. Normsystemen som härskar på denna planet gör det inte möjligt. Girighet, stålar, makt och den envisa tron på konkurrens sätter stopp. Tron på herrar i kostym, tron på att våra folkvalda kan skapa en verklig förändring, tron på att strategier, prat och tankar är viktigare än hjärta är den drömvärld som människor lever i. All denna tro borde fått sig en riktig knäck nu, människor borde vakna till, men icke. Mänskligheten lever i rädsla och då törs man inte utmana, då törs man inte vakna. Och som en f.d. duktig bloggare en gång sa:  ”Man kan inte väcka människor som låtsas sova.”

För allt detta är enbart människors eget fel. Människor väljer att ha kvar de gamla värderingarna, de vill inte riskera sina patetiska och materiella komfortzoner . De fortsätter att rösta på partier som upprätthåller normsystemen, de tror på vad media skriver, de pekar åt medmänniskor som vågar utmana dårskapen. De håller de krafter som dirigerar världen vid liv utan att förstå det.  Människor har kapacitet att skapa en helt annan värld och en helt annan medvetenhet om miljön men är planterade inuti ett system vars ramar alldeles för få törs utmana. Det är sorgligt att se alla dessa gröna aktivister som tror på vår världs grundsystem, det är tragiskt att läsa människors uppgivna tankar. Man blir förbannad när man läser media eller när man lyssnar på våra politiker och den politiska bloggvärlden. De skyller på enstaka länder, världsledare eller på ideologier. Det är frusterande när ingen törs se de verkliga hindren, fast så många vill väl.

Tyvärr riskerar detta mänskliga misslyckande till klimatkonferens att utnyttjas. Det borde leda till ett djupt ifrågasättande av våra normsystem, sådant som bl.a. leder till de ständiga tvisterna mellan rika och fattiga länder,  men riskerar istället att bli till ett verktyg för de som önskar ett starkare kontrollsamhälle, för de som önskar en hårdare global kontroll och ett kontrollerat världsstyre.  Det riskerar att gynna de korta perspektiven, det riskerar att ge ännu mer näring åt regler och begränsningar, det ger mandat åt ännu fler hökar och en omänskligare värld.

En annan värld är möjlig.

Och det är bara att hoppas på att inte alltför mycket skada sker innan vi insett detta.

Julen är över oss med sitt eviga mörker och med kyla. En perfekt tid för stillhet och eftertanke.

God jul och gott nytt år alla läsare från oss på Klar Sikt.

Debattlänkar: DN  Aftonbladet SvD DN

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Miljön

Av Mats Sederholm

Krönikan ”Med rätt att ifrågasätta"  i sin minimerade form på Sourze.se, har bemötts av EXPO-skribenten och anti-semitism-jägaren Jonathan Leman på sin blogg.  Som vanligt är det tvistade vrångbilder i stil med vad som redan går att läsa om i krönikan.

I samband med Kalla faktas granskning skrev jag:

” Inte ens antisemitism-spåret kunde backas upp med ett enda exempel eller bevis för att sanningsrörelsen skulle ha med antisemitism att göra. Kanske har det faktum att Kalla Faktas redaktör Kajsa Lindohf själv är judinna, påverkat programmets omdöme. Det är hur som helst lika tragiskt varje gång någon indirekt försöker utnyttja en av historiens grymmaste händelser i retoriskt syfte.”

Enkelt uttryckt: När man kritiskt ska granska något och själv är invecklad i en religiös/etnisk tillhörighet så riskerar man att bli partisk/jävig i sin bedömning. Det är en mänsklig fälla och en självklarhet för alla läsare!

Så vad gör Leman när han ska försvara sin EXPO-kollega tillika Kalla Fakta redaktör? Jo, han klipper ut meningen:

”Kanske har det faktum att Kalla Faktas redaktör Kajsa Lindohf själv är judinna, påverkat programmets omdöme.”

Och drar slutsatserna:

”I ett försök att förklara att påståenden om antisemitism inom sanningsrörlsen är felaktiga hävdar Sederholm alltså att judar har dåligt omdöme och per automatik är partiska i en viss riktning.”

Den fullständigt vrickade slutsasen blir att jag menar att alla judar har dåligt omdöme! Jonathan "Hacke hackspett" Leman, antisemitism-djungelns egen pajas, förstör inte bara för sig själv, för EXPO utan sorgligt nog ocskå för de som är utsatta för skämt om judar, eller de som fortfarande lever och kan vittna om förintelsen m.m.


I min skrift Illuminati for dummies ger jag exempel på information/material för de som vill veta mer om Illuminati, om hur världen styrs m.m. Jag nämner ett antal författare vars böcker innehåller nyttiga fakta och i den meningen är de suveräna, men i övrigt tröttsamma att läsa. I J Linas fall så finns det en kantring mot det anti-judiska. Något som är sorgligt att ta del av och som jag också varnar för i samma skrift.

Leman skriver:
” I sin skrift "Illuminati for Dummies" skriver Sederholm att de är "suveräna".”

Leman förvandlar mina omdömen om författarnas bidrag kring Illuminati i sak, till att bli ett omdöme om dem som antisemiter!

I samma skrift varnar jag:

”Det finns de som är helt insnöade på zionismen, eller på kommunismen, eller en judisk världskonspiration: Andra tror att det är påven som styr allt.”

Och ber läsaren vara uppmärksam:

Och vad jag vill säga är: Sök att förstå var ”författaren kommer ifrån”. Vilket är författaren eller bloggarens personliga uppsåt? Fortsätt att läsa men stå klar i att det är sanningen du söker och inte andras uppgörelser med sin barndom, med sina föräldrar, med sitt land eller med sin politiska ideologi.

Har Leman då kompletterat sina citat med detta för att i en sanningssökande och journalistisk god anda ge en rättvis bild och fånga mitt grundbudskap?

Nej!

Redan i somras hade jag en kommunikation med Leman eftersom han skulle skriva en artikel och hade frågor/påståenden om Robotfolket. Den tar på liknande sätt som citatet ovan, avstånd från ”judiska konspirationer”. Jag skrev:

”Som jag nämnde för dig så ges du här chansen att nämna en bok, som faktiskt helt öppet tar avstånd från sådant, ursäkta mig, skit, som ”judiska världskonspirationer” är. Allt beroende på vad ditt uppriktiga uppsåt med din artikel och vad ditt hjärtliga kall är.”

Vad svarade då Leman på det?

Ingenting!

För Jonathan Lemans hjärtliga budskap handlar enbart om att förstärka antisemitism-rörelsen som makt/inflytande faktor i sig. Att personligen få göra karriär i en kår, som genom att vägra samarbeta med de som söker undergräva makt och dominans oavsett var den verkar, själva sörjer för ökade anti-judiska stämningar. Alla de fruktansvärda dåd som drabbat mänskligheten inklusive förintelsen har byggt på hat. Hat mot Judar, Hat mot Jude-hatare o.s.v.

Människor invecklade i hat är inte kommunicerbara, de svarar inte på fredsbudskap, de svarar inte  på kärleksbudskap, de svarar inte på sanningssökande, de söker enbart förstärka sin egen tro, sin egen tillhörighet och sin egen aggression eftersom det är den som ger dem kickarna i livet.  De får dem att känna sig levande. Det är samma grundenergi som vid olika typer av missbruk.

Jonathan Leman väljer att själv vara en del i denna soppa och medverkar indirekt till att skapa ännu mer hat, konflikter och offer, inklusive judiska. Leman 28 är/var lärarstudent och kommer så småningom inte att accepteras bland kollegor med sin brist på saklighet och mogenhet, ifall han fortsätter i samma journalistiska och konspiratoriska anda. I en proffesionell miljö kan man inte tjura sig till människors bifall och uppmärksamhet. Han skulle tjäna på ifall han rannsakade sig själv och sitt personliga uppsåt redan nu.

Vi på Klar Sikt har också annat att skriva om än sånt här och kommer framledes att fokusera på levande frågor som berör flertalet människor. Det är inte vår väg att fastna i debatterna kring antisemitism, zionism, islamofobi, kapitalism, kommunism o.s.v.  Det drar ner gardinen för en vidare förståelse av de krafter som verkligen utnyttjar och tjänar på debatterna. Alla former av förakt för folkgrupper, raser, politiska ideologier är rädslobaserade och vi vill skapa en värld som lagt sådant bakom sig.

Mats

Andras slutsatser om den antisemit-konspiratoriska Leman:

"Lemans sätt att använda texten är tämligen avslöjande – det handlar inte ett dugg om vad texten säger, utan vad den går att användas till.  ena stunden läser han inte alls vad som faktiskt står i artikeln för att i nästa stund vända på steken och väga varje stavelse på guldvåg i jakten på "signalord"– allt efter vad som situationen kräver."
Källa

"Emellertid handlar den svenska diskussionen om antisemitism alltid om något annat. Svenska kommittén mot antisemitism och liknande politiska grupper har nämligen utvecklat en egen pseudovetenskap där de kan finna antisemitism där ingen annan finner den. "
Jan Guillou

Om Jonathan Leman på bloggen "Tankar i gryningens ljus"
"Även kritik bör då granskas"


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media

Av Mats Sederholm

Under en månad har debatten om sanningsrörelsen pågått i media. Den har konsekvent bemötts med gammal retorik, smutskastning och lögner. Det räcker inte med rörelsens ifrågasättande av 11:e september för att förklara en ledarskribents uppmaning till allmän censurering hos media. För sanningsrörelsen slingrar sig in i det allra vekaste och bakom demokratins fasader. Där biter den sig fast och släpper inte taget.

Jag vill först börja med ett lästips. Krönikan är lång och ni som inte orkar ta er igenomn detaljerna kring 11: september kan hoppa över del 2 och del 3. Ni kommer ändå att få till er krönikans andemening.

Artikeln finns också publicerad på sourze.se i en minimerad form: "DN och Newsmill tar till censur i sanningsdebatten"

”Vi söker en ny utredning av 11:e september!”

Om vi byter ut orden 11:e september mot något annat så andas meningen demokrati, frihet och den självklara rätten att fritt få ifrågasätta. Men att släppa ut den här meningen i debatten är som att släppa ner en droppe med bakterier i ett öppet sår. Kroppens immunsystem reagerar omedelbart och slår till med en reptils instinkter.  Kroppen i det här fallet är vårt samhälle och antikropparna är bl.a. media och politiker.


De senaste veckorna har sanningsrörelsen, rörelsen som uppstod ur ifrågasättandena av 11-septemberattacken, tagit steget in i svenska massmedia.  

Jag och Linda Bjuvgård drog igång Newsmilltemat ”Sanningsrörelsen” med vår artikel: ”Medias lögner och vad sanningsrörelsen egentligen är”. Där kunde vi med 100% precision förutsäga all den retorik som skulle följa i Kalla Faktas granskning av rörelsen i deras två program.

Programmen var fyllda med granskningsklyschor som ”krafter som ligger bakom”, ”en och samma källa”, ”religiös sekt”, ”hjärnorna bakom”, ”motståndare mot demokratin”, ”naziliknande idéer”, ”extrema grupperingar” o.s.v. Men inte en enda av klyschorna kunde bestyrkas med fakta! Inte ens antisemitism-spåret kunde backas upp med ett enda exempel eller bevis för att sanningsrörelsen skulle ha med antisemitism att göra.  Kanske har det faktum att Kalla Faktas redaktör Kajsa Lindohf själv är judinna, påverkat programmets omdöme. Det är hur som helst lika tragiskt varje gång någon indirekt försöker utnyttja en av historiens grymmaste händelser i retoriskt syfte.

Men med rätt retoriska minor utlösta så är allt möjligt. Riksdagsmannen Egon Frid(v) som skrev på ett upprop för en ny oberoende undersökning av 11:e septemberattackerna, skrämdes först av Kalla Fakta och föredrog att vara tyst. Därefter blev han av partiet framtvingad till giljotinen. Han förhördes av TV4 som om han vore en förbrytare och tvingades av sina partikamrater till någon slags Orwellsk historieomskrivning och avprogrammering mitt framför kameran. Det var obehagligt att se.

Han hade skrivit på ett upprop för en ny oberoende undersökning.  Inget annat!

Jag blev uppringd av SVT Debatt som ville ha med mig och Mikael Cromsjö, skaparen av vaken.se, som företrädare för sanningsrörelsen. Vi kom överens med SVT:s researcher Mats Wångersjö om att programmet skulle inledas med en fokuserad minidebatt med två debattörer från varje sida under 10-15 minuter. Det visade det sig vara en ren blåsning. De mesta vi planerat för brast. SVT hade dessutom bjudit in fem debattörer för motståndarna mot oss två.


Inbjuden som talesman för antisemitism-spåret var journalisten Torbjörn Elensky som också deltog i Kalla Fakta. Ett av hans påståenden var att det fanns en länk på min och min frus krönikesamling Klar Sikt till en omtvistat antisemitisk författare. Något som aldrig funnits och aldrig kommer att finnas. En direkt lögn levererad till storleksordningen 500.000 ovetande men säkert troende tittare. Allt för retorikens skull och fortfarande med en ofattbar brist på respekt för de som verkligen drabbas av antisemitism.

Men kulmen på medias förmåga till ”faktagranskning” kom när Lars Lindström på Expressen intervjuade mig om en artikel som jag sedermera upptäckte handlade om sanningsrörelsen och rymdödlor!!!

När media inte lyckas vända på opinionen så finns det bara våld kvar att ta till. På DN:s ledarsida gick man till indirekt attack mot mig personligen och Linda Bjuvgård med ord som konspirationsdårar. (Brott mot tryckfrihetsordningen Kap7 Pkt15!). Men det som fick många läsare att haja till var:

”De redaktörer och programledare som tror sig tjäna yttrandefriheten och demokratin genom att släppa fram dessa åsikter smiter ifrån sitt ansvar.”

Alltså, en direkt uppmaning till att censurera debatten, till att begränsa yttrandefriheten.  Sånt här praktiseras normalt sett i totalitära stater.


Tre dagar senare försöker jag publicera denna artikel  på Newsmill. De nekar publicering med motiveringen att texten inte skulle tillföra debatten något nytt!  Detta trots DN:s senaste ledare, trots att 70% av artikeln innehåller helt nytt i sak, trots att artikeln lägger tonvikten vid just  demokratifrågan och den framrusande  s.k, ”Nya världsordningen”, trots nya citat och exempel av politiker och media och trots att min och Lindas första artikel på Newsmill under lång tid fanns bland de tre mest populära artiklarna under denna månad.  Newsmill har valt att inte kommentera detta.


Kan det vara så att det redaktionära samarbetet mellan DN och Newsmill också inbegriper ett gemensamt regelverk för yttrandefriheten? DN-Ledaren skrev ”Förnuftiga samtal kräver vissa ramar.”  Både Newsmill och DN har samma ägare och det är inte särskilt långsökt att misstänka att Newsmill  fått smaka på Bonniers ramar och mediapiska.

Minns ni hur den här artikeln började?
 
”Vi söker en ny utredning av 11:e september”

Det är ytterst vad 11:e septemberrörelsen vill framföra.


Men jag ska nu försöka kliva upp ur medieträsket, torka av mig stövlarna, ta en dusch och skriva om det som de flesta i sanningsrörelsen vill föra fram. Granskningen av 11:e septemberattacken.
De flesta är oinvigda i detta och jag ska kort redogöra för några av alla de omständigheter som motiverar ett sådant krav.

1 Flera medlemmar ur den amerikanska 11:e septemberkommissionens ansåg sig vara förda bakom ljuset av Pentagon, man menade på att det fanns anledning att tro på andra förklaringar än kommissionens officiella.


2 Militärer med specialistkompetens inom terrorism och speciellt Al-Queda trädde fram efter 11:e septemberattacken eftersom de känt till några av terroristerna redan före attentatet. Något som den amerikanska regeringen absolut förnekade efter attacken. De förvägrades av Pentagon att vittna inför kongressen. Deras material förstördes. I December 2006 förklarade den amerikanska senatens underrättelsekommitté att det saknades bevis för ”ett av de mest störande påståendena om terroristattacken den 11:e september”.



3 NIST. (National  Institute of Standards and Technology) var det organ som fick uppdraget att utreda de tekniska omständigheterna kring skyskrapornas kollaps. Vad gäller WTC 1 och 2 (World Trade Center) förklarade man att husen rasat ihop eftersom endast 10% bärighet fanns kvar i stålbalkarna. Men husen rasade ihop i stort sett i fritt fall, vilket normalt sett endast sker vid en medveten demolering då alla bärande delar elimineras på några sekunder. NIST bortsåg helt från den möjligheten och alla de vittnen inklusive brandmän som berättade om upprepade explosioner inuti skyskraporna innan husen föll. En del så kraftiga att människor for in i väggen.

4 Vad gäller hus 7, alltså det hus som aldrig träffades av något flygplan, men som likväl föll ihop som ett dammoln så tvingas NIST till att använda ord som ”extraordinära omständigheter”, vilket kan liknas vid en vetenskaplig version av att Jesus gick på vatten.

Och betänk, samtliga utredande instanser är medborgare och eller tjänstemän i ett land som nyss gått ut i krig och med krav på en obeveklig patriotism och i en ”antingen är ni med oss eller mot oss.” hets. En del av medlemmarna i 11:e septemberkommissionen utsågs av George Bush själv.  Vilken tjänsteman, militär eller yrkesmänniska kan verka i någon annan riktning än vad det amerikanska ministeriet fastslagit, utan att förlora arbete, karriär eller heder?


Denna artikel går inte ut på att bevisa en alternativ förklaring. Samtidigt vet jag att många undrar över alternativet till den officiella historien.  Jag ska därför ägna en stund åt en alternativ bild. Inte för att bevisa den utan snarare för att ge ett tankealternativ till den officiella historien.

Så, varför skulle man då iscensätta en fejkad terrorattack, varför skulle man offra sin egen befolkning och hur skulle det rimligtvis gått till, är några av de frågor som de flesta och med rätta skulle fråga sig.

Vad skulle det politiska motivet vara för att iscensätta en terrorattack?


”Project for the New American Century” är namnet på en tankesmedja bestående av en grupp neokonservativa politiker. De framställde år 2000 en rapport: ”Rebuilding America's Defenses”.  Bland författarna finner man bl.a. Dick Cheney, Donald Rumsfeld och Paul Wolfowitz. Här förklaras nödvändigheten av en amerikansk dominans i Gulf-regionen, av en omedelbar lösning på Saddamproblemet, om behovet av en global säkerhetsordning, att internationella fredsinsatser skall domineras av USA och inte av FN men … ” processen som skapar de här förändringarna, kan ta lång tid, såvida inte någon katastrofal och frambringande händelse av typen Pearl Harbor inträffar”. Den enda enskilda incident efter andra världskriget som kan jämföras med Pearl Harbour, inträffade ett år senare.

Skulle amerikanska myndigheter vara beredda till att döda sin egen befolkning?


1962 avvisar President Kennedy ett förslag, ett projekt med namnet operation Northwoods. Det är underskrivet av Joint Chiefs of Staff, den absolut högsta instansen i den amerikanska krigsmakten.  
Projektet gick ut på att skapa förevändningar för en amerikansk invasion av Kuba.  Bland planerna fanns terrorattacker mot den amerikanska befolkningen i bl.a. Miami, som sedan skulle skyllas på kubaner. Det fanns planer på att sänka passagerarfartyg och mycket annat. Med en annan president än Kennedy, så hade denna False-flag operation kunnat klubbas igenom. För, man skapar inte ett sådant förslag om det inte finns en rimlig chans att få igenom det i Washington.

Vilka var i så fall arkitekterna bakom attacken?
Jag ska ge läsaren en tänkbar modell.

Sådana här s.k. False-Flag operationer orkestreras på olika plan eller skikt med separata särintressen. På den lägsta nivån, fanns terrorister som flög in i WTC. Terroristerna gavs, via ett fåtal kontakter, resurser och möjligheter till att genomföra dådet

På nästa nivå finns ovan nämnda kontakter och de som influerar CIA, MI6 eller liknande säkerhetstjänster som operativt ser till att det kan ske. Men också personer som via företag och karteller kunde förmedla de ekonomiska medel som kunde finansiera flygutbildningar i USA eller andra förberedande verksamheter i USA, Europa eller Asien.

Ovanför den operativa nivån finns skikt med ekonomiska och politiska intressen. De finns troligtvis på en internationell nivå.



Så fungerade det i Italien på 80-talet när vänsterterrorister beskylldes för en rad terrorattacker i Italien. Det visade sig att det var högerextremister som låg bakom, men på ytterligare nästa nivå fanns den italienska underrättelsetjänsten inblandad. På nivån ovanför fanns ordenssällskapet Propaganda Due, P2 inblandat, med toppar från olika delar av samhällets trossystem. Även CIA anklagades för att vara inblandat.

Det finns flera exempel på False-Flag operationer i historien där man offrat ”de sina”.

Byggt på dokumenterade händelser och fakta har jag gett läsaren adekvata svar på de vanligaste frågorna. Men ifrågasättandet av 11:e september liksom andra typer av ifrågasättanden som riskerar att störa fastlödda uppfattningar handlar sällan om fakta eller ett rationellt tänkande.

Och trots att de har fakta att peka på så lyssnar ingen till dem, för det handlar om tro, det handlar om en falsk verklighet där människor söker konsensuslögner och hamnar i en konsensustrans. De söker gemensamma och betryggande förklaringar till allt och det får gärna vara lögner. För det är inte verkligheten som står högst på dagordningen, det är tron, William. Det är människors gemensamma behov av att vara accepterade och överens som är det viktigaste, även om det bygger på bekväma lögner

Ur romanen Robotfolket


Jag påstår alltså inte att jag VET hur en tänkbart insider job operation skulle gått till. Denna artikel söker inte bevisa detta. Men eftersom den officiella förklaringen är lika solid som en schweizerost så är det därför naturligt med krav på en oberoende undersökning.

Jag, liksom massor av anhöriga till offren, närmare 1000 arkitekter och ingenjörer, yrkespiloter, och politiker världen över, söker bara en debatt och ny utredning av 11:e september.

Men detta är glödhett och hotar uppenbarligen både våra media och politiker.  Egon Frid fick frågan ifall det fanns fler på hans nivå som sympatiserade med sanningsrörelsen.  ”Jag vet ju att det är fler som skulle vilja göra det men som inte gjort p.g.a. att det är en omöjlig debatt.”. Och debatten är lika omöjlig för en journalist. ”Rymdödlereporten” Lars Lindström på Expressen försäkrade mig om att även han sökte sanningen. Jag frågade: "Men om du går till din chef med förslaget att du seriöst vill skriva om att du vill ifrågasätta 11:e septemberhistorien på fullt allvar, hur går det då?"  Det blev tyst i luren!

Varför undviker de stora media en saklig granskning och går som katten runt het gröt, varför är debatten en politisk omöjlighet?


Om arkitekterna av 11:e september inte är de som vi lärt oss, så skulle det innebära ett större slag mot världen än attacken i sig. I den officiella 11:e september-historien har man nämligen investerat 100.000–tals dödsoffer bara i Irak. Man har investerat i en ny kultursvängning för västvärlden, man skapade Patriot Act och en kultur som innebär att människors integritet i takt med övervakning och rädslor, trubbats av.  En kultur där vi med ”kriget mot terrorismen” fått lära oss att ”Krig är Fred” och långsamt låtit oss införlivas i Orwells klassiska dubbeltänk.  I samma ögonblick som en eventuell bluff avslöjas, så öppnas det också miljoner falluckor. Genom dem far alla de journalister, chefredaktörer, politiker, experter och vetare av alla de slag som i åtta år sjungit från samma nothäfte.  Är det underligt ifall de nu tassar runt på darriga ben och väser?


”En jävla pseudodebatt”, säger Piratpartiets EU-parlamentariker Amelia Andersdotter om debatten och den händelse som delvis påverkat tillkomsten av FRA-lagarna och partiets omtanke om ”Personlig integritet och rätten till ett privatliv”.

Journalisten Elensky sa: ”Det finns fakta, det finns ekonomiska förhållanden, politiska förhållanden i världen som man borde debattera och den här sanningsrörelsen lägger sig på tvären över allt.”

De nuvarande ekonomiska och politiska ramverken har inte kunnat skapa någon hållbar förändring av exempelvis vårt klimat. Det monetära systemet blockerar varje form av långsiktigt helande av människor och en förändring av de växande gapen mellan fattiga och rika. Bara var tionde världsmedborgare anser idag att marknadskapitalismen fungerar väl. De politiska åskådningarna tjänar bara en skenbar demokrati längst ner i den globala maktpyramid, som redan i våningen ovanför våra folkvalda politiker smälter ihop de blå-röda rösterna till en stålgrå EU-härd.


”Hur kan det komma sig att de tre EU ordförandekandidaterna Jan Peter Balkenende, David Miliband, och Herman Van Rompuy är så frekventa deltagare på Bilderberggruppens(sluten global elitgrupp)  möten?”, frågade sig den italienska  EU-Parlamentarikern Mario Borghezio, innan det stod klart att den senare av de tre just valdes till EU:s president bakom stängda dörrar. Men media och politiker vinkar diskret ”passera förbi” åt sådana här nyheter. De tystnar när illusionen om vår demokrati riskerar att spricka.


Hackers avslöjade nyligen att klimatforskare som anlitats av FN:s klimatpanel, IPCC, har blivit påkomna med att manipulera data för att skapa ”rätt politiska” underlag för klimathot-modellen. När, avslöjandet,  ”Climategate” nu går som en våg runt jorden och forskare kräver IPCC kollegors avgångar, så resonerar media: ”Låt oss se, vi har redan använt oss av rymdödlor och antisemtism, vad har vi mer i förrådet, hmmm, vi får ta till förlöjlings-tricket, kör över det här med tron på undergångsscenarios a la 2012 och skriv bara att de avslöjade forskarna använt olämpliga uttryck.”

På våningen ovanför EU ser vi hur nästa ordning allt tydligare tar form. Det som för 10 år sedan endast gick att läsa om i konspirationsteoretikers böcker har idag förvandlats till konkreta rop från våra världspolitiker, från påven, från klimatforskarnas nallebjörn Al Gore och många andra. Det handlar om att skapa en ny global världsordning men även ett nytt globalt världsstyre. Att då återgå till de gamla ”riktiga politiska och ekonomiska frågorna” är som att hänga ett svart täcke över sig och låta sig ledas vidare mot en fascistoid framtid. Tack för att jag inte är ensam om att se tvärsöver, och just p.g.a. av detta, mäktar blotta de skenbara mekanismer som nu allt snabbare för människor in i ett samhälle utan inflytande. En värld där våra tolkningsföreträden som människor alltmer rinner ut i sanden, där experter med S-märkta åsikter är den riktiga världen och där medborgaren riskerar begå, vad en av meningsmotståndarna i SVT debatt kallar sin blogg, tankebrott.

Centralisering av makt har aldrig och kommer aldrig att leverera något annat än omänsklighet.

Jag skriver inte om sanningsrörelsen eller om 11:e septemberattacken för att det är huvudtemat i mitt liv. Jag skriver om det eftersom jag vill förstå vilka händelser och vilka de krafter är som formar vår värld, vilka är de som ytterst sätter våra normsystem och som skapar levnadsvillkoren för mig, min familj och andra människors vardag. Mitt hjärta och mitt grundläggande kall är att återge kraften till människor och inte tvärtom. Människor måste ta tillbaka sitt ansvar för sina liv.

Jag har i denna artikel valt de saker som jag anser är viktiga angående t.ex. 11:e septemberattacken. Men alla inom sanningsrörelsen skulle inte hålla med mig om allt i denna artikel, för så brokiga är vi, så mycket mångfald finns där, där finns det rötägg, där finns det genier, men framförallt så finns de som inte låtits sig bländats av medias riktade strålkastarljus.


De som istället vågar se ut i det okända kommer att upptäcka hur deras egna intellektuella mörkerseende sakta tar vid. Efter en stund framträder ett landskap av okända perspektiv och oväntade fakta. Detta seende är i den egyptiska mytologin symboliserad av det allseende ögat. Under antiken förunnat endast präster och faraos. Med Internet och den fria informationen så har det allseende ögat så sakteliga öppnats igen. Det gamla prästerskapet, idag i formen av journalister och politiker, gör allt för att demoralisera den fria kunskapen. De gör som de alltid gjort, de släpar fram de på förhand dömda till torget för att piska och baktala dem inför massorna.

Efterföljderna av 11:e septemberattacken har skapat både död, förintelse och ett bakgrundsbrus av rädsla i främst västvärlden. Ingredienser som funnits på härskares önskelistor genom alla tider. För det är när det är som mest upphettat, som man kan böja människor i önskad riktning.

- Men ursäkta om jag ställer en dum fråga, sa William. Vad är det för fel på en världsregering egentligen? Äntligen får jorden enighet och fred. Är det inte vad mänskligheten drömt om i alla tider?
Izla svarade:
- Det beror på vilka fredsvillkoren är. Vad är det för fred vi får om den förutsätter en likriktan, om den förutsätter en värld som fortfarande utgår från makt och att ännu färre styr över ännu fler? En värld där ännu fler människor saknar ett inflytande över sina liv. Det är ingen fred! Det blir allas kapitulation, för den är skapad utifrån rädsla och inte utifrån passion. Det blir en värld utan krig mellan nationer, men där människor fortsätter att konkurrera och slåss med varandra eftersom fundamenten för ondskan, den inprogrammerade tron på att människan av naturen är ond, kommer att bestå.

Ur romanen Robotfolket

Mats
Tags:
Categories: Den nya världsordningen | Krönikor av Mats | Media

Av Linda Bjuvgård

Denna krönika riktar jag till er, mina kära medsystrar. Till att börja med: var sjutton är ni? För let´s face it: sanningsrörelsen består till 95 % av män, killar och grabbar. Och det är inte bra av många olika skäl varav det viktigaste och största kanske är att båda könen bär ett ansvar för hur vår värld ser ut. Båda bär ett ansvar för att rätta till de fundamentala fel vi alla lever med och i.

Men det är som sagt fattigt på kvinnor i den här ”sanningsbranschen”. Inte för att alla deltagande killar och män verkligen deltar på allvar. Majoriteten av de killar som hänger på vaken.se eller andra bloggar och sidor som handlar om konspirationer och sanningsrörelsen är inga ”doers” som kommer att förändra världen. De flesta är bara där för att tjattra om den hobby som hela apparaten kring NWO och Illuminati har blivit för många av dem. Ett lagom kittlande tidsfördriv i klass med att klättra i berg eller spela World of Warcraft. Sorgligt men sant.

Var är kvinnorna då? På någon modeblogg kanske eller så hänger de på familjeliv.se och diskuterar det ”lilla livet”. Det är senaste skötväskan och hur man bäst lindrar blöjeksem som gäller. Och det är inget fel på det lilla livet, faktum är att jag tycker det är en smula nedsättande att kalla det för ett litet liv, för det är det inte. Att ta hand om, vårda och nära allas våra barn är STORT. Det är vackert och förtjänar all heder men det gör inte tillräckligt med skillnad i världen i stort. Detta är ett faktum som bevisas av vår historia. Kvinnor har fostrat man på man som klivit ut i världen och fortsatt upprätthålla den rådande patriarkala (o)ordningen. Kvinnor har likaledes fostrat och fött kvinna på kvinna som trätt ut i ett ständigt varande förtryck av deras innersta kraft.

Det kan hända att det kommer att finnas modebloggar i ett framtida Orwellianskt kontrollsamhälle, men om våra tankar ägs av staten och våra barn fryser ända in i själen, vad är då modet värt? För det är våra barn som kommer att tvingas leva i den skräckvärld som vi i sanningsrörelsen befarar är på intågande. Våra älskade barn - de som vi nu sitter och näthandlar onödiga skitprylar åt bara för att det kittlar så skönt i konsumtionskistan.

Ibland är jag så trött på allt prat om Illuminati och Bilderberggruppen. Namedropping av gubbar i kostym. Och 9/11 som givetvis är jätteviktigt men… det finns så mycket annat viktigt som måste upp på tapeten!  Och många ämnen är vi kvinnor bättre talespersoner för. Vi behöver lyfta ämnen som barnens situation och hur vi tenderar att värdera barn som lite mindre mänskliga än oss vuxna, människors psykiska illamående, våra trossystem och svara på frågan varför så många faktiskt BER OM ett övervakningssamhälle – det som vi inom sanningsrörelsen fruktar så hårt.

Men mest av allt behöver vi börja skapa visioner. Vi måste våga drömma och prata om den utopi vi önskar oss. För förhoppningsvis kommer det en dag när alla elitgrupper och hemliga gubbsällskap är avslöjade och ute ur sina garderober. En dag när alla stora och omvälvande händelser som 9/11, Estoniaolyckan, invasioner av länder och andra obehagliga händelser är klarlagda in i minsta detalj. När alla måste börja ta sitt ansvar och alla drabbade kan pusta ut. Men när den dagen har kommit och gått – vad händer då? Vad vill vi då, hur ser den värld ut som vi strävar efter?

Jag tror och hoppas att mina medsystrar har ett och annat att säga om det. Medan män gärna fastnar i detaljer om etnicitet, namedropping och frimurarsymbolik så tror jag kvinnor oftare tar ett helhetsgrepp och vill att ALLA ska med till vår sköna nya värld. Att alla barn är våra barn att ta hand om, oavsett hudfärg, religion och politik. Personligen är jag dödstrött på allt prat om sionismen hit och Israel dit. ALLA ska som sagt med. Sanningsrörelsen bör ägna sig åt mänskligheten i sin helhet och inte gräva ner sig i detaljer som inte leder någon vart. Kärlek är nyckelordet.

Sanningsrörelsen vill finna sanningen om en mängd olika saker och händelser. Det är av högsta vikt att hitta sanningen och att leva i sanningen. Och förhoppningsvis kommer det en dag när vi kommit dit. Jag efterlyser som sagt visioner. Jag efterlyser helhet. Vi måste våga börja skapa vår Nya Sköna Värld i våra tankar. Och om vi ska hedra sanningen och sträva efter att leva i den så måste det första steget bli ett krasst konstaterande att denna gamla unkna värld vi lever i, i dagsläget, i stora drag är skapad av män. På samma gång är det just män som brett ut sig i sanningsrörelsen. Män som påstår sig vilja ha en ny värld.

Men de kan inte lyckas med det. De skulle bara bygga upp en värld som i mångt och mycket är väldigt lik den värld vi redan har. Hur skulle de annars göra? Verktygslådan är densamma. Arkitekterna är desamma. Testosteronhalten är densamma och i bakgrunden sitter kvinnorna fortfarande och snackar barnmat på familjeliv.se.

Nej, männen kan inte bygga något Utopia på egen hand, lika lite som vi kvinnor skulle kunna göra det. Vägen till paradiset är tvåfilig.


Det finns också ett mer personligt och tja, egoistiskt skäl till att jag ropar efter er kvinnor. Jag behöver er. Jag vill ha mina medsystrars stöd och förståelse!

Jag är ganska ensam i den här ”branschen”, i synnerhet här i Sverige. Och många är de gånger jag önskat träffa andra kvinnor som intresserar sig för dessa ämnen OCH faktiskt gör något.
Som kvinna blir jag ofta förbisedd som om jag vore osynlig. Men så är det i vår patriarkala värld. Och jag tror att det mesta sker ganska omedvetet och automatiserat. Med andra ord är det nog inte så ofta som män (och ibland kvinnor) nonchalerar/inte ser på grund av pur illvilja. Nej, det bara sker. Hela vårt normsystem och vår historia backar upp och göder ett sådant beteende.  På samma sätt som vi alla tenderar att se mammor som bättre föräldrar än pappor…

Männen kommer aldrig titta upp med förvånade hundögon och förskräckt utbrista:” bröder, var är alla våra systrar?!” Anledningen är två: dels den gamla vanliga att de flesta inte frivilligt släpper ifrån sig makt. Och makt finns det även i den här "branschen". För så länge det finns prestige, status, kändisskap och liknande så finns det också makt. Den andra anledningen är förstås att de flesta män inte ens SER att det råder en akut kvinnobrist i sanningsrörelsen. Att även sanningsrörelsen är en stor herrklubb är för dem helt naturligt och inget som de ens ids reflektera över.

Vi gör alltså båda fel. Männen håller på sin offentliga makt som talesmän för det STORA. Kvinnorna väljer att smita från ansvaret genom att gräva ner sig i det LILLA. Lösningen är förstås att mötas någonstans i mitten.

Samtidigt är det just det sk lilla livet som bidrar till att suga musten ur många kvinnor. Att agera företagsdirektör i hemmet och familjen är ganska slitsamt. Det innebär att vara den som leder, organiserar och planerar familjens – framförallt barnens – förehavanden. Köpa present till det där kalaset som lillan blivit inbjuden till, dags att gå till frisören, notera när det är utvecklingssamtal nästa gång – och bestämma vem som ska följa med, påminna mannen om besiktningen av bilen, packa gympapåsar, skriva inköpslistor… Än idag är det många kvinnor som också tar på sig att hålla reda på sin mans släkt. Som när svärmor fyller år och vad man (hon) ska köpa åt henne. När kvinnan är företagsdirektör för Familjen AB så spelar det ibland mindre roll att hon delar en massa sysslor lika med sin man. Att han går på barnens utvecklingssamtal lika många gånger som hon, att de tvättar varannan gång eller lagar middag halva veckan var. För det är tankearbetet och ANSVARET som ledarpositionen innebär som suger kraft ur kvinnan. Så det är kanske inte så konstigt att hon inte orkar rädda världen OCKSÅ…

Men det måste gå i alla fall. Jag vet inte exakt hur. Det enda jag vet säkert är att om ni, mina kära medsystrar, inte ni kliver ut i världen och ”gör er grej” så kommer era små gullråttor till barn i sina supervarma åkpåsar och med perfekt tillagad välling i sina flaskor få ett rent helvete i framtiden. Antingen i den Orwellianska skräckvärlden eller i de manliga ”befriarnas” snedvridna värld. En värld inte helt olik den vi lever i nu.

Det är upp till er. Själv har jag gjort mitt val. I handling.

Linda  
Tags:
Categories: Krönikor av Linda | Kvinnligt/manligt

Av Mats Sederholm

DN:s ledarsida går idag till indirekt angrepp mot mig, Linda och Mikael Cromsjö på Vaken.se

Nyligen toppades debattsajten Newsmill av en artikel där några konspirationsteoretiker ifrågasatte vem som låg bakom attacken mot World Trade Center 2001. På skribenternas egen hemsida antyder man en sammansvärjning av ”världseliten” och israeliska/judiska intressen. Det hindrade inte att konspirationsdårarna blev inbjudna att föra fram sina åsikter i SVT:s Debatt veckan efter – på bästa sändningstid.

Vi pratar DN:s ledarsida. Där talas det om världspolitik, om det allra mest väsentligaste man vill föra ut till omvärlden. Ledarsidan på DN är Sveriges största morgontidnings mest ansedda och prestigefyllda plats.

VAD är det som hetsar dem till detta? VAD är det som får dem att gå i taket över sanningsrörelsen?

Men låt oss kika lite grann i artikeln, för media fortsätter med det enda de mäktar med och som jag skrivit om tidigare, retorik och lögner.

På skribenternas egen hemsida antyder man en sammansvärjning av ”världseliten” och israeliska/judiska intressen.

Här på Klar sikt har det ALDRIG skrivits om judiska eller knappt ens israeliska intressen. De må vara att de syftar till Mikaels vaken.se. Jag är oerhört tveksam till att ”judiska intressen” ifrågasätts där.

Eller är det kanske så att man genom att skriva israeliska/judiska rent retoriskt knyter ihop två skilda saker??

Har vi hört det förut?
 
Artikeln innehåller 50% ren retorik där man målar lite från ovan. Se mina sex punkter om medias lögner på krönikan "Sex enkla anledningar till att misstro media".

Men resten av artikeln ger sig på sanningsrörelsen med allt vad den förmår.

Det är ingen slump att extremister av alla kulörer vädrar morgonluft.

Och precis som med Kalla Faktas liknande ord så undrar man: Vilka är de där extremisterna egentligen, var finns dom, exakt vad gör dom?
Är jag en extremist eller, vad, vad, vad?

Problemet är att dårarna tillåts sätta agendan när vi ägnar all tid åt att tillbakavisa sånt som redan tillbakavisats hundratals gånger tidigare.

Ja och när man saknar argument så använder man just ord som dårar. Faktum är att media inte har kunnat avvisa någonting kring ifrågasättandet av 9/11.  INTE EN ENDA GÅNG. Trots en månad av dokumentärer, artiklar och debatter. Fortfarande är de helt utan argument.

Förnuftiga samtal kräver vissa ramar.
Så resonerar makten. Om vi ska föra samtal så sker det på våra villkor, vi sätter ramarna.

Men det som faktiskt skakade om mig på pendeltåget i morse var nedan rader:

De redaktörer och programledare som tror sig tjäna yttrandefriheten och demokratin genom att släppa fram dessa åsikter smiter ifrån sitt ansvar. Demokratin handlar inte om att alla ska tala i munnen på varandra, utan i grunden om att föra förnuftig dialog kring våra gemensamma spelregler.


Så långt har det nu alltså gått, att man vill tysta ner hela media.

Jag har de senaste dagarna skickat min senaste artikel ”Med rätt att ifrågasätta” till de stora dagstidningarna inklusive DN. Även till DN:s kulturchef. Jag spar inte på krutet där och kan det möjligtvis vara så att man försöker mota Olle vid grind. De inser att debatten om sanningsrörelsen är på väg att ge en ketchupeffekt, att medias roll som trovärdiga ägare av debatten är på väg att spricka ordenligt. Eller är det så att DN:s ägare själva nu tycker att detta är nog. Är vi som skriver om sanningsrörelsen på väg att peta i något som värker hela vägen upp till de som styr och sätter ordningen?

Jag kommer att publicera artikeln där den mottas senare i veckan.

Mats

Debattlänkar DN
Bloggar: Professors blogg 

Tags:
Categories: