Av Mats Sederholm

Frekvensen på nya krönikor här på Klar Sikt har minskat en del. Småbarn, vakna nätter är några av anledningarna. En annan förklaring är arbetet med vad jag i dag stolt kan presentera, nämligen boken:

Det enda rätta
Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld.

Att verka öppet som sanningssökare plöjer upp massor med erfarenheter. Ja, precis som med allt i livet så är det som Einstein säger:

”Lära sig gör man genom erfarenheter, allt annat är bara information”

Min bild av samhället som ett eget väsen, som instinktivt vill försvara sin komfortzon har vuxit. Härskarstrukturer och tekniker är medlen. Offren är du och alla andra människor som villkorslöst vill söka sanningen, de som är öppna för annorlunda tankestrukturer, de som bär på andra visioner, som ser sammanhang och mönster omkring sig som andra antingen inte ser eller framför allt, inte vill se.

Rädslan och oron över att mista kontrollen över en rutten värld är större än glädjen över att se möjligheterna till en förändring.

Det enda rätta innehåller mina erfarenheter av media och deras sätt att trycka ner annorlunda synsätt. Boken går igenom de mest inflytelserika delarna av samhällets immunsystem, alla de individer och trossystem som jag i boken kallar för Stimmet.

De är många som ligger och trycker med sitt vapen och med siktet inställt på de människor som har en annorlunda färg eller ton i bruset. Jag beskriver noggrant EXPO, VoF, Humanisterna och en rad olika skribenter och redaktörer som agerar för Stimmets räkning. Jag berättar på vilka sätt de utövar förtryck. Boken förmedlar mejl-korrespondenser med skribenter, den berättar om mina och Lindas personliga erfarenheter av Stimmet.

Det enda rätta jordar också ner Stimmets föraktfulla och slarviga användande av ”Konspirationsteorier” till hårda fakta som de inte kan sätta tänderna i utan att emaljen spricker.

Boken är ingen klagobok. Den höjer kameran och berättar om vad det är för värld vi egentligen försöker försvara. Den berättar om de seende rivalerna arkitekterna och sanningssökarna, om de globala vindarna som styr och ställer utan att samhället eller debatten vill kännas vid det. Den berättar om de drömtillstånd som människor lever i, drömdramer som ständigt utspelas, meningslösa argumentationer som aldrig kan öppna nya dörrar, brusdebatter som många av ni läsare redan tröttnat på. Meningslös underhållning vid sidan av den traditionella.

Boken är ingen tegelsten, den är ingen ny roman, den är 166 sidor av erfarenheter och information samlade mellan två pärmar och som är helt unik i svensk litteratur.

Ingen törs eller vet hur man ska kunna kritisera och ta upp samhällets grundproblem, få vågar säga att demokratin är på utdöende, få vägar säga att det ekonomiska systemet måste bort, eller att vänster och högerideologier är en trollkarls två händer synliga i mörkret men utan att någon ser den gemensamma kroppen, få vågar stå upp för subkulturer såsom Sanningsrörelsen eller Occupyrörelsen. Många gör det så klart som aktivister och på andra sätt, men det tycks som om man tvekar eller saknar förmågan att göra det mitt inne i ”fiendeland”. Det enda rätta är en bok som tar ditt parti men på ett sätt som kvalificerar sig bland journalister, skribenter och i debatten. Många ”krigare” verkar på Brunkebergstorg, på Medborgarplatsen eller andra torg och platser runt om i Sverige och de är hjältar. Men den här boken är ingen ”kamppocket” för redan insatta, den här är ett inbundet verk som ska stå bredvid professorers, statsvetares och kända journalisters. Jag och Linda skriver inte för trygga kretsar, vi skriver för de som stirrar på oss med de allra mest främlingsfientliga blickarna, mitt ute på torget, mitt bland vanligt folk. Vi ser med trygg blick tillbaka och undrar: - Var det något du ville säga eller? Annars har vi det!

Den här kommer att vara Hacke Hackspetts retfulla men givna plats i den djungel av samhällsröster som ständigt försöker förneka, bagatellisera eller tysta ner insikterna om hur vår världs arkitektur är rutten och aldrig någonsin kommer att kunna skapa en annan värld. Boken utmanar kända journalister, SvT, TV4 och alla de människor som så gärna skulle önska att vår världs materialism, cyniskhet, dess ekonomiska tillväxt och den globaliserande och likriktande flodvågen av ignorans, bara kunde få fortsätta. 

Det enda rätta är en omöjlig knöl i asfalten, en böld i baken, en retsticka som inte går att resonera bort. Den syftar till att krackelera allt det som täpper till människors drömmar och plats för kreativitet. Ja riktig kreativitet, inte kreativitet som syftar till att blanda de gamla färgerna och upprepa vad som redan finns men med en alltmer uttunnad kvalité.

Boken passar för en ung aktivist som saknar förmågan att uttrycka sig seriöst om myglet i världen. Den här boken ska du ge till dina ”vuxna” föräldrar. Låt de läsa boken och kräv dem på motargument. Om de inga svar har så be dem att inte lägga sig i vad du sysslar med. Respekt!   

Det här kan vara boken för journalisten som i brist på bättre vetande är fullmatad med fördomar om konspirationsteorier, antisemitanklagelser mot sanningssökare, tokiga världskonspirationer och hellre raljerar än vågar kika på hårda fakta. Jag hoppas fortfarande på att det finns journalister som verkligen vill veta.

Den här boken är för alla de som vill hänga med i vad som är på gång. För den här världens grundstrukturer kommer inte att hålla länge till. En ny värld kommer att födas och ju snabbare du inser hur ruttna plankorna är i denna värld desto större chans har du kunna må bättre och trivas i nästa.

Det enda rätta är född, den saknar karriärstänk, den är en korrespondent mitt i informationskriget.

Den är ett barn av en ny tid.

www.detendaratta.se

Av Mats Sederholm

Trodde någon att propaganda var något som samhället endast utövade i alla andra länder utom i vår västvärld? Dags att vakna i så fall.

De senaste månaderna har våra politiker, media och debatten i allmänhet skjutit in sig på några ämnen som kommer att förstärka människors bild av vår värld som kompetent, rättfärdig och något som är värt att riskera ett världskrig för.

Assange och Wikileaks är redan nedtagna och nersmutsade efter det framgångsrika året 2010. Våldtäckshistorien är fortfarande oklar, historierna går isär men Julian Assange bär, med media och ryktens hjälp och kanske också sin egen, på lasten om att vara en våldtäktsman. Men detta är långt ifrån anledningen till den senaste tidens nedvärderingar. Låt mig backa i tiden. När västvärldens rykte om att vara rätt och demokratiskt riskerade att svärtas ner av Wikilekas avslöjanden så slog demokraturen till. 95% av Wikileaks ekonomiska tillgångar ströps genom direkta påverkningar utanför den demokrati, som samma gemensamma stim av samhällsinstanser i väst så gärna skyltar med och mördar för i främmande länder. Vi såg en samverkan mellan stater, företag och media  i väst som platsar bland de mest avvikande konspirationsteorierna.

Den nyligen utkomna boken "Memoarer är prostitution" som presenteras som Assange självbiografi fast det är något som han själv inte velat ska komma ut, har av gammelmedia gemensamt skrivits ner. När SvD recenserade boken så var de de enda som erkände att det var som att recensera en buktalare.

Med boken har nu Assange förvandlats till en tokig konspirationsteoriker med psykopatiska drag. Jag ska erkänna att jag inte läst boken själv utan enbart hört lösa citat ur den. Å andra sidan känner jag igen medias retorik lång väg och märker utan att alltid veta sakinnehållet att det är åsikter och inte fakta som samhällets legorecensenter far med. Boken är på väg till vår brevlåda just nu och kanske få jag anledning att återkomma till den.

När DN:s ledarsida söker göra upp med Assange "Under tiden som domstolsprocessen pågått i London har även Assanges organisation Wikileaks tagit svår skada. Nyckelpersoner har hoppat av och bildat konkurrerande rörelser",  så undviker man konsekvent att ta upp vad jag tidigare nämnde, hur västvärlden med alla medel sökt tillintetgöra honom. Tankarna går till videon som Wikileaks släppte,  "Collateral Murder" där amerikanska soldater i Bagdad från helikopter sköt civila journalister som på ett tv-spel. Den här gången är det Assange som springer för att undkomma attacken.

Jag påstår inte att Assange är absolut ren i sitt budskap eller i sin relation med kvinnor. Men det handlar om vad man vill göra med de tvivelaktigheter som finns. Media och debatten söker just nu att sopa väck honom och Wikileaks från arenan.

Bilden av Syrien som styrd av en ondsint diktator känner vi igen sen så många gånger förut i historien. Nåväl, det mesta tyder på att flertalet av de tusentals döda i Syrien är offer för president Bashar al-Assad.

Lizzie Phelan

Men det var inte så det började. Från Syrien finns rapporter om "soldater" som sköt mot såväl civila som mot Assads poliser. Var kom de ifrån, vad var deras avsikt? Syrier här i Sverige förvånas över den konstiga nyhetsrapporteringen, att det inte stämmer. Media i väst rapporterade om konflikter som aldrig fanns. Journalister som Robert Fisk är tveksamma. Och inte minst Lizzie Phelan, den brittiske journalisten som vunnit uppmärksamhet för sina raka och annorlunda rapportering om kriget i Libyen och nu i Syrien. Här en av många videos.

Khadaffi beskyllde i sina tv-tal Al-Quada för upproret i Libyen. Något som media helt nonchalerade. Det var "inkorrekt" och passade inte in i propagandamaskinen. Idag är det annorlunda. Al-Quada är med också i Syrien. Hillary Clinton erkände nyligen att USA och Al-Quada står på "samma sida" i Syrien. Frihetskämpar och terrorister vinklas om lika ofta som Clinton vänder hamburgare på sin grill. Västvärlden använder de krafter som står till buds för att kunna kontrollera utvecklingen. Att sponsra diktatorer och terrorister i det dolda och sedan diskutera demokrati i det öppna är vår världs jargong. Att man eventuellt kunnat skapa konflikter i exempelvis Syrien är därför varken långsökt eller ett avvikande beteende. Allt i syfte att släppa lös opinioner och därigenom forma utvecklingen och ytterst grunda för en västvänlig regim. När Ryssland och Kina bromsar västvärldens förslag i FN ska man ha klart för sig att de ser en vidare förflyttning/erövring av krafter i väst.

För mer info om Syrien, se gärna artiklar på Vaken: Här och här.

En av de mest hypnotiska och osannolikaste idiotresonemangen som cirkulerar idag är den om Iran och rädslan för massförstörelsevapen. Rädslan för att Iran ska skaffa sig kärnvapen är helt enorm. De får bara inte ha det, anser vår präktiga västvärld. Samma värld som är knökfylld av domedagsvapen vilket däremot är helt ok. Västvärlden startar förvisso världskrig, den har använt kärnvapen, den intrigerar, styr och lägger sig i halva världen med hundratusentals civila offer i spåren,  men det är Iran som är den farligaste! Oohhh ja, precis som när jag läser om spökena Laban och Labolina för min lille son.

Hur kan man diskutera Iran och farorna för deras eventuella kärnvapenplaner utan att någonsin ställa sig den självklara frågan varför USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike, Israel, Indien m.fl. är berättigade men inte Iran. Den jämförelsen finns inte ens med i debatten. Den är helt nertystad.

Det ska vara nertystat annars fungerar inte den nuvarande och i media så intensiva ”Iran är farligt” drevet. Det finns inte mer bevis för deras kärnvapen än det gjorde om Iraks när det begav sig.

- Det finns inget vapenhot från Irans helt kontrollerade kärnkrafts- och forskningsprogram, skriver en av USA:s ledande kärnvapenexperter i ett öppet brev till president Obama. Han heter Clinton Bastin och har varit direktör för USA:s program för tillverkning av kärnklyvningsmaterial och kärnvapenkomponenter. Bastin har arbetat i ledande positioner i amerikanska regeringen sedan 1950-talet och har arbetat som konsult åt regeringen i ickespridningsavtalsfrågor. 1970 gick han i detalj igenom de amerikansk-iranska samarbetsplanerna för kärnkraft och har hållit sig á jour med Irans kärnkraftsprogram sedan dess. Läs mer om hans rapport här.

I förspelet till Irak-kriget så hette mannen som enkelt och sanningsenligt berättade som det var, Hans Blix.

Det har bara gått några år sen Irak-drevet, kriget och en miljon döda och det är redan fullt möjligt att genomföra ytterligare ett hypnotiskt propagandatrick. Våra svenska media hjälper nu Israel och USA på traven. Överallt i västvärlden behöver man nu ladda upp med människors tysta bifall inför ett stundande militärt angrepp på Iran. Senast idag gjorde "fredsfursten" Barack Obama ett utspel där han tydligt inte kommer att tillåta Iran att skaffa sig kärnvapen. Barack ”No change” Obama går i Bush fotspår. Om än lite mer diskret.

Israeltrogna och uppskrämda skribenter såsom Jackie Jakubowski tillåts bre ut sina apokalyptiska demoner med innehåll av såväl Iranfobi som Islamofobi. DN, "I apokalypsens återvändsgränd".

Det är obehagligt, det är direkt skrämmande. Det går att starta världskrig även idag. Det går att föra miljontals människor bortom rim och reson precis som Hitler och andra har gjort. Det fungerar idag, i din tidning, i ditt nyhetsprogram och bland dina medmänniskor. Det fungerar att med en darrande och aggressiv agitation locka fram hat och rädslor, precis som i Tyskland på 30-talet. Att just Jackubowski, chefredaktör på Judisk krönika gör det, får det att svindla. Detta handlar om extremism och inget annat. Var finns EXPO? Tyvärr så står de nog bakom Jackubowski.

En sak till. den där kväljande känslan av att vi närmar oss 21/12 2012 gör ju inte saken lättare att tänka på.

Åsså Grekland, den sista månaden har kören av skribenter fått nya nothäften att sjunga efter. Där finner man samma refräng som tidigare men med förhöjd styrka. Grekland borde skämmas,  sätt dit dom, de slynglarna som inte kan sköta sig. Och som så många gånger tidigare så leder allvarliga "problem" till nya och mer hårdföra praktiska lösningar. Finanspakten har skapats. Någon som överraskats över hur EU:s kontroll har stärkts?

Herman Von Rompuy, vår president blev nyligen uppmärksammad i media. "Musen från Belgien" som ingen trodde på har satt ordningen allt tydligare från bakom kulisserna, enligt experter. Vi andra som kollade upp honom 2009, som hörde hans upprop för En ny världsordning i ett av hans första tal och hur han endast ett par dagar före tillträdet höll tal på Bilderberggruppen, vi drar  likt tjurfäktaren i "Tjuren Ferdinand"  djupa fåror med våra fingrar genom ansiktet av förtvivlan. Vad vart det vi sa?

Ångesten och vetskapen om att hela vår världs ekonomi är att likna vid en schweizerost och att Grekland endast har några fler hål än de andra, känns lättare att sopa under mattan så länge vi har ett rötägg att hänga ut.

Med Assange undanröjd, med den  propagandistiskt nyskapade rätten att få bre ut sig över Syrien och Iran så återstår bara en del smågrus i det närmast fascistiska maskineriet som vi lever mitt upp i.

Occupyrörelsen har utmanat och häcklat samhället tillräckigt länge. men nu verkar det som om det är nog. Runt Wall Street är de redan utslängda. I London blev det upprensning runt St Paul's Cathedral där de huserat och fått "Guds välsignelse", alldeles nyligen. Och häromdagen slog man till på Brunkebergstorg i Stockholm. Media skriver avskedsartikel efter avskedsartikel och kan snart lägga rörelsen till handlingarna. För, när det inte längre finns aktivister på gatorna så behöver man inte ta upp det. Ingen människa ställer frågor om något som inte syns. På gator kan alla se det. Men på nätet når man inte fram till vanligt folk. Det är media som har den kontakten. Det är dom som äger informationskanalerna och som därmed sätter ordningen. Därför behöver de inget göra annat än att inget säga eller skriva om saken.

Läsare, det är en ångvält som kör på just nu. Det är ett monster som klampar fram. En kompositvarelse  ihopsatt av olika samhällinstanser. Det är ett stim med pirayor från olika delar av samhället. Ett stim som sakta men säkert gör världen lite dystrare, lite kallblodigare, lite mer aggressiv och så mycket mer farlig.

Om väst får bre ut sig i öster så står vi till sist inför ett världskrig! Alltmedan människor undersöker de senaste apparna eller köper surfplattor i något konsumtions-center utanför stan. Eller så ser man på SvT:s "Godmorgon"-program där man, förutom att man sprider Iranskräck, dag efter dag pumpar ut nya maträtter, bakverk och viner i något som liknar filmen Brakfesten, där flertalet äter ihjäl sig.

Hjälp till att dra ut sladden, vi måste bryta hypnosen.


Debattlänkar: DN

Utanför skolan där jag jobbar, och på de flesta andra gymnasieskolor runt om i landet, står det ungdomar och röker alldeles bredvid förbudsskyltarna. Detta är ett ständigt återkommande problem som det ältas om med jämna mellanrum. ”Vad ska vi göra? De bryr sig ju inte om att vi säger till!” Tjatiga diskussioner bland personalen varvas med enstaka kampanjer a lá Non smoking-generation men ändå händer det ingenting. Uppgivet är bara förnamnet. Intressant är att det nästan aldrig är någon som dyker djupare i orsaksfrågan än ”det anses väl ballt att röka!?”. Ingen frågar på allvar varför Jeppe super, eller i det här fallet, varför våra 16-19-åringar röker. För mig är det uppenbart. Cigaretterna är snuttefiltar, en förlängning på nappen.

Frågan borde således vara varför de har ett behov av en snuttefilt så stora de är, inte hur vi ska få dem att sluta röka på skolområdet. Visst vill vi i slutändan få dem att sluta röka helt och hållet men i vanlig ordning måste man gå till roten av problemet för att få till en permanent lösning.

Jag såg på Oprah Winfreys sista show för ett tag sedan. Där sa hon något bra. Jo, jag vet att Oprah är kvinnan som gjorde sitt bästa för att föra fram Barack ”yes you can but we won´t let you” Obama till makten. Men hon har också fört fram ganska mycket gott genom åren. Vad hon sa denna absolut sista show var att hon hade lärt sig att det finns något som utmärker precis alla människor hon mött genom åren och det är ett mycket starkt och grundläggande behov av att bli sedda och bekräftade.

Jag ser dig och det du säger har betydelse. Så enkelt och ändå så förbannat svårt. De flesta känner det här problemet men få tycks orka med att vända på det. Istället beter sig större delen av mänskligheten som en stor dysfunktionell familj.

Ja, som sagt, det borde vara det lättaste i världen men det är bara att se på världens tillstånd för att konstatera att det måste tillhöra det svåraste. Alla dessa ungdomar med mössor och stora svarta dunjackor på sig inomhus (ännu ett vanligt förekommande ”problem” i gymnasieskolan), som trotsar och bär sig åt. De fick inte tillräckligt med bekräftelse när de var små och de får det inte nu. Det får inte du eller jag heller. Hela världen befinner sig i brist. Är det inte brist på grundläggande saker som rent vatten och mat så är det brist på känslomässig kontakt och bekräftelse.

Vår västerländska värld skyr långsiktighet och helhetsgrepp som pesten. Vi är grundstressade och har missuppfattat det här med tiden. Istället för att investera i tid för planering och tid för våra barn hetsar vi än hit, än dit som skållade råttor. Tid för planering, tid för helikopterperspektiv och tid för våra barn skulle lösa de flesta problem i vårt samhälle på lång sikt men det tycks inte gå in, vare sig hos makthavarna eller gemene man.

Inte ens i det lilla går det in. På mitt jobb fick folk för ett tag sedan krupp av att tvingas sätta sig ner och lyfta upp alla för stunden viktiga arbetsuppgifter på en tavla. Tanken var att vi skulle få överblick, en helhetssyn och på så sätt prioritera rätt, omfördela vid behov och kanske rent av skrota vissa arbetsuppgifter helt och hållet. Den här sortens ansats tar sin lilla tid, speciellt i början innan alla uppgifter är uppe på tavlan, och den lilla tiden var det inte många som tyckte att de hade. Kroppar som skruvade på sig, blickar som oroligt spanade ut genom alla fönster som nu för tiden ramar in våra transparanta arbetsrum, ej avstängda mobiler med samtal som tvunget skulle besvaras nu, nu, NU, gnälliga kommentarer om att detta kändes som slöseri med tid när det för stunden fanns så OTROLIGT mycket att göra osv. Till slut rasade allt eftersom det fanns annan personal hovrandes utanför vårt rum som behövde akut vägledning i sitt arbete. Vad ingen tänkte på var att om vi hade haft sådana här möten förut och tagit dem på allvar så hade det redan funnits en ansvarig person som hade instruerat den vilsna personalen utanför rummet. Vi hade med hjälp av den överblick och helhetssyn som den tidsinvesteringen hade skänkt oss haft så kallad koll på läget.

Det krävs en investering av tid för att kunna göra återblickar och utvärderingar. För att ta ytterligare ett litet, men för ganska många människor betydelsefullt exempel, nämligen kontorslandskapen. Ni vet, istället för att alla får ett eget rum på företaget/organisationen att kunna jobba ostört i ska alla sitta i ett öppet ”hav” med bara, i bästa fall, tunna vikväggar emellan sig. Denna kostnadseffektiva lösning var het på 80-talet men ganska snart insåg man att människor faktiskt mådde dåligt av att jobba i en sådan gränslös och bullrig miljö. Flera vetenskapliga undersökningar genomfördes och så småningom försvann kontorslandskapen ner i historiens katakomber. Trodde vi ja. Ett par decennier senare, nu på 2000-talet, är de tillbaka. Fränare än någonsin men med ännu färre vikväggar. Nu är det dessutom inte bara kontoren som ska eka i oändligheten utan även klassrum. Södertälje t ex sprider sin ”Södertäljemodell” både inom och utanför landet. Södertäljemodellen är en idé om transparanta skolor med gigantiska klassrum där flera klasser kan undervisas samtidigt. Borta är dessutom personalrummen, allt och alla ska vara tillgängliga hela tiden intill ångestens rand. Tankarna går till en fabrik där en ensam operatör, förlåt pedagog, kan övervaka och styra, förlåt utbilda, många robotar, förlåt barn samtidigt. 

”Kära barn, idag träffas vi och kör lite matte borta i mitten, till höger sett från … eehm, äh här har ni en karta och en gps istället.”

När vi mår psykiskt dåligt kan vi uppleva det som att vi flyter ut och bort, som att vi inte har några gränser. Vi behöver alla några slags ramar omkring oss, det är inte en fråga om att begränsa oss, bara en fråga om att få den stillhet och ro som kreativitet kräver. När vi mår psykiskt dåligt ökar behovet tillfälligt men då är det förstås istället en fråga om att få den stillhet och ro som läkningsprocessen kräver.

Inom den psykiatriska vården blir detta behov ibland övertydligt när man ser hur många av de sjuka som ”boar in sig” i tjocka täckjackor och mössor inomhus. Många svårt psykiskt sjuka kan ha hem som är totalt belägrade av prylar, sopor och gud vet allt. Överdriven hamstring är bara en annan sida av ”boandet”. Man gör vad man kan för att hålla ångesten undan.

Vi kokongar alla in oss ibland, inte sant? När vi ledsna och slitna sätter på oss mysbyxor och bäddar ner oss under täcket i soffan. Ungdomarna med jacka och mössa på i klassrummen och i matsalen behöver sina kokonger i en värld där de blir alldeles för lite sedda. I en tid av deras liv när de har som störst behov av existentiella samtal och svar men istället blir matade med ekvationer och grammatik. Vi kan inte slita bort deras kokonger innan vi är redo att ta emot dem och deras behov.

Och ett samhälle som för varje dag som går fylls på med fler kokonger kanske inte blir så mycket bättre av ”öppna landskap”? 

Jag tror att vi människor behöver få höra hemma någonstans. Vi behöver en ”hemvist” både hemma, i skolan och på jobbet. Till och med i det lilla behöver vi en vrå som är vår egen. Vi behöver ”min plats” runt konferensbordet, ”mitt skåp” i skolkorridoren, ”min plats” runt lunchbordet på en tvådagars konferens, ”mitt säte” på morgonbussen. Vi avskyr att tvingas flytta runt planlöst och vi vill inte höra hemma ”överallt”. Vi kan inte tycka om ”överallt” så länge vi inte har ett alldeles eget utrymme.

Världen är stor nog som den är ändå. Universum så oändligt att det svindlar. Väggar är inte alltid fel, tvärtom, de är bra så länge vi äger dem och själva kan styra över deras existens.

Och tänk om vi, i vår lilla trygga vrå, också alla hade åtminstone en person som ser oss, som säger:

Även den tanken svindlar. 

Av Mats Sederholm

2012. Ja nu är vi där. Det mest magiska året av dem alla.

Året när det ska ta slut, när vår civilisation ska upphöra och en ny ska ta sin början.

Eller är det bara ett år som alla andra?

För de flesta kommer året att vara ett år som alla andra, nästan oavsett vad som sker, eftersom upptäckten av året som ett mänskligt eraslut och början på en ny era kräver en reflektionsförmåga som få besitter. Detta trots att alla människor har både kompetensen och förmågan. Problemet är att vår värld fortsätter att krackelera sönder våra tankar med hjälp av stress, uppkopplingar i olika former, elektroniskt umgänge eller lättsam underhållning i överdrivna och bedövande mängder, varför 2012 som en milstolpe i vår historia endast kan uppfattas och accepteras ifall enorma förändringar i det yttre manifesteras, såsom vi blir matade med via filmer såsom just filmen 2012.

Men om vi för en stund ser till naturliga paradigmskiften såsom övergången från natt till dag så vet vi att det inte skiftar i formen av en enorm ljusexplosion som om någon slagit på ljuset på en sekund någon gång på morgonkvisten. Men vad som är säkert vid soluppgången är att det blir ljusare. Allt blir ljusare.

Och ifall det finns ett slut på en gammal era och en början på en ny mänsklig era av insikter så förväntar jag mig just att det ska bli ”ljusare” och dessutom överallt. Inte på ett ställe och enbart hos vissa människor eller hos vissa kulturer, nej överallt.

Det ska bli skönt när vi passerat den 21/12 nästa gång, för då finns det inga hopp kvar för de troende om ett yttre och gudomligt ingripande, året 2012 ligger då bakom oss, mayaindianernas långa cykel i sin kalender på 5125 år har nollställts, New Age anhängare måste ställa krav på leverans och förkroppsligande av den nya tiden eller för evigt ge upp. Ja, djupt troende ger förstås aldrig upp oavsett vad som sker i deras omvärld. Och jag är rädd att vi måste placera den svenska och världsberömda mayaexperten och författaren Carl Johan Calleman i den kategorin. 

"Hans" mayakalender upphörde nämligen den 28:e oktober 2011. Och varför då?
Han anser att grunderna för startdatumet för denna långa kalender är felaktiga men också för att en av de mindre kalendrarna som rullar i synk med den stora, ej går ”jämt ut” den 21/12 2012. Han är helt ensam om denna tolkning bland både de ortodoxa och metafysiska mayaexperterna.

Den 28:e Oktober har passerat och världen har inte tagit några nya dramatiska steg. Fast vänta lite nu, jag  skrev ju nyss att allt inte kan förväntas ske på ett ögonblick. Ja och nej. För i Callemans teorier så skall händelser som leder fram till starten på ett mänskligt kvantsteg i utvecklingen ha accelererat fram till 28/10. Ja, som om den där natten jag jämförde med tar sin början sent, sent och sedan mörknar jättesnabbt innan morgonens första strålar kan synas.

Saker ska ha hänt innan den nya eran träder i kraft. 2009 sa Calleman så här:

"I denna plan för utvecklingen av medvetande närmar vi oss nu den sjätte natten till Den Galaktiska Vågrörelsen, den åttonde av nio nivåer, som börjar den 8 november 2009. Om min förståelse av Mayakalendern är korrekt kommer vi att på denna kommande natten att bevittna den mest betydande omvandling av medvetandet någonsin i mänsklighetens historia. Vad är spännande med detta är att jag anser att en relativt tydlig bild av hur en ny värld kommer att bli född har nu äntligen blivit uppenbar."

Ursäkta men ... trams!

Och vad gäller året som gått 2011 säger han:

"I verkligheten finns det överväldigande bevis för att Mayakalendern beskriver sekventiella förändringar i medvetandet, som kommer att börja upplevas på en ännu högre frekvens efter den 17 juli, 2010 och ännu mer påfallande så efter början av den faktiska Universala Vågrörelsen den 8 mars, 2011. Endast vid 28 oktober 2011 kommer förändringar komma till ett slut och en enhetsmedvetande stabiliseras som kommer att ligga till grund för tusen år av fred."

Okej då, låt vara att den nordafrikanska revolutionsvågen startade och dessutom spred sig över västra hemisfären och främst norra halvklotet. Men detta är i så fall bara någonting som påbörjats. Den rörelse vi ser idag ligger inte till grund för några 1000 år av fred.  Hans förutsägelser om en global ekonomisk kollaps har inte heller slagit in. Det må vara att han prickade in den ekonomiska nedgången 2007/2008, men det räcker inte.

Märkbara skillnader i såväl människors medvetande som direkta gestaltningar av dem i vår yttre verklighet saknas. Frågan är nu ifall det finns en chans för att en ny typ av mänsklighet ska kunna födas lagom till den "riktiga" mayakalenderns slut den 21/12 2012.

Mycket har verkligen hänt i vår värld de senaste åren. Acceleration av tid och händelser sker verkligen på riktigt, världens ekonomi är sämre än någonsin och mycket står och vacklar så, än vill jag inte kasta in handduken för ett paradigmskifte den 21 december, men då måste det blåsa på ordentligt under 2012. Det räcker inte med nya strömningar i människor undermedvetna, eller att det verkligen sker förändringar men på en höööögre nivå, oooohh. Efter 10 år inom New Age på 90-talet så fick jag nog med människor som av olika anledningar hade problem med att anpassa sig till den här världen och valde att leva i en slags mellanvärld likt en fågelunge som tittar ut genom holken och inte riktigt vet ifall den kan flyga och istället gör holken till en större verklighet än skogen och världen utanför.

Så här långt kan vi tacka Calleman för många kloka och spännande slutsatser, teser, visioner och förhoppningar. Tack för underhållningen men tyvärr så är han i mina ögon degraderad till näst intill en kosmisk sektledare. Lycka till med ditt nya liv, vad det nu kan tänkas innehålla, kanske att gömma sig under kilten på Sir Bhagawan, Onenessrörelsens maestro, en rörelse som Calleman är en del av.

Som sagt, alla förändringar som har med ett paradigmskifte kan inte sparas till efter skiftet, det måste ske förändringar både före och efter. Och fortfarande är det så att människor mest uppskattar stålar, utseende, prylar, status och makt. Fortfarande är det så att den materialistiska synen på vår värld här i väst överskuggar en mer andlig och sammansatt åskådning. Vi lever kyligt isolerat från varandra istället för i en levande varm gemenskap. Vi lever i den mest förvrängda illusionen och sover som allra djupast. Om det finns någontingi detta med 21/12 2012 så förväntar jag mig förändringar på dessa områden både före och efter den 21:a december.

Vår gamla värld måste krackelera och falla. Det finns tecken som stärker den utvecklingen, ett uppvaknande/ifrågasättande bland människor världen över har verkligen synts under 2011 och det verkar fortsätta. Senast nu i Ryssland så demonstrerar tiotusentals människor. Knappt någon del i världen är undantagen. Och, i den meningen så uppfyller det villkoret att det ska bli "ljust överallt". Men det kommer att krävas mer än protesterande ungdomar på torg runt om i världen. Om det ska ske förändringar "överallt" så är det just globala förändringar som kan förväntas. Det ekonomiska systemet måste bort, den religiösa makten måste bort, det politiska systemet måste göras om i grunden. Det är nödvändigt, för förverkligandet av paradigmskiftet om knappt ett år, att vi under 2012 ska se hur dessa pelare som stått stilla i mänsklighetens historia ska börja skaka och delvis falla. För det är makten i sig som vi måste se ska börja vika sig i olika former. Makten som de flesta har lärt sig att leva med från vällingen och som de inte kan förstå hur vi ska klara oss utan. ”Men om ingen bestämmer över mig, om jag inte har lagar som förvisso någon annan skapat och tjänar på, att följa, hur gör jag då?”. Jodå, ifall maktens olika pelare faller så blir det många yra och rädda höns att ta hand om.

I det ödesdigra året 2012 så finns det andra mindre vardagsmässiga saker som faktiskt skulle kunna ske.

En kosmisk kontakt.

En kontakt med en annan civilisation eller med en allians av civilisationer.

Det kommer att ske en dag, jag tror att till och med de mest materialistiskt/vetenskapligt igentäppta intellekten kan stämma in i detta.

Idag har vetenskapen ett väldigt stort ägarskap om ämnet, åtminstone de som använder vetenskapen som ett tillhygge för att försvara sin egen något nördiga arketyp. Man släpper inte till en enda teori eller tanke som inte noggrant silats genom deras intellektuella filter. De mest agitatoriska reduktionisterna av verkligheten till små mekano-delar, grabbar i alla åldrar och oavsett kön, är vår tids präster och vår egen version av religiösa kontrollörer av tankar och sunt förnuft. Medborgarna lapar under andakt i sig de mest självklara sakerna bedövade av titlar, skolor och andra smörjande rökelser.

Liv på andra planeter, nja, inte mer än de senaste upptäckta potentiella planeterna som upptäckts, anser vetenskapen och därmed resten av samhället. De släpper inte på en millimeter mer än att de har total kontroll över vad som är korrekt tänkt.

De flesta människor förstår med sitt egna intellekt att det finns liv därute och till och med, liv som inte nödvändigtvis måste se ut som vårat. Och till och med är det självklart att det går att besöka oss.Trots att vetenskapliga tvprogram eller artiklar noggrant håller sig från sådana tankar eller undviker hundratusentals människor som kan vittna om himlafenomen som inte går att förklara med jordiska omständigheter. Rapporter som är så utförliga och konsekvent omöjliga att ge jordiska förklaringar på. Jag och vänner till mig är själva vittnen.

Att acceptera att det redan finns besökare är en slags acceptansnivå. Väl över den tröskeln så uppenbarar sig nya frågor. Vilka är de, hur kommer de hit, är de vänliga eller ondsinta?

Under många år på 90-talet genomgick jag en intensiv kunskapsinhämtning kring allt detta om människan och kosmos. En period som gav mig kunskaper för resten av livet, kunskaper och insikter som än idag utgör en oerhört stadig grund att stå på. Det handlar om esoteriska kunskaper, sammanhang och helhetsbilder av vår existens som jag noggrant och empiriskt prövat i min vardag överallt där jag befunnit mig. Bland arbetskamrater, i relationer till kvinnor, till mina barn, till vänner, ja faktiskt överallt. En väv av sammanhang och insikter som lett mig spikrakt framåt i vardagen.

En av många tankar som jag haft om det kosmiska och utomjordiska besökare, om än självklart endast spekulationer och inte applicerbara i ett bevissammanhang, är att det rör sig om besökare från vår framtid.Om oss själva som sträcker oss bakåt i tiden i syfte att skapa/så för sin egen framtid. Att ständigt spela ett spel genom tiden där man injicerar händelser i sin historia för att om möjligt förädla sin egen nutid. Det är ett högst spekulativt spel, ett spel där man med fel frön satta i vår tid, kan skapa olyckor därframme i sin egen nutid.

Men dessutom, det råder konkurrens, flera civilisationer som via tidsresenärer söker påverka människan på jorden i syfte att forma sin egen framtid nöter på varandra. Det handlar om att för varje enskild utomjordisk grupp forma globala skeenden på jorden som gagnar just deras framtid. Vi är spelplanen, vi är våra egna manipulatörer som från framtiden armbågar oss fram på jorden i ett slags tidskrig. En manipulation som så här långt bäst gjorts i det dolda. men kanske inte alltid i det dolda.

Varje brytningstillfälle för människor, personligen eller kollektivt, kännetecknas av ett slags void. Alltså ett fönster av osäkerhet, en kort tid för sådd där regler och konventioner och ramar upphör. En slags flytafritt-period som ingen kan kontrollera. En tid för rådslag och möjligheter, en tid för mingel och kreativt tänkande. En tid präglad av det gamlas förfall och kaos.

Ponera nu att mayakalenderns långa cykel på dryga 5125 år nollställs vid just sådana här "ändringsfönster" i tiden. Det gamla går under och något nytt växer fram. En tid när jorden och människan vränger och kränger sig inför en okänd framtid. Det vore också en tid för de som vill påverka oss, att just gripa in, inte sant, just när stålet glöder, medan det är böjbart och innan det svalnat och stelnat. Detta gäller ju även om mina teorier om utomjordiska besökare som komna från framtiden inte är riktiga.

Är våra framtidsbesökare, våra egna spelmästare och arkitekter som i forntiden format och stöpt människan, våra egna gudar? Har de gripit in i människans historia just vid sådana här "ändringsfönster" och då böjt till vår utveckling såsom de önskat. Oförklarliga pyramider, kristallhuvuden, miljoner år gamla ”moderna” föremål som upphittats men som förnekas av modern arkeologi som "omöjliga". Spåren finns där, oförklarade och nertystade av de som vill äga folkets tankar, de som föredrar kårandor och främst värnar om sin egen karriär,förankrade av sina språkrör, idag våra massmedia. 

Väntar gudarna åter på att kunna kliva ner och gripa in i vår historia igen helt öppet?

13.0.0.0.0  är sättet på vilket den maximala längden på en tid kan uttryckas enligt Maya, ja ungefär som att vårt dygn kan uttryckas som 24.00. Om knappt ett år är vi där vid 13 "baktun" vilket alltså motsvarar 5125 år. Cykeln startade 3114 f.kr. och den 21/12 2012 nollställs den kortaste visaren i det mayanska tidsverket och blir åter 0.0.0.0.0

Vad sägs då i de mayanska skrifterna?

I en inskription kallad Tortuguero Monument 6, kommen från just den arkeologiska mayaplatsen Tortuguero så nämns slutdatumet 13.0.0.0.0 och vad som då ska ske, alltså den 21/12 2012. I några meningar i ett längre stycke står det uhto:m il[?]ye'ni/ye:nbolonyokte' vilket betyder.

"Och en uppenbarelse kommer att ske, BolonYokte' ska visa sig. "

Bolon Youkte är känd som en skapelsens Gud.

Och kanske återvänder han såsom han egentligen är, en kosmisk arkitekt och uppenbarar sig som kommen från en annan del av kosmos. Är det dags att skapa ett nytt paradigm tillsammans med en kosmisk arkitekt som väljer att kliva ner på jorden och bekänna färg? Pratar vi möjligtvis om Jesus återkomst? Eller bara om ett gäng elaka DNA-manipulatörer.

Ok, jag ska veva in pappersdraken nu. Men jag vidhåller, allt kan ske, även mirakel.

Om ett år är det över, miljontals boksidor är skrivna, hundratusentals föredrag har berört det, tusentals människor är troende kring det, ännu fler är helt likgiltiga och det troliga är att det blir de sistnämnda som får flest rätt, utan att ens reflektera över det.

Jag är rädd för att visheten mest går att finna hos Hopi-indianerna och vad de skrev:

We're the ones we've been waiting for.

Idag försöker tusentals människor bryta igenom muren. Kriget om information, om vad som är en korrekt återgivning av vad som sker i vårt samhälle intensifieras. Insikterna om politikers dödgrävande oavsett färg, om bankers kortsiktighet och brist på helande förmåga av samhället sprider sig.

David Icke, konspirationsteoretikern som en gång blev utskrattad har bokat inomhusarenan Wembley Arena med plats för drygt 12000 besökare, vilket motsvarar ett fullsatt Stockholms Stadion, för sitt kommande föredrag i Oktober.

Media kämpar om att hålla tyst, man lyfter fram den nordafrikanska våren i sina nyårskrönikor och dämpar talet om den våg av uppvaknande som synts i västvärlden och på hemmaplan. EXPO söker demonisera sanningssökare som extremister. Politiker låtsas fortfarande som om det är folket som har makten när det i verkligheten är så att världen förflyttas från en alltmer tydlig global nivå, långt bortom vår demokrati.

There is a glitch in the matrix.
Spelet vi spelar hakar uppsig, något är fel.

Och för många av oss är sprickan i fasaden en plats där strålar av ljus kan sippra igenom, strålar som inte träffat människan på tusentals år, men som nu gäckar oss.

Och ifall någon därute vill komma hit och hjälpa till att skjuta på så vore det sagolikt fantastiskt och trevligt, men än så länge har vi bara varandra. Hjälp till att höja temperaturen, sprid anständighet, värme, värdighet och hjärta till varandra.

Ett riktigt gott 2012 från mig och Linda till er alla.



Missa inte den tidigare krönikan om Maykalendern "Mayakalendern och medvetenheten"  från 2009

Media höll tyst under 9/11 - 10 år, men sanningen är villkorslös, här är människor som inte finns enligt utredningarna. Här är människor som tillsammans med tusentals experter vägrar acceptera att bli tilltäppta och nedtryckta.

Alternativteorierna om 9/11 är kanske den viktigaste plogen som finns för att vältra upp och ner på den fasad av måsteförklaringar som under drygt 10 år präglat såväl media, politiker som människors tankar.

Tusentals människor har genom sitt deltagande i sanningsörelsen kommit till insikt om hur vår förljugna värld fungerar. Informationskriget pågår för fullt och det pyr och ageras i många hörn.

Senast ut är DN som i stora rubriker kopplar ihop Sanningsrörelsen med en krypskytt. Antisemitanklagelserna åker med av bara farten och förmodligen även denna gång helt utan grund. Demoniseringen av sanningsörelsen står högt på dagordningen. Hälften av Danmarks befolkning misstror exempelvis den officiella förklaringen om 9/11 och med DN:s logik så skulle halva den danska befolkningen löst kunna kopplas till mördare. Nyligen blev SvT Agenda fällda för just direkta och medvetna antisemitanklagelser mot sajten Vaken.se men det får inte nyhetsredaktionerna att tveka. De kör på med allt de har, rätt eller orätt, i krig och kärlek är allt tillåtet. 

Senaste

- Missa inte Torbjörn Sassersons artikel:
DN pekar ut Sanningsrörelsen som antisemitisk, men hur många antisemiter finns inte på DN? Har ni räknat? 

- DN och Svahn tvekade under förmiddagen och ändrade i ingressen och i artikeln. orden om antisemitiska inslag togs bort!

- Redaktör på DN la till rader om antisemitism i journalistens artikel utan journalistens vetskap. Clas Svahn, journalisten som "skrev" om antisemitism i DN gjorde det aldrig. Det var redaktionen som ville åstadkomma detta, i Clas Svahns namn!!!

Ja sannerligen behöver man inga konspirationsteorier, media fixar det själv!!

Läs här på Clas besvikna blogg.

Själv kommer jag att vända ut och in på alla skribenter i media som förtalat sanningssökandet. VoF, EXPO och Humanisterna är några som kommer att finnas med i min kommande bok Det Enda Rätta - Om att kämpa för sanningen i en sovande värld. Det händer så mycket nu att det inte går en vecka utan att jag måste stoppa in nytt material i manuset. Men den kommer i någon form att finnas i tryck i början på 2012.

Sverige kommer att få fler gemensamma sanningsplattformar framöver. Dessutom ser vi Occupy-rörelsen som förvisso inte vågar gå lika långt som sanningsrörelsen men som ändå ändå är ett starkt tecken i tiden på hur människor inte längre accepterar de gängse trossystemen som styrt människor så länge.

Vad gäller boken så skulle jag behöva mer slagkraftigt material.

De som läser på den här sidan, som har något att berätta, men som ni inte vågar gå ut offenligt kring sådant  som rör förtryck från media, politiker, Vof eller andra nstanser av det stim av paradigmförsvarare som låser fast människors tankar, hör av er.

Mejla oss och berätta. Här råder 100% diskretion.

Alla former av berättelser om maktmissbruk där kreativa, skapande och sanningssökande krafter blivit tilltufsade är välkomna.

Var med och skapa en skillnad.

Debattlänkar: DN

Av Mats Sederholm

Har ni märkt det också?

Jo ni kommer att märka att detta är en riktig gnällkrönika men det var inte det jag menade nu.

Jag menade: Man får inga besked.

Man bjuder ett helt gäng till fest, inget svar.

Man skickar tonvis med jobbansökningar, inget svar.

Man skickar manus till en hög förlag, inget svar.

Man berättar för sina släktingar om allt som engagerar en, inget svar.

Det enda svar som kommer är när någon vill HA NÅGONTING AV EN.

Är det nåt virus som går, eller är det bara vad vi i Robotfolket kallar för splittringen som ökat på.

Energitapp och trötthet som sprider sig. Samhället rasar och var och en får klara sig själv. Alla blir alltmer krassa. Hur som helst är det oartigt, oengagerat, nonchalant och ohövligt att inte svara på inbjudningar, kontaktförsök eller andra initiativ till samordning.

Alla ser över sin energibudget och ju mindre man behöver göra, typ svara på mejl, desto mer energi vinner man. Det man inte behöver göra omedelbart och enbart för sin egen skull skiter man i. Är det inte lite konstigt när högen mejl från ryska tjejer som gärna vill bli ens ”vän” är de vanligaste sociala och inbjudande mejlen.

Jag reagerar motsatt, jag trycker på EXTRA MYCKET OCH UNDRAR VAD SOM HÄNT MED JUST DIG EFTERSOM DU INTE SVARADE PÅ FÖRRA MEJLET; ÄR DET NÅGOT ALLVARLIGT SOM HÄNT DIG ELLER….?

Jag håller just nu på att söka jobb och snacka om att jag brutit med alla vanliga osagda regler. (Tja rätt så vanligt för min del) När en arbetsgivare inte hör av sig så mejlar jag och ”jag antar att min ansökan som jag inget hört något om, inte var intressant”, och skulle vilja lägga till, ELLER ÄR DET BARA NÅN SLAGS SLAPPAR-ATTITYD SOM BRETT UT SIG HOS ER?

Faktum är att jag, just för att jag inte accepterar detta, både blivit erbjuden jobb och kommit vidare i flera processen eftersom arbetsgivaren "tappat bort" min ansökan eller helt enkelt bara uppskattat att jag tjatar.

Energikriget blir starkare och människor blir mer krassa hela tiden. En av de mest synligaste och duktigaste aktörerna inom sanningsrörelsen, en tankesmedja som jag hade en bra och hjärtlig kontakt med ville ha min hjälp med sin hemsida. Jag svarade och berättade hur knökfullt mitt tidschema var och att det tyvärr inte fanns någon tid över. Jag öppnade ändå för någon slags stöd trots allt. Det slutade med att dom tyckte att jag var oförskämd och att mina förklaringar hade en väldigt dålig ton, de hade minsann också mycket att göra och jag skulle inte tro att jag var speciell!

Jag satt och gapade och undrade vad som hände. Hur kan man vrida om hela scenariot så att den man ber om hjälp blir den skyldige när denne ärligt och hjärtligt förklarar att det inte fungerar men ändå försöker hitta en öppning. Man ska rädda världen men saknar fortfarande en grundläggande förståelse för respekt och andras integritet. Jodå, jag har mött den typen förut inom sanningsrörelsen.

Ovan beteende är inte ovanligt och finns i olika dialekter. Man tvingas att stå till svars för sina ursäkter eftersom den andre inte kan föreställa sig hur min värld ser ut. Då ska man förhöras om ifall det verkligen är sant det jag säger. Och ifall den andre inte själv har varit med om just min livssituation så ska man misstänkliggöras och oskrivet dömas. Jag var nyligen med om hur en person skulle börja gräva sig in i min tidsplanering och mina prioriteringar eftersom han inte riktigt trodde på vad jag sa eller kunde föreställas sig mitt liv. Man blir helt slut och dessutom ska man behöva känna sig skyldig.

Men dessa småspel, dessa små energidramer finns i alla möjliga valörer och energibovarna finns i olika former.

Känner ni igen den här? Man får en present av någon. När det gått något år så återkommer givaren och frågar ifall man använt presenten.
- Tja, några gånger i alla fall.
- Ja för annars tänkte jag att personen x kunde ta den där för han/hon skulle verkligen behöva den.

Men vänta nu, jag fick den i present va, och då är den min och du kommer aldrig mer att ha något ägarskap över den eller hur? Flytande gränser, rörigt och stressigt, desperation, dålig självkänsla är egenskaper som ligger bakom personers dramer. Nästan i alla fall handlar det om att den andre inte tror den är värd något, att den personen blir missunnad något, att den blir bedragen i någon mening.

Hur handskas man med sådana här människor?

Det värsta är att, för att kunna räta ut sådana här relationsproblem och skapa en fredsstämning, så måste man pumpa in energi i den andres svarta hål av dåliga självkänsla så till den graden att man själv går minus på allt, medan den andre blir återställd med hjälp av min energi. Man slutar som en förlorare hur man än gör!

Byt ut sådana här människor i din omvärld säger många helt riktigt.

Jo fast ibland är man helt beroende av omvärlden.  Myndigheter och företag kan man inte bestämma över. Sedan finns det människor som man tycker ÄR viktiga och har så många andra goda egenskaper så det finns inga givna enkla svar.

Och vad gäller släktingar så är det inte helt lätt heller.  Jo visst kan man göra som i ett fall. Systern hade inte tid att komma på brorsonens dop just vid det tillfället varvid brodern sa upp relationen! Han hade ju hjälpt henne med några praktiska saker tidigare och tyckte då att man villkorslöst kunde förvänta sig systerns närvaro vid samtliga framtida släktträffar, annars var det bara för djäääävligt. Och plötsligt så har ett slags ägarskap uppstått.  Familjen hade plötsligt utvecklats till någon slags maffia-familj. Ställ upp annars är du dömd! Syskonkärlek, men bara ifall det är lönsamt!

Tja förresten, välkommen till denna mer bloggliknande krönika.

Nån som kör bil ofta? Här bjuds det på en oändlig uppsjö av energislukar situationer.

Fall 1

Du ligger i vänsterfil på motorvägen och märker hur en bil sakta närmar sig bakifrån. Man gör sig beredd på att byta fil och släppa fram den andre, men plötsligt så saktar den in och lägger sig på ett ”jag vill nästan köra om dig tror jag avstånd”. Jag byter fil i alla fall, men bilen vill i alla fall inte köra om. ”Men va fan, du har ju kört fortare än mig hela tiden alldeles till just nu när du är ikapp, vad hände?”. Man får känslan av de tycker det är skönt att bara hänga på och lura sig mot en!

Några gånger har jag varit med om att den andra bilen också byter fil och lägger sig direkt bakom en. Alldeles för nära. Jag byter fil igen för att visa att jag ogillar det korta avståndet. Då byter den andra bilen också fil och ligger strax bakom en. Då gör jag så här: Jag slår blinkersen och börjar byta fil igen, bilen bakom påbörjar förföljelsen och mitt i filbytet så ändrar jag mig och svänger tillbaka. Dååå brukar förtrollningen brytas och den andre bilisten medvetandegörs om sitt hypnostillstånd och kör sen för egen maskin.

Fall 2

Men värst är förstås de där som bara ligger kvar i vänsterfil då man själv vill köra om. Man tutar, man blinkar med helljus men det är helt lamslaget i bilen framför. Han, ja nästan alltid en han, har förmodligen alldeles för lite kontroll över sitt liv men kan nu få mästra över vänsterfilen. Då brukar jag snabbt köra om på högersidan varvid somliga får rena vansinnesutbrottet. De förlorade kontrollen över situationen igen!

Okej, jag seglade iväg en del från ämnet kanske, men å andra sidan så tänker jag inte vara så jäkla pretentiös idag. 

Tillbaks till smådramerna. Till vad människors dåliga självkänsla kan ställa till med. Har någon av er  försökt gå ner i vikt eller bara ändrat sin diet av någon annan anledning. Säg inget till nån!!

Hela världen är knökfylld av dietexperter(mest måendeintresserade kvinnor)  och det enda som är säkert är att just DU gör FEL. Äter du frukt så är det fel, äter du inte frukt är det fel. Äter du fett är det fel.... eller inte fel. Ta inte aspartam, det är giftigt, ta inget socker för då går jag upp i vikt och drabbas av hjärtattack,.

Allt beroende på vem du frågar. Problemet är att ALLA är HELSÄKRA på just sin diet. Någon frågade om jag skulle beställa något pulver via internet. Det VERKLIGEN fungerade! Han kunde fixa det. Hmmm .... och tjäna en hacka visade det sig.
Alla vet EXAKT vad man gör för fel och att man bara måste pröva metoden X. Och ifall man berättar att man prövat den metoden men att den inte fungerar så vägrar de att inse detta. Här finns två bemötanden.

1 "Du måste fortsätta längre, det tar tid. Kanske flera månader, ja ett år".  Suck, ja och religion tar sig många former.

2 Misstroende och nedslagenhet. Man har sårat personen. Att det är en själv som har grundproblemet är då redan glömt. Nu handlar det om metoden och den människa som tror på metoden.  Det är han/hon som besviket kan säga - Ja, ja, men kör som du vill da!! Du är så envis!

Envis, men det var ju jag som systematiskt redan prövat den!

Dålig självkänsla var det.

Okej, med risk för att jag är privat och inte bara personlig.  Jag träffade en dietist.  Jag berättade och redogjorde i detalj för allt jag äter vilket jag bokfört de senaste fem åren.  Jag ligger ca: 1000 kalorier om dagen under ett normalt intag. Jag är alltså konstant hungrig men ökar nästan i vikt i alla fall. Dietistens råd var att, flytta lite mat från middan till lunchen!

Va!?

Men problemet är att jag äter mindre än vår elvaåring i huset men väger tre-fyra gånger så mycket, kan man få en kommentar på det?

Tystnad.

Hela min historia var ju "omöjlig" sett ur dietistens världssyn och konservativa räkna-kalorier-metod. och därför omöjlig att bemöta." Ledsen att du har så jäkla taskig självkänsla, men du kan väl åtminstone erkänna att det här är lite märkligt"... skulle man vilja säga.

Dietisten kostar istället på sig att förkasta på Annika Dahlkvist, äta-fett-och-inte-kolhydrater-gurun, helt utan .  Hatad av vetenskapen, VoF och säkert av vetenskapsreportern Karin Bojs, för evigt  köpt och färdigmarinerad av vetenskapspatriarkerna .

Jaha så blev man indragen i ytterligare ett drama man inte är intresserad av.Jo, jag har prövat LCHF också ifall nån undrar, gick upp i vikt!

Hmm, är den här krönikan ett skrik på hjälp eller? Nja, Jag ligger på ett BMI strax över normal så jag skäms inte i spegeln eller så, det bara krävs en stålmannen-disciplin dygnet runt. Tänkte att jag var värd att få bli mätt nån gång i mitt liv.

Hörrni, vänner och bekanta som nu sitter där med sin dåliga självkänsla och tänker. Han menar miiiiiiig är det så illa?? Sluta grina! Det finns viktigare saker än ett uteblivet svar på en inbjudan, typ en hjärtlig vänskap och människor man kan finna glädje och gemenskap med.

Likgiltigheten och kulturen att "det som inte direkt kan ge mig och min livssyn energi skiter jag helt i" ÄR en del av utvecklingen just nu. Människor blir alltmer oreflekterande och krassa i sin relation till omvärlden. Helt enligt  formeln. Alltså, genom att stressa människor ekonomiskt och tidsmässigrt så kan man få dem att sluita tänka på annat än just sin lilla värld. FUll kontroll med andra ord.

Håll stilen, sköt dig gentemot dina medmänniskor, var enkel och tydlig.

Gör makten en gentjänst.

Debattlänkar: DN

Av Mats Sederholm

Bland folk på gator och torg hör man upprepningarna av vad media pumpar ut: "Grekland lever på lånade pengar, nu måste det bli ordning och reda, de förstör för alla andra".

Men hela klabbet är en stor och gigantisk bluff. Allt handlar om monopolpengar som inte tjänar något annat till än som verktyg för att vissa ska få ha makt över andra. Vad är det som är så in i vassen heligt med EU att man är beredd att låta människor svälta, gå utan jobb, låtakollektivavtal rivas upp? Allt för att det ska passa in en ränta-skuld-konstruktion skapad av de som vill kontrollera flertalet, som vill ha kontroll på varenda rörelse i hela världen. Som vill behålla en värld där varenda enstaka människas resurssituation ska kunna påverkas av en liten elit bortom demokrati och människors påverkan.

Hela världen är i gungning, närmast på tur står Italien, sedan Spanien o.s.v. För ALLA, precis VARENDA land på den här jorden har enorma statsskulder. USA:s statskuld är 15 biljoner dollar.

Det här är helt sjukt. Politiker och ekonomer leker politik och tror på nonsenspengarna från IMF och att de gör något viktigt. Media pumpar på med nyheter där Merkel, Sarkozy med flera i EU tycker till om Grekland. Allt känns vääääldigt allvarligt. Tro inte på det, det är en absurd form av underhållning, en dokusåpa.

Därför har det varit extra spännande att följa Occupy-rörelsen jag skrev om i min förra krönika.

Occupy-rörelsen intog Sverige för snart en månad sen, jag och Linda var där och minglade alldeles intill Riksbanken  vid Brunkebergs torg i Stockholm, mitt i finanskvarteren. På plakaten stod det: "We are the 99%". Alltså 1% styr över 99% och nu säger de senare ifrån. Jo, men hur var det då? Vad var det för folk som var där?

Det var en samling av folk i blandade åldrar och faktiskt ovanligt många kvinnor. Kanske för att det var karriärsbefriat och för att det inte fanns några färdiga riktningar att ställa upp på. Talare efter talare klev upp i rondellen på torget och berättade sin grej. Mina farhågor om vänsterdominans besannades till viss del då flera av talarna hade hämtat sin gnista och lust i att krossa kapitalet och hata alla på Östermalm (i Stockholm) . Men det fanns också de som verkligen talade ur hjärtat om en värld utan rädsla. Mogna människor som varit med länge. Det enda som förbryllade oss var den stora andelen utländska talare. Var kom de ifrån?

Nu är det November och att vara revolutionär och bo i tält i mitt i Stockholm utan något större stöd tar ut sin rätt. Jag vet ärligt talat inte vad denna enorma Occupy-rörelse är på väg. Men den är såsom jag skrivit om tidigare en tidens trend. Ett uppvaknande som inte domineras av färdiga politiska organisationer. Media fångade händelserna riktigt ordentligt men utan att riktigt klara av att förstå vad det är.

Dra strecken mellan punkterna och upptäck bilden

MEN, Occupy-rörelsen måste, liksom alla människor, göra upp med samhället och hur det styrs och kontrolleras. Man måste våga se att vänster och höger är ett skenbart spel som enbart tjänar makten.  Man kan inte bara se till den ekonomiska makten, man måste våga kika på Den nya världsordningen, på övervakningssamhället utbredning, på vad för gifter som finns i vår mat, på vaccinationshysterin, på religioners makt, på hur våra barn präglas, på false-flag operationer, man måste helt enkelt förstå hur allt hänger samman. Man måste se den gemensamma makten. Man måste förstå att den där 1% är människor som sitter med i alla delar av vårt samhälle, de påverkar varenda sektor, de sätter gemensamt de normer som vi, längst ner i det pyramidala systemet tvingas följa, då våra politiker tvingas realisera de givna normerna och direktiven i vardagspolitik. 

Någon kanske har noterat att vi tagit bort vår länk till Zeitgeiströrelsen. Om vi såg världen enbart ur en Occupy-demonstrants perspektiv så skulle Zeitgeiströrelsen framstå som något fantastiskt. Men efter att ha sett deras tredje film "Zeitgeist Stepping forward" och inte minst  "Zeitgeist Stepping forward- Exposed" så förlorade vi  ytterligare förtroende. Deras syn på andlighet, deras närmast psykopatiska syn på barn och familjer och deras hang-up på teknologier gjorde att vi släppte länken och rekommendationen. Och detta av samma skäl som att jag uppmanar läsaren att vara uppmärksam på Occupy-rörelsen. Den är framgångsrik, den är positiv, den är ett utslag av att någonting händer runt om i världen och i människors medvetanden, men den måste förädlas om den ska kunna rucka på de grundordningar som de 1% står på.

Det är en stor och utbredd infektion som styr över vår värld.

När Greklands premiärminister Giorgos Papandreou propagerade för folkomröstning så var det stort i mina ögon. Det må vara så att han eventuellt hade  personliga vinningar i detta, men likväl, han gick tillbaks till demokratins rötter. 

Får jag inte folket med mig kan jag inte driva igenom besparingarna, var Papandreous besked häromdagen.

Notera denna cirkus som nu ägt rum kring Grekland, EU, lån m.m. Det har varit kaos och funnits olika åsikter bland politiker och media överallt utom på en punkt. På en enda punkt har EU och Greklands politiker varit överens.

Låt för fan inte folket bestämma!

Under 1-2 dygn efter sitt förslag om folkomröstning fick den sympatiske och svenskspråkiga Giorgos Papandreou stryk av precis alla, av EU-ministrar, sitt eget parti och oppositionen.

Vad som helst men låt inte folket bestämma!

Idag ska den Globala hackergruppen Anonymous  slå till mot Facebook enligt deras press-release . Läs den gärna.

Det återstår att se ifall det lyckas. Jag stödjer initiativet. Jag anser att Facebook är en av tidernas största spionverktyg. Om än inte fullt använt ännu, men på absolut god väg. Redan idag leker myndigheter och organisationer med dina privata uppgifter. Vill du va med i spelet eller vill du inte?

Det krävs mer än protester mot banker för att driva ut bakterierna och hela vår värld. Vi går på ruttna plankor och det är tid för en totalrenovering även om det blir dyrt.

Debattlänkar: DN DN DN Aftonbladet Aftonbladet SvD SvD 

Av Mats Sederholm (Krönikan uppdateras löpande)

Då är revolutionen över oss.

Kan man hoppas i alla fall.

Klar Sikt läsare har inte undgått vare sig Nordafrika-revolutionen eller dess spridning vidare upp på det norra halvklotet. Grekland, Italien, Spanien,  USA, Australien och nu denna helg även Sverige. Demonstrationer är planerade i Stockholm och Götenorg och kanske andra platser.

Media försöker kategorisera, vardagligsera och marginalisera den största proteströrelsen som svept över jorden sedan slutet på 60-talet.

Jag tror de avvaktar innan de via tidningars ledarsidor, tv-nyheter , anpassade skribenter, EXPO med flera kommer att gå till motattack och försvara ”demokratin”, d.v.s. våra korrumperade ekonomiska system som aldrig kan leda till något annat än tillväxthjulens eviga slaveri och en ständig anpassning till västvärldens materialistiska, splittrande och ”godless”  ångvält.

Lyssna på 60-tals inspiration

Det tål att i detta läge höja ett varningens finger för upplopp som leder till en media/politiker kategorisering av detta , för debattörer som tar sig in i ”protestlägren” och skaffar sig anhängare för att efter ett tag dra iväg på en ny kurs som leder bort från själva ”revolutionstanken”. De sprider demoniska rykten i syfte att punktera den här tsunamin som nu går varv efter varv runt jorden. Det tål också att höja ett varningens finger för en eventuell politifiering av detta.  Närmast till hands är att vänstern, som rent DNA-mässigt skjuter mot allt som heter kapital och vars ideologi så starkt är orienterad kring att allt det onda börjar med pengar, utnyttjar den här vågen.  Den här vågen har varit fantastisk på det sättet att den just hållit sig utanför de politiska fållorna. Det är oerhört viktigt att den balansen bibehålls för däri ligger en ENORM styrka. Media kommer att göra allt för att kategorisera och har redan påbörjat detta.

"Occupy Stockholm kapat av "tokskallar"" skriver Nyhet 24 se  och hävdar att det är Zeitgeiströrelsen som ligger bakom.

SvT Aktuellt gjorde dock ett mycket bra inslag om Occupy Wall Street och om vad som väntas i Sverige.
SvT Gomorgon Sverige sände detta den 14:e.

Om ni inget har för er nu i helgen så ge er ut på gatorna och var med i den första protesten mot politisk korruption och bankers makt i Sverige, mot förtryck och överhet.

Nedan fyra punkter som tycks ha vunnit gehör hos den globala Occupy-rörelsen:

- Att vi samarbetar.
- Att vi har system som skyddar våra rättigheter och att det är det upp till individen att skydda sina egna och sina grannars rättigheter när detta system blir korrumperat.
- Att en demokratisk regering endast kan härleda legitim makt från sitt eget folk men storföretagen ber inte om lov när de utvinner förmögenheter ur folket och naturen samt.
- Att ingen sann demokrati kan uppnås när dessa processer styrs av den ekonomiska makten.

Lördag 15 oktober håller Occupy Stockholm en demonstration på Sergels torg i Stockholm mellan kl 12 – 18. I Göteborg hålls de av Real Democracy Now! Göteborg på Järntorget 13-17. Nedan finns facebookadresser till övriga organisationer.

Vad händer kring detta i världen just nu? Läs här.

Occupy på Facebook.
   
OCCUPY SUNDSVALL

OCCUPY ÖSTERSUND

Occupy Stockholm – United For Global Change

OCCUPY GÖTEBORG

United For Global Change

15.O Järntorget: #globaldemocracy – GÖTEBORG

Av Mats Sederholm

Publicerad på Newsmill: 2011-09-07 23:09