Av Linda Bjuvgård

Jag har alltid varit en god lyssnare och det säger jag inte i syfte att skryta. Jag har både en och annan dålig egenskap också, inget tal om annat. Men att lyssna på folk det kan jag och jag vet att det brukar uppskattas. Är det något som människor älskar så är det att bli sedda och lyssnade på. Så ja, jag är van att både agera hobbyterapeut och ibland vara som en mänsklig sopkorg för allsköns känslor och erfarenheter. Och det är för det mesta ganska okej. Jag har lärt mig mycket genom åren och jag hyser stor förståelse för människor. Det kan vara riktigt givande att få ta del av andra människors historier, känslor och åsikter.

Men sedan finns det de där gångerna när jag inte bara inte gillar det, utan snarare spyr på det om jag ska vara ärlig. Ofta handlar det då om sällsynt självupptagna personer som dragits sig till mitt sällskap likt flugor dras till ljuset. De tycks ana att de, genom att blaffa ut så mycket de bara kan under så lång tid som möjligt, kan lyckas suga mängder av energi ur mig. De kan detta, de har gjort det förut och de kan min typ. Jag brukar kalla dem för energivampyrer, för precis som vampyrer suger blodet och blod ur folk så suger energivampyrerna ut själva livskraften.

Men, kanske ni tänker nu, Linda brukar väl aldrig skriva så här personliga krönikor? Nej, det brukar jag inte och inte heller denna krönika är menad att handla om mig. Jag har bara tagit avstamp i min egen erfarenhet i syfte att närma mig ett större och mer omfattande fenomen. Om det nu finns, vill säga. Men jag tycker mig se att antalet självupptagna människor ökar dramatiskt. Jag stöter på energivampyrer överallt var och varannan dag i min egen vardag.

Hur känner man då igen en energivampyr?

På ytan verkar dessa självupptagna människor vara väldigt sociala och öppna människor. Schyssta typer helt enkelt. Man luras att tro att samtalet som väntar kan bli riktigt givande men det enda som sker är att den energivampyren öppnar munnen och sedan aldrig stänger den, annat än för en och annan tom och mycket snabb pseudorespons på det du, andfått och krampaktigt, lyckats få ur dig. ”Mm.. Men i alla fall…”, säger de och ser nästan lite förvirrade och skuldmedvetna ut.

De pratar mycket men det de säger har väldigt lite substans. Hela dem känns som innehållslösa skal faktiskt.  De är inte det minsta intresserade av vad du har att säga. Det enda de vill är att själva bli bekräftade.

De ställer dock gärna frågor till dig så för ett litet tag kan du luras att tro att de faktiskt visst är intresserade av dig och ditt liv. Men frågorna de ställer till dig är deras sätt att själva få prata om vad det nu är som de för stunden önskar få dela med sig av. Det märker du när du glatt öppnar munnen för att säga något men efter en hundradels sekund blir totalt överpratad. Jodå, energivampyrerna har alltid funnits, men har de alltså, så som jag påstår, blivit fler å det senaste? Jag tror det. Och det är en helt logisk utveckling, för i takt med att stressen ökar, människor separeras från varandra, den psykiska ohälsan brer ut sig och de äkta, nära mellanmänskliga mötena byts ut till sms och Facebookinlägg, så ökar också energibristen. Många är så slut att de inte ens kan sova längre. Senast idag läste jag att var tredje svensk lider av sömnbrist. Var tredje!

Jo, så människor söker desperat efter sätt att ta igen den energi de förlorar och ett sätt är då förstås att gå helt upp i sig själva. Likt fågelungar som, utan att mena något illa, gapar de frenetiskt och kräver att bli fyllda med mat (energi).

Och ju tajtare snaran dras åt desto fler energivampyrer kommer vi se födas. Problemet för dessa horder av framtida vampyrer är bara att de inte kan tömma varandra på energi. Det har de säkerställt på alla sätt och vis med sköldar både fram och bak. Och om det till slut bara finns vampyrer överallt – vilka ska de då tanka på livskraft?


”I see you”, säger den utomjordiska kvinnan till människomannen Jake i filmen Avatar. Hon ser honom djupt i ögonen och vi som tittar på filmen förstår genast vad det är som sker. Jake blir sedd på riktigt, på djupet, så där som vi alla längtar efter längst där inne i våra hjärtan. Det är så vackert i all sin enkelhet och skörhet.

Vi borde bli bättre på att se varandra. Vi borde bekräfta varandra på löpande band istället för att reflexmässigt hålla inne på allt det goda på grund av vår rädsla för att själva bli utan.

Och vi måste hitta andra sätt att förse om själva med energi. Men det kräver ett helt annat sätt att leva på. En annan värld. En värld som inte utgår från ett fabricerat bristtillstånd.

Och jag har lärt mig en sak genom åren och det är att de allra flesta slutar att prata någon gång. I det där tysta tomrummet har man chansen att bryta in, men inte för att prata om sig själv. Nej, det är då man måste mobilisera all ödmjukhet man har och med äkta intresse uppmana vampyren att berätta ännu mer om sig själv och sitt liv.

Det är en fråga om att med all sin kraft övertyga att det finns så det räcker. Det finns så det blir över. Till alla. Om vi bara slutar vara rädda.

Det är kärlek det.
(Och det finns faktiskt dagar när jag fixar det.)
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

Av Mats Sederholm

Krönikan finns även publicerad på Newsmill samt på Sourze.se i kortversion.

Medan media och politker laddar upp inför årets valgala så snickrar de globala arkitekterna vidare på det som de mest inflytelserika världsledarna kallar för Den Nya världsordningen. Valet och vår demokrati förvandlas till en gammal verkningslös tradition bortom inflytande för människor. Media och politiker väljer att mörka det nya globala paradigm och de nya värderingar som kommer att bestämma vardagen för de svenska väljarna framöver. En global stat, mer övervakning och en söndrad befolkning väntar.

Nyheter och debattämnen flödar genom våra media i en ständig ström. Mest i formen av snuttifieringsjournalisitk och genom upplevelsesamhällets gratistidningar med nyheter i lagom stora tuggor. De klassiska dagstidningarna viker ut nyheterna desto mer men är istället begränsade av sina ägares ideologiska synsätt. Det blir en journalistik med S-märkta reportage och kulturinlägg som borrar sig ner på djupet men på redan utforskade marker istället för att våga sig på bredden och om möjligt ge perspektiv på vår värld. Den vetgirige tvingas ut på internet och informationens fria marknad. Den är ratad av många eftersom det inte finns några "garantier" för vad som är sant och för att vilken dåre som helst kan påstå vad som helst. Nåja, detta gäller även för de dominerande dagstidningarna kan jag upplysa om. Deras garantier utgörs självklart enbart av dem själva. Vaccinationshysterin och kopplingarna mellan WHO och läkemedelsindustrin samt klimatproblemen och avslöjandena om klimatforskare som väljer forskningsresultat efter tycke är två områden som på bara några månader skapat sprickor i medias blankpolerade sanningsbilder. I början och av ett spydigt media betraktat som tokiga konspirationer , idag har IPCC:s ordförande avgått i spåren av flera felaktigheter och WHO ställs till svars inför Europarådet.

Cirkus val kommer till stan

Nu är vi mitt uppe i ett valår och då är det dags för media att tillsammans med våra politiker fira demokratin. Sanningarna kring vår politik kräver ju förvisso inte direkt någon djup journalistik. När de blåa har makten så leder de röda opinionssiffrorna och tvärtom. Och bredden på politiken, ja den tycks bli smalare för varje år som går. Etableringen av blocksystemet blir alltmer tydlig och det är en tidsfråga innan även vi har ett tvåpartisystem. Men som sagt, i vårt alltmer populistiska samhälle så blir det mindre krångligt på det sättet. Och i höst drar det igång på allvar. Cirkus val kommer till stan. Själv har jag sett showen tidigare och ska inte avslöja för mycket men det mesta pekar på att media och politiker kommer att dansa några varv jänka nere på manegen under tända spotlights. Publiken uppfylls av en högtidlig känsla av demokrati och av ett fungerande samhälle. När föreställningen är över och folk kommer hem så märker de snart att verkligheten utstakar sig på samma sätt som tidigare. Ja, det blev ju en spännande "match" på tv i alla fall.

Såg en teaser-debatt på tv. När diskussionen om t.ex. sjukförsäkringen glödde till så handlade det om regler och inte den självklara frågan "Varför folk blir så jäkla sjuka i denna högstående, välmående och jättedemokratiska civilisation?". Svaren på sådana frågor kräver en viss perspektivkänsla. Men eftersom perspektiv inte är lönsamma på kort sikt, så passar det inte in i det gällande samhällsklimatet. Det skulle kräva att folk, media och politiker lyfter blicken från manegen och ser vad som händer runt omkring dem. Men då missar de ju föreställningen och ifall det mot all förmodan skulle bli några sekunders naturlig paus med tid för egen reflektion, så har vi ju reklamen som ser till att vi inte blir för uttråkade. Och ifall du ändå fundersamt sitter där och spejar runt omkring dig så kommer åskådaren bredvid dig att lägga märke till ditt flyktiga beteende: "Va, sitter du med egna tankar. Oj, sånt där är fan inte bra sörru, det kan gå en på psyket".

Sanningen om politiken är den att den grundläggande ordningen i människors vardag ytterst avgörs på behörigt avstånd från människors inflytande. "Vart är vi på väg?" tycks vara en fråga som endast gör sig hörd i På spåret. Och skulle någon journalist mot alla odds ställa den frågan, så finns det ingen som törs dra i handtaget och svara.

Den globala ordningen, vad vill den?

De globala producenter av världsutvecklingen som våra politiker och ekonomer tvingas rätta sig efter skissar just nu på vad som tidigare kallades för globaliseringen, men som allt mer frekvent bytt namn till "Den nya världsordningen". För t.ex. fem år sedan så fanns sådant endast att läsa om i konspirationsteorier. Idag står de globala spelarna på rad för att få uttala det.

Problemet är att ingen riktigt vill säga vad det är. Essensen av denna världsordning höljs fortfarande i dunkel. Vad man dock KAN iaktta är vilka bärarna av denna globala kraft är.

Den amerikanska världsbankschefen Robert Zoellick, efterlyser en ny världsordning och en "ansvarsfull globalisering" som uppmuntrar ekonomisk tillväxt, finansiell stabilitet, samarbete mot klimatförändringarna och bättre villkor för de fattigaste på jorden.

Att verka för bättre villkor för de fattiga på jorden och samtidigt öka på den ekonomiska tillväxten har aldrig någonsin fungerat, men klangen i budskapet fungerar säkert på de som sluter ögonen och låter sig injiceras av sköna vibbar från nyliberala tankesmedjor.

Vår nye president Herman von Rumpyi sa förra året:
"2009 is also the first year of global governance, with the establishment of the G20 in the middle of the financial crisis. The climate conference in Copenhagen is another step towards the global management of our planet."

Ett steg mot ett globalt ledarskap av vår planet!

Att G20-mötet i höstas tog ett steg närmare en global världsordning blev tydligt då man i praktiken började använda sig av en global valuta. Lånen i spåren av finanskrisen, motsvarande 250 miljarder USD betalades ut i IMF:s egen valuta SDR. En nyhet som lyste med sin frånvaro i media.

Och ifall någon tror att jag efterhandkonstruerar IMF:s utbetalning till något som det inte är: George Soros fick frågan om det behövs ett nytt globalt valutaavtal. Förutom att han bestyrkte vikten av en ny ekonomisk världsordning förklarade han:

"You need a new currency system and actually the special drawing rights(SDR) do give you the makings of the system . You could create international currency trough drawing rights and this is the way we've done it. We issue 250 billion dollar and that's a very very useful step. "

FN erbjöd sig att hålla i ett globalt kristoppmöte 2008 med anledning av finanskrisen men fick nobben av de största aktörerna. Det var på George Bush initiativ som denna grupp av 20 aktörer etablerade IMF som den Nya världsordningens egna finansdepartement, eller kanske snarare centralbank.

Alla vill vara med i den nya ledningen för planeten. Så även FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon som uttalade sig ängsligt förra året angående klimatproblemet som även riskerade att det glida FN ur händerna.

"We will establish a global governance structure to monitor and manage the implementation of this."

Barack Obama strålglans svalnar för varje dag vilket var förutsägbart för mig och många andra som inte fastnade framför medias och politikernas hypnotiska spiral då han vann valet förra året. En av strålarna från det bländande ljuset av messias var den nya utrikespolitiska kursen. Den gamla konservativa bilden av USA som världens ledande demokrati och stående ovanför resten av världen är något som Obama bestämt velat förändra. Nej, nu är USA bara en av många aktörer i den globala gemenskapen. Obamas kollektiva visioner kan tolkas som en vilja till världsfred vilket uppenbarligen motsvarade den Norska nobelkommitens våtaste drömmar. Eller så är det just den nya världsordningen som han vill bidra till att forma. En sådan ordning kan rimligtvis inte tillåta att någon enstaka stat sticker ut alltför mycket. Den brittiska tidningen Guardian skrev den 24:e september efter ett av Obamas tal:

"Obama was attempting to define a new world order, one in which the nation with the strongest army and economy no longer sought to dominate, and in which all nations could play their part."

Världsordningen mer än en pragmatisk lösning

Men fortfarande blir man inte klokare på VAD denna världsordning innebär. Det är uppenbart var den spänt upp sina segel någonstans. Finanskrisen och klimatdebatten fångar upp de senaste vindarna och opinionsriktningarna och ger den nya globala kraften fart och legitimitet.

Men det finns mer i botten på denna globala kraft. Bill Clinton uttalade sig om den nya världsordningen för några år sedan:

"And after 1989 Bush (d.ä.) said, and it's a phrase that I use myself, we need a New world order. "

"So I think the great mission of the early 21:st century is to move from interdependency to integrated communities and eventually to a global community defined in three ways: Shared benefits, shared responsibilities and shared values."

Ett globalt samhälle, delade fördelar, delat ansvar OCH delade värderingar.

Delade värderingar!

I och med ordet värderingar så har vi lämnat de rent pragmatiska lösningarna av de globala problemen och gett oss in på politik. Vad för värderingar är det som våra politiker tids nog kommer att tvingas lobba för, ifall de inte ska förlora några karriärspoäng? Vad för värderingar är det som kommer att förankras i vårt samhälle och i din och min vardag? För, precis som med tillkomsten av G20 så sker detta inte på demokratisk väg. Hmm, jo, ur ett ytterst abstrakt perspektiv så kommer säkert någon att hävda att eftersom vI har valt våra politiker och att de i någon mening är med och påverkar den globala utvecklingen så kommer även denna nya globala "regering", någonstans högt upp i skyn, att vara demokratiskt tillsatt. Men alla inser snabbt att en sådan demokratisk drink består av ungefär 99% groggvirke.

En aning om vilka värderingarna är kan man få ifall man lyssnar till Tony Blair som avslöjar lite mer om de nya politiska och sociala trender som du och jag och alla andra medborgare tvingas acceptera.

"The forces shaping this world at this moment are so strong and they all tend in one direction. They are opening the world up. I sometimes say to people: In modern politics the dividing line is often less between traditional left vs right, but more about open vs close. Mass-migration is changing communities even countries."

I ett samhälle där demokratin förflyttats långt bort från människors inflytande och när massornas tillhörigheter och gränser rivs ner så uppstår det en situation som i historien utgjort de mest ideala förutsättningarna för envälde och kontroll. För, att splittra och härska är exakt vad detta innebär. Blairs "forces shaping this world" kan spelets regler, tro inte något annat.

Han fortsätter:
"So, the world is interdependent today, economically, politically even to an extent ideologically. The divide then is between those who see this as positively, the opening up offering opportunity and those who see it as threatening and therefore wish to close down"

Världen delas alltså nu upp mellan de som är MED på denna nya ordning och DE som motverkar den.

Bill Clintons "delade värderingar" förstärks här när Blair talar om en ny ideologi, en global och ofrånkomlig sådan. Det är uppenbart att det finns en politisk/ideologisk drivkraft bakom denna Nya världsordning. Men fortfarande så verkar initiativtagarna utan att synas. Att de har ett starkt globalt inflytande är uppenbart om man backar några år bakåt i tiden från Blairs tal 2008 och närmare bestämt till påven Benedict XVI och hans jultal 2005.

"The life-giving power of his(Jesus) light is an incentive for building a new world order built on just ethical and economic relationships. A united humanity will be able to confront the many troubling problems of present time: From the menace of terrorism to the humiliating poverty in which millions of humans being live from the profile ration of weapon to the pandemics and the environmental destruction which threatens the future of the planet."

Vad som idag framstår som argument för ett globalt styre tycks vara:



Men det håller inte!

Den nya världsordningen, en historisk önskan.

Tankarna på att skapa ett globalt styre och en global världsordning är ju inget nytt.

David Rockefeller uttalade sig i ett tal 1991: "But, the world is now more sophisticated and prepared to march towards a world-government. The supranational sovereignty of an intellectual elite and world bankers is surely preferable to the National auto-determination practiced in past centuries."

1992 sa Bill Clintons vice utrikesminister Strobe Talbot:
"In the next century, nations as we know it will be obsolete; all states will recognize a single, global authority. National sovereignty wasn't such a great idea after all."

Listan på en uttalad vilja om en ny världsordning är hur lång som helst och sträcker sig långt tillbaka i tiden. De tre nämnda skälen är i själva verket bara åsiktsverktyg som passar in i tidens anda. Tillfällen som de människor som gemensamt driver och som vill verka för en världsregering skickligt utnyttjar.

Våra folkvalda politiker är fullständigt utan inflytande när de mest inflytelserika ekonomiska, politiska eller religiösa aktörerna skrider till handling. Det är bara att dansa med. Ungefär som Reinfeldt tvingas göra efter en längre tid av internationellt umgänge med politiker på högsta nivå.

- Jag ser konturerna till en ny världsordning.
- Europa är den kontinent som tydligast har lämnat oket av nationalism bakom oss. I andra delar av världen agerar man fortsatt reflexmässigt mot globala utmaningar med nationella svar, medan EU har ett beslutsfattande som är gräns­överskridande. Och EU har också varit redo att gå längst i förhandlingarna om klimat och finanskris.

Den nya EU-ministern Birgitta Ohlsson proklamerade redan 2001:

"EU är bara det första steget mot en världsfederation och vi som kallar oss för världsmedborgare borde på allvar damma av denna gamla tanke från antiken om en global union med federalistiskt statsskick. I en sådan union skulle varje land, region och nation avstå delar av sin nationella suveränitet, precis som EU funkar i dag. Genom en global rättsordning skulle mellanfolkliga konflikter kunna lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis. Fredstanken är central inom världsfederalismen likaså tron på internationell rätt och vårt gemensamma ansvar för att mänskliga rättigheter tillgodoses överallt."

Och den som tror att den nya världsordningen enbart handlar om en kapitalistisk världssyn, eller såsom globaliseringsmotståndarna Attac på vänstermanér uttrycker det "Är du trött på att se demokratin vika sig för marknaden?", har inte förstått dess själ. För precis som Blair uttryckte det så handlar det inte om vänster vs höger. Den nya världsordningen spelar på en nivå där de skenbara ideologierna upphört. På en nivå där vårt riksdagsval 2010 är mer att betrakta som en oskyldig tv-gala, i stil med idrottsgalan, grammis-utdelningen etc, En spännande uppesittarkväll med tilltugg.

Den nya världsordningen flyger högt över våra huvuden. När media väljer att inte ta upp den eller väljer att inte granska vilka de blir som kommer att leda mänskligheten in i ett nytt paradigm, så sörjer man också för dess obromsade framfart. Valfrågor såsom sjukvård, utbildning, sysselsättning, privatekonomi är alla helt beroende av i vilken riktning som denna nya kraft väljer att gå. Den politiska och journalistiska tystnaden kan inte tolkas annat än att man inte önskar debatt och inte önskar människors varseblivning kring saken. Man sällar sig kring och bakom de "krafter som formar världen" (Blair) och låter det ske.

Den nya världsordningen kommer inte att ändra dagens inriktning vad gäller globala rättvisefrågor, jämställdhetsfrågor, övervakningen av människor och fler DNA-databanker. Den kommer att fortsätta på den väg som våra röda och blåa partier redan tvingats anpassa sig till och som de berättar för dig, är den enda seriösa vägen.

Den nya världsordningen är som sagt en gammal ide som nu dammas av och kläs i tidsaktuella globala problemställningar, men dess kärnvärde bygger på makt och kontroll, såsom den alltid har gjort.

"Låt oss först se vad det blir av detta", hör jag en del säga.

Problemet med ett globalt styre är bara  det att det inte längre går att välja bort! Vi pratar om ett paradigmskifte som jorden aldrig tidigare skådat.

Det finns ingenting som tyder på att de grundläggande normer och värderingar som idag skapar ett alltmer tidsminimerat och pengaoptimerat samhälle kommer att ändras. Det finns ingenting som tyder på att de brott, de konflikter, de förslavande lönearbeten idag drivna av de ständiga kraven på en ekonomisk tillväxt, eller de enorma utskrivningarna av antidepressiva medel, kommer att upphöra.

Jag är den första som önskar kalla mig för världsmedborgare och jag är allt annat än protektionistisk, men inte till priset för en demokrati som sakta löses upp, eller till priset för att min och andras integritet sakta mals ner till förmån för en ny kameraövervakad fårskockslösning och till priset för en världsregering vars värderingar och normsättningar det tisslas och tasslas om i maktens korridorer och som det medvetet mörkas om i media.

När denna nya världsordning har funnit ännu mer koncensus bland den globala politiska, mediala och kulturella eliten och när blir dags att gestalta de grumliga politiska inriktningarna och värderingarna i realpolitik, så är det för sent. Då vet vi alla hur den politiska gången blir: "Vi måste hänga med övriga världen och inte sätta oss på tvären". Så fungerar det när den demokrati som vi i dag är beredda att döda för i andra länder, sätts ur spel. Ett västerländskt hyckleri utan dess like. Men uppenbarligen, en uträknad strategi och ett närmast fascistiskt tillvägagångssätt som säkert kommer att få anhängare på ledarsidor och bland politiska strebers. Godtrogna medborgare kommer att försöka anpassa sig till det som på den nya globala pyramidens bottenplan kommer att framställas som möjligheter och en ny öppenhet, men som i toppen på pyramiden betraktas som en fårhage strategiskt skapad av en elit, mer koncentrerad, beräknande och stängd än något vi nånsin sett förut.

Mats Sederholm Krönikör och författare

Den som ger bort sin frihet för trygghet mister båda och förtjänar inget av dem
Benjamin Franklin

Citatkällor:
F Reinfeldt
B Ohlsson
"Barack Obama sets stage for new world order"
Robert Zoellick
Tony Blair
Påven Benedict XVI
Herman von Rumpyi
Bill Clinton
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon
George Soros

Övriga källor:
Forum syd: "G20 :s svek mot de fattiga"

Debattlänkar: DN Aftonbladet
Tags:
Categories: Den nya världsordningen | Krönikor av Mats | Politik

Av Mats Sederholm

Är vi på väg mot slutet? Jag menar, finns det en tid framför oss då den gamla världen är på väg att växla in på en ny?

Det mesta talar för det.

Det pågår idag en helt unik utveckling på vår planet. Mänskligheten håller sakta men säkert på att införlivas i en likformighet och centralisering som aldrig titigare skådats. Globaliseringen som hela tiden accelererar är fundamental och i linje med vad man skulle kunna förvänta sig av en utveckling som närmar sig en slags totalitär stagnering, därefter någon slags härdsmälta och sönderfall, och senare en helt ny värld.

Den pessimistiska ser enbart att människan är på väg att fängslas allt mer. Jag håller med om detta, men detta är inte slutet. Människan är yvig till sin natur och den saknar rätt genuppsättning för att kunna hållas fången inom ett och samma paradigm. Ju finurligare man är som arkitekt av den mänskliga utvecklingen och som drivkraft bakom globaliseringen, desto längre kan man lura människor och desto mer lyckosam kan man bli i sin strävan att likrikta människan. Problemet är att ju mer man drar åt snaran, desto högre blir trycket där inuti säcken. Motreaktionen blir explosiv när den väl kommer. Den blir förhoppningsvis så explosiv att det mesta av den gamla världens strukturer en gång för alla krasas sönder.

Tidigare paradigmsprängningar såsom medelmåttiga nationella revolutioner eller som gigantiska kollapser av t.ex. kommunismen har lett fram till förändringar, men aldrig tillräckliga för att skapa ett nytt mänskligt paradigm.

Den kommande svängningen blir ett rent helvete för de som fortfarande tror på den gamla världen. En riktig apokalyps. För oss andra handlar det om en period av fritt fall, en befrielse och tider av chanser till nystart.


Idag märker vi bara hur vattnet sakta lämnar stranden och hur delar av botten torrläggs som aldrig förut. Suget som drar vattnet ut mot havet har vi svårt att definiera för den annalkande tsunamin är bortom synhåll.

Den globaliserande kraften lämnar dock spår efter sig hela tiden. Den går att upptäcka och alltfler gör det också. Bara på de senaste månaderna har det som betraktades som konspirationsteorier för ett halvår sedan börjat få en verklig form. Omfattande politiska och medvetna agendor bakom kulisserna har blottats. 

- WHO och Läkemedelsindustrin
Den plötsliga vaccineringshysterin slog de flesta med häpnad och med en känsla av överdrift. Pandemibegreppet ändrades för något år sedan så att denna svininfluensa plötsligt kunde klassificeras som pandemi. Då drar också beställningarna på vaccin igång per automatik. WHO:s (som ändrade pandemibegreppet ) rådgivare är kopplade till läkemedelsindustrin. I dagarna så har WHO fått stå till svars inför Europarådet. Ordförande i rådet säger bl.a.

"Detta har kostat regeringar mycket pengar som kunde ha spenderats bättre, stressat människor och skapat kaos i sjukvården. WHO har förstört mycket av sin trovärdighet då de slagit falskt alarm."

Mer om detta finns i en artikel på Vaken.se.

- Klimatbluffen
I åratal har vi fått lära oss att det är människor som är skyldiga till den globala uppvärmningen genom alla koldioxidutsläpp. Drivkrafterna bakom detta har varit rent politiska och inte enbart grundade på en koncensus bland forskare som de flesta fått lära sig. Läckagen av mejl mellan forskare vid ett forskningsuniversitet i England i höstas visade sig innehålla både arrogans och mörkläggning av sanningen. Men även efter detta så har fler pinsamma avslöjanden har kommit fram där bl.a. IPCC, FN:s klimatorgan tillika nobelpristagare, använt ovetenskapliga metoder för att lyfta fram sin favoritförklaring av den globala uppvärmningen. Dessutom: Temperaturen under 2000-talet har heller inte stigit såsom alarmisterna hade trott. Något är gravt fel.

För många är sådana här nyheter helt obegripliga, är det verkligen sant, kan det verkligen vara så att så många blir förda bakom ljuset på en sån bred front, tänker de flesta. Den här osannolika känslan är en del av ett uppvaknande som alltfler gör just nu.

Känslan av att media är trovärdiga och objektiva har också fått sig några snytingar. Detta förtroende kommer att falla ännu mer allteftersom människor klarar av att smälta ”den otroliga känslan” , vakna till och ta till sig andra bilder av verkligheten.

Sanningsrörelsens uppsving i media under hösten och reaktionerna från systemet visar också vilken oerhörd rädsla som råder bland mainstream-journalister och försvarare av systemet. Inte minst kan undertecknad intyga detta. Rena lögner, retoriker, censur och skrämselskott av alla de slag haglade vilt under hösten när sanningsrörelsen stack upp huvudet.

Så, läsare. Var vid gott mod när det gäller förändringen av vår värld, det rör verkligen på sig. Mer avslöjanden och tappade hakor kommer.

Den övergripande agendan där klimatbluffen, WHO-bluffen endast utgör några pelare är svår för folk att se. Den är så omfattande och ofattbar att det kommer att krävas ytterligare några år innan den blir möjligt att greppa rent känslomässigt/förnuftmässigt, rent intellektuellt finns alla underlag till hands redan idag. Man kan dock iaktta den eftersom den delar på gemensamma värderingar och ifall man är uppmärksam på dessa. Nedan är några av dessa värderingar:

Den nya världsordningen slår sönder gränser, den splittrar människor så att de ska flyta fritt, den teknologiserar människor, den materialiserar människor, den programmerar och försöker neutralisera människor, den bagatelliserar människor, likgiltifierar människor och kanaliserar människors andliga och mänskliga längtan efter att bli sedda och betrodda till meningslösa underhållnings/drog ersättningar av alla de slag. Slutligen, den avdemokratiserar långsamt vårt samhälle.


Så har denna förändring och kommande paradigmskifte något att göra med 2012?

Vi närmar oss den 21/12 2012 med stormsteg. En del tror att mänskligheten verkligen genomgår ett inre gudomligt uppvaknande när nu Mayaindianernas långa cykel närmar sig sitt slut om knappt tre år. Nåja, om man ska finna det uppvaknandet så tvingas man leta djupt inne i människors dolda undermedvetande och bland kollektiva underströmmar. För i handling så finns det ännu inget uppvaknande över lag. Och ledsen men, det är i den här verkligheten jag vill ha en förändring. 

Jag tror att 2010 måste bjuda på en konkret och tydlig ny riktning bland människors tankar och inte minst handlingar, ifall vi ska få se ett omvälvande paradigmskifte redan i December 2012. Eller kanske det är så att vi måste bli av med 2012 innan alla illusioner om ett gudomligt ingripande har släppt och vi kan börja sätta spaden i marken.

Vägen fram till dess att det vänder är turbulent och utrensande. Den är kluven då världen till en början kommer att utvecklas enligt nuvarande hårda och mörka väg. Men kontrollen och makten bryter till sist ihop i någon mening. Hur vet jag inte. Därefter kan en annan värld blomma ur ruinerna. Exempel på signum för vägen framåt är som jag ser det:

• Den globala staten tar till en början allt tydligare former samtidigt som våra trossystem tappar alltmer i förtroende i takt med fler dramatiska avslöjanden. Ett ökat medvetande bland människor.
  
• Alla trossystem är krasst hierarkiskt uppbyggda och tron på den hierarkiska formen kommer vittra sönder allteftersom.
• Det största trossystemet, den monetära ekonomin blir på allvar ifrågasatt.
• De religiösa trossystemen, religionernas dogmatiska inflytande blir ifrågasatt.
• Förtroendet för de politiska trossystemen underblåses. Människor väljer plötsligt att inte rösta på samma gamla partier.
• Globala konflikter kommer att utbryta under denna resa. Den konservativa världen kommer att hårdna i takt med att makten glider dem ur händerna.
  
• Människor tar ansvar och väljer att skapa egna samhällen som inte binder upp sig mot samma gamla ekonomier, som söker självförsörjning i största möjliga grad.

Att det blir en ändring är en del av skapelsens eviga cykler. Om de senaste århundradena kunde förminskas till några månader så skulle tanken, i dagens snötäckta och nedkylda Sverige, på att vi skulle kasta oss i vattnet för att få lite svalka om några månader, framstå som rena snurren. Plötslig barmark här och där om nån månad räcker inte heller för att övertyga, men de som har ögonen öppna och kan tänka själva kommer att förstå.

Mats

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

Debattlänkar Aftonbladet  DN  SvD Newsmill 

 

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

Av Mats Sederholm

Jag har i de tidigare krönikorna beskrivit hur människors förmåga att kunna skapa är hämmade av de undertryckta feminina energierna. Vårt medvetande för en kamp mellan å ena sidan, luftelementets tankar, normsättningar, gränser, strukturer, hierarkier och fyrkantighet och å andra sidan, vattenelementets gränslöshet, beröring, kreativitet och känslor. Här pågår det ständiga kriget. Eller rättare sagt, de feminina energierna i vattenelementet är under ockupation av de maskulina. Både kvinnor och män lider av detta, ja, mänskligheten lider av det på bekostnad av ett fåtal.

Jag har också berört hur människors sökande tvingats in i de maskulina energierna. Snustorr filosofi, teosofi och intellektualism. Storartat visionärt meningslöst babbel fyller bokhyllorna på våra bibliotek. Litteraturen hyllar de stora tänkarna, den materialistiska och kliniskt logiska vetenskapen har blivit vår tids religion. Trots att alla inser idiotin med begrepp som Den enda sanna läran så är det precis vad vetenskapen blivit. Ett fåtal naturreligioner äger fortfarande en balanserad existentiell och andlig insikt. Kreatörer inom musik, dans och konst är alltid nedprioriterade medan smarta affärsidéer är vad man tror tjänar människan. Vi vet alla hur fel det är, vi känner det, vi ser det runt omkring oss men vi har så svårt att göra någonting åt det. Den maskulina energin är dessutom den aktiva, den som driver saker och när den aktiva energin tillåts dominera så blir det som det blir.


Luftelementet har några andra nyckelegenskaper som också förklarar hur vår värld ser ut.

Jag har nämnt den maskulina energins egenskaper logik och struktur. I denna energi finner vi förkärleken till att se saker uppdelade. Allt som existerar är åtskilt. Allt är isolerade objekt som samverkar utifrån vissa regler. Inom vetenskapen är det fortfarande Newtons klassiska och fysiska lagar som sätter ordningen och förutsättningarna för tingens samverkan. Människor är främst individer och förhåller sig till varandra genom psykologiska processer. Den kollektiva tanken är utdömd efter alla kommunistiska misslyckanden och möten mellan olika kulturer, religioner eller raser tycks ständigt vara föremål för problem och konflikter. Andlighet stavas religion och religioner är åtskilda. Samverkan och empati förlorar alltmer mark. Solidaritet är ett begrepp som man finner på sociala museer, om det nu hade funnits sådana. Intressegrupper i olika sammanhang finns till för att gynna individers särintressen snarare än att skapa en djupare gemensamhet. Och allt ställs MOT varandra eftersom normen konkurrens är så väl inpluggad i människors medvetanden. Klimatkonferenser bryter samman i brist på samsyn och i botten p.g.a. rättviseskillnader i världen.

Fortfarande tror många att den enskilda människan är den enda vägen till lycka. I en värld som bygger på pyramider är hela grundkonceptet dömt att misslyckas men det spelar ingen roll. Imperiets ”Du kan bli president, du kan bli miljonär” är lögnen vi alla accepterar. T.o.m. inom nyandligheten lyder mottot:  ”Börja med dig själv, om bara just du mår bra så blir det bra för alla andra”.  

Att dela upp och isolera är luftelementet och den maskulina energins främsta regel.

Och när den får härska fritt så tjänar den också makten. Att söndra och härska är det allra mest effektiva sättet att kontrollera människor. Man ger dem en kortsiktig och skenbar frihet(fria media, fria politiska val, fri företagssamhet etc) men sätter in dem i ett ramverk, så stort och vidsträckt att ingen ser gränserna, eller murarna. Endast de som skapat ramverket och som upprätthåller det vet vad som försiggår.

Den feminina energin ser att allt hör ihop och söker helhet. Den vill inte formulera kärleken i begrepp, den vill inte definiera Gud, den söker livet och närvaron själv. Den vill ta sig ut ur ockupationen, den vill röra sig som en vind och få oss att känna in och ta vårt ”förnuft till fånga”. Eller rättare sagt, frigöra förnuftet så att det kan få omfamna mer.  Den vill få oss att vara närvarande vid det allra enklaste i livet. Den vill sätta förnuftet i jord och säga: ”Vad är det egentligen som betyder något?”. ”Vad hjälper kunskaper om vi aldrig kan använda dem i verkligheten?”.


Den feminina energin finns förankrad hos en liten del av vetenskapen, de som studerar i kvantteorier. Där överlever inte "det åtskilda tankesättet". I kvantvärlden fortsätter t.ex. delade fotoner att vara ETT. En delad fotons partiklar skickas åt olika håll men behåller ändå vetskapen om sig själv och uppträder som ETT trots att de är separerade. Den ena partikeln utsätts för hinder och båda reagerar samtidigt och åtskilda. Ett mirakel som förbryllar vetenskapen. Vad är det som håller ihop dem? Även galaxer fungerar likadant. Det finns något som förbinder oss. Etern existerar. Det som är tom rymd är något. Som ett hav som skänker energier ett medium att färdas till varandra på, som en väv där allt levande har en spelplan att agera på. Du lyser med en ficklampa och ljuset tar sig bort dit det du lyser på, men vad har ljuset färdats på? Du ropar och någon hör ditt svar, ljudet färdas på något. Det breder ut sig i ”etern”, i kittet mellan objekten, i existensens egna kropp, den vi alla är en del av. Etern är som en vidsträckt mylla där all typ av energi kan slå rot. Den breder ut sig och låter sig bli synlig när vi upphör att fånga den, när vi slutar att se objekten och delarna, när vi törs lägga våra intellekt åt sidan och bara lyss till närvaron, till stämningen och till vår längtan. Och när vi möter människor med samma längtan så vet vi att det finns något som håller oss samman.


Det är i filmer som Sagan on Ringen där magin och äventyret får komma till uttryck som vi känner oss berörda. Och vi vet att andra som ser den upplever samma vidunderliga känsla av evighet och öppenhet. Vi gör det inte av ett nytt avsnitt av Vetenskapens värld.  För där ges inget utrymme åt dig, där ges en inhägnad och regler som sätter gränser. Där fastslås den absoluta sanningen. Liksom i religiösa skrifter, liksom i de politiska alternativ som serveras dig, liksom de sanningar som media trycker ner i dig. Men den där väven, det osynliga kittet, den vidsträckta myllan där allt kan få sätta sina rötter i, den som tycks breda ut sig från det allra minst ut till galaxer, den som binder allt samman, varför talar ingen om den?  


Den har många namn. Inom det religiösa kallas det för mörker eller Void/tomrum rätt och slätt. Det som inte syns, det som inte går att avgränsa, där ingenting är och inget är upplyst. Som en mamma av gammal generation som fött upp en hel familj, som närt och gett kraft, som vakat och brytt sig, som varit myllan där alla kunnat växa upp i. Hon som bara är. Grunden, självklarheten, intigheten men ändå skapelsens ursprung, alltets moder som aldrig skiljer sina barn åt, för kärleken, livets ursprung vet inga gränser, väven varifrån all kan uppstå finns överallt.

Och ändå är denna mäktiga och oerhörda skapelsekraft och alltets liv och ursprung undertryckt. Teosofer, tänkare, präster, vetenskap, politiker ja hela vår värld har lärt oss att inte gå in på detta. Vi får lära oss om den i sagorna men återvänder till de hierarkiska uppdelningarna av mänsklig utveckling framlagt av någon författare som själv blivit förnekad den feminina grundkraften. Experter som i pur rädsla har överfört hela sitt varande till huvudet och intellektet. De fnyser åt fantasierna och skyndar till reglerna som ger dem kontroll och ro.  Det ger dem legitimitet i en värld formad som ett Excel-ark med rader och kolumner.

Luftelementet ger människor koll på tillvaron, den ger fästen vi kan hålla oss till. Begrepp, ord, värderingar, uttryck och intellektuella skolningar som skänker vissa en känsla av begåvning. Men den skjuter förbi allt det som förbinder oss. Den ratar samhörighet, gemensamhet och det gränslösa. I en värld där gränser, kunskapsglosor och existentiella ordningar är vad som ger rädslor ett fäste att hålla i, så blir dess motsatser, frihet, känslor, mystik, magi fysiskt varande och extas, dess värsta fiende.  

Därför lever vi människor med halva vårt varande, den feminina delen, fängslad. Därför släpar vi på bojan runt ena foten och därför blir livet så kämpigt, så ensamt och tomt för de flesta. Livet själv hålls inne, det innerliga, det som Ebba Grön sjunger om: ”Mamma, pappa var är allt?”.


En av de mest allvarligaste konsekvenserna av att undertrycka den feminina energin är att vi förlorar vår möjlighet till att skapa vad vi önskar. Den personliga förmågan till att skapa hör ihop med hur vi formerar våra tankar OCH hur vi rent känslomässigt kan "visualisera" vad vi önskar uppnå. För, i motsats till vad som ofta uttrycks inom nyandligheten, så räcker det inte med att "se" sina drömmar framför sig. Att tänka dem, att ha rätt mindset är bara början på ens personliga skapelseprocess. Det tomrum, kittet som håller ihop kosmos, medvetenheten som i vårt materiella skapelseögonblick Big Bang började bre ut sig, svarar inte på dina tankar, det svarar på dina känslor.

Den feminina energin, allt det som vi lärt oss vara "mjuka grejer", olönsamt, ovetenskapligt är något som jag vet att du läsare redan känner till och det är det som är så jäkla skönt. Vi måste bara lära oss att återuppväcka denna grundkraft. Vi måste bli vakterna som ger den skydd, gralens väktare. Vi måste hjälpas åt att ge den namn och strukturer och göra den möjlig att ta på. Vi måste släpa in denna energi, likt en trojansk häst, till vår värld.  Och viktigast av allt, vi måste vara den. Och vem vet, kanske vi får hjälp av skapelsens eviga cykler, kanske ligger det i en naturlig utveckling att knoppen brister och en ny blomma vecklar ut sig.

Mats
   
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Om man vill kontrollera världen, hur gör Illuminati, hur verkar de mot bakgrund av det maskulina och det feminina?
Genom att blockera/skada/undertrycka den feminina aspekten så åstadkoms en hel rad med saker. För en grundgenomgång av de fyra elementen, se del 1.

Själva skapelseprocessen stoppas. Genom att undertrycka VATTEN-elementet alltså,  känslor, intuition, inkänning, kreativitet etc så tvingas människor att koppla upp sina verklighetsbilder, sin medvetenhet till LUFT-elementet. Alltså, till färdigförpackade,  fyrkantiga, logiska och redan vedertagna sanningar. Allt sådant som går att kontrollera. En människa som däremot använder sig av intuition, av sina känslor och som inte accepterar de färdiga normerna blir farlig i det maskulina LUFT-elementets värld.

Striden om människan är en strid om hennes tankar.

Men lika effektivt är det att blockera det feminina JORD-elementet. Själv DO-IT energin får inget eget värde. Att handla och utföra blir en second-hand vara i jämförelse med alla smarta tankar.  Den fysiska kroppen, den fysiska känslan, vårt tempel förvandlas till en apparat, ett bo som tjänar de förhärskande tankarna. En medicinsk apparat.

Men framförallt, att inte få pröva sina tankar i verkligheten ger ingen återkoppling. Det sista avgörande steget i skapelseprocessen bagatelliseras. Det verkliga livet, den feminina och oförutsägbara jordade verkligheten blockeras. Allt sådant som hör till det nära, det omedelbara och det vardagliga. Empatin, lyssnandet och en distans till de världsliga visionerna och intellektuella lösningarna bagatelliseras. Jordens och livets egna äventyr, dess magi och det fria prövandet hålls tillbaka. ”Skärp dig så här ser verkligheten ut”, säger dina medmänniskor fastkopplade i sina tankefängelser.

De kontrollerande krafterna ser ALLTID till att underordna egenskaper som äventyr, magi eller tid till fysisk närhet. Oförutsägbarhet, bristen på paragrafer/regler, känslor, eget prövande, fri kreativitet, annorlunda tänkande har genom historien ALLTID ansets vara hotfullt för makten. De stör, de skapar kaos, det saknar riktlinjer och de går inte att standardisera. De utövas av både män och kvinnor men tillhör alla den feminina polen.  Fundera på detta en stund. Ni ska se att det stämmer rakt igenom i allt vad ni erfarit i livet.

Kunskaper i den maskulina världen är färdigförpackade begrepp såsom ”kunskapsglosor”, en uppsjö av riktade politiska, religiösa och existentiella fållor. De flesta kommer i konflikt med varandra eftersom helheter, de inkännande och gränsöverskridande begreppen, alla feminina, alltid underordnas.  Fred som bygger på förmågan att se den andres värld, är inte en del av maktens agenda.  Guden Vishnu den maskulina ”upprätthållaren”, den konservativa aspekten kämpar för att hålla Gudinnan Shiva ”förstöraren” under kontroll. Spelet dem emellan är skapat av den neutrala Guden Brahma.


För er som läst Robotfolket så känner ni igen det hela från det babyloniska skapelseeposet Enuma Elish. Där är det Guden Marduk som dödar urmodern Tiamat och bestiger tronen som gud över alla gudar.

Men många gånger och speciellt I den österländska synen på maskulint och feminint, som t.e.x. Yang och Yin, ser man dessa två begrepp som en del av vår skapelse. De går att finna i allt. I vår mat, i vår andlighet, inom vetenskapen o.s.v. men när man förflyttar sig till västvärlden så tycks det finnas en kantring åt just Yang energin, den manliga. Den märks inte minst i människors andliga sökande.

För i sökandet efter andlighet så kantrar det gärna åt luftelementets sinnliga och filosofiska energi.

Antroposofins(anthro=man; sophy=visdom)  grundare Österikaren Rudolf Steiner (1861-1925) började sin karriär inom den akademiska världen. Med tiden ägnade han sig åt filosofi och även teosofi(allmän benämning inom esoteriska traditioner). Han såg människans utveckling i formen av sju stadier. Dessa ligger bl.a. till grund för Waldorf-pedagogiken. Steiner sa: ”Det mänskliga intellektet kan tränas så att det kan höjas over materiella ting och därmed innefatta en större andlig realitet”.

Antroposofin och Steiner sa också: ”Med förebild i teosofins världsålderslära antar man att världen och därmed människan utvecklas i sju stadier (eller perioder),”

Tron på utvecklingen av människan via ett antal mentala utvecklingssteg finns hos nästan alla filosofiska andliga tänkare. Martinus(1890–1981) den danske författaren och hans kosmologi, ansåg att allt levande går igenom sex tillvaroplan. 


I samma spår finner man mannen med aliaset HENRY T. LAURENCY och hans ”Livskunskap” .
”Under sin vistelse i människoriket genomgår individen (monaden, urjaget) fem utvecklingsstadier indelade i olika nivåer.”

Så är det fel att tro att människan utvecklas enligt vissa mönster/normer?

Nej givetvis inte, men utvecklingen av en människa sker inte enbart på en rent mental nivå. Den sker när de feminina och maskulina aspekterna verkar i balans, när det finns ett kretslopp, en process där människan skapar nya och bättre betingelser både på ett mentalt, känslomässigt, kroppsligt och en passions/viljemässig nivå. Alltså, i verkligheten helt enkelt.

Den hierarkiska/mentala synen på människan där de feminina aspekterna känslor, kropp och en jordisk närhet/verklighet är nerprioriterade leder bara till tomhet. Ett slags hobbysökande utan mening.


Om man beger sig till naturreligioner i Afrika och Australien så är det existentiella sökandet någonting helt annorlunda. I vår patriarkaliska tradition med de stora religionerna så har också naturreligioner betraktats som ”primitiva”. Inte oväntat så finns här t.ex. dansen, naturen och känsloyttringar som en självklar del. Allt tillhörande den feminina aspekten. Likadant är det i de nordamerikanska naturreligionerna och liknande bland de australiska.

Kristendomens erövring har tryckt ner de feminina energierna över hela världen. Gudsaspekten som tidigare fanns integrerad i naturen, marken, lukter, smaker och känslor har förpassats till ett rent idémässigt ideal som t.ex. Jesus. Kristendomen var också grunden för Steiner och flera av de andra teosofiska tänkarna.

Dagens normer och hur ett sökande efter jordiska sanningar eller kring andlighet ska gå till, är fortfarande orienterat kring ”MIND”. Men inte bara handlar det om en maskulin dominans, det finns också starka inslag av manlig dominans.

Inom LAURENCYS hylozodik kan man angående manligt och kvinnligt läsa:
”Genom kvinnans instinktiva förmåga att spela förstående ha många män bringats på fall; ett tecken på alltjämt härskande psykologiska blindhet. Från kvinnans sida behöver det icke alltid vara erövringslusta. Hon vill vara behaglig.”

En av Sveriges törsta ”ambassadörer” inom läran Lars Adelskogh uttalar sig:

"Mannens värld är världen, kvinnans värld är hemmet. Mannen strider och leder. Kvinnan vårdar och när. Försök att vända upp och ner på detta normala schema, och alla blir bara olyckligare."

Och angående känslor och intellekt skriver LAURENZY i sin livskunskap:
”Emotionalitet är illusivitet och således ofrånkomlig förfalskning av verkligheten, hur reellt det än må förefalla oss i upplevelsen. Endast det mentala kan frigöra oss från detta beroende.”

Så blir det när de feminina aspekterna är direkt skadade hos folk.

Många sökare tror att kunskaper har en riktning. Nästan alla andliga vägar fungerar så. Läs din bibel, läs din toran, läs koranen, eller läs på om de olika utvecklingsstadierna. De är alla inringade av EN väg till Gud. Religiösa dogmer skapade av de som vill kontrollera och låta andra manifestera deras egen ordning. De olika vägarna skapar konflikter. Massor splittrade i sin andliga tro är lättare att kontrollera än människor som ser andligheten som en sammanhållen och naturlig kraft. Den feminina aspekten, moderspekten söker just helhet och en gränsöverskridande existentiell syn. Därför utgör den ett hot och väcker en känsla av avsky för de som fortfarande tjänar makten och kontrollen.
Men om vi backar till de fyra elementen så ser man att utvecklingen hela tiden passerar genom dessa fyra element. Som en fyrtaktsmotor.  För när man har blivit drabbad av sin själsliga välja, känt den emotionella dragningskraften, förstått och sedan prövat den i handling, så börjar man om igen. Till skillnad mot tron på en riktad utveckling, så sker här en utvidgning. För efter ett varv runt, så börjar nästa varv alldeles utan på det förra. Som en spiral som utvecklingsvarv efter utvecklingsvarv bygger på kunskapsmassan. Som en snöboll som växer.  Det finns ingen riktning, bara utvidgning.  Tron på riktningen kommer av LUFT-Elementets dominans. För där gäller strukturer, hierarkier och fasta gränser. Den enda sanna utvecklingen är en sammansatt. Seendet är förmågan att lägga pusslet och se motivet, inte att samla så många pusselbitar i samma färg som möjligt. I vår värld så har saker och delar gjorts viktigare än sammanhang. Det maskulina före det feminina. Det "smarta" är viktigare än det visa. Kittet som håller oss samman - empatin, närvaron och kärleken själv är underprioriterat.


De teosofiska/esoteriska traditionerna går långt tillbaka i historien. De går in i varandra, nya dialekter skapas och möter varandra igen. Som rötter som snirklar sig runt varandra. Ordenssällskap av typen frimurare och rosenkorsorden bär på en hel del av dessa traditioner. Och det är samma maskulina tradition här. Kunskaper och utveckling hålla effektivt separerade från de feminina aspekterna och förvandlas till förvisso mycket intressanta kunskaper, men den feminina gudsaspekten lyser med sin totala frånvaro.


Under antiken så var ljuset, det upplysta och de illuminerade, de som gavs kunskaperna, utvalda och tillhörde aristokratin. Det gav och ger än idag de härskande kontroll, det håller upp strukturerna och gränserna, det maskulina. Min och Lindas research såsom medlemmar inom rosenkorsordern under ett år gav oss exempel på exempel på inte bara en maskulin dominans utan även en manlig. Det är visa män och söner som dominerar i undervisningen.


Dagens frimurare och rosenkorsare tar del av samma grundläggande esoteriska kunskaper som man gjorde i den antika världen. Den ger insikter om hur människan och kosmos fungerar. Den berättar om själen, om tingens ordning i en vidare mening och kompletterar dagens vetenskapliga, materialistiska och smala kunskapsvy. Den är idag tillgänglig på ett helt annat sätt, men fortfarande är den dold bakom titlar och hierarkiska undervisningsordningar.

Få läror berättar om hur man integrerar kunskaperna(LUFT-Elementet) med livet(JORD-Elementet), Få berättar om urmodern eller om gudinnekrafter. Du får INTE lära dig om att bejaka dina känslor eller hur viktigt det är att få upptäcka en själv genom att låta det emotionella ibland få verka fritt och oberoende av intellektet.  Ibland så är det rena skrattet det som läker. Ibland kan ilska verka befriande.  


Kunskaper om livet är inte som att lära sig laga mat genom att läsa en bok. Man skulle inte behöva säga sånt här, men man måste: Det går inte att lära sig laga mat genom att klara av matkonstens sju utvecklingsstadier om man aldrig rent fysiskt smakat på maten. Om man aldrig lärt sig stilla sina tankar och med slutna ögon smaka på en tesked av grytan för att veta om där finns en krydda som fattas, så vet man, trots alla initieringar och trots sin förmåga att kontrollera sina känslor till 100%, ändå inget om mat. Tvärtom, man måste ALLTID vara beredd till att mista kontrollen, att låta sig bli överraskad. Det är tvärtom så att kunskaper och känslokontroll MÅSTE hävas för att man ska kunna skapa nytt. Kreativiteten och vår skapelseprocess kräver öppningar i staketet.

Och det är inte som en del tror om utvecklingsstadierna, att ju mer man lär sig om mat, desto mer av det emotionella, det smakfyllda kan man lägga bakom sig. För allting återvänder alltid till smaklökarna, till gommen och upplevelsen.

Missuppfatta nu inte denna trippel-krönika. Att ta del av kunskaper är viktigt. Att lära sig om helig geometri, att förstå kabbalans "Livets träd", att upptäcka matematiken bakom atsrologi, numerologi etc och att rent allmänt få tankestrukturer och en massa AHA-upplevelser är ett riktigt nöje. Jag talar av egen erfarenhet. Jag uppmanar alla att läsa och ta del av allt som erbjuds. Att utvecklas består delvis av en ren intellektuell förståelse. Men om man vill växa och utvecklas så måste man låta rötterna gro i jorden annars står man inte stadigt. Den verkliga lyckan är när man i levande livet kan integrera det man förstår med vad man upplever.  Detta är förutsättningarna på jorden och det är här vi verkar. Frukta inte. Free your mind.

I den sista och avslutande krönikan skriver jag om kampen mellan de två energierna. Viljan att dela upp vår tillvaro i smådelar eller viljan att se tingen i dess sammanhang.

Mats            
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Linda Bjuvgård

Vi vet vad vi inte vill ha, va? Av någon anledning är det så mycket enklare att fastslå. Jag ska ta några av mina egna exempel:

Jag vill inte…
 …leva i en värld där kvinnans kraft och essens är så förtryckt att kvinnor förtrycker sig själva och varandra av gammal vana…
…att främmande människor ska ta hand om våra barn mer tid än vi själva gör. 
…att våra föräldrar – den dagen de blir gamla - ska bo på institutioner där de aldrig mer får komma ut i friska luften. Där underbetald och ibland ganska understimulerad personal, som de inte känner, ska torka dem i rumpan.
…leva i en värld där svälten bland världens barn faktiskt har ÖKAT de senaste decennierna, trots alla 50-lappar vi sms:ar in under pågående TV-galor.
…leva i en värld där soldater nu använder mammor som levande sköldar i krig? Mammor som dör mitt framför ögonen på sina barn, barn som dessutom tvingas leva utan både mamma och pappa resten av deras miserabla barndomar.
…ha en värld där kvinnors bröst är så sexualiserade och ägda av männen att det är helt okej att flasha dem i filmer och på stora affischer på stan, medan kvinnor som ammar sina små sitter och gömmer sig på toaletten för att inte stöta sig med amningsfobiker.
…att pojkar ska skolas in i en hårdhet de inte äger, en tuff yta som skyler ett sårbart hjärta.

Och så vidare. Ni kan redan en massa andra saker som är fel med denna värld. Saker långt grymmare än de jag nyss räknat upp. Saker så hemska att jag knappt klarar av att tänka på dem.

Går det att göra på något annat sätt? Är en annan värld möjlig eller måste vi ha det så här? Vem bestämmer hur det ska vara?

Jag lyssnade på John Lennons julsång här om dagen. Ni vet den där som går ”so this is Christmas…”. Har ni hört vad kören sjunger vid sidan om?

”War is over. If we want to. Now...”

Smaka på de orden. Jag hade aldrig noterat dem förut. Så enkla men så oändligt sanna. Jag försökte med så många fler ord säga samma sak i min krönika ”Fred – Äh, vem bryr sig!”. Men eget ansvar och insikten att det inte behöver vara så oerhört komplicerat tar emot. Och mer än så. Det gör människor arga. Vi bär alla på så mycket smärta eftersom vi alla – mer eller mindre men aldrig helt utan - bombarderats av denna världs sjuka normsystem och perversiteter allt sedan vi tog våra första andetag.  Vi tror att livet ska innebära en viss dos smärta. Att det är menat så och inget att göra något åt. När så någon kommer och påstår att kanske, kanske det inte måste vara så, att det kanske, kanske inte är sant – då gör det ännu mer ont.

”The pain you carry is the love you withhold” (“Smärtan du bär på är den kärlek som du håller tillbaka”).
Alex Collier

Vårt stora grundproblem, har jag märkt, är att vi inte ens har förmågan att se en annan värld framför oss. Det tycks som om vår fantasi inte räcker till och som om vi har en inneboende spärr som slår igen och stänger alla dörrar till utopia så snart vi börjar komma någon vart i våra tankar. Ett mentalt och känslomässigt fängelse inte helt olikt det som omgärdar en misshandlad kvinna som är så nedtryckt att hon tycker att hon inte är värd nåt annat.

Så den normdränkta, robotifierade och ack så nedtryckta människan muttrar:
”Jaha, du tänkte sååå… Men det känns ju inte möjligt… Ha ha, hur skulle det någonsin kunna bli så?! Du ser ju hur det ser ut i världen…”

Men om vi inte ens klarar av att drömma om den värld vi vill leva i, hur ska vi då kunna skapa den?

Det kan vi inte heller och därför är det så viktigt att vi sätter igång och drömmer!  Vi inte bara borde drömma, vi måste, annars händer ingenting. Det är sant att tanken är skapande. Först kommer den inspirerande gnistan som vi oftast inte ens lägger märke till, sedan kommer tanken.  Först därefter kan vi så småningom handla (för en esoterisk förklaring av detta läs gärna Mats artikelserie).

Så vi måste börja tänka på och visualisera oss den värld vi vill ha. Och vi måste våga ta ut svängarna också. Inte nöja oss med halvmessyrer. Lek med tankarna! Ställ krav på livet! Det är okej att drömma stort. Vad som helst som funkar inom naturlagarnas begränsningar är möjligt (kanske mer än så…). Vi behöver knappt ta med någonting från den gamla världen in i den nya.

En indelning av planeten i länder är ingen naturlag (och en värld utan länder betyder inte per automatik en likformad värld utan mångfald - det är elitens version, inte min.)
Pengar är ingen naturlag.
Hierarkier är ingen naturlag.
Ledarskap är ingen naturlag.
Ej heller känslomässig smärta. Tro det eller ej.

Varje gång våra tankar krockar med ett ”fast blablabla bara måste vi ha i alla fall” bör vi stanna upp och tänka till. Är det verkligen så? Kanske men också kanske inte. I vart fall ska inget tas för självklart.
 
För vet du vad.  En annan värld ÄR möjlig. Och vi KAN skapa den.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om den värld jag önskar (och ännu mer om den framöver).

