Av Mats Sederholm och Linda Bjuvgård

Äntligen en krönika. Hoppas nån annan känner så också? Hos oss beror det inte på slöhet utan på aktivitet och Klar Sikt har fått stå åt sidan. Å andra sidan så har vi dragit igång nått annat som kommer att gagna många som ser på samhället på ett mer öppet sätt än vad som erbjuds i den trånga box som stänger våra sinnen och vyer varje dag. För...

Vi har nöjet att presentera ett event i Maj som vi är väldigt stolta över.

"Brytningstider" är namnet på en sammankomst med föredrag, workshops och mingel som är unikt i Sverige. Under  drygt åtta timmar så kommer det finnas plats för massor av inspiration, upplysning, kraft och nätverkande.

Det började med att vi bestämde oss för att hålla ett föredrag i vår. Sen tänkte vi att det kunde vara kul att få med några till och sedan spann det iväg. Vi bjöd in några och alla sa ja på några dagar. Det har varit ett oerhört go i detta.

Ann-Charlotte Stewart med en holistisk syn på medicin och hälsa, känd i vaccinsammanhang och för en härlig inställning, finns med. Sanna Nova Emilia som vi inte kände alls men blev tipsade om tackade omedelbart ja . När vi skrev om att vi vill samla människor som tänker "Outside the box" så var det inget snack. Linda kommer själv att ta upp hur barn påverkas. Hela vårt samhälle bygger på hur man formar barn i tidig ålder, ett självklart ämne men som få håller föredrag om. Mats kommer att ta upp hur vi hålls kvar innanför boxen, hur makt i olika formar urholkar människa och  hur vi är på väg att bli robotofierade. Sist men inte minst, jokern i leken. Peter Wahlbeck.  Peter har sååå länge gäckat och öppnat på människors inre boxar genom sina ståupp-föreställningar, föredrag, tv program med mera. Fantastiskt att få ha med honom helt enkelt.

Läsare; Kom!

Det blir en dag för möte och firande. Ett manifestation mot det samhälle som sakta nöter ner oss starka vackra människor. Säg stopp. Det här samhället duger inte, vi måste vidare, vi måste ändra på saker och ting i grunden. Söndagen den 12:e Maj blir ett bevis på att det finns en vilja och en kraft som vill annorlunda.

Vi har två våningar till förfogande på Kammakargatan 56 i Stockholm och som vi tror kommer att fyllas med hängivet folk. Det finns servering, det kommer att vara frågestunder, workshops ja vi vet ännu inte hur mycket det blir.

"Brytningstider" kräver en organisation med massor av saker som ska fungera ihop. Vi har haft ett jättestöd av en rad funktionärer som anmält sig och kommer att se till att detta blir av. Tack till er allra redan.

Läs mer om alla detaljer på www.brytningstider.humancreations.se

Väl mött
Mats & Linda
Arrangörer av Brytningstider

Följ eventet här:

Av Mats Sederholm

I denna andra och sista del av ljusbärarkrönikorna är det dags att smaka på känslan som jag vet att många har, den som får en att känna sig obekväm i det man sysslar med och som får en att undra, vart är jag på väg? Är du uttråkad i det du gör, men vågar inte, eller vet du inte hur du ska gå vidare?

Bra att du känner dig rastlös för det är precis vad som behövs just nu, massor av rastlösa människor i färd med att ifrågasätta samhället, sig själva och vad sjutton man sysslar med. Människor som törs skapa nya tanke och handlingsvägar.

Det finns som vanligt två vägar att gå. Att upprepa det man gör, att gå ett varv till i samma cirkel bara för att bli av med spattigheten fast man vet att man inte blir särskilt mycket lyckligare av det, eller så väljer man att kliva ut ur cirkeln.

• Du kommer att längta tillbaka till ditt kändisskap du byggt upp inom din bransch. Det syftade främst till att göra dig framgångsrik. Det är byggt på hökens normer och din förmåga att armbåga dig fram.
• Du vill så gärna återvända till den kluvna rollen som leende och populär utåt, men krass och självisk i det privata. Men hökens norm som säger att det fungerar att vara nån utan att mena det gäller inte längre.
• Förut räckte det med att vara påläst för att bli uppskattad. Du trängtar efter det där enkla för nu måste du göra något gott av det dessutom. Kunskaper är inte godhet det är bara verktyg som du kan använda i Höken eller Duvans tjänst. Att nöja sig med att bara snacka och filosofera är för hobby-idealister. 
• Du får abstinens när du inser att inte heller andliga kunskaper är samma sak som något gott eller att högt utvecklade andliga intelligenser är goda bara för att de är högt utvecklade. Höken/Duvan, den Negativa/Positiva, den Tagande/Givande polariseringen upphör inte på energiplan ovanför människan. Tvärtom, den sträcker sig långt, långt "upp". De är inte astralvärldarna som innehåller mest skit, det är de mörka ärkeänglarna, gudarna och andra upplysta väsen i den tagande halvan av universums kretslopp  som besitter den mest utbredda ondskan.
• Du vill ha tillbaka allla likriktade andliga kompisar som nu säger att du blivit mörk, att du drabbats av onda andar från astralvärlden.
• Åhhh, tänk om det var som förut. Allt ont i världen kom från en liten klick av onda människor medan vi alla andra människor bara var offer. Allt kändes så enkelt och rätt.

Återfall da? Är sådana tillåtna i Mats rättfärdiga paradis? 

Skicka en nådeansökan till mig och jag återkommer, men jag kan redan nu säga att det ser jävligt mörkt ut (:  Det blir ordentligt med pisk!

• Dina andliga polare i den gamla kretsen berättar om att just du kommer att ha en avgörande betydelse för människors utveckling, de har "fått ner det" från de andliga världarna.
• En jobb-rekryterare ringer dig och lockar med en tjänst där du får tio tusen mer i månaden, lite  chefsroll på elektronikföretaget som bygger de avgörande komponenterna i övervakningskamerorna.
• Tv ringer dig och erbjuder några tusen, du ställer upp på ett program om alternativ forskning. Du får massor av tid framför kameran men man vill inte att du sprider det på nätet i förväg, för då ska ju "alla vara med". Programledaren har tidigare arbetat på SvT underhållning och programmet sänds på TV98 med fokus på "program som folket gillar" en lördag klockan 19. Din kille/tjej säger "Åhh va kul, alla kommer att snacka om dig, gör det!".
• Du sitter på jobbet och berättar om hur pengar egentligen är en bluff. Inför valet röstar du på partiet x eftersom de lovar några procent lägre skatt alt. mer bidrag.
• Du börjar åter igen förmedla meningslösa lösningar på den här världens problem. Små minisaker i vardagen som människor som individer kan göra, som gör dem hoppfulla, saker som inte känns så tunga liksom. Förslag som förvisso aldrig kan leda till något i längden eftersom systemets krav på ekonomisk tillväxt, effektivitet och låga prioritering av empati ändå sätter stopp för dem. Sånt där som alla egentligen visste, men som du då slapp prata om. Tänk ändå, att åter få vara sådär positiv och hoppfull. "Munnen den ska ju skratta och vara glad" är vad du lärt dig och som du fått så mycket uppskattning för.    

Ett nytt år är här, jobb och vardag återvänder men också en chans till att ta ett nytt steg vidare för dig som är aktivist eller för dig som funderar på att studera något helt annat, något som kan förvåna eller som kan så nya frön.

Ha ALLTID tillit till din lust till förändring, känn efter noga och välj de som gör dig mest lycklig. Tillvaron är trots allt så skapad att sådant man brinner för mest i allmänhet skänker en den största lyckan.

Själv ska jag och Linda ta på oss arbetskläderna, vässa pennorna och skriva på vår nästa roman. Så gott vi kan ska vi ställa om siktet, ändra på utgångspunken, vara mer ärliga i vår ton, skriva mer om sånt vi verkligen gillar och samtidigt ge Robotfolk-läsarna en fortsättning.
 
Get going folks

Av Mats Sederholm

Sådär, då kommer 21/12 2012 för evigt att vara något som skedde. Det känns overkligt just nu men så befriande. Nu finns det banne mig ingenting att hänga upp sig på, ingenting att vänta in eller något att vänta ut. Saken ligger i våra egna händer mer än någonsin. Så, frågan jag ställer idag är: Vill du vara med och bringa ljus i världen och är du i så fall rustad för det?

Mayaindiernas gud Bolon Yokteb, som jag beskrev i förra krönikan, valde att stanna kvar i himlen. Det blir vi som får bära fram den gyllene eran och hur, är då frågan.

Ja, det är inte makthavare som ska uppmuntras eller som vi ska försöka påverka. För, lägg av nu, lika lite som 21/12 2012 gav frukt kommer nästa regering efter nästa riksdagsval att kunna skapa någon förändring efter politikernas 4-års kalender. Politiker har bara inte insett vad förhoppningsvis den kosmiska politikern Bolon Yokteb har: ”Egentligen är gudar till för de klentrogna, vad ska jag dit ner och göra, om jag går ner på jorden så stör jag hela ”filmen”, inte ens jag får veta vad människor är kapabla till”. 

En tro på gudar i himlen kan tyckas uppenbart illusionistisk för många. Jag har däremot ingenting emot tanken att även människan är skapad medvetet liksom att vi själva skapar medvetet. Hur det är med den saken är fortfarande en filosofisk fråga. Illusioner som dock INTE är en filosofisk fråga är de som är mer jordbundna. För trots att så många människor tror på det, så kommer inga ljusa pyramidsystem att vinna över några mörka och då kunna förändra något eftersom det är pyramiden i sig som är problemet. Det är inte någon slags Jedi-orden som ska besegra Sith-orden och sedan göra världen god eftersom det är tron på ordnars/kulturers fullkomlighet och godhet som är problemet. Och givetvis är det inte någon religiös grupp eller ateistisk världsåskådning som ska föra oss framåt eftersom människan är både andlig och materialistisk.

Den vardagliga tron är som sagt den allra mest förrädiska och har ett starkt grepp om samhället, jag menar tron på politiker och media som lever i ett kroniskt kognitivt dissonans-tillstånd där vår värld ska upphöjas som sanningen och godheten samtidigt som de måste förneka allt tragiskt som vårt samhälle skapar i former av våld, sjukdomar, hjärtlöshet, övervakning med mera.

I dessa dagar har jag haft en del dialoger med vänner om utgången av Mayakalendern, om framtiden och samhället. Vad kan få människor att gå till botten och på allvar våga tycka annorlunda och framförallt, våga känna annorlunda kring hur vår värld är beskaffad? Ja, för vi måste börja där, vid insikten, vid uppenbarelsen om tingens ordning även om det låter religiöst.

Sanningen och ljusets uppenbarelse är ingen religion, det är en fysisk, psykisk och med alla sinnens närvaro, upplevelse av lycka och befrielse.

Allt börjar med kapitulationen, när vi slutligen ger upp vår tids lögner och illusioner, när alla våra vapen och masker är nerlagda, när allt hopp om denna världs normer är ute. Det är just där när man bara ser ruiner och tomhet som ljuset hittar in. Det är när man sänker garden och alla murar är rivna som uppenbarelsen ges plats, det är just då som ljusstrålarna når fram.

Men ljuset jag pratar om är villkorslöst, det rör sig inte där hinder finns, det är viktlöst och utan riktning eller källa och för att det ska kunna hemsöka dig så måste också du lägga ner dina villkor, även du måste bli viktlös. Ju mer du "klär av dig" desto varmare blir du, vilket precis är vad ingen vågar tro. Det här ljuset är ismernas upplösning, det är en mänsklig och urgammal andlighet, det är som att få ta sitt allra första djupa andetag, att till fullo uppfyllas, andas ut och slutligen veta att man är hemma.        

Det är allt vad andliga lärare genom tiderna försökt att uttrycka men som nästan alla som lyssnat försökt att komma runt genom att ändock hänga sig kvar vid de gamla vanorna, tankarna, åsikterna och just därför konsekvent misslyckats med sin personliga utveckling. När Jesus lärljungar frågar Jesus var himmelriket finns så svarar han:

1 Ge upp allt det som vi i vår enfald tror ska ge oss företräde, allt sådant vi hänger oss fast vid och som vi tror ska besegra det andra, "det onda". Han betonar istället att det handlar om att lära känna sig själv och genom detta också förstå hur saker är beskaffade. När vi gör det så kommer vi att bli kända eftersom vi då också vuxit och har svar på frågor som andra inte har, liksom att vi då utstrålar vishet och insikt. Om vi inte bryr oss om att känna oss själva så kommer vi att leva i fattigdom/existentiell nöd. Men också är det så att när vi väl lärt om oss själva och därigenom kunnat genomskåda världen så inser vi också att vi bara är en del av skapelsen och att skapelsen lever inom oss.

2 De som kommer till himlen är som spädbarn, för de värderar inte, de skiljer inte åt. De ser EN sak där andra ser motsatser. Det handlar om att väga dualitetens motsatser så att jämvikt uppstår, så att en helhetssyn uppstår.

 

 

Just där när allt får finnas med, just där när hela skapelsen får medverka, just där när villkoren läggs ner så att allt kan närvara, när färger får mötas till ett vitt ljus,  så finner vi "himlen" eller lyckan eller hur man vill översätta det.

Problemet är inte att finna vägen dit, problemet är att lägga ner alla de villkor vi bär på, att släppa på lasten vi vant oss vid så evinnerligt länge. Alla alkoholister vet att de dricker för mycket så … information är tyvärr inte så stor som många tror. Det handlar om en emotionell boja, om stimulivanor vi skaffat oss som ersättning för något naturligt vi aldrig fått uppleva.

Så hur ska alla vi som vill bära facklan och lysa upp lyckas vända på detta?

Vad ska få människor att kapitulera?

Att få männskor att våga släppa taget, att våga gå före och visa att alla gamla politiska, religiösa, kulturella eller sociala normer inte är nödvändiga längre. Att vara så klar över sig själv att andra ser att man inte blivit tokig eller att det utbrutit ett kaos i ens privata liv bara för att man valt en annan väg och har en annan vision. 

Vi kan på så vis undanröja rädslor och verka för nydaning. Men som de flesta som läser detta redan upptäckt så stannar dock inte omgivningens motstånd vid rädsla, när rädslan blir för stor så övergår det till aggression och man blir attackerad. Det handlar om klassisk främlingsfientlighet.

VoF:are, humanister, Expo-reportrar, nazister, politiska strebers, tidningsredaktörer, antifeminister, konservativt kulturfolk, socialrealister, vetenskapligt ortodoxa, ateister, muslimhatare, judehatare, newage-fundamentalister  eller bara en massa människor som är rädda för förändring i största allmänhet kommer envist att skydda sin art, genom att angripa dig. Men skit i vad de försvarar, det är ointressant. För de lever hellre i rädsla och mörker än att våga släppa taget och kliva in i vakenhet och ljus.

Att gå före är att visa på sakers och skvaldebatters förgänglighet. Överallt så möts vi av grupperingar som pekar ut nån speciell grupp i samhället som de onda och sin sak som den goda. Visa att man kan vara intresserad av politik, andlighet eller sociala mönster och beteenden utan att ställa grupper mot grupper. Ställ dig över de skenbara konflikterna som drar in människor i meningslösa bråk. Släpp de gamla myterna, fördomarna och ryktena. Gå vidare. Det  enda som är intressant är bakgrunden till nänniskors sociala beteende. Det är det sociala beteendet som måste förändras, Det är vad som har med personlig utveckling att göra, som har med mänsklig utveckling att göra. Om du vill beskriva det destruktiva i världen, beskriv de destruktiva normerna i sig, inte någon speciell grupp. Visa att du har vaknat, visa att du ser bilden.


Vad ska få människor att kapitulera?

Beröring. Emotionell beröring. Hjärta och närvaro.

De som söker hålla människor kvar vid de gamla paradigmen lobbar, programmerar, retoriserar, demoniserar främst genom att påverka människors tankar, genom att använda människors associationsbanor. Via människors tankar kan de indirekt skapa rädslor. Informationskriget idag pågår i människors tankar, gå inte dit! Du kan inte börja med att ändra på människor med ren information. De skiter i dina argument så länge de inte KÄNNER för dem. Samhällets företrädare upphöjer och betonar användandet av fakta och argument och kommer gärna att påstå att det är du som inte besitter sådant, men det gör de bara så länge det tjänar deras sak. De upphöjer demokrati och yttrandefrihet men bara så länge det tjänar deras syften och status quo. När de förlorar den intellektuella striden så kommer de istället att angripa dig som person, de agerar som rättshaverister, de kommer att vilja ta ifrån dig din röst. De använder sig av alla de ociviliserade metoder som de beskyller andra delar av världen för att använda. Därför ska du aldrig behandla media eller politiker som mer objektiva eller civiliserade. Bemöt dem och rannsaka dem utan pardon. Utgå inte ifrån att du ska få deras nåd bara för att de har inflytande. Säg din grej, driv debatten, var personlig, häng inte efter i deras kölvatten eller utgå ifrån deras argument. Du har ett vidare och större uppdrag än vad de har.  Var stolt, var klar och var kvar i din "film".

Men bästa sättet att påverka människor är trots allt att aldrig in i "informationsfällan", alltså tron på att du vinner gehör bara du får ventilera dina argument. Det är fortfarande de stora drakarna media och politiker som härskar på den krigarenan och som äger människors tankar trots allt hårdare motstånd. De har alltid sista ordet och största megafonen och tvekar inte att hitta på vad som helst för att vinna slagen om sanningarna.

Kommunicera istället med människors hjärtan. Fråga dem om de vill att deras barn ska växa upp i en värld den ekonomiska tillväxten styr deras liv, där anonymitet och övervakning ska bli deras trygghet, där familjen ska offras för etablissemangets krav på systemets ständiga tillgänglighet?

Få svarar ja på den här frågan. Men de kommer ivrigt att säga att världen ser ut som den gör, att alla de här negativa sakerna man nämner, fastän de inte är bra, ändå är nödvändiga. De kommer att försvara sin art, sin tro, dagens system, sina karriärer och ilsket fråga dig vad du vill ha för värld.

Svara att det vet du inte men att den här världen inte duger och att du faktiskt bryr dig och "gör inte du det?".

Låt dem bli arga, oroliga, ledsna eller ilskna. För du har ändå sått ett frö men kan inte förvänta dig att de omedelbart ska instämma. Stå rakryggad och klar. Ha integritet och ta inte skit. Var enkel, se dem i ögonen. Ödmjuka dig inte till underkastelse, gegga inte till ditt patos, människor tror inte på de som inte står upp för sin sak. De har berörts och de lever i ett inre krigstillstånd där deras tankar som de programmerats gör upp med deras hjärtan, instinkter  och en vidare verklighet. Om de behöver argument/fakta så ge dem det, men tro inte att det ytterst gör någon skillnad.  
   
Vad ska få människor att kapitulera?

Att vara ljusbärare är inte att le. Det är att vara sanningen. Sanningen skapar förtroende men först måste var och en få utkämpa sin egna strid, sen återvänder de. Eller så väljer de att stanna kvar i mardrömmen, den enda dröm de har. Låt dem vara där, du kan inget göra.

Bär upp sanningen med fakta och inte med din tro eller med andligt fluff-fluff. Läs på, ge exempel, överraska din omvärld med saker du läst. För även om du inte kan omvända din omvärld med fakta och argument så kan du ändå fånga deras intresse, åtminstone somliga. Var påläst, gissa inte, säg inte att du vet saker som du sedan inte kan stå för. Hoppa över kontroversiell information som du tror stenhårt på, som känns rätt för dig om du inte kan bekräfta dina påståenden på ett sätt som ger förtroende i deras värld. Kom ihåg att du alltid börjar din förmedling som skyldig. Du är den som har fel och snackar skit fram tills att du kan lägga fram något som får dem att stanna upp. Du kommer att fortsätta att vara skyldig men då inte längre på samma säkra grunder. Nöj dig med det.

Vad ska få människor att kapitulera?

Om världen faller i någon mening,  ekonomiskt, geologiskt etc så måste du rent emotionellt redan ha förberett dig på att inte heller du kommer att ha kvar din status, ditt civilstånd, dina pengar eller tillgångar. 

Som ljusbärare förväntas du vara den som äger stillheten. Rädda ögon kommer att se in i dina och förundras när dina är lugna. Du kan förklara att äntligen har vi chans att göra om, att göra rätt.

I hårda tider kommer människor mer än någonsin att försöka fuska, slingra sig, förräda andra inklusive dig hur snäll du än kommer att vara. De gör det därför att de utgår ifrån att även du gör det. De tror inte på din sanning och uppriktighet förrän det gått ett tag eftersom de inte kan föreställa sig att sanning och uppriktighet finns. Stå fast, var rättvis, var klar, ha empati.

Vad ska få människor att kapitulera?

Verkligheten finns här. Inte i nån annan dimension, ute i skogen eller i nån isolerad del av världen där just du hovrar runt. Bestäm dig för om det är verkligheten du vill förändra eller om det är verkligheten du vill lämna. Lura inte dig själv. Jag menar inte att döma över ditt liv jag bara uppmanar dig att vara medveten om dina egna val.

Gå till en isolerad skara och förkunna dina visioner och sanningar men tro inte samtidigt att det per automatik sprids till en vidare krets. "Ringar på vattnet" är icke-aktivisternas sista hopp. Så, lägg av, du bara lurar dig själv. Om du vill förändra samhället, gå till samhället. Det finns inga genvägar via ekobyar, slutna sällskap, alias på nätet, din andliga förening, meditation för jordens befolkning, distanshealing, frigörande dans med din egen skugga eller liknande.

Lyssna till andlig eller alternativ information men var noga med att värdera påståenden om vad som ska ske i världen. Andliga förutsägelser eller förklaringar till dagens händelser som aldrig gestaltas i den här verkligheten är sagor. Sagor kan vara bra som inspiration men inte mer. Likaså tron på bakomliggande grupper som kommer kunna rädda världen och störta de onda kontrollörerna är också vanligt förekommande, samma sak där, kräv gestaltning eller inse att du inte menar allvar med din tro på och lust att skapa en annan värld. Meningar som: "Det är nära nu" är för de som vill hunsas runt. Löften som aldrig infrias är för de som vill styras, som ljusbringare är det DU som för dansen och sätter ner foten och säger: "Nog med lögner nu" eller ?

Tro på en gudomlig tidsålders obevekliga intågande och prata gärna med andra om det men tro inte att du förändrar något, du kan lika gärna ta ett glas tillsammans med dem och snacka om en äventyrsfilm hela natten. Väckarklockan dånar ändå igång dagen efter. Det är den världen som ljusbäraren ska verka i ifall man vill sprida sitt budskap som bredast. Det är den världen där människor lever och verkar som är världen.

Om du vill lyfta något med en lyftkran, var fäster du kroken?
I lasten  eller i busken bredvid?

Vad ska få människor att kapitulera?

Lever du kvar i ett gammalt klasstänkande, i ett politiskt tänkande, i ett ateistiskt eller religiöst tänkande eller kanske du är en utpräglad akademiker. Var då medveten om att dina chanser till att skapa en förändring drastiskt minskat. Om ens kultur och uppväxt präglat en för mycket så riskerar man att inte kunna känna respekt för alla sina medmänniskor.

Det märks när man inte kan visa respekt, folk skiter i dig och du har skapat det själv.

En ljusbärare älskar människan och allt levande. Allt har en förklaring och människor gör sina val mestadels på grunder de inte ens är medvetna om. Döm inte köttätare eller vegetarianer. Du behöver inte vara överens med dem men du uppfattar deras kall, deras hjärtliga prövanden eller deras passion. Skoja inte eller försök att skapa nidbilder över mänsklig passion. Det är personangrepp, det är ett brott mot mänsklig utveckling eftersom all utveckling är kopplad till lust och vilja. Rätten att få pröva "min grej" är helig.

Visa respekt, lyssna på andra, var uppmärksam på när orättvisor begåtts, även gentemot din meningsmotståndare. Acceptera inte när han/hon dras in i en retorisk fälla även om du kan dra nytta av det. Bemöt alltid människor för vad de faktiskt säger och inte vad du tror att "de kommer från".

Alla precis alla människor lyssnar mer på dig om du far med respekt.

Vad ska få människor att kapitulera?

Var glad över alla de som med ett hjärtligt uppsåt ifrågasätter gällande ordning på djupet, som vågar kritisera våra bassystem. Du kanske inte är intresserad av den andres område eller till och med tvivlar en del på den andres mer kontroversiella syn och ser mellan fingrarna på hur samhället bespottar den kämpen.

Men du kan vara alldeles säker på en sak, det är bara en tidsfråga innan samhället en dag kommer att knacka även på din dörr och släpar ut dig till torget och mobben för omedelbar skymfning och hån. Sån är den kristallklara trenden just nu. Då behöver du vänner.

Läsare, främmande eller bekanta. Att vara ljusbärare är tyvärr inget jobb för de som i första hand söker sällskap och någon som lyssnar på en. Det är ett solitärjobb. Det är att vara en sann rebell. Det är att våga vara både ljus och mörk. Att bejaka och värma såväl som att överraska och att rycka undan mattan. Det kräver ödmjukhet men också en skarp tydlighet och en medvetenhet om att inte tillåta sig bli utnyttjad.

Det är också en balansakt, en förmåga att leva i den stora världen och i den lilla. Att vara medveten om var vi som mänsklighet är på väg, att förstå de stora penseldragen som de mörka mästarna målar med, att förstå hur deras klösande klor påverkar den lilla världen där du agerar. Att se strukturerna,  att genomskåda det enkla lögnerna som ruvar överallt och att säga stopp.


FORCA!

Av Mats Sederholm

Det är bara några dagar kvar. Det är stort på ett sätt och fullständigt ointressant på ett annat sätt.

Det är väl som så att det är två olika Mats som uttalar sig. Magikern och analytikern.

Jag gillar båda sidorna och de behövs vid olika tillfällen och de är trots allt överens om 2012 och fredagen den 21:a December. Jag ska försöka förmedla deras till synes motsträviga viljor men samtidigt, i sin vidsträckthet och dualistiska bredband, också levande innehåll.

Mayaindianernas långa kalender tar slut på fredag. Den löper på 5125 år, rätt så häftigt. Nu på fredag var det! 

Spekulationerna om detta enorma datum har varit oändliga. Det mesta har handlat om ifall jorden går under. Något jag aldrig trott på och av den anledningen att bara för att en tidscykel är lång så betyder det inte att allt upphör när den tar slut. Liksom alla cykliska rörelser i tiden så börjar det om och dessutom i en något förändrad form. Cyklers slut betyder som oftast att någonting byter riktning eller laddning. Soluppgången och solnedgången är sådana "långa kalender"-tillfällen inom ett dygn, samtidigt som vi får ett nytt dygn. De är fundamentala men ingenting sker på en gång och cyklerna återkommer.

2012 var/är New-age-rörelsens sista hopp om en snabb "uppstigning". Det är förhoppningen om ett kvanthopp för människan och hennes utveckling. Jag minns föredrag jag höll på 90-talet när till och med jag snubblade över spekulationer som att dualiteten skulle upphöra där långt, långt bort vid 2012. Ja, inte nog med att 2012 var så jäkla långt bort, dessutom skulle man behöva vänta hela det året fram till den 21:a december.  Hmm... nu på fredag!

Men självklart fanns också spekulationerna om att utomjordningar skulle ta kontakt med jorden absolut senast den 21/12 2012. Jag är övertygad om att de finns och att flera av dem mycket väl skulle kunna välja att kontakta jorden men jag vet inte varför de skulle göra det...på fredag.

21/12 2012 har för många förvandlats till ett kosmiskt politiskt löfte, en nådens tidpunkt, den gudomliga planens crescendo för då kommer vi att förlåtas och höjas upp till himlen. Tyvärr löften som inget betyder, genvägar som inte finns. Floskler och propaganda likt de norska fredsprisen som ska uppmärksammas och firas trots de uppenbara illusionerna. Vägen till paradiset går inte via nån port som öppnar sig, varken i tiden eller på något annat sätt, men nu på fredag kan ändå föra något paradisiskt över sig, jag återkommer till detta.

När nu media och Hollywood försöker krama ur all energi som finns kvar av Mayaindianernas långa kalenders slut i syfte att sälja filmer, tidningar och reklam med de vanliga knepen nämligen olyckor, vilda spekulationer, katastrofer och som vanligt nollkunskaper, så undrar jag ändå inte om det på något sätt också vittnar om vad den långa kalenderns slut kan komma att innebära.

Kan det vara så att cykeln vänder, att det är dags för en civilisationernas soluppgång och slut på vårt korrupta samhälle? Kan det vara slut på alla skenheliga artiklar om vår tids upplysthet på tidningars ledarsidor, kryddade med massor av propagandistiska och tomma ord om demokrati och yttrandefrihet? Slut på politikers eviga lovande och egentliga maktlöshet inför en okuvlig global utveckling. Ord och floskler som i grunden är så djupt korrupta av materialism, västerländsk upphöjdhet, eller mediakonglomeraters ideologier och av en cynisk syn på människor.

I denna cykels slut betraktas vuxna människor som komponenter i en ekonomisk tillväxtmaskin medan våra barn stöps av ett socialt ingenjörsskap och ”barnhem” istället för nära och käras naturliga omtanke, närhet och kärlek. Familjer bryts itu av värderingar som likt termiter ätit upp alla mänskliga stoder.

Själlösa samhällskonstruktioner där anonyma kameror har blivit vår trygghet istället för ett mänskligt engagemang, en värld där samhället förflyttar medborgarna allt längre bort från ett verkligt inflytande och in i ett mörker där de flesta viker sig och till sist säger ja till allt eftersom man inte längre okar bry sig. Politiken har förlorat sina kontraster och sitt innehåll och ifall medborgarna protesterar och missnöjestendenserna blir uppenbara så ser media och politiker till att tysta ner eller demonisera dem.

Vårt tidevarv är en utopisk skräckbild som sakta håller på att förvandlas till verklighet. Vi befinner oss djupt nere i ett drömtillstånd där alla snart förlorat referenserna till vad som är mänskligt, hjärtligt, vitalt, friskt och rätt. Utan tvekan befinner vi oss i ett utvecklingsmässigt bottenläge, trots alla tekniska framgångar.    

Ska pendeln börja svänga tillbaka på fredag? En kosmisk pendel som under årtusenden driver oss människor fram och tillbaka mellan ljusa och mörka cykler. Mellan perioder av upplysning och perioder av glömska. Jag har nämnt det förut här på Klar Sikt, teorin om en sådan cykel finns i den indiska vedakulturen. Cykeln löper på 26000 år som också sammanfaller med precessionen, alltså, tiden det tar för jordens lutande axel att svänga runt ett varv.

För 13000 år sedan stod vi i så fall på topp, sedan började det gå nedåt.  För 6500 år sedan passerade vi ner i den mörka/negativa polariseringen. På fredag når vi botten!

I myterna kring Atlantis berättas det om hur deras samhälle började korrumperas vid tiden för dess fall, hur deras trend vände nedåt, hur samhället förändrades när de som sökte makt och egen vinning spred sig. Idag är tron på var och ens egen frälsning i en värld där man slåss om energi så utbredd och självklar att vi förlorat all kontakt med verkligheten och allt gott som människan egentligen är kapabel till. Vi lever i en värld utan tillförsikt till varandra vilket är ett mycket starkt tecken på en civilisation som är på väg nedåt.

Den utvecklade människan försvann en gång, spåren från en svunnen tid av utveckling saknas dock, kan man då tro på sånt här? Enligt arkeologin så började människan utvecklas med sumererna för sådär en 7000 år sedan. Dessförinnan var vi primitiva jägare och före dess hade vi en istid. Men redan med teorierna om istiden som smalt bort börjar vetenskapens teorier att spricka. Och som vanligt får vi inte lära oss om något sådant i skolor eller via media. I dessa Nobeltider när de vetenskapliga böneutropen ekar mellan gränderna så reds det ingen plats åt kättare. "Vet hut, ifrågasätt aldrig dessa vetenskapliga överstesnillen". "Det dom inte vet är inte värt att veta". Vetenskapliga journalister, ledarskribenter och nobelpristagare anser inte att alternativa röster ens har rätt att bli lyssnade på, men man smilar och rör sig gärna med begrepp som yttrandefrihet  bland etablissemangets nobless. Bland EU-politiker, bland chefredaktörer för kultursidor, bland socitetens dansande kärringar och gubbar på Nobellfesten vars enda existentiella hopp är just etablissemangets status quo och industrialismens fortsatta och obönhörliga nermalning av människan. I de här kretsarna är en annan värld INTE möjlig.

Tiden för Atlantis fall var vid slutet på istiden. Någonting hände under istiden som fick isen att smälta långt mycket snabbare än vad den borde. Med en normal issmältningstakt så skulle det fortfarande dröja tusentals år innan den skulle smält.

Någonting bröt ordningen och snabbade på smältningen och en stark teori till förklaring är att en gigantisk soleruption (X-Flare) drabbade jorden vid tiden 9700 f.kr. då istiden officiellt tog slut. Men inte bara smalt isen, en tänkbar soleruption skulle då också kunnat utlösa jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar som då drabbade civilisationer som omedelbart slogs ut och nästan alla spår försvann. Trots påståendena om att det saknas spår efter försvunna civilisationer finns det tusentals artefakter som vittnar om tidigare utvecklade civilisationer, det finns massor av arkeologiska fynd som går stick i stäv med den accepterade arkeologin. bevis som sopas under mattan eftersom de inte är passande  

Teorin om soleruptioner och utslocknade tidigare civilisationer är främst skapad av Robert Schoch Ph. D. i Geologi och Geofysik. Han tar hjälp av fynd från bl.a. Påsköarna och mycket annat.  Schoch menar på att en mycket utvecklad civilisation kan ha funnits vars spår idag bl.a. är alla megalit sten monument som t.ex. Stonehenge.

I Platons berättelse om Atlantis så relaterar han just tiden för Atlantis undergång till för 9000 år sedan (sett från tiden då greken "Soton" besökte Egypten och som Platons refererar till i sin historia om Atlantis) vilket då skulle föra oss just till 9700 f.kr. och tiden för den soleruption som Schoch menar på utlöste istidens slut och som fick sådana oerhörda konsekvenser för mänskligheten.  

Schoch är dock mest känd för att ha daterat om sfinxen uppkomst till långt före de accepterade och på mycket starka och kompetenta grunder. Och som vanligt kritiserad med: "det är för kontroversiellt", som bästa argument. Precis som med egyptologers teorier om pyramiderna och sfinxen som är byggda på luftslott, interpellationer, associationer, antaganden som sedan bygger upp en tro som aldrig får ifrågasättas. I sin senaste bok "Forgotten civilisation" redovisar han soleruptionsteorin.

Vad jag försöker säga är att det kan finnas en naturlig cykel för människors utveckling, för planeter och solsystems utveckling, cykler som är så vidsträckta att vi som "upplysta" ännu inte hinnit med en sådan cykel och därför inte kan verifiera dem. Att exempelvis solen har eruptionscykler på cirka 11 år är lätt att skapa koncensus kring eftersom det kan studeras inom greppbar tid. För övrigt befinner vi oss just nu vid en sådan 11-års topp.

På samma sätt kan Mayakalenderns långa cykel vara en sådan cykel, liksom jordens precessionstid på 26000 år kan vara. I de här perspektiven kan kommande fredag vara vändpunkten för mänsklig utveckling. På samma sätt som vårdagsjämningen den 21/3 är det för våren. Men just när det sker så märks ingenting, annat än att det slutar bli "sämre", om det nu är en ljusnande framtid för människor man hoppas på. Det faktum att ingenting snabbt händer blir till argument för de som ratar alla tänkbara förklaringar som inte är märkta med vetenskap och inslagna med underhållning. I tider då långsiktighet och andlighet inte gör sig så är det få som orkar eller förstår sig på att betrakta tillvaron från en vidare och nyktrare nivå. De förstår heller inte förfallet i vårt samhälle eftersom de ”går på” materialism, reduktionism(allt som finns är delar) och underhållning vilket vi sondmatas med varje dag. Även detta förutsägbart för de som mäktar med att se på mänskligheten ur ett högre perspektiv.

Jag är inte ensam om tron på det cykliska, även John Major Jenkins, mayaexperten, stryker under på detta. Jenkins är mest känd för sitt "Galactic alignment", alltså när solens position, sett från jorden,  den 21/12 (vintersolståndet) precis befinner sig på galaxens plan /ekvator och dessutom i galaxens mitt. Detta sker var 26000 år eftersom utsikten från jorden varierar pga av att jordens axel roterar. Detta sammanfallande sker alltså just nu den 21/12, men eftersom solen har en viss tjocklek i sig så att det inte bara går att säga att den ligger på samma plan i ett visst nu, den gör det varje 21/12 från 1998 till 2016 eftersom det tar så lång tid för solens hela yta att passera över den galaktiska ekvatorn. Frågan är då hur Mayafolket kunde peka ut 21/12 2012 samtidigt som det sammanfaller med Galactic alignment. Kände de till percessionen och hur jordens axel roterar ett varv på 26000 år? Jenkins forskning menar att Mayafolkets slut på långa kalendern är medvetet kopplad till Galactic alignment.

John Major Jenkins

Enligt Jenkins så förutspådde mayafolket att världen skulle närma sig en kris vid åren före 2012, en andlig kris där egenintresse och själviskhet skulle råda vilket just är vad jag uppmärksammat läsaren på liksom att det inte är greppbart ifall man är tillräckligt marinerad i dagens kultur och normsystem. Inte greppbart med intellektet men väl med hjärtat och sinnet. En känsla av sorg och tomhet som nästan alla sopar under mattan eftersom de inte vet hur de ska kanalisera det. 

Jorden, solen och vintergatan alierar sig med myter och dolda budskap tillgängligt för de som söker djupare förklaringar samtidigt som vår värld rusar vidare med en allt vampigare makeup. Vi befinner oss i allt tydligare brytningstider.

Förändringar står för dörren.

Men ... det kan slå till på fredagen om man ska tro på det som står skrivet från Maya tiden angående den långa kalenderns slut och uppenbarelsen av en krigsgud Bolon Yokte.
Bolon Yokte är också associerad med skapelsen och finns bl.a. avtecknad på en keramikartifakt som "de sju mästarnas farkost" som också innehåller märkningen av året 3114  f.kr., året då den långa kalendern påbörjades.  

En översättning av en text från Tortuguero, en klassisk Maya-plats norr om Palenque pekar explicit ut datumet 21/12 2012. Texten säger:

"Vid slutet av 13 Baktuns, på 4 Ahau 3 Kankin, 13.0.0.0.0, kommer någonting att hända när Bolon Yokteb stiger ner"

Eller från en annan skrift

"Vid nästa skapelse kommer Bolon Yokte Ku, och nio hjälpande gudar att återuppstå."

De nio gudarna kommer upp från undervärlden för att strida med himlen.

Och ännu mer mystiskt och fängslande är kanske att den mexikanska regeringen för 1 1/2 år sedan gick ut och berättade att de suttit på en hemlighet i 80 år angående vad Mayafolket hade att säga om 21/12 2012. De ska ha funnit en lertavla inne i Comalcalco ruinen också detta vid Tortuguero. Tavlan hittade inne i en mur med texten symboliskt vänd in mot området. Ej avsedd för folk att skåda, en hemlighet avsedd för den tidens prästerskap. Men hemligheterna handlar också om fynd inuti en pyramid.

Den mexikanske presidenten Vicente Fox berättade om fynden för  Julian-Levy en filmproducent. Filmen som skulle göras skulle avslöja hemligheterna. Filmen skulle visas före 21/12 2012, men än så länge har inget hörts eller synts till. Jag har mejlat förfrågningar om saken till tidningen "TheWrap" och återkommer om det kommer upp något förklarande. Ryktena om hemligheten och vad Maya hade att säga om 21/12 har rört sig kring utomjordingar som hjälpte mayafolket vi den tiden och att de ska återvända.
Julian-Levy säger om fynden att:

"jag kan bara säga att den Mexikanska regeringen förbereder på att berätta saker för mänskligheten och världen som är kritiska för oss, hur vi lever, hur vi har behandlat vår planet."

Ska det trots allt braka loss på Torsdag-Fredag?  En gigantisk soleruption som får himlen att brinna All elektricitet slås ut, jordbävningarna brakar lös och världen blir sig aldrig lik för de få som överlever en soleruption som aldrig tidigare skådats. Kanske det blir tre dagars mörker såsom det står i skrifterna, från de 21:a till den 24:e sedan kommer början på en ny värld. Eller så lyses himlen upp av tusentals skepp som stilla berättar att ”vi är här nu, ni är inte ensamma”.

Allt är möjligt men jag tror på en långsam positiv vändning och jag är säker på att vi kommer att märka det om vi har tålamod och integritet nog att motstå tidens förfallna och hetsiga trender.

Hur som helst, tack Maya för att ni gav oss äventyret och spänningen, snart är 2012 över och äventyret fortsätter.

Tider förändras alltid, nya cykler tar vid, bara att släppa taget och anpassa sig till terrängen här och nu.

Av Mats Sederholm

Uppdaterad 2012-12-05

Skönt att vara tillbaka i skrivstolen igen. Efter några månaders förberedelser  inför föredraget i Göteborg så har vi båda pustat ut lite och börjat formera den kommande tiden och vad för skapelser som ska levereras av oss framöver. Återkommer till detta, men det pågår både konkreta arbeten och visioner. Vårt föredrag i Göteborg blev en riktig succé och det var inte det sista föredraget vi gjorde.

Debatten kring SD har varit tät och egentligen hade jag inte varit intresserad om det inte vore för spelet självt, alltså mediakarusellen och Stimmets(samhällets gemensamma försvarssystem gentemot ”inkorrekt” information) dans med SD vilket varit en förutsägbar fars.

Det började med att Expressen avslöjar filmen där SD:s rättspolitiske talesman Kent Ekeroth (posten som han tvingats lämna)  knuffar en ung kvinna in i sidan på en parkerad bil. Han och partiets numera avhoppade ekonomisk-politiska talesperson Erik Almqist och dess utrikesråds Christian Westling (som även han fått lämna sitt uppdrag) ses senare "beväpna sig" (medias retoriska beskrivning)  med järnrör.

Man kan ju inte låta bli att undra hur Kent Ekeroth som filmade det hela lyckas tappa filmen så att den dyker upp hos Expressen, helt makalöst klantigt.

Nåja, vad som sen händer är att Stimmet med full kraft kastar sig över SD. Alla tidningar försöker komma upp med något nytt avslöjande. Adrenalinet svämmar över på mediaredaktioner, Expo:s aktier skjuter i höjden och enkelt uttryckt: Stimmet har fått blodsmak för,"Nu ska vi knäcka SD en gång för alla".

Under några veckors intensiv granatbeskjutning så undrar man vad som återstår av stödet till SD. Efter en  opinionsundersökning som Novus gjort på uppdrag av TV4 Nyheterna så visar det sig att SD fått ökat stöd!!

Jag tror inte att Stimmet kan få mer hjälp. SD gör bort sig till max, media bjuds på filmbevis och har dessutom moralen på sin sida.

Och ändå förstår inte var tionde svensk hur fel SD har!

Dessa vilseledda människor som inte förstår det rätta, stackars Stimmet!

Förra fredagen såg jag på SvT:s "Gomorron" där  Göran Hägg, författare m.m. ( vanligtvis en frisk och fräsch fläkt i debattsammanhang), Stig Malm samt  Kristina Axén Olin (moderat politiker) diskuterade SD-frågan. Göran Hägg bröt lite av media och moralens dömande koncensussång när han ställde frågan "är det nån som inte visste vad SD står för?",  "det oroliga är ju att en av tio svenskar faktiskt vet vad dom står för".

Tack Hägg, äntligen lite klarsyn mitt upp i det entoniga fördömandet, blev min glada reaktion.  Men sen så tar han ett steg tillbaka då han förklarar att politiker istället för att säga "åhh vad vi hatar Sverigedemokraterna", borde förklara alla de saker som vi har att tacka invandrarna för. Jora, jag förstår precis vad han menar men om jag hade suttit i soffan så hade jag då sagt: "jomen är det nån som inte redan visste att invandringen har fördelar?". Alltså, de som röstar på SD vet vad de gör, de kan argumenten redan och etablissemanget slår enbart in öppna dörrar.

Det handlar inte enbart om invandringens fördelar, det handlar om vad de som röstar på SD tycker är dåligt med invandringen. Jag har lärt mig massor av medias bemötande av Sanningsrörelsen och jag känner igen retoriken. Man vill inte se argumenten från motståndarsidan.

Man vill inte ha med problemen att göra, man försöker kasta en presenning över alltihop. Men det har inte fungerat och det kommer inte fungera. Likheterna mellan Sanningsrörelsen och SD stannar för övrigt vid medias oförmåga att ta i sådant man inte vill ha med att göra, är det kanske bäst att säga. 

Jag såg Jimmy Åkesson intervjuas av journalisten Karin Hübinette i hennes egen talkshow. Hubinette är vanligtvis skarp och duktig men faller ihop som ett luftslott liksom SvT Aktuellt:s Anna Hedenmo gjorde när de gav sig på Åkesson.

De begår samma misstag båda två. De har en tes, en bild som de vill avslöja. De försöker tolka in olika händelser med SD såsom intervjuer, uttalanden, demonstrationer o.s.v.  så att det ska sammanfalla med tesen. Med detta vill de bygga upp en "avslöjande bild" av SD. Men de når aldrig fram, de faller långt innan eftersom de inte bryr om att läsa på fakta eller våga se problem som finns.

Åkesson kan bara sitta där och sakligt berätta om hur det egentligen står till. Journalisten försöker förflytta in honom framför kikarsiktet men orkar inte knuffa honom eftersom han står på fast mark medan journalisterna slirar då deras underlag är en blandning av fakta utspätt med tyckande och onyanserat dömande.

De flesta är överens om att Åkesson är en skicklig politiker men inte ens det räcker till för han har något de andra saknar, han berättar om de saker som människor själva kan se med egna ögon medan Stimmet rör sig i ett ideologiskt luftslott.

Jag är ledsen men det är inte oproblematiskt med invandring. Och jag skiter högaktningsfullt i de som börjar morra när de läser detta. Jag söker sanningen och inget annat.

Så vad hade jag själv sagt i tv-soffan?

Jag hade förklarat att det är fruktansvärt att se hur invandrare och svenskar segregeras, hur det uppstår främlingskap, att det självklart uppstår schismer när kulturer konfronteras och att det finns en mättnadsnivå för hur mycket främmande inflytande som människor orkar med att bemöta utan att det uppstår rädslor för att de ska förlora sig själva och sin egen kultur.

Men jag hade också sagt att trots alla de här problemen så står jag upp för en multikulturell värld och att jag trots problemen anser att fördelarna med invandring är så mycket större.

Jag arbetar på ett företag där närmare hälften är invandrare. Jag pratar lika mycket engelska som svenska på dagarna och ... jag älskar det. Jag skulle berätta för tv-publiken om hur jag med stor passion och nyfikenhet i smyg kan sitta och iaktta exempelvis en grupp med indier som samtalar. Jag studerar deras minspel, deras utseenden, deras mimik, deras kläder och jag försöker förstå ALLT. Det är som att få chansen att bli del i en ännu större gemenskap, chansen att få utvidga min kunskap om människan. Jag blir glad varje gång jag får prata med någon av invandrarna. Det främmande, det mystiska och det okända lyfter mig och gör mig glad och lätt. Ge mig mer, inte mindre av främlingar.   Jag skulle förklara hur uttråkad jag blir när jag är utomlands och stöter på svenskar runt omkring mig. Snälla bort, bort. jag vill inte se er här, jag ville ju bort och vara en del av nått annat. Jag vill inte se era attityder, era minspel, era familjer och er kultur. Snälla låt mig få slippa svenskheten bara för en stund.   

Men man kan inte säga det ena om man inte säger det andra. För man når inte fram till de människor man försöker påverka om man inte går fram till dem, där de befinner sig.
Problemet är om man gör som jag säger, så åker man på stryk av Stimmet eftersom man bryter den koncensusattityd man måste ha om man ska göra karriär i det offentliga.

Och för de av er som i pur oro fortfarande undrar över mitt egentliga ställningstagande i frågan så vill jag säga att SD för mig är fullständigt främmande. De söker isolering, jag söker öppning såsom jag redan målat upp det. Avslöjandena som gjorts bekräftar enbart deras själ. Det är människor i SD:s toppskikt som är påkomna med rena avarter till uttalanden och fördomar. Kan inte dom lämna landet! Men detta är sakfrågor och det jag försöker förmedla i den här krönikan är främst Stimmet och den dolda maktstruktur som tillåts dominera över opinionsbildningen och hur de spär på konflikter och misstroenden. 

Media, politiker och etablissemanget är korrumperat.  De lever sitt eget liv för sina egna karriärers skull i en egen verklighet som de vill ska dominera över folket. De är inte det minsta intresserade av demokrati och yttrandefrihet annat än att det förstärker deras arsenal av argument.

De sysslar inte med sanning, de sysslar med opinionsbildning, de för ett krig mot oliktänkande och de är dömda att förlora. Vinnaren är sanningen och demokratin.

Men det finns den motsatta sidan av ställningstaganden också. Exempelvis så håller inte somliga "truthers" vinkling av det hela som till exempel "Nya Dagbladets" artikel: "Är kvällspressen intresserad av nyans?". Man har förvisso 100 procent rätt när man skriver: 

"Det är alldeles uppenbart att det ifrån Expressens sida inte handlar om att i första hand försöka påpeka mänskliga brister och handlingar som är klandervärda utan att man istället vill förstöra för sin meningsmotståndare, i detta fall SD."   

Men om man är intresserad av nyans så krävs det balans. Den saknas i artikeln då man ingenting nämner om den faktiska sanningshalten i avslöjandena om SD-ledningens egentliga tyckanden.

Stimmet brukar utnyttja moraliska medvindar när de ska täppa till oliktänkande. I samband med Breiviks dåd så passade man på att ge sig på människor med alternativa teorier på samtida händelser, i samband med Peter Mangs misstänkta massmördande så passade man på att dra in Sanningsrörelsen i det hela. Demoniserande och lögner är Stimmets vardag. 

I Stimmets hopplösa kamp, där man rusar runt med en hammare för att slå tillbaka allt som sticker upp, så försöker man nu ge sig på människor som alltmer inser att politiken håller på att likformas  och desperat försöker finna något annat. Man kopplar på ord som etablissemangsmotståndare eller populister för att tysta ner ett friskt ifrågasättande av en likformighet som backar upp den nya ideologin. En ideologi menad att hålla människor kvar i en hypnos samtidigt som de kopplas in i ett system som fan vet vem som ligger bakom. DN har den senaste tiden gett sig på demoniseringen av oliktänkande genom att koppla ihop SD just med dessa "etablissemangsmotståndare". Precis som EU och hela Europas makthavare försökte göra med Greklands befolkning när de svek de klassiska partierna. Politiker, media och ekonomer som kört befolkningen ner i botten men enligt redaktörer på svenska ledarsidor ändå ska hedras med en självklar maktposition.

Läsare, det suger. 

Att få tala fritt är inte enbart en fråga om yttrandefrihet, det är lika mycket en fråga om mod och rättspatos, det är fråga om ett ärligt sanningssökande och inget kårtänkande. Om man är rädd för det främmande så är man instängd. Det är därför som rädslans motsats, kärleken, alltid är förenad med friheten.  SD lever på människors rädslor, Stimmet lever på etablissemangets rädslor.

Låt de två spela sin egen dans och jaga varandra i sin egen karusell. Jag har annat att göra, jag vill framåt, jag vill ha en annan värld.


2012-21-05
Missa inte DN:s Johan Cronemans artikel om Media och DN. Croneman fortsätter att överraska med sina rakt på iakttagelser.

Av Mats Sederholm

Propagandastormen för ett starkare EU och mindre demokrati fortsätter.

Den norska nobellkommitén visar än en gång hur de saknar både tillräckligt med självständighet och finkänsla för neutralitet i sin bedömning.

Går det att avsätta dem på något sätt? De är korrumperade helt enkelt. Fredspriset till EU är politiskt menat att förstärka EU:s makt, inflytande och politik och inget annat.

Fredspriset till Barack Obama samtidigt som hans drönare slår ner och dödar civilia lite här och var som det passar, var tydligen bara en början på Fredspriset som verktyg åt en väst-lobby.

För oss som sökt förstå den globala utvecklingen och som inte vadar runt i skvaldebatten är det här precis enligt manus. För när nu EU ges maximal kraft så är frågan, vad är det då för EU som man stärker upp?

Ordförande Barosso sa i sitt tal i september:
"vi måste fullborda en djup och verklig ekonomisk union, baserad på en politisk union”.

Men det är också vad ledarsidor i svenska media försiktigt velat säga. Mestadels genom att publicera EU-lobbyisters artiklar och rop på starkare makt och politiska unioner.

Men värre är, Barosso fortsätter:

”Globaliseringen kräver ett mer enat Europa. Större enighet kräver mer integration. Mer integration kräver mer demokrati”.

Mer centralisering och makt åt EU = demokrati!?

Hmm, krig var visst lika med fred också (G Orwell).

Utvecklingen mot fascism går vidare precis som jag tjatat om i mina krönikor tidigare.

Och utvecklingen är precis den som NEJ-sidan lyfte fram och som JA-lobbyn 1994 inför folkomröstningen kallade för hjärnspöken.

Debatt- pch medialobbyn, "Stimmet" som jag kallar det, skriker "konspirationsteorier" om varningarna.

De väsnas därunder presseningen på skottkärran som kör dem mot en allt starkare global maktstruktur. De varken vill, förstår eller är förmögna att ta i detta på allvar.

Istället väljer de, som under den sista månaden, att helt vägra ta upp unionsfrågan och skapa en debatt om vår demokrati.

Skapa inte oro bland folket utan låt den här nya inriktningen löpa på. Det är vad redaktörer och ägare önskar.

Ordet demokrati som annars används titt som tätt är bara ett redskap för dem och ingenting som de i grunden önskar och står för. De gör narr av hela demokratibegreppet medan trötta människor inte orkar bry sig och istället bara lapar i sig via tv och tidningar. Som att marinera en köttbit.

Media försvarar bara sin art, sina karriärer och sin lilla låda av koncensus som folket ska formas efter.

Ledsen Alfred, men din goda fredstanke är i händerna på en politik/media/ekonomi-elit som fullständigt skiter i fred och samvaro mellan människor.

Som fullständigt kör över människor som blir alltmer indignerade över hur makt och inflytande dunstar bort till förmån för ett obegripligt rökmoln av en centralisering/globalisering. Män i kostymer som styr över vår värld från en främmande planet och med ett plikttroget media som understöd.

Riktningen är klar och det är upp till dig att våga se den, att hoppa ur skottkärran och våga tänka egna tankar.

Att sätta stopp för allt det där kyliga, distanserade och gråa töcknet som vi alla sakta förlyttas in i.
Barometern pekar på istid, vakna!

Bara vi själva kan ändra på den utvecklingen genom att stå upp för grundvärden som medbestämmande, demokrati som existerar på riktigt och för en riktig kontakt mellan människor grundad på mänsklig längtan och inte på låtsaspengar, räntor och korruption.

Häng på!

Av Linda Bjuvgård

I fikarummet idag diskuterade vi Facebook och detta att lägga ut bilder på sina och andras barn där (eller andra platser på nätet). Det slår mig gång på gång hur ensam jag är om mina tankar att det i grunden är något ohälsosamt över detta nya fenomen att blotta sig själv, sin familj och sitt liv på det viset som nu sker. Jag går igång varje gång frågan lyfts – nej fel – frågan lyfts aldrig om inte jag lyfter den. Varför? Jo, därför att tanken på att det skulle finnas något fel inte ens existerar i människors medvetande. Det är som om jag skulle ifrågasätta om vi verkligen behöver mat. Det är ju så dumt så det inte är sant. Och precis så ser de ut att tänka också, i alla fall till en början.

Vi hade en gammal pensionerad lärare på besök och han var väl mest så där glad och nyfrälst över att ha hängt med lite i ”allt det nya” som många äldre kan vara. Det började med att han frågade oss om han kunde lägga upp de nytagna fotona på sina barnbarn på Facebook. Se där, kanske du tänker nu, men nej, han undrade inte om det var lämpligt, han undrade om det var tekniskt möjligt. Så uppdaterad på ”allt det nya” var han trots allt inte att han ännu hade fått känn på USB-sladdar. Hur som helst så hojtade jag till att ”jo visst kan du det, men du ska inte det”, vilket förstås hettade upp stämningen en aning (eller två). Förvånade och frågande ögon tittade på mig när jag fortsatte: ”hur vet du att dina barnbarn vill det?”. Svaret var givetvis självklart och så där gullifierat som det ofta blir när vuxna ska redovisa barns värld: ”jo men jag har faktiskt frågat dem och då sa dem att visst ska du göra det morfar!” Barnbarnen är fyra respektive sex år gamla och alla mogna jordbor vet såklart att man in de åldrarna är i perfekt form för att överblicka långsiktiga konsekvenser och ta genomtänkta beslut i sådana här frågor (ironi, ifall någon missade det).

Varför är det så hemskt att blotta sig och sina kära på internet då? Tvärtom vad många tror så handlar det inte i första hand om pedofiler som får tag på bilder på ens barn och klipper och klistrar, eller arbetsgivare som googlar fram ens åsikter och avböjer innan man ens fått en chans att säga halv fem. Det handlar inte ens i första hand om risken att bli utsatt för inbrott när man skrikit ut på Facebook att man är i Thailand hela vecka 40. Det handlar om något mycket djupare än så och detta något är kanske svårt att förstå med intellektet varför det är ett nästan hopplöst jobb att förmedla det. Det handlar om att värna sin inre kärna, det som är unikt och vackert. Att behålla kraft hos sig istället för att läcka som ett sorl. Genom att skydda sin och de sinas information så står man starkare i vinden. Man blir något istället för att vara ”allt” vilket förstås är synonymt med ”ingenting”.

Till mänsklighetens försvar vill jag tillägga att det i alla fall fanns en person i fikarummet som åtminstone verkade ana att det är något som inte står rätt till i vår nya moderna värld. För ett tag sedan blev denna annars så lugna och smått melankoliskt färgade lärarinna lite uppjagad under ett samtal om renoveringen av Slussen i Stockholm. Den gången, när alla hade lämnat fikarummet, tittade hon på mig och sa helt plötsligt; ”gud vad skönt det kändes att känna sig lite engagerad för en gångs skull”. Det var ärligt, det kom från hjärtat och hon såg uppriktigt förvånad ut över sin egen reaktion. Därefter släppte hon ut en lång ljudlig suck och sa: ”det är konstigt, men det är så sällan man bryr sig om nåt nu för tiden”. Denna kvinna är snart pensionär. Hon talade för så många av oss när hon sa detta. Det var också hon som var den enda som med sitt kroppsspråk höll med mig och på något plan verkade förstå vad jag pratade om idag.

Men alla dessa diskussioner med ”vanligt folk” är så enormt nyttiga och jag är tacksam för dem. De håller mig uppdaterad på stämningarna, åsikter och allmän social hygien. Jag behöver veta ”vad man tycker idag”, och vilka ”sanningar” som är självklara här och nu. Det går inte att bemöta detta annars och det går definitivt inte att försöka förändra det.

Och idag fick jag alltså ännu en gång bekräftat för mig att det inte längre anses konstigt eller fel att blotta sin och sina käras själar på nätet. Pendeln har svängt och nu har det som för inte alls så länge sedan ansågs lite suspekt blivit, inte bara helt okej, utan något självklart som alla gör. Och inte bara gör, utan bör göra. Lite grann i taget försvagas vår integritet. Ett steg i taget dräneras våra hjärtan på kraft. Och varje litet steg känns så litet och ofarligt i nuet.

Men vet du vad, jag bryr mig fortfarande om nåt och jag blir fortfarande förbannad, och om du också blir det, om det så bara finns en enda fråga som får igång dig, så finns det fortfarande hopp om oss människor.

Av Mats Sederholm

Reportern Jack Werner från Nyheter 24 (N24) ringde mig angående politikern Pernilla Hagbergs artikel  om Chemtrails. N24 kommer att skriva en artikel om det.

Anledningen var att en person med samma namn (Pernilla Hagbergs ) har kommenterat här på Klar Sikt. N24 undrade om jag kunde identifiera henne vilket jag omgående sa att jag var tveksam till eftersom media i allmänhet för en smutskastningskampanj mot människor som, just söker väcka obekväma frågor på detta sätt.

Jack och jag kom överens om att jag kunde kika på artikeln han tänkt lägga ut.

Jag läser den och ser hur Klar Sikt framställs som en tokplats då han refererar till en artikel i Expressen där det påstås att jag tror på att reptiler styr Illuminati, som styr jorden.

"Åh, och dessutom enligt vissa att utomjordiska reptiler styr det hemliga sällskapet Illuminati, som i sin tur styr världen."

Efteråt ringde jag tillbaka till reportern och förklarade detta om utomjordiska reptiler och att detta är ett retoriskt ihopklipp och inte sant viket jag redan för tre år sedan bemötte, inklusive Lars Lindströms irriterade kontring på avslöjandet av honom, se här. Jag förklarade också för reportern att han hade full frihet att söka och försöka finna orden Mats Sederholm och reptiler i nåt sammanhang.

Jag berättade för honom att han var i färd med att lägga ut en lögn i media, ett rent faktafel.

Men det hjälpte inte, det skulle ut även om efter vårt samtal ändrade vissa formuleringar.

Tokstämplingen från media och deras uppdrag att sopa kritiska samhällsfrågor åt sidan fortsätter såsom jag skrivit om i boken ”Det enda rätta” och i otaliga artiklar och krönikor.

Men detta med reptilpratet som ju självklart ingenting har med sakfrågorna om chemtrails att göra är inte det enda. Politikern Pernilla Hagberg har redan sagt till N24 (enligt reportern!) att hon INTE är den som kommenterat på Klar Sikt och ÄNDÅ så skriver N24 som om det skulle vara så. Jag frågar hur han kan skriva en artikel om detta då allt bara är spekulationer och smutskastning. Han hade inga problem med detta alls.

Spekulation, på spekulation, på spekulation tills att ryktena blir till en sanning, så arbetar media tillsammans med övriga delar av etablissemanget för att slippa ta sig an baskritik mot systemet och för att vinna lite uppmärksamhet genom att bunta ihop så många knasiga saker de kan på en gång.

Sidan kommer att uppdateras, återkom gärna.

Uppdaterad 2012-09-22
Klar Sikt gick över 1000-besökare-gränsen under dagen för N24 smutskastning. Tacksamt nog hann jag komma ut med artikeln i tid och är tacksam för uppmärksamheten.

Uppdaterad 2012-09-24
För er som vill veta mer om chemtrails, istället för att lyssna till självklarheter i media av människor som ingenting vet, visat av media som inte vill att människor ska veta, se klippet nedan som exempelvis visar och berättar om skillnaden mellan contrails och chemtrails. Alltså vanliga kondensationsstrimmor som bildar spår av plan och de omtalade chemtrails.

Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som suttit fast i Etiopien ger sin ideologiska slutsats av allt de varit med om. Vi får höra hur viktig yttrandefriheten är. Hur de, efter allt de upplevt väljer yttrandefriheten som det de allra mest vill prata om. Detta kommer att bli deras livs kall. De pustar ut och kan äntligen få tala fritt. Och jag kan förstå dem, men inte för att jag suttit i ett etiopiskt fängelse, utan för att jag upplevt hur rätten att yttra sig inte har någon betydelse eftersom megafonen tas ifrån mig och så många andra. Rätten att få yttra sig är nämligen en meningslös rättighet om det du yttrar ändå tystas. Och tystas görs tusentals människor även här i Sverige.

Sånt här som de nu berättar om fullständigt älskar media att vältra sig i. Först, det handlar om två journalister, alltså två från sin egen kår. Vidare om smaskiga känslosamma sensationer om hur de hotats till livet och hur allt detta kändes och inte minst, hur fantastiskt vår värld är med yttrandefriheten.

Men vår yttrandefrihet gäller endast då vi säger det som ska sägas. Och säger vi inte det som ska sägas så har vi ingen yttrandefrihet. Förmodligen är detta ingenting som de två journalisterna är medvetna om liksom flertalet journalister inte är. 

Vad människor inte funderar över är att det vi skådar är en del av en propagandaapparat.

Att jämföra vår yttrandefrihet med militärdiktaturers eller med länder som lyder under ett totalitärt styrelseskick påminner om när man skapar en film.

Man sätter ihop en konflikt, ett drama, en missunnsamhet, ett förtryck som egentligen ingen vanlig människa drabbas av längre. Det handlar om gamla kända förtryck som redan upprepats och dömts ut. Exempelvis hur prästen i byn förtrycker människorna i församlingen eller hur någon drabbas p.g.a. av sin sexuella läggning etc . Förtryck som allra redan gått upp för alla, som vi gemensamt lärt oss rata och som vi garanterat berörs av. När förtrycket i filmen är etablerat så är det dags att släppa ut hjältarna som agerar enligt den bekanta moralen, som upplöser förtrycket och bekräftar vad alla tittare redan vet och är överens om. En orgie i självklarheter och sparkande på öppna dörrar och filmen säljer.

Men nu sker det i realtid och illusionen om vår yttrandefrihet och demokrati manglas ut och människor tar efter och upprepar tankar de redan kände till och som får dem att känna sig trygga.

”Därnere i de där länderna har man inte mycket att säga till om va? Tänk så bra just vi har det”.
”Här finns inte mycket att klaga över eller hur va?”

Det skapade välbefinnandet som täckning för obekväma sanningar är ett gammalt knep och är ungefär vad som Etiopiens befolkning utsätts för då deras land benådar fångar för att offentligen visa vilket godhet som ändå genomsyrar de styrande och landet som helhet. Benådningen (jmfr vår " yttrandefrihet") är i realiteten endast tillgänglig för de som i någon mening kan bestyrka landets godhet.

Som jag upprepat skrivit och författat om så saknar vi yttrandefriheten i det här landet ifall vi kritiserar de fundamentala lögnerna som samhället vilar på. Mainstremajournalisterna spelar på en annan medvetandenivå och har svårt att identifiera sig med vad jag skriver här. Det är svårt att bli förbannad på de som aldrig vaknat. 

Men den dryga västerländska traditionen av att pumpa upp sig själv trots att denna del av världen i särklass utgjort planetens mest grymma och ociviliserade del, firar triumfer i dessa dagar.

Den antimuslimska filmen på Youtube och reaktionerna i Nordafrika och Mellersta östern har väl inte undgått någon. Som tur är så respekteras den muslimska rätten av att inte bli förödmjukade till skillnad mot debatten om rondellhundarna och Muhammed-teckningarna för några år sedan då allt åter skulle handla om den västerländska yttrandefriheten. 

Logiken då var som följer:
”Du är en fet och korkad person, hela din typ borde utrotas”.
Man får en snyting tillbaka och klagar sen på att man minsann hade rätt att få säga sin mening enligt våra stolta yttrandefrihetstraditioner här i väst.

Ehh va!?

Anledningen till att man får en snyting tillbaka är att man var oförskämd och inget annat. Men det kittlade skönt att få förstärka vår egen art genom att styra om debatten till vår kära yttrandefrihet som bara år en propagandistisk illusion vilket visar sig om man prövar den på allvar.

Men tillbaks till de senaste dagarnas händelser och det uppblossande USA-hatet.

Någon tidning vars artikel jag inte finner igen öppnade med en rubrik liknande "Den arabiska våren har blivit den arabiska vintern".
Jaha och för VEM. Den arabiska våren handlade väl inte om oss här i väst eller om USA. Det handlade om arabers befrielse från sina totalitära ledare och "den våren" står sig. Att stora delar av de muslimska befolkningarna hånar och anklagar USA just nu är helt logiskt.

Men samma självgoda ägarskap om befolkningarna i Nordafrika och Mellersta östern märker man i andra artiklar.

Aftonbladets  Wolfgang Hansson artikel "Filmen har bara ett syfte – att skapa kaos” är knökfylld av den mest flottigaste arrogansen man kan tänka sig.

"Inte ersattes tyrannerna per automatik av västerländsk ­demokrati. I Egypten röstades muslimska brödraskapet och salafisterna, de mest konservativa muslimerna, till makten. "

Jaha var det förhoppningarna om den västerländska demokratin som din glädje över revolutionerna bestod i eller?

" Låt oss hoppas att bakslaget för den arabiska våren inte slutar med en upprepning av det som hände i Iran 1979 när en folklig revolt mot förtrycket förvandlades till en prästdiktatur."

Rent ut sagt, de gör vad de vill av sin frihet och det ska väl du skita i !

Den västerländska egoismen som så tydligt genomsyrar svenska media och journalister accepterar bara andra nationers befrielse så länge de väljer att bli som oss.

Att bli som oss, att bli så välutvecklade, rätt tänkande, toleranta med så många fina rättigheter och traditioner är inget annat än ett imperialistiskt skitsnack och vi är kvar i vår historia, tyvärr.

Västvärldens tradition av att massmörda människor och kulturer i världen som inte passar dem fortsätter. "Dessa infödingar och dessa ohyfsade människor som inte blir som oss." "Tänk va synd va, när de hade chansen, åhh va tråkigt för dem".

False flag operationer, alltså när man iscensätter konflikter man själv kan tjäna på i längden är i allmänhet något som skvaldebatten inte tar i. Förvisso är exemplen på false-flag operationer lika många som väldokumenterade men de är i allmänhet för störande i den västerländska illusionen och släpps inte fram om inte ... man kan vända på steken och exempelvis säga att det var ryska underrättelsetjänsten som skapade en konflikt de själv skulle tjäna på, eller att demonstrationer riktade mot västintressen var skapade av fundamentalister och brottslingar som drog i gång det hela. Eller som den stereotypa beskrivningen av konflikten i Syrien. 

I dagsläget förväntar jag mig att man kommer att skylla allt på Al-Queda eller på andra "skurkar".
Wolfgang behöver inte oroa sig, han kommer att få alla de argument han behöver för att fortsättningsvis kunna stå på piedestal och peka ner på stackarna i alla delar av världen som inte är som oss.

Allas vårar borde vara våran annars så är det ju ingen vår eller ...

Engelsk tidning under storhetstiden:
"Dimma över engelska kanalen. Kontinenten avstängd".

Av Mats Sederholm

Den är bland en av de kanske mest känsligaste frågorna i världen. Frågan om vad som hände den 11:e september 2001. Om man ställer frågan så drar man på sig:

• Extremistmisstankar
• Glåpord
• Idiotförklaringar
• Tystnad
• Aggressioner

Man behöver inte ens hävda att det fanns en konspiration, man behöver inte ens anklaga någon stat eller några grupper av människor. Och även om man har massor av sakskäl så kommer man inte ens så långt att någon vill lyssna på det. Alla har färdiga svar och i stort sett ingen har läst på.

För några år sedan var jag oerhört nyfiken på hur det egentligen gick till den där morgonen. Idag är jag också nyfiken, men jag och så många andra som studerat omständigheterna kring 9/11 har istället öppnat dörren till något mycket större. Yttrandefrihet och demokratifrågor i allmänhet och så många andra frågor som spinner ur dessa.

Oj vad jag jag lärt mig av och upplevt av 9/11, Så mycket ilska, så många besvikelser och så många undersköna aha-upplevelser jag haft tack vare 9/11 och så många nya vänner jag lärt känna. Inte alls så många 9/11-intresserade, snarare människor som söker andra förklaringar till samtida händelser än de som offentligt basuneras ut.

Men vilka är de här människorna?  Säger de bara nej för sakens skull?

De säger så ofta nej för att vår värld på så många sätt är förljugen och falsk.

För att förstå hur det kan komma sig att så många felaktigheter begåtts och hur många "nej" som är motiverade så måste man ha gett sig iväg på en osäker sanningsresa. Det handlar inte om att byta perception eller byta åsikter, det handlar om att utvidga sin gamla bild av händelser och förklaringar med nya så att ”landskapet” breddas. Och när sanningens landskap utvidgas så synes till sist den gamla tron som barnslig och så tydligt skapad av förklarliga programmeringar. Helt förståeliga men samtidigt så sorgliga. För plötsligt blir mekanismerna uppenbarade och plötsligt så ser man hur så många människor kan tro på en och samma sak, hur så många människor reagerar unisont när man prövar dem med olika stimuli. Och hur så många människor reagerar unisont inte reagerar på andra stimuli. Man förstår plötsligt att det är fullt möjligt att styra världen genom att kombinera aktiva och passiviserande stimuli. För den esoteriskt intresserade så handlar det om att arbeta med Yin och Yang, att spela på svartvita tangenter och på det stycke som gynnar ett fåtals manipulation av flertalet bäst.

Problemet är att återvända till nuet och förmedla detta. Hur väcker man människor som inte vill vakna, hur tacklar man människor som inte låter sig påverkas av sakargument och fakta, hur kan man uppmärksamma människor som innerst inne är livrädda för att veta?

Att finna sanningen stöter samtidigt ut en ur gemenskapen.  Folk vet det, därför så backar de undan, därför skyndar de runt knuten, därför försöker de nervöst skämta, hyckla eller attackera.

Men rädslan ruvar också bland de som vaknat och sett. Med hjälp av aliasnamn på forum eller genom att undvika ämnet som skribent eller genom att smita in på föredrag och snabbt smita ut igen så slipper man oroa sig.

Människors hela yrkeskarriärer kan förstöras om man ställer frågan "Vad hände egentligen med 9/11?",

Det finns ju vittnen, det finns vetenskapliga belägg bland tusentals fackfolk, det finns brandmän som kan intyga, USA har tidigare haft planer på högsta militära nivå som inneburit att man varit beredd att mörda sina egna landsmän och inte minst så tvekar de som själva gjorde den officiella utredningen. Allt är ett moränras och ändå ...

När media ilsket angriper 9/11 Truth movements "Truthers", när Expo förföljer ifrågasättarna och utmålar den som extremister, TV4 utför politiska mord mitt framför kameran och SvT tvingas ljuga ihop videoklipp  så undrar man igen, vad, vad är det som är sååå fruktansvärt med detta.

Människor behöver varandra, man behöver sitt godkännande från andra annars är man inte värd något. Och när något så monumentalt avgörande för världen som attacken på WTC riskerar att förvandlas till ett århundradenas slag mot demokratin så orkar man inte längre. Allt vi tror på försvinner under fötterna, alla lögner och paradigm som vi itutats och som vi långt därinne vet aldrig kommer att göra den världen bättre riskerar att gå förlorade men det är åtminstone ett samhälle vi lärt oss hänga fast vid. Ett dårhus är bättre än inget hus alls.  

Var med och kräv sanningen om 9/11. När du söker i sanningen om 9/11 så öppnas Pandoras box och det betyder långt mer än du tror.

Ju tidigare du ställer dig upp stolt och klar i vinden, desto mer respekterad och sedd blir du när raset kommer och årtusendets största bluff briserar.

9/11 Truth NOW. Det betyder mer än vad du tror.