SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Är du AK eller PK?



Även publicerad i

Av Mats Sederholm


I den växande polariseringen så stämmer alltfler in i ogillandet av PK (Politiskt Korrekt) och det finns logiska förklaringar till detta. Bland annat att flertalet skribenter och politiker med åren i en tyst överenskommelse ansett att exempelvis immigrationsproblem inte bör diskuteras och att högernationalistiska argument inte bör normaliseras vilket också innebär att vissa medborgares åsikter inte får normaliseras och ytterst att dessa medborgare i sig inte bör anses som normala.

Idealism prioriteras före demokrati och inställningen att man som journalist eller politiker ska bilda eller rättare sagt fostra människor har bidragit till ett ökat missnöje bland väljare och till ett parlamentariskt kaos hos de styrande förra hösten. Ledsen alla ni politiska och journalistiska karriärister som drömde om att förändra världen med hjälp av tolkningsföreträde och maktpositioner, det har inte fungerat och kommer aldrig att fungera. Tolkningsföreträde är acceptabelt inom ramen för rättsväsende och vår parlamentarism - människor väljer de som ska styra över dem - så länge riksdagen fungerar som en spegel av väljarnas val. Tolkningsföreträde är inte något man tjänar in med poäng från högskolor, med rättvisepatos, värnande om mänskliga rättigheter, en gedigen erfarenhet av länder med förtryck eller liknande lika lite som man tjänar in sin rösträtt. Vi är alla lika hur orättvist det än kan kännas för de som med åren anser att de blivit klokare, mänskligare, vill så många väl och till sist fastnat i PK-bubblan och i åsiktskorridorer. Många i den här bubblan tänker säkert att: ”Rätten att få sin röst mer hörd än andra handlar inte alls om en demokratisk korruption nej, det handlar om att skydda vårt samhälle”.

Anti-PK stämningarna tar således vid och respekten för fler korrekta åsiktsdrev som exempelvis klimatfrågan tycks ogillas av allt fler som bara inte orkar höra mer om den goda Greta med mera.
Personligen är jag av en helt annan och positiv inställning till Gretas uttalanden men har en lika stor förståelse för reaktionerna och till skillnad från de i polariseringens ”goda pol” så anser jag att det är själva polariseringen i sig som är det största problemet oavsett fakta i sakfrågorna. 

Att vara anti-PK, att reagera på en övermäktig korrekthet och ett fåtals åsikters dominans är med andra ord inget per automatik ovärdigt eller något man snabbt kan sopa väck med slappa retoriska utfall som ”med rötter i…”. Men den ”onda polen”, den diskriminerade, den utan en röst begår faktiskt samma isolationistiska misstag som den ”goda polen”.

Kritik mot förhärskande åsikter understödda av PK-världens ”korrekta” fakta kan inte enbart bemötas med motsatta korrekta fakta, detta vore att spela enligt PK-reglerna. Dessutom så kan ”lögner” skapas med enbart utvalda korrekta favoritfakta. En PK-drink som ”bevisar” till PK-lägrets fördel.  Anti-PK-gemenskapen borde istället tydligare trycka på själva utsattheten och den stigande ojämlikheten. Det handlar om status, respekt och värdighet. Det handlar om slags hedersproblematik och inte om att få in en replikartikel på DN Debatt fullmatad med siffror, ett akademiskt språk och en respekterad titel som signatur. Det är åter igen en PK-strategi och ovärdigt att ta sig an.

Men istället för att finna en egen strategi och försök till möte så skapar man sin egen åsiktskorridor. I denna spretiga värld av missnöje så har en ideologi formats. För 10-15 år sedan fanns det en liten klick samhällskritik från vad som kallades alternativvärlden. Ifrågasättande av vaccinationer, Big Pharma, banker, gifter i maten, skolmedicin, genmanipulation av grödor, övervakning med mera. Den här i allmänhet opolitiska ilskan har dock beblandats med Alt-höger och stelnat till vad jag kallar för AK, Alternativ Korrekt. Här förväntas du tycka ”rätt” enligt följande kärnvärderingar.
•    Anti-islam
•    Anti-feminism
•    Anti-kollektivism
•    Anti-aktivism
•    Anti-HBTQ
•    Anti-klimatförändringar
Ilskan mot överhöghet och PK-makt gäller enbart myndigheter, skatter, FN, EU och globalisterna som är en odefinierbar elit vars existens du måste acceptera i AK-världen.  Kapitalismens och finansmarknaders överhöghet som varje dag styr varenda människas liv är det däremot tyst om. Asylsökande invandrare ska det vara jäkligt noga med medan utlandsägda företag och utländska direktinvesteringar som Googles med fleras beviljas ”asyl” utan protester eller resonemang om att vi riskerar att bli kulturellt utarmade.

Omsorgsfrågor, att se sociala mekanismer som förklaringar på problem i samhället är flummärkta liksom medmänskliga rättigheter. Invandringshatet, ofta i formen av Islamofobi, är också något man bör hålla med om.  Feminism och jämställdhet leder mest till irritation och försvar för enstaka utsatta män. Aktivism och protester är mer eller mindre alltid iscensatta eftersom människan i denna värld alltid är konspiratoriskt styrd. Att dryfta klimatproblemen ska vi inte tala om, du är en dåre om du lyfter människans skuld till klimatproblemen.

PK-bubblor mot AK-bubblor. De förmätna mot de förbannade.

Sprickan som ingen var beredd på. Polariseringen mellan en gammal självgod politisk, kulturell och akademisk koncensus och det isolerade utanförskapet som ingen såg komma och ingen vet hur man ska ta itu med. En ojämlikhet, inte ekonomisk, utan i status och värdighet som inte passar in i något ideologiskt eller klassmässigt sammanhang. Nya ideologiska, humanistiska och progressiva tankebanor måste till liksom ett stort mått av empati.

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Populism

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Nej till AK (Alternativ Korrekt)


Av Mats Sederholm

Även publicerad på NewsVoice


Är du emot PK och inte förstått att du är AK (Alternativ Korrekt) och tillbaka på ruta 1?

Att bli upprörd över PK har de senaste åren blivit allt mer populärt. Men samtidigt har många som backar bort från vårt etablissemang och deras favoritdebatter och åsikter inte förstått att de samlats i en annan homogen grupp som på sitt sätt kräver likriktade och kvävande åsikter.  Filterbubblor som filterbubblor.


Jag har den senaste veckan ivrigt deltagit i kommentarsfälten och genererat massor av kommentarer som till 99% bemöts negativt. Varför gör jag så? Varför beger jag mig till denna sajt vars ideologiska innehåll inte stämmer överens med min eget? Jag kan på förhand räkna ut att jag inte kommer få med mig särskilt många. En del undrar säkert detta vilket jag återkommer till.

Jag har under flera år noterat en förändring här på Newsvoice (NV) men inte bara jag. Börje Peratt tidigare skribent här med mera var väldigt aktiv förut. Vi hade många hårda debatter. Men i fallet med NV måste jag ge honom rätt. Hans reaktion på NV:s högersväng och beslut att inte befatta sig med NV liksom hans analys av den NV-dominerande högerskribenten Jan Norberg var överlag korrekt .
Många på NV är kritiska till exempelvis Big Parma, vaccinationer, övervakningssamhället, klimatalarmism och så vidare och inte sällan med ett konspiratoriskt upplägg. Det måste inte vara något fel med detta även om jag personligen lämnat de här lägren bakom mig sedan flera år. Problemet är att detta ”alternativa tänk” långsamt har drabbats av ett virus som i det dolda fått växa till sig. En likriktad missnöjeslusta som försiktigt har förflyttat innehållet och kommentarerna från saklig samhällskritik in i en kvävd och sekteristisk stämning. Missnöjeslustan har ökat i volym och flyttat kritik-siktet från samhälle till personer och bidragit till en ökad människofientlighet. 

Kärnan i denna ”ism” är egentligen inte ursprungligen höger, det är ett ogillande för alla kollektiva idéer som omsorg, tolerans, empati, gemensamma värderingar, planet-miljö-klimat och allt vad exempelvis enhet representerar. Den alternativa samhällskritiken har förvandlats till en ensidig högertypisk kritik mot myndigheter, FN, skatter, människors aktivism och liknande. Kritik mot maktmissbruk i formen av patriarkat, världens i särklass empiriskt mest bevisbara maktövergrepp, är det däremot tyst om. #Meetoo nämns knappt utan snarare är det tvärtom en anti-feminism som tagit över.

Samhällskritiken av den för alla människor så fruktansvärt destruktiva kombinationen av kapitalism, bankmakt och distanserade yrkespolitiker i en likriktad samhällskoncensus där arbete och konsumtion är lag, är det mest tyst om. Systemet som varje dag generar utbrända och utmattade människor analyserar man inte, det skulle gränsa till psykologi/empati vilket inte längre gör sig.

En gång i tiden var det de alternativa som skrev om hur banker skapar pengar ur ingenting. Idag hör man istället om hur pengar och ekonomi är viktigt eftersom det bland annat kostar på med invandrare. För en månad sen satt jag på ett föredrag med socialdemokratiska föreningen Reformisterna. Där berättade ekonomer för publiken om pengaskapandet. Jag tänkte på hur konspirationsteoretiker i tiotals år försökt förmedla detta. Jag har också själv skrivit om detta, en av det största mörkade insikterna vi har i västvärlden.

