Av Mats Sederholm

För 15 år sedan ansåg jag att allt detta med ”hemliga regeringar” och dylikt var rent nonsens. Det var osociala, introverta och allmänt tvistade hjärnor som sysslade med sånt. Jag blev direkt illa berörd av det. Jag var då också under influens av nyandlighetens ”se bara ljuset” tänk. För mig var det otänkbart att världen t.ex. skulle acceptera utvecklingen av EU till ett slags förenta stater. Det var otänkbart att människor skulle acceptera storebrossamhället eller att bli microchippade m.m. Jag tänkte då att, det finns inte en chans att människor kommer att acceptera något så uppenbart otrevligt och farligt. Alla känner väl till uppenbarelseboken eller boken 1984!

Men jag lärde mig. Det tog mig några år att förstå hur detta går till. För att förklara hur den apparat fungerar som ändå kan få en sådan utveckling till stånd så krävs det massor av krönikor. Det var därför som jag och Linda skrev boken Robotfolket vars varningar om framtiden tar en allt tydligare form.  Men ett av de sätt varmed man kan skapa en skräckvärld och få människor att själva driva på den, är vad denna krönika ska handla om.

Normsättningarna

Ett samhälle bygger på grundnormer. Politisk demokrati är exempel på en sådan norm. Andra grundnormer är tron på vetenskapen, tron på pengars betydelse, tron på konkurrens, tron på jämställdhet o.s.v. I andra samhällen utgör religionen en grundnorm. Dessa normer genererar olika sidor eller egenskaper i ett samhälle. Normerna infiltrerar och påverkar dess innevånare. Normerna sätter de ramar ur vilka människor definierar sunt förnuft, normalt beteende, rätt och fel o.s.v. Normerna är inte enbart rättesnören som människor följer, människor BLIR normerna. De LEVER normerna och ser själva till att normerna efterföljs. Detta beroende på att de aldrig fått ett alternativ till normerna, samhället utgör i den här meningen en sekt.  Att bryta sig ut innebär att man mister flocktillhörigheten, något som extremt få människor klarar av att göra. Se krönikan ”Är du också bevakad?”

Nåväl, ur grundnormerna formas underordnade normer, vardagsnormer som vi lever med i det lilla. Moden, musikstilar, humor, sociala beteenden, barnuppfostran, samliv, karrärslusta, existentiella värderingar o.s.v. De här vardagsnormerna är de som vi handskas med varje dag. På arbetsplatser, i familjer, på dagis, i föreningsverksamheten, inom idrotten, på krogen o.s.v.  De här vardagsnormerna är vad som direkt styr oss, det är de som utgör vår vardagliga verklighet. Grundnormera är däremot mer diffusa och abstrakta och något som man personligen inte har någon anledning att förhålla sig till, de är ju som de är.  Pengar måste man ha, man måste klara sig själv, arbetsmarknaden erbjuder de jobb man kan välja på, politiker sätter gränserna för visionerna om vårt framtida samhälle, världen  är såsom det rapporteras om i våra media, historien är som den går att läsa om i våra historieböcker, världen är funtad såsom vetenskapen säger och du som människa värderas utifrån vilken grad som du kan anpassa sig till dessa vardagsnormer.

Människor i gemen lever i vardagsnormernas värld. Inkapslade i de mindre ramverk av livsvillkor som grundnormerna genererar. Det betyder att ifall man har makten att påverka grundnormerna, så har man makten över flertalet människor och deras vardagsliv. Och dessutom utan att människorna bryr sig eller ens reflekterar över det.

De som råder över grundnormerna. alltså de normer som är förenade med det ekonomiska systemet, globala klimatpolitiker, de politiska valmöjligheterna eller media kan också forma civilisationers utveckling. De kan påverka traditioner, kulturer och allt det som i sin tur råder över människors vardagsliv.

Men det måste följa vissa regler, det finns gränser för hur stora förändringar man göra utan att människor stannar upp och till sist börja söka efter förklaringarna bortom deras vardagsliv.

De små framgångarna skymmer

I vår värld så är vi stolta över all den medicinska forskning som i sin tur genererar mediciner eller hjälpmedel som ser till att rädda liv, eller som kan se till att skapa hopp och drägliga liv för t.ex. alzeimersjuka.  Men vad få reflekterar över, eftersom den insikten existerar på grundnormsnivå, är att det är samhället i sig som skapar de flesta av de sjukdomar som samhället sedan kan reparera. Grundnormer såsom konkurrens, tidseffektivitet, materialism o.s.v. skapar de flesta av de hjärt-kärlsjukdomar som vi sedan får hjälp med. Grundnormerna genererar ett samhälle där vi utsätts för massor av gifter som i sin tur skapar allergier eller cancer. Bristen på grundnormer såsom empati, ”människan kommer först” genererar människor med psykiska besvär eller som begår övergrepp av olika former.


De konkreta besvären utspelar sig i människors vardag, medan grundnormerna som genererar dem, existerar utanför människors omedelbara begreppsvärld.

Lösningarna på problemen utspelar sig på vardagsnivå, alltså vad läkaren på vårdcentralen förklarade, vad fröken i skolan sa på senaste föräldrasamtalet, eller vad företagsledningen i sina våndor över hur de ska hålla lönsamheten vid liv, beslöt angående personalnerdragningar eller förmåner. Lösningarna befinner alltid på en nivå under grundnormerna som genererar problemen. Därför sker heller inte större förändring i samhället.

”Det är så många inbrott i vårt kvarter, några övervakningskameror skulle kännas skönt”

Grundnormerna som generar de människor som mår dåligt, som saknar respekt, som givit upp och stjäl, håller politiker och media tyst om. Medan kamerorna, de kortsiktiga vardagslösningarna presenteras och accepteras eftersom dessa är begripliga i vardagsvärlden.

Ett storebrorssamhälle kan sakta växa fram eftersom det är de små vardagslösningarna som styr. ”It’s a small reasonable step for a man, but an insane leap for mankind".


De som äter snittar, dricker champagne och minglar på det årliga mötet på ”World economic forum” i Davos, eller de som ses på det årliga Bilderbergmötet, eller de allra mest inflytelserika tankesmedjorna,  är de som ytterst har möjligheterna att skruva på grundnormerna. Att införa globala gröna skatter skulle ge kortsiktiga och attraktiva lösningar på de globala klimatproblemen, de skulle passa som en vettig vardagslösning. Men grundnormen handlar om reglering och kontroll. Gröna skatter skulle generera en värld mer kontrollerbar och mer anpassad till en kommande världsregering. 

Att införa en microchippning av människor kommer att kunna lösa vardagsproblem där löften om att ”dina barn är under uppsikt”, ”din kropp kommer att känna av en sjukdom och varna dig”, kommer att vara vettiga vardagslösningar. Grundnormen, att kontrollera och märka människor som boskap framstår då som abstrakt och inte särskilt aktuell.

Att låta Iran eller andra länder utan "demokrati" ha kärnvapen är ett hot mot oss. Därför kanske krig behövs fär att sätta stopp mot detta. Så ser vardagslösningen ut. Grundnormen är att krig är tilllåtet och att vi här i väst vet bäst.
Det fungerade i Irak och det kommer att fungera igen. Ett steg närmare ett världskrig, men med små positiva lösningar i vardagen så köper människor den övergripande och extremt obehagliga utvecklingen.

Vad kan man göra för att uppmärksamma omgivningen på "de små vettiga stegen som skapar ett vidare vansinne"? 

Ta ut dom ur vardagen när frågeställningar kommer på tal som du vet kan generera små kortslutningar till lösningsförslag.  Det är snart valtider. Ställ öppet frågan ifall det är någon som tror att världen blir bättre oavsett vinnande parti. Slit ut dem ur snacket om villaskatten, "partiledaren X verkar bättre än partiledaren Y". "A-kassan slår hårt" o.s.v. Lyft fram frågor som makt, inflytande och kanske tankar om en annan värld.

Mats      
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Vi känner alla till hur det går och gått till i totalitära regimer som i Kina, Sovjetunionen eller gamla Östtyskland när man velat hålla ordning på befolkningen. Det är/var oftast en underrättelsetjänst såsom Östtysklands STASI, Sovjetunionens KGB m.fl. som administrerade övervakningen av människor i syfte att undanröja och kontrollera avvikande tankar eller åsikter. Alldeles nyligen så var Kinas censurerande av sina medborgares internetutflykter på tapeten efter besök från den blivande kinesiska ledaren i Sverige.

Här i Sverige betraktar vi detta som något osannolikt och exotiskt, ja, så ser vi på det i hela västvärlden. Åtminstone gjorde vi det fram till ungefär 9/11 då USA drabbades av förföljelsemani och övertygade stora delar av västvärlden om en ökad kontroll av medborgarna. Sedan dess har en tsunami av kontrolltrender vräkts in över vårt samhälle. Det mesta meningslösa åtgärder som i praktiken inte genererar någon skillnad annat än det glädjer poliser och vårt eget SÄPO. Vad som också sker är att människor vänjs vid att bli övervakade. Denna ”kultur” kommer till nytta framöver för de krafter som önskar mer kontroll av mänskligheten.

Den öppna censureringen eller kontrollen av människor är dock inte vad som håller kontrollsamhället uppe eller vad som effektivast tjänar en härskande elit. Bevakningen av människors beteende utförs allra effektivast av … människorna själva.

Och jag pratar om våra vänners, våra släktingars eller våra arbetskamraters sätt att hålla oss, som söker sätta perspektiv på vårt samhälle, på plats.

Dina medmänniskor uppträder inte särskilt annorlunda än medborgares grannar eller bekanta i Östtyskland som tjallade vidare ifall de misstänkte ”främmande” åsikter eller tankar.  Dina grannar eller medmänniskor har förstås ingen sådan säkerhetstjänst att rapportera till idag men det behövs ingen säkerhetstjänst för att få människor att hålla truten. Omvärldens samsyn kring vad som är hygieniskt och ”otokigt” att prata om är vad som ger dig legitimitet, det är vad som gör dig hörbar, det är vad som gör dig sedd och accepterad, det är vad som faktiskt gör att du existerar.

”Jag tror inte på krig, inte under några som helst omständigheter, det är ALLTID ett nederlag och något som andra tjänar på”.

Pröva den meningen bland släktingar eller bland arbetskamrater och de flesta blir tysta. För, att vara emot krig är ju alla, men många tycker ändå att det finns tillfällen då det är nödvändigt. Därför så kommer de flesta att skruva lite på sig. Du får inget gensvar på det, det blir sällan en diskussion. Det blir mest brydda över vem du är.

”Visste du att nästan alla media har samma ägare, ja ungefär som i Sovjetunionen, inte så konstigt att vi får samma urval av nyheter vart vi än vänder oss”

Dina åhörare tänker:

 ”Hmm det där lät ju lite överdrivet, för så är det inte det vet vi ju, nåt är fel, men jag tänker inte bråka med honom/henne om det, bättre att låta honom/henne vara”.

Och som sagt, det behövs ingen säkerhetstjänst som griper dig, för det är lika lönlöst att påstå sånt här i en öppen församling som att rita det på väggen i en isoleringscell. Kanske dina ord ändå sprider sig vidare utanför församlingen men då färdas det som ett rykte om dig, som någon att lustigfiera sig över, andra får anledning att dra på munnen åt dig. Du blir någon som ”är duktig på att prata” men verkligen ingen man ska ta på alltför stort allvar.


Mörkningen av människor som tagit sig bortom den kollektiva förståndsräckvidden är inte särskilt uppenbar. Mest eftersom de som råkar ut för det, är så få. De som mörkar, undanhåller eller förlöjligar är vanligtvis heller inte medvetna om det. Mobben, angivarna eller medborgarkontrollörerna anser inte att de mörkar eller ratar. De anser endast att deras syn på världen är så självklart förnuftig att den inte ens behöver värderas. För dem är det alltså enbart en intellektuell hygienfråga. Detta gör också att man tar sig rätten att just vara nedlåtande, spydig eller tjallande. Det finns ju inget nedvärderande i detta, anser de, eftersom de andra är ”idioter”. För att dina medborgarkontrollörer ska förstå sitt eget beteende, så måste de själva utvidga sin förståndsräckvidd, en slags moment-22-situation.

Det finns olika sätt för er som känner igen er i detta, att hantera situationen. Ja såvida ni inte finner er i att bli mobbade, för mobbing är vad det handlar om. Man kan också kalla det för främlingsfientlighet, eftersom medmänniskor med insikter som sträcker sig bortom den kollektiva förståndsräckvidden faktiskt framstår som främlingar. Man blir en slags alien, en lustigkurre på samma sätt som om man kom från en främmande kultur. Och ett av de tips som jag lärt mig är användbart är att just använda ord som mobbing eller främlingsfientlighet. För den generiska medborgarkontrollören kommer sådana begrepp att framstå som helt snedvridna anklagelser eftersom de själva inte anser att de far med annat än självklarheter men de känner sig likväl anklagade. Begrepp som mobbing eller främlingsfientlighet är allvarligt laddade i deras begreppsvärld och de kommer av sig. Även om de inte förstår varför de betraktas så, så reagerar de vanligtvis på angreppet och bara tanken på att bli ansedd som en mobbare eller främlingsfientlig räcker för att de ska börja vakta sin tunga. Det bästa med detta är faktiskt att du får en chans att tala om hur du känner dig, för nedvärdering och mobbing är verkligen vad det handlar om.

Ett annat sätt att värja sig, men som inte är så effektivt som man skulle kunna tro och hoppas på, är att servera dina medborgarkontrollörer med fakta och vederhäftiga underlag för dina påståenden.

”Visste du att Newton inte enbart var en vetenskapsman, han sysslade mest med alkemi, han sökte en förklaring på gudsbegreppet och en vidare bild av verkligheten”.  

Den här meningen, liksom de tidigare exemplen, kommer garanterat att få din allmänbildade krets av medborgarkontrollörer att komma av sig. För dem är ju Newton en absolut godkänd instans av vårt civiliserade samhälle och vår historia. Medan alkemi eller andlighet i deras begreppsvärld är dess motsats. Detta är vad de fostrats/programmerats med helt enkelt. När de nu sitter där tysta och utan svar och med tvivel i sina tankar. Då kan det vara på plats att säga:

”Jag såg en dokumentär om detta på tv, det var en BBC-produktion.”

Eftersom BBC är något rejält och sansat i deras öron så övergår deras tvivel över dig, istället till att bli ett tvivel över saken i sig. Du har förflyttat deras tvivel om dig som en vetande auktoritet till BBC. Bevakningen har släppt till stor del och de kommer troligtvis inte att rapportera det vidare. Den generiske kontrollören är svag för auktoriteter.  Att däremot lägga fram ett av dig skapat A4-papper med relevanta fakta, korrekt kompletterat med källhänvisningar är dock inte särskilt mycket värt.

För, människor bedömer i allmänhet inte världen utifrån relevanta fakta utan snarare utifrån vem som påstår det.  Det här kan vara riktigt irriterande för den vetgirige som lagt ner stor möda på att själva sätta ihop en sanningsenlig och välgrundad slutsats. Men man lär sig efterhand att svälja den förtreten, även om den är riktigt sur. Man måste lära skilja på sin egen sanningspatos och hur människor faktiskt fungerar.

”Barn mår dåligt av dagis”.

Det här är ett uttalande som inte bara förvirrar omgivningen, den attackerar dessutom flertalet av dina medmänniskor. Föräldrar finns överallt och de uppfattar det som om de skulle vilja sina egna barn illa eftersom de själva aldrig reflekterat över dagis och ändå satt sina barn där. Du anser alltså att de är onda i någon mening. De kommer att attackera tillbaka och som oftast med argumentet: ”Jag gick själv på dagis och det var aldrig nåt fel på det”.  Hmm, hur vet de det, kan man undra. Har de kört sina liv i simulatorer och prövar först det ena spåret och sen det andra för att därefter kunnat utvärdera de två olika resultaten av den vuxna människa som de två olika processerna skapade? Kan de jämföra de två olika utkasten av sin egen vuxna varseblivningsförmåga, sin egen känsla av ro och tillförsikt som vuxen? Att du kan peka på en rad olika undersökningar hjälper dig inte särskilt mycket eftersom du har trampat på andras uppfattningar och duglighet om sig själva.

Problemet är att vad du än lägger fram för påståenden som inte klingar med dina medborgares kollektiva koncensus, så är det ett angrepp på dem.

De är, efter tiotals år av indoktrinering, ETT med de åsikter som håller ihop deras världsbild.  För även om du påstår att du vet att amerikanarna släppte atombomberna över Hiroshima och Nagasaki trots att de visste att Japanerna var på väg att ge upp och även om detta är långt bort geografiskt och i tiden, så angriper du faktiskt dina medborgare i någon mening, eftersom de införlivats med en annan uppfattning. Du insinuerar att de har blivit lurade.

Och detta betyder att du måste lägga ner föreställningen att du både kan förmedla en vidare sanning samtidigt som du tror att du kan vara allas vän.

Åtminstone på kort sikt. När de själva vaknat och utvidgat sin begreppsvärld så återkommer de säkert med en dunk på ryggen.


Som sanningsfömedlare är du alltså dömd till kätteri. Och dina allra närmaste är både jury, åklagare och bödlar.

Precis som i Östtyskland är dina medborgare drivna av rädsla. En djup existentiell rädsla av att hamna utanför flocken. Av att inte bli accepterade, av att inte bli sedda. Därför är det, som jag skrivit tidigare, de styrandes, de illuminerade, de upplystas uppgift att enbart se till att upprätthålla normsättningarna och de officiella verklighetsbilderna. Dina medborgarkontrollörer sköter markarbetet.

Det mest krävande tålamodet som krävs av en sanningsförmedlare är motståndet från dina allra närmaste. Din släkt och din familj. De ”vet ju” att du inget kan veta eftersom du trots allt bara är du. Du är ingen känd expert eller licensierad vetare som t.ex. programledare i SvT Agenda. De är ju inte riktigt vanliga människor, men det är ju du!

Och inte minst spelar Jantelagen in bland dina närmaste vänner eller arbetskollegor. Jag menar: ”Vänta nu, påstår du att du skulle ha lika mycket koll på det här som Janne Josefsson, jojo visst, jag tror detta har stigit dig lite åt huvudet”. De har aldrig riktigt sökt sanningen på egen hand och har därför ingen referens till det arbete du gjort. De följer troget auktoriteterna och de sanningsministerier de präglats av sen de var små. "Du kan också ta reda på information", säger du kanske. Men det hjälper inte. De är så inkapslade i sin begreppsvärld att de faktiskt inte rikigt förstår vad du menar och kanske bara drar på munnen lite osäkert.

Mitt slutliga tips till er som söker förmedla sådant som kan krackelera den här världens lögner och värderingar och om möjligt skapa en bättre värld är att vara sakligt påläst. För även om de flesta inte är intresserade av vad du har för källinfo, så skulle varje liten miss i din sakinformation omedelbart vändas mot dig. Känn också in i vilken utsträckning du indirekt attackerar dina åhörare. Sök kontakt med vad de egentligen längtar efter, och spela hellre på den strängen. Var empatisk, var klar och övertygad, förmedla ett gediget intryck. Människor tror på auktoriteter även om du skulle önska att de kunde bli sina egna, men i början måste även du fara med en ett stänk av auktoritet.     
Tags:
Categories: Kontrollsamhället | Krönikor av Mats