Olja. Så mycket bättre än choklad. En råvara som vi alla är mer eller mindre beroende av. Och med alla menar jag förstås främst oss i västvärlden. För vem bryr sig om de andra? Annat ur ett självgott och småhycklande stackars-dem-perspektiv.

Ja, alla njuter vi av oljan, även presidenter som till och med ofta är bundis och bästis med både Willy Wonkor och ooompa loompier i oljefabrikerna. Och för det mesta är allt bra, även fast vi vet att det där med olja egentligen kanske inte är så lyckat.

Men nu har någonting hänt. Oljefabriken har börjat läcka och olja är inte lika milt mot hav och natur som choklad. Och nu vet hyckleriet inga gränser. Det stora spelet för galleriet måste ageras ut. Medias hungriga hyenor står och väntar på sina blodiga biffar. Och även om det kanske inte är så värst synd om dem just denna gång – det vet jag inget om – så är det i alla fall fel. Så enkelt är det.

Obama är arg. Hans tomma ögon lyser (inte) av ilska. Oljefabriken har varit dum. Den har inte skött sin del av hyckleriet. Fy och skäms och nu måste de läxas upp. Så, helt enligt protokollet, dras en eller ett par syndabockar fram i ljuset, ett par enskilda personer som ensamma får bära hundhuvudet och hela mänsklighetens karma. Så typiskt, så vanligt och så innerligt tjatigt.

Om man väljer att använda sig av farliga ämnen så måste man också kalkylera med riskerna och man måste ha backup-planer ifall det går snett.  Det är människor det handlar om och vi är kända för att ibland göra fel och begå misstag. Om detta är alla överens.  Men se där slutar överenskommelsen.

I fallet med BP och oljeläckaget har en ganska stor del av mänskligheten tagit beslutet att handskas med den miljöfarliga oljan. Fast detta är det ingen som talar om. Det talas bara om arga Obamor, stora pengaförluster och Svanbergar som begår misstag. Men som jag ser det kan allt sammanfattas i ett par meningar:

Vi äter alla av chokladen. Vi måste alla banta.

Vår värld, i denna tid, stirrar sig blinda på detaljerna. Media vältrar sig i det fula och smaskiga. Det letas fel och syndabockar och det ältas. Konflikter och fel säljer av den enkla orsaken att alla önskar gömma sina egna tillkortakommanden och rädslor bakom andras.

Nära på ingen gör något för att bidra till en varaktig förbättring. Alla tycks bära skygglappar som ger dem ett tunnelseende. Samtidigt som ingen vill lyfta blicken och ta sig ett högre perspektiv.

I BP:s och staten USA:s fall handlar det så klart, som vanligt, om makt, prestige och ett manligt spännande av muskler. En radda egenskaper som aldrig fört mänskligheten framåt. Egenskaper som vi vid det här laget borde lyft oss över. Men att vi som kollektiv har haft tillräckligt med tid på oss har ingen betydelse. För det är inte en fråga om tidsbrist. Det är något annat det handlar om, inte sant? Vana Klar Sikt-läsare vet nog vad jag syftar på. Ni andra är välkomna att botanisera vidare på sajten. Det finns mycket att reflektera över.

Av Mats Sederholm

Konvoj-attacken och diskussionerna kring den är heta. De borde inte vara det men hatet mot världens duvor från världens hökar saknar ingrediensen rätt eller rättvisa. Pseudo-diskussionen om hur fartygsbesättningen försvarar sig lever vidare. Jag beskrev den rätt utförligt i föregående krönika då jag anade att den skulle leva vidare och den behöver nog förklaras igen.

Att attackera någon eller ta sig rätten att intervenera vare sig det är i dennes hem, eller på neutral mark i någon mening, är ALLTID fel. Alla har rätten att få försvara sitt hus, sin båt, sitt land eller vad det nu än handlar om.

Israel och en klick hökar inklusive delar av media accepterar inte denna självklarhet. De förväntar sig att ”de sina” har rätt, att de har en auktoritet, en dom, en överhöghet att förvalta som går bortom allt vad demokrati, civilrätt och en självklar mänsklig moral har med att göra.

Därför är alla diskussioner av den här typen en partisk meningslöshet. En rent retorisk diskussion som fångar de människor och framstår som rimlig för desamma, som just i sitt omedvetna redan accepterat Israel som, polis, åklagare och arkebuserare.

Ett annan förlopp hade kunnat vara att stoppa konvojen till Giza (vilket i sig också är fel) men inte på internationellt vatten. Man kunde kräva att man skulle få skicka civila inspektörer ombord på skeppen för att granska lasten och försäkra sig om att där inte finns några vapen. Så enkelt hade det varit, men Israel för inte den tonen, de skiter i detta för de är vana med att få smacka på de svaga runt omkring sig, ohejdat. Som jag skrev i förra krönikan, rädda människor eller grupper tänker inte logiskt.  De flesta av dem sitter i fängelser världen över eftersom de vanligtvis begått brott. Men här går ett helt land på fri fot och skjuter runt omkring sig dårar.

Men trenden och inställningen i att just säga ja till att vissa kan ta sig rätten att attackera, är fruktansvärt otäck. Den insinuerar en kommande global drabbning mellan de i världen som söker begrepp som solidaritet, hjärta eller fred och de som söker makt, ”sin ordning” över andras ordning. De senare söker kontroll, dominans och herravälde. De anser att deras värderingar står över de andras.

När Israels ambassadör liksom Israel själva försvarar attacken så är det en rent fascistisk inställning. När nu USA:s vicepresident Joe Biden ställer upp på Israels rätt att slå till med avrättningar och mord varhelst man önskar i världen, så är det förstås också de själva man försvarar. Biden får ta uttalandet medan Obama tryggt gömmer sig som en liten hund.

Det här inte särskilt roligt. Det är rent ut sagt bara för djävligt. Hoppas att ni som föll för Obama FATTAR vad det är som han och hans regering egentligen ställer upp på.

Och om jag berömde Bildt för hans resoluta och snabba åsikter så kanske det också är på plats att göra lite politisk rättvisa och även citera Lars Ohly: “Detta är Satans mördare”>

Uppdatering 2010-06-05

Media försöker så sakteliga knuffa in aktivisterna i terroristfacket och fortsätter med att ducka för vem som egentligen är angriparen och väljer att se bordningen som "neutral" för att därefter göra aktivisterna till angriparna.

Gardells redogörelse på videon nedan torde kunna reda ut alla frågetecken kring händelserna på skeppet och "motståndet" från aktivisterna och han sammanfattar även det principiella som jag försökt att skriva om här.

Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), beklagar sig i en artikel på SvD om den antisemitismen som blommar i samband med detta.
Jag tror att SKMA skulle få mindre att engagera sig i ifall det Israeliska folket inte röstade fram en regering som väljer att skjuta fredsaktivister i pannan!
Och jag tror det skulle kännas lättare att ta SKMA på allvar ifall dess ordförande i samma artikel kunde passa på att ta avstånd från attacken.

Men Willy Silberstein och Svenska kommittén mot antisemitism väljer att inte ta avstånd från Israels attack och mord.


Uppdatering 2010-06-12

Mediakriget fortsätter med Israel och deras egna videos som referens åt bl.a. Aktuellt. Här istället en sekvens när Israelisk militär misshandlar och avrättar en aktivist.



Se artikel i SvD där bl.a. Mikael Wiehe och Pierre Schori bemöter Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), och hans vägran att kritisera Israels attack, men som samtidigt använder händelsen, för att dra fram antisemit-spöken.

Mats

Debattlänkar: Aftonbladet DN DN SvD DN 

Av Mats Sederholm

Israels attack på ”Ship to Giza” har fått maximalt utrymme i media och har dessutom med kraft påmint människor om staten Israels maktövergrepp. Det finns därför inte så särskilt mycket att tillägga om händelsen i sak.

För de flesta människor är Israels agerande fullständigt obegripligt. Fullständigt bortom vett och sans. Och självklart är det den Israeliska regeringen, staten, militären och andra krafter med inflytande som ger sitt stöd för sådana här dåd, men, det tycks även som om stora delar av det israeliska folket stöder detta. Det är ett kollektivt extremistiskt beteende som normalt brukar prägla sekter eller hårt styrda länder bortom demokrati. Hur kan de? Med den historia de har? Har de ingenting lärt, frågar sig många. Medan somliga nu kastar sig över Israel med samma hat och ensidighet som Israel själva verkar genom, så hävdar jag att det inte finns något speciellt med varken makten i Israel eller det israeliska folket inställning, de har bara en speciell historia som driver dem likt demoner.

Historiska erfarenheter och kunskaper är en sak men dess betydelse är kraftigt överdrivna av främst intellektuellt kantrade tyckare, för det inte är främst kunskaper som styr världen eller människor och det är heller inte alltid önskvärt att det borde vara så. Israel styrs av rädslor och är bl.a. starkt påverkade av förintelsen. En sån offantligt djup och traumatisk erfarenhet sätter ordningen för ett helt folk, den sätter en ny kultur, den bränner in en känsla av utsatthet för evigheter och ur detta kommer en ständig rädsla för att något liknande som förintelsen ska kunna ske igen. En sådan traumatisk chock ärvs vidare, i generation efter generation.

Rädda individer eller nationer tänker inte rationellt, de har en förvanskad självbild och upplever omvärlden som hotande. Man befinner sig alltid i ”krig” i någon mening, man flackar jämt med en orolig blick. Den här tvistade bilden av sig själva och omvärlden - vilket är en normal mänsklig stressreaktion - återkommer i Israels syn på rätten att få ockupera andra länder, i sitt behov av att få kontrollera sin omvärld, att få nedvärdera sina grannar eller att få mobba utvalda delar av sina invånare. Den tvistade självbilden blev tydlig för oss svenskar när deras stockholmsambassadör gick bärsärkargång på historiska museet i Stockholm och med den Israeliska regeringens bifall.

Det är samma beteende som den där snubben i skolan hade när han hotade, skrävlade, slogs eller mobbade. Även han präglad av traumatiska barndomsupplevelser.

Men de ser det inte så! Det är dom som är hotade, alltid hotade, alltid utsatta, alltid förföljda. Det ingår i den kollektiva stressreaktionen. Rädda människor är farliga och opålitliga oavsett flagga eller etnisk tillhörighet, tills att någon tar dem i örat, vilket nu skett när EU och FN fördömt dem. Men jag är rädd för att de kommer att återgå till sina gamla mönster. De kommer att fortsätta med sin konspiratoriska syn på omvärlden. De senaste årens galopperande användning av uttrycket  antisemitism är bara ett symptom för deras ständiga stresstillstånd och tvistade självbild. Israels vice försvarsminister Danny Ayalon var heller inte sen med att dra in begreppet antisemitism i historien om ”Ship to Gaza”.

I praktiken går det inte att kritisera Israel utan att få det ordet i retur. Man behöver numera inte ens nämna några som helst ord kopplade till Israel eller till antisemitism . Idag har de i sitt tillstånd av konspiratorisk mani börjat använda sig av strategin med s.k. kodord. Alltså, ord HELT utan koppling till Israel eller till något antisemitiskt som de tror att deras fienden använder sig av för att smutskasta dem. Alltså, ord som i deras spökhus anses som ett förtäckt kodord för en egentlig antisemitisk innebörd. T.ex. såg jag för ett tag sedan en recension där författaren Dan Brown kopplas ihop med förintelseförnekare!!!. Varför, jo han tar upp frimurarna i sin senaste bok. Ehh, jag vet faktiskt inte riktigt själv resten av kopplingarna, men tror att ordet Illuminati numer är en del av dessa ständigt ökande kodord. De mutar in debatten till sin fördel och skapar förbrytare ur tomma luften. De vill bli sedda helt enkelt och när ingen ser dem så skapar de angreppen som de själva sedan "måste försvara". För när hat och rädsla styr så behövs det inga logiska kedjor, man VET JU HUR DET ÄR. Och precis som med hypokondriker så är inte smärtan som plågar en helt inbillad, för Israel ÄR utsatta, men det saknas proportioner.

Men även våra stora dagsmedia är indragna i den här konspiratoriska rädslan och skyndar per automatik till Israels försvar. Det blev inte minst tydligt samma dag som Israel anföll förnödenhetsskeppen.  När Helle Klein på Aftonbladets ledare upprepat skrev :” Nu är det nog Israel” och även Expressen fördömde handlingen  så uppehöll sig DN och SvD fortfarande vid diskussioner om huruvida de Israeliska soldaterna handlade i självförsvar eller inte. Även Svt Aktuellt:s nyhetsankare tog upp denna aspekt.  Den frågeställningen är i sig ett utslag av den tvistade uppfattningen om att Israel ständigt är utsatta och därför ständigt på ett rättskaffens uppdrag . En avslappnad människa inser att frågan är oviktig eftersom ett väpnat angrepp på ett civilt fartyg på internationellt vatten är fel i sig. Att besättningen eller passagerare sedan försöker värna sitt skepp, eller sitt hem mot ”pirater”, är ju en lika underordnad fråga som helt sund reaktion. Ett annat exempel på samma tema är hur man gärna tar upp Iran som skyldig till att förse palestinier eller Israelfientliga med vapen. Att Israel får ständiga bidrag från USA till sin krigsmakt är däremot osynligt och självklart.

Israel behöver hjälp med att hela sitt arv och jag vet inte hur det ska gå till, kanske det finns en tillräckligt stark hemmaopinion som kan så för en ny kultur och som kan hjälpa till med att göra bokslut över deras tragiska historia. Arenan Israel, eller deras självbild och konsekvensen av den i deras aktioner är dock endast en i raden av exempel på vad hat, makt och ångest skapar. Det är världens normer i sig som är hotet, Israel är endast en frukt på detta träd. Ät inte av den, dras inte med i deras ångestaorienterade drama, även om de gör allt för att deras omvärld ska släpas in i deras ”film”. Att gå till kamp mot Israel är som att bekämpa ett tuggummi. Man bara fastnar i det. Var istället tydlig och saklig. Och när Israel skapar blodbad, skapa opinion och var inte rädd själv.

Den här gången kan man vara glad för att våra svenska politiker och speciellt regeringen inte dras med i den här snurren av tvistade självbilder. Det hör ju inte till vardags att skriva något trevligt om politiker på Klar Sikt, men Carl Bildts resoluta och faktiskt upprörda bemötande var snabbt tydligt och oerhört uppfriskande.

Debattlänkar: Aftonbladet  DN  DN SvD  DN