Men allt detta har beblandats med islamofobi och nationalism. Att vara uppmärksam på härskartekniker som att ställa folk mot folk har ersatts av det motsatta. Vi mot dom. Hatet och egoismen har fått sitt grepp om NV och man bejakar med detta istället sitt eget slaveri och underkastelse då dessa kvalitéer alltid gynnat makten. När det skrivs om eliten här så tror jag inte riktigt att många är medvetna om vad makt egentligen är.

Man tror att man kritiserar PK fast man i själva verket har skapat AK (Alternativ Korrekt). Behovet av att under alla omständigheter tycka ”rätt” och här ingår:
- Anti-islam
- Anti-feminism
- Anti-kollektivism   
- Anti-omsorg
- Anti-aktivism
- Anti-HBTQ
- Anti-socialism

Många ämnen berörs här på NV och texterna varierar. Men åsikterna är desamma och smidda ur AK-värderingarna. Liksom de åsikter som saknas. Att prata om PK:s åsiktskorridor vittnar om en omedvetenhet. Åsiktskorridoren på NV har varit plågsam att skåda.

Men AK präglas inte enbart av ovan attribut utan också av väktarna som dominerat NV. Den aggressiva grabbiga jargongen där man urskiljningslöst verbalt sparkar på allt som inte passar in i AK. Ett gäng har fått härja fritt som effektivt stöter ut allt och alla som inte passar in. Både sheriffen måste jag säga och vice-sheriffen har suttit och druckit whisky under tiden och spelat kort med förövarna privat. Hur skitigt kan det bli?

Det ska vara högt i tak här va, bra va? Men högt i tak för vad?
Högt i tak för olika tankar och ideologiska yttringar med en medmänsklig och uppmuntrande tongång, högt i tak för resonemang och funderingar i en utvecklande miljö. Nej det är inte det som menas när det ropas på högt i tak på NV.
Med högst i tak menas här att man har rätt att uppträda som nån jävla gangster och medels verbalt våld och förolämpningar hålla grabbklubben och AK vid liv.  

NV har långsamt förvandlats till en ohelig kombination av Tea-party-rörelse och Alternavism.

När jag påstår att det blivit ett högerkantring på gränsen till en blåbrun röra så säger många. ”Jag tror inte på vänster-högerskalan längre. Jag söker bara sanningen.” Det enda som hänt med flera av er är att ni förlorat ert medvetande för man är inte fri från vänster-höger förrän man är det. Om ”sanningssökandet” leder en in i till en skog som är blå, där sanningarna man finner är blåa och de man väljer att avslöja är röda så är man blå. Allt som räknas är vad man VERKAR FÖR och INTE verkar för, inte vad man uppfattar sig själv som. Men det krävs att man kör en självdiagnostik och inte vandrar som en åsna med sanningsmoroten framför sig.

För någon vecka när jag  hade tid över bestämde jag mig för att ta på mig skyddsdräkten och kliva in i den här världen. Avsikten var att hjälpa en vän med hans verk utan att berätta någonting för honom. Med en provocerande jargong  lyckades jag till sist syna AK-maffian som rent psykologiskt är ganska så banala karaktärer. Ni som kritiserat mig för att vara uppblåst har rätt. Någon skrev: ”jag känner inte igen dig”. Det var min roll som provokatör ni stötte på och inte mig. Och möjligtvis mitt självförtroende också med det tror jag ni får stå ut med.

När kommentarer som - att invandrare borde få ett nackskott eller där man kallar en hel religion för en mördarsekt, medmänskliga värderingar för pladder eller att man personligen borde brinna i helvetet – inte längre bemöts med protester då vet man att patienten NV är svårt sjuk.

Jag bankade på kontoret, sheriffen Sasersson vaknade, klev ut och sköt ett skott i luften, många i banditgänget lämnade stan och jag var klar med mitt uppdrag.
Nu återstår att se om NV kan locka till sig skribenter och samhällsintresserade vana vid ett öppet resonemangsklimat och ifall de kan känna sig hemma här. När högernationalism sprider sig runt om i västvärlden och autokratiska ledare kommer till makten och utvecklat den makt som så många här tror sig vara emot har samhället försökt förstå vilka dessa väljare är. Forskningen  säger vita missnöjda män som känner sig marginaliserade och man kan ju inte direkt påstå att det skulle misstämma med AK-maffian här.

Konsten för redaktören blir alltså att också locka till sig de som inte enbart är här för att de känner sig marginaliserade och bubblar av ilska utan även de som bär på ett lugn inom. Vår polariserade värld behöver möten. Men det handlar också om att våga skriva artiklar som löser upp AK-kupan. Det handlar likaså om att vara styvmoderlig och utkräva konstruktivitet från kommentatorerna och inte enbart slöa invektiv.

Lycka till med kulturförändringen.

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Varoufakis kan inspirera Sverige


Av Mats Sederholm
Även publicerad på

Yanis Varoufakis, den för detta grekiska finansministern är efter fyra år tillbaka i det grekiska parlamentet med en social och grön europeisk helt ny politik. Det ett år nya partiet MéRA25 fick I det grekiska valet i början på juli drygt 3% av rösterna vilket räcker till minst 9 platser i det parlamentet.
 
Som finansminister accepterade han aldrig EU:s och de finansiella institutionernas förslag till nödlån och ytterligare tid i skuldfängelset med tyska och franska bankers finansiella ockupation av Grekland. Lika lite som han accepterade grekiska oligarker och odemokratiska EU-institutioner. Detta ledde fram till en folkomröstning 2015 där grekerna beslöt att inte ta emot fler nödlån. Regerings- och vänsterpartiet Syriza:s inställning efter valet var att de trots allt skulle böja sig för EU varpå Varoufakis valde att avgå. Syriza förlorade nu makten till det konservativa Ny Demokrati.

Ett år senare skapade han och filosofen Srecko Horvat den europeiska aktiviströrelsen DiEM25 som samlat 100.000 medlemmar runt om i Europa och som i sju olika länder skapat partier med i grunden samma partiprogram. I Grekland heter partiet MéRA25 som med endast 0.01% missade en plats i EU-parlamentet men som i det grekiska nationella valet lyckades bättre trots brist på ekonomiska bidrag.

MéRA25 är alternativet för de greker som varken vill ha Grexit eller fler skulder som ska betalas med  sociala nedskärningar och utförsäljningar av statlig egendom. Den kontroversiella ekonomiprofessorn Varoufakis progressiva ekonomiska alternativ kommer nu åter att eka i det Hellenska parlamentet och i den grekiska politiken. Hans kunskaper och ekonomiska nytänkande har inte bara gjort honom populär i progressiva politiska kretsar utan även bland systemkritiska ekonomer runt om i världen som erkänner att EU:s skuldrecept och den grekiska fattigdomen och människors uppoffringar aldrig var en bra lösning.

Partiet MéRA25 och rörelsen DiEM25:s ideologi är progressiv och välkomnar väljare från liberaler, gröna och vänstern. De har, trots att det politiska programmet är tydligt vänsterinriktat avsagt sig ett vidare samarbete med den europeiska vänstern som de anser saknar progressivitet och en genuint avståndstagande från den europeiska politiska och ekonomiska koncensusen. Man har  till och med en ljummen inställning till gröna partiers framgångar i EU-valet eftersom man anser att de gröna tvingas spela med i den europeiska konservativa politiska och ekonomiska ordningen.

DiEM25:s mest aktuella politiska plattform, den internationellt mest radikala versionen av  ”Green New Deal”, består av ett unikt sätt att finansiera gröna investeringar, av nya ekonomiska lösningar i kombinationen med sociala garantier och en demokratisering  av HELA samhället, inte minst EU själv.

MéRA25 attraherar nu allt från marxister till systemkritiska liberaler. Den systemkritiska inställningen är tydlig i deras valprogram. När det europeiska etablissemanget idag uttrycker Greklands ekonomi  som stabil så föredrar man att istället kalla det för koma. Människors värdighet är en mycket viktig del av den ideologiska grunden. I partiprogrammet gör man klart att man inte glömt bort förnedringen för fyra år sedan.
De som sålde våra offentliga tillgångar och sedan lämnade över tyglarna till långivare och byråkrater, gjorde oss till en skuldkoloni och viftade nedlåtande sitt finger åt oss. De skapade en öken och kallade det fred och nu vill de att vi ska återvälja dem på grund av deras kloka regerande.
MéRA25:s slogan har varit: ”Vi kan inte mer än förlora våra skulder”.

Kan DiEM25 förankra sig I Sverige, ett land där varken hunger, ilska eller
katastrofala nedskärningar och ungdomars arbetsflykt utomlands skruvar upp de sociala spänningarna? Med låga statsskulder och låg arbetslöshet så kan illusionen om ett gott och välmående samhälle på basis av nyliberala dogmer fortgå. Men hur länge? Nästa finanskris, fortsatta framgångar för extremhögern eller en stegrande klimat- och miljömedvetenhet