Jag tänker mig att vi återgår till att leva i stammar. Kanske inte ute i bushen direkt och inte utan skojig teknik, men i vart fall nära naturen. Jag tror att vi är skapta för just detta. Vi behöver varandra. Vi behöver nötas och blötas mot varandra och vi behöver varandras stöd. Småbarnsföräldrar ska inte bo isolerade och utlämnade till att på vansinnets rand ta hand om skrikande bebisar klockan 3 på natten. Det ska finnas andra människor omkring dem som kan ta över när det behövs. Andra människor som blir nära och trygga vuxna för barnen de också. Människor som finns där och avlastar för att de vill det, inte för att de får betalt för det.

Och självklart finns det gamla människor i stammen också. De är en stor tillgång med sitt tidsperspektiv, sina minnen av det förflutna och sina kunskaper. Och när de inte orkar mer så finns hela stammen där för att ta hand om dem.

I min drömvärld är människor snälla och respektfulla mot varandra. Vi låter kärleken flöda utan motstånd för alla vet att de är värda kärlek och att de får allt de behöver. Brist existerar inte, inte i någon mening.  Vi omger oss inte med mängder av materiella ting, bara det vi verkligen behöver och njuter av.

Och självklart har kvinnans kraft och väsen sin självklara plats, till gagn för båda könen.

Hur ser era utopia ut?

En annan värld ÄR möjlig. Och vi KAN skapa den.
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

Av Mats Sederholm

Förra årets sista månader kom att handla mycket om sanningsrörelsen.  Den är viktig och vi stödjer den för sitt frimodiga sökande efter sanningen, sin förmåga att se längre och att inte fastna för auktoriteter o.s.v.  Vi är en del av den.

Ett drama, en teaterföreställning spelades upp som jag hoppas förmedlade en hel del insikter, bevis och eftertankar till publiken/läsarna. Det är i alla fall vad ett av de starkaste syftena var och är.

Sanningsrörelsen i all ära, men Klar Sikt har sin egen väg i allt detta. För det är faktiskt så att många viktiga områden sällan kommer upp ens i sanningsrörelsen och som ligger oss varmt om hjärtat.

En av de nyckelbegrepp vi lägger stor vikt vid är förmågan att gestalta och VARA det man skriver om. Ett exempel på detta är aktivism-delen hos vaken.se. Att verka i det praktiska livet och att gå från tanke till handling. Att möta och verka bland fysiska och verkliga människor är en förutsättning för att kunna skapa en förändring i världen. Vem som helst kan göra det, där man verkar och där man befinner sig. Att våga ifrågasätta floskler och fördomar bland arbetskamrater, att öppet stå upp för andra som offentligt riskerar sin status, sitt rykte i sin iver att verka för rättspatos, är några exempel.

Andra frågor som annars lyser med sin frånvaro är typiskt kvinnliga frågor såsom skola. omsorg, mående och patriarkat. Även andlighet saknas. Det förvrängs och överförs till frågor om religion eller ateism.  Magi, inkänning och känslor är ytterligare områden som lätt körs över av politik, filosofi eller intellektualism i allmänhet.

Bakom alla dessa områden finns grundenergier kopplade till vår dualistiska skapelse. Maskulina och feminina energier är grunderna till allt som existerar. Maskulina och feminina energier  är inte samma sak som män och kvinnor även om det finns en dominans av maskulina energier hos män och feminina energier hos kvinnor.


Från Asien och främst taoism kommer begreppen Yin och Yang, feminint respektive maskulint.  I den iranska Zoroastrismen befinner sig den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum. I hinduismen finns gudatriaden Brahma–Vishnu–Shiva , alltså, skaparen (neutral),  uppehållaren(maskulin) och förstöraren(feminin).  Gemensamt är balans-aspekten. Man ser det maskulina och feminina som två komplement ytterst, någon som ingår i skapelsen.  

Oavsett ursprung så går de två dualistiska motsatserna eller komplementen om man så vill, som en röd tråd genom alla existentiella funderingar och kunskaper.

Hur hänger allt detta ihop, vad för mening har det, vad kan man utläsa av detta? Var kommer aktivism, kvinnlighet, politiken, handling,  andligheten eller känslor in i allt detta?

Jag ska börja med att illustrera hur maskulint och feminint har med utformandet av vår värld att göra och med hjälp av de fyra elementen. De är eld, vatten, luft och jord.


Jag nämnde dualismen, de maskulina och de feminina energierna. Men här är det FYRA element! Ja , men de blåa är maskulina och de röda feminina.  Två par av maskulint och feminint alltså. Men varför? Var börjar skapelsen?  I denna illustration börjar den vid siffran 1, alltså i eldelementet som är maskulint, sedan 2, vattenelementet som är feminint. Dessa två utgör det första paret. Sedan kommer 3, luftelementet som är maskulint och sist 4, det feminina jordelementet. De sista två utgör det andra paret.

Det första paret, eld och vatten, verkar mest utanför det medvetna. Eldelementet symboliserar en själslig, omedveten men väl riktad vilja. Steg två i denna skapelseprocess är vattenelementet. Det präglas av en ren känsla, fortfarande utan struktur eller form, men den anas i en som en längtan efter något, man känner inspiration, en ren lust, en beröring eller en vilja till förändring. Därefter så fortsätter skapelseprocessen ner till det medvetna planet. Den omedvetna viljan(eld), som yttrat sig som en känsla(vatten) får nu struktur i luftelementet. Den kläs i våra medvetna tankar, den formas av vårt intellekt, den kan uttryckas i ord och den kan ses i sitt sammanhang. Man kan göra en bedömning av hur den ska kunna gestaltas och OM den går att genomföra. Till sist så kommer vi till jordelementet. Just DO it. Alla spekulationer, idéer, intellekt o.s.v. är passerade.  Kyss henne, slå till bollen, klicka på submit och beställ den där häftiga boken, släpp ner det vikiga brevet i brevlådan eller vad ni vill.

Den riktade viljan (ELD,maskulint) befruktar känslan(VATTEN, feminint). Ur detta föds tanken. Tanken(LUFT , maskulint) befruktar den jordiska  verkligheten(JORD, feminint) och skapelsen är komplett.

Ett varv i skapelsens kretslopp är gjort.

Man har låtit sin själ verka, man har känt inspirationen, man har förstått den och kan forma den med sina tankar. Man gestaltar den slutligen i handling. Och först då är man redo att gå vidare i livet.

Men, kanske någon undrar, om t.ex. både ELD och LUFT är maskulint, varför har de inte samma egenskaper? Svaret är: De har det, men de får en aning olika innebörder när de verkar i det medvetna i jämförelse med det omedvetna. Den maskulina energin är i grunden riktad, begränsad, logisk och aktiv medan den feminina energin i grunden är obegränsad,  känsloorienterad och holistisk.

Vi har fått lära oss att allt uppstår i tanken, men detta är en rent materialistisk föreställning. När tanken uppstår är skapelseprocessen redan på väg mot sitt slut. Vi lever i en materialistisk värld där det medvetna är dominerande. Därför betraktas just tankar, intellekt och logik som det härskande, inklusive vetenskapen. Därför så är det naturligt att se tanken, LUFT-elementet som det viktigaste och alltings början. Det är också maskulint och dominant som energi. LUFT elementet har för övrigt sitt fysiska säte i vänster hjärnhalva.

Man kanske kan fråga sig vad meningen med livet är ifall ens skapande redan är bestämt ifrån själen. Meningen är att verka i det fysiska. Vi är här för att delta i äventyret och osäkerheten. Om man är rädd för det så blir man aldrig lycklig. Vi lär och utvecklas och breddar oss. Men vi inkarnerar också för att det vi är på andra sidan inte är fulländat. Själen söker det materialistiska, människor söker det andliga. Ett skapelsens kretslopp men i ett vidare perspektiv.

Men tillbaka till dualiteten på jorden. Människor som får bra betalt, som kan göra karriärer, som blir upphöjda blir det för att de behärskar LUFT-elementet. De är bra på att verbalisera sina budskap, de är bra på att lobba för sig, det uppvisar en ”smarthet”, är strategiska, pålästa/fakta orienterade och logik/hierarki/konkurrensorienterade. Tillsammans med det andra maskulina elementet ELD och viljan, har de dessutom möjligheterna till dominans.

Hela vår värld och främst västvärlden har de maskulina energierna som grundnormer.

För ni vet ju hur det går för de där som istället för att bara verka i tanken istället hörsammar känslan, alltså det föregående skapelsesteget. De anses som flummiga, opålitliga, inkonsekventa och bara jäkligt svårförståeilga. Här har vi de med kreativa yrkena eller de som upprätthåller empati, närhet, visioner och sammanhang istället för att falla in i LUFT-elementets uppdelningar, strikta logik, oempatiska betraktelsesätt o.s.v.

När man befinner sig just där mellan vatten och luft, mellan den oformliga känslan och den begripliga tanken så utspelar sig inte sällan ett inre krig. Vattenelementets ”Åhh vad jag längtar efter att bara få känns mig fri, att komma loss, att få göra något nytt” slåss mot luft elementets: ”Hmm men jag har ju allt vad jag behöver, i alla fall enligt gällande praxis”. ”Vad är det jag kan längta till, vad är det jag vill ha?”. ”Det kan ju inte vara att jag skulle börja jobba med det där, det passar inte mig, jag har inte den utbildningen, det är inte jag, även om det känns kittlande” o.s.v.


Känslan stämmer inte med våra tankar om verkligheten. Våra dogmer, vår kultur, våra sociala regler bestämmer våra tankar. De är det ”sunda förnuftets” säte. Känslan och inspirationen riskerar att komma i konflikt med gällande normer.  Kreativiteten, äventyret och det osäkra(feminina) riskerar att störa den maskulina ordningen. Eller som jag skrev om Zoroastrismen:  Den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum.

Men ont för vem och gott för vem? När de feminina energierna krackelerar de maskulina så blir de så klart onda … ja, alltså för de maskulina energierna, de konservativa!  Feminina energier skapas kaos…jo i den maskulina världen. Men sett ur skapelsen så ingjuter oordning eller annorlunda infallsvinklar istället ett positivt nyskapande. ”Synd på skogsbranden, men vilken ny och spännande fauna som kommit fram”.  Det finns förstås obalanser åt båda hållen. En överdriven konservatism eller en ständig ström av ”omöjliga idéer”. En överdriven tro på intellekt och realism eller tvärtom, en överdriven hängivelse åt känslor. Balans är vad det handlar om, jämt balans.  

Hur gör man ifall man vill kontrollera världen med hjälp av insikterna om det feminina och maskulina?
Hur har detta påverkat våra filosofiska tänkare och andliga sökare?

Mer om detta i Del 2   

Mats 
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

En plågsam historia. Ja något annat kan man inte kalla klimatkonferensen i Köpenhamn. Jag tillhör dock inte de som gått och hoppats på nån överenskommelse av flera skäl.
Eftersom jag långt ifrån är övertygad om att det är mänskligheten som skapar uppvärmningen så har hela konferensen varit en underordnad fråga. Men det viktigaste skälet för mina låga förväntningar är det faktum att världen inte är redo för överenskommelser.

Mänskligheten saknar den sociala/andliga mognad som krävs. Normsystemen som härskar på denna planet gör det inte möjligt. Girighet, stålar, makt och den envisa tron på konkurrens sätter stopp. Tron på herrar i kostym, tron på att våra folkvalda kan skapa en verklig förändring, tron på att strategier, prat och tankar är viktigare än hjärta är den drömvärld som människor lever i. All denna tro borde fått sig en riktig knäck nu, människor borde vakna till, men icke. Mänskligheten lever i rädsla och då törs man inte utmana, då törs man inte vakna. Och som en f.d. duktig bloggare en gång sa:  ”Man kan inte väcka människor som låtsas sova.”

För allt detta är enbart människors eget fel. Människor väljer att ha kvar de gamla värderingarna, de vill inte riskera sina patetiska och materiella komfortzoner . De fortsätter att rösta på partier som upprätthåller normsystemen, de tror på vad media skriver, de pekar åt medmänniskor som vågar utmana dårskapen. De håller de krafter som dirigerar världen vid liv utan att förstå det.  Människor har kapacitet att skapa en helt annan värld och en helt annan medvetenhet om miljön men är planterade inuti ett system vars ramar alldeles för få törs utmana. Det är sorgligt att se alla dessa gröna aktivister som tror på vår världs grundsystem, det är tragiskt att läsa människors uppgivna tankar. Man blir förbannad när man läser media eller när man lyssnar på våra politiker och den politiska bloggvärlden. De skyller på enstaka länder, världsledare eller på ideologier. Det är frusterande när ingen törs se de verkliga hindren, fast så många vill väl.

Tyvärr riskerar detta mänskliga misslyckande till klimatkonferens att utnyttjas. Det borde leda till ett djupt ifrågasättande av våra normsystem, sådant som bl.a. leder till de ständiga tvisterna mellan rika och fattiga länder,  men riskerar istället att bli till ett verktyg för de som önskar ett starkare kontrollsamhälle, för de som önskar en hårdare global kontroll och ett kontrollerat världsstyre.  Det riskerar att gynna de korta perspektiven, det riskerar att ge ännu mer näring åt regler och begränsningar, det ger mandat åt ännu fler hökar och en omänskligare värld.

En annan värld är möjlig.

Och det är bara att hoppas på att inte alltför mycket skada sker innan vi insett detta.

Julen är över oss med sitt eviga mörker och med kyla. En perfekt tid för stillhet och eftertanke.

God jul och gott nytt år alla läsare från oss på Klar Sikt.

Debattlänkar: DN  Aftonbladet SvD DN

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Miljön

Av Mats Sederholm

Krönikan ”Med rätt att ifrågasätta"  i sin minimerade form på Sourze.se, har bemötts av EXPO-skribenten och anti-semitism-jägaren Jonathan Leman på sin blogg.  Som vanligt är det tvistade vrångbilder i stil med vad som redan går att läsa om i krönikan.

I samband med Kalla faktas granskning skrev jag:

” Inte ens antisemitism-spåret kunde backas upp med ett enda exempel eller bevis för att sanningsrörelsen skulle ha med antisemitism att göra. Kanske har det faktum att Kalla Faktas redaktör Kajsa Lindohf själv är judinna, påverkat programmets omdöme. Det är hur som helst lika tragiskt varje gång någon indirekt försöker utnyttja en av historiens grymmaste händelser i retoriskt syfte.”

Enkelt uttryckt: När man kritiskt ska granska något och själv är invecklad i en religiös/etnisk tillhörighet så riskerar man att bli partisk/jävig i sin bedömning. Det är en mänsklig fälla och en självklarhet för alla läsare!

Så vad gör Leman när han ska försvara sin EXPO-kollega tillika Kalla Fakta redaktör? Jo, han klipper ut meningen:

”Kanske har det faktum att Kalla Faktas redaktör Kajsa Lindohf själv är judinna, påverkat programmets omdöme.”

Och drar slutsatserna:

”I ett försök att förklara att påståenden om antisemitism inom sanningsrörlsen är felaktiga hävdar Sederholm alltså att judar har dåligt omdöme och per automatik är partiska i en viss riktning.”

Den fullständigt vrickade slutsasen blir att jag menar att alla judar har dåligt omdöme! Jonathan "Hacke hackspett" Leman, antisemitism-djungelns egen pajas, förstör inte bara för sig själv, för EXPO utan sorgligt nog ocskå för de som är utsatta för skämt om judar, eller de som fortfarande lever och kan vittna om förintelsen m.m.


I min skrift Illuminati for dummies ger jag exempel på information/material för de som vill veta mer om Illuminati, om hur världen styrs m.m. Jag nämner ett antal författare vars böcker innehåller nyttiga fakta och i den meningen är de suveräna, men i övrigt tröttsamma att läsa. I J Linas fall så finns det en kantring mot det anti-judiska. Något som är sorgligt att ta del av och som jag också varnar för i samma skrift.

Leman skriver:
” I sin skrift "Illuminati for Dummies" skriver Sederholm att de är "suveräna".”

Leman förvandlar mina omdömen om författarnas bidrag kring Illuminati i sak, till att bli ett omdöme om dem som antisemiter!

I samma skrift varnar jag:

”Det finns de som är helt insnöade på zionismen, eller på kommunismen, eller en judisk världskonspiration: Andra tror att det är påven som styr allt.”

Och ber läsaren vara uppmärksam:

Och vad jag vill säga är: Sök att förstå var ”författaren kommer ifrån”. Vilket är författaren eller bloggarens personliga uppsåt? Fortsätt att läsa men stå klar i att det är sanningen du söker och inte andras uppgörelser med sin barndom, med sina föräldrar, med sitt land eller med sin politiska ideologi.

Har Leman då kompletterat sina citat med detta för att i en sanningssökande och journalistisk god anda ge en rättvis bild och fånga mitt grundbudskap?

Nej!

Redan i somras hade jag en kommunikation med Leman eftersom han skulle skriva en artikel och hade frågor/påståenden om Robotfolket. Den tar på liknande sätt som citatet ovan, avstånd från ”judiska konspirationer”. Jag skrev:

”Som jag nämnde för dig så ges du här chansen att nämna en bok, som faktiskt helt öppet tar avstånd från sådant, ursäkta mig, skit, som ”judiska världskonspirationer” är. Allt beroende på vad ditt uppriktiga uppsåt med din artikel och vad ditt hjärtliga kall är.”

Vad svarade då Leman på det?

Ingenting!

För Jonathan Lemans hjärtliga budskap handlar enbart om att förstärka antisemitism-rörelsen som makt/inflytande faktor i sig. Att personligen få göra karriär i en kår, som genom att vägra samarbeta med de som söker undergräva makt och dominans oavsett var den verkar, själva sörjer för ökade anti-judiska stämningar. Alla de fruktansvärda dåd som drabbat mänskligheten inklusive förintelsen har byggt på hat. Hat mot Judar, Hat mot Jude-hatare o.s.v.

Människor invecklade i hat är inte kommunicerbara, de svarar inte på fredsbudskap, de svarar inte  på kärleksbudskap, de svarar inte på sanningssökande, de söker enbart förstärka sin egen tro, sin egen tillhörighet och sin egen aggression eftersom det är den som ger dem kickarna i livet.  De får dem att känna sig levande. Det är samma grundenergi som vid olika typer av missbruk.

Jonathan Leman väljer att själv vara en del i denna soppa och medverkar indirekt till att skapa ännu mer hat, konflikter och offer, inklusive judiska. Leman 28 är/var lärarstudent och kommer så småningom inte att accepteras bland kollegor med sin brist på saklighet och mogenhet, ifall han fortsätter i samma journalistiska och konspiratoriska anda. I en proffesionell miljö kan man inte tjura sig till människors bifall och uppmärksamhet. Han skulle tjäna på ifall han rannsakade sig själv och sitt personliga uppsåt redan nu.

Vi på Klar Sikt har också annat att skriva om än sånt här och kommer framledes att fokusera på levande frågor som berör flertalet människor. Det är inte vår väg att fastna i debatterna kring antisemitism, zionism, islamofobi, kapitalism, kommunism o.s.v.  Det drar ner gardinen för en vidare förståelse av de krafter som verkligen utnyttjar och tjänar på debatterna. Alla former av förakt för folkgrupper, raser, politiska ideologier är rädslobaserade och vi vill skapa en värld som lagt sådant bakom sig.

Mats

Andras slutsatser om den antisemit-konspiratoriska Leman:

"Lemans sätt att använda texten är tämligen avslöjande – det handlar inte ett dugg om vad texten säger, utan vad den går att användas till.  ena stunden läser han inte alls vad som faktiskt står i artikeln för att i nästa stund vända på steken och väga varje stavelse på guldvåg i jakten på "signalord"– allt efter vad som situationen kräver."
Källa

"Emellertid handlar den svenska diskussionen om antisemitism alltid om något annat. Svenska kommittén mot antisemitism och liknande politiska grupper har nämligen utvecklat en egen pseudovetenskap där de kan finna antisemitism där ingen annan finner den. "
Jan Guillou

Om Jonathan Leman på bloggen "Tankar i gryningens ljus"
"Även kritik bör då granskas"


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media