SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Förakt för radikala

Av Mats Sederholm

Även publicerad i tryckt version hos 2018-02-09

Om man har en radikal syn på samhällsförändring idag så tillhör man en mobb av faktaförvanskande, lättlurade, oansvariga och ondskefulla skrikhalsar som skapar destruktivitet.

Det är slutsatsen av David Brooks, kolumnist i New York Times, analys i sin artikel översatt till svenska och publicerad på DN som: ”Ledare: Felet med radikalismen”. En lättsam och infriande läsning för den minskande skara av läsare som fortfarande är övertygade om att orsaken till ökande populism, till misstroende mot etablissemanget och ett nytt politiskt landskap över hela västvärlden endast är ett ovanligt virus, nämligen denna radikala, elakartade och infekterande mobb från vänster  eller höger. Men som man underförstått menar, det är de väletablerade politikerna, ekonomerna och opinionsbildarna som är de självklara herdarna och helarna.


David Brooks New York Times

Det finns något religiöst över detta. Åtminstone en stark verklighetsflykt. Tankarna går till Titanic och orkestern som spelade för 1:a klass passagerarna in i det sista. Välklädda, kultiverade och välbärgade människor, främst män, som delar på en illusorisk kultur som bara måste bestå.

För mig som är politiskt engagerad i en aktiviströrelse bestående av 70000 medlemmar, med konkreta ekonomiska, sociala alternativ till gällande ordning, med en längtan efter en genuin demokrati, efter transparens - tillsammans med människor som för länge sedan lämnat det sjunkande skeppet; syns kolumnister som Brooks som en utdöende ras.

Panamadokument, paradisläckor, tiotals år av politiskt välfriserade och ljugande presidenter, en ovärdig övervakning, en liten maktfullkomlig klick av människor inom finansindustrin som tillåts äga det mesta i världen, medieföretag som kontrollerar miljoner människors digitala liv, ökande psykisk ohälsa, en globalisering som förflyttat makten så långt bort från människors vardag att ingen längre bryr sig, är några exempel på isberget. Måhända fake news för sådana skribenter som Brooks eller andra liberala ledarskribenter i våra svenska media. Bakom förnekelsen ligger förstås insikten om att detta eländiga tillstånd är skapat av alla de makthavare man själva söker bevara, de vanligaste demokratiska och odemokratiska krafter som så länge styrt i vår västvärld.

Deras världsbild är drabbad av ett tunnelseende som långsamt minskat toleransen för politisk mångfald. Den flitigt använda prideflaggan och dess olika färger symboliserande tolerans och öppenhet saknas när det gäller mångfald i tanke och visioner. Den är idag svartvit. Det gamla vanliga i vitt och allt annat oavsett om det är radikalt eller radikaliserat i svart. Homofobin heter filofobi, rädslan för visdom. DN väljer att publicera Brooks. En räddhågsen, vajande, blödande och döende tjur på den politiska arenan som lite slött rusar mot närmaste röda skynke. Stungen av människors uppgivenhet över de styrande orsakat av den halvdemokratiska politiska och alltmer distansierade representationslösningen i förbund med en global och dikterande finanskapitalism. Att försöka täppa till truten på alla politiska dialekter utanför de traditionella är ett rop på hjälp och inget annat.

Det som en gång var ett liberalt ideal, att värna om individens rättigheter gentemot makt och myndighetsutövande har nu förbytts till dogmatism och självbevarande. Häromdagen uttryckte DN-skribenten Martin Jönsson sin starka oro över att Facebookanvändare i en enkätundersökning tilläts uttrycka sina egna åsikter över vilka nyhetskanaler som ska prioriteras i flödet. För tänk om de väljer bort de ”riktiga” nyheterna , de ”auktoriserade” och ingen längre lyssnar till Jönsson och Brooks.  Tänk vad mycket enklare det vore om man slapp blanda in individers egna åsikter.

Det iskalla vattnet stiger genom det sjunkande skeppet och paniken sprider sig. De må vara så att i denna undergångens stund att några av Titanics passagerna skriker, är högljudda, knuffar på varandra och att varje liten sak som yttras inte alltid är sant, men likväl, i jämförelse med liberala ledarskribenter står de på stadig grund vid insikten om att vårt samhälle inte längre främst tjänar medborgaren.

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Proteströrelser

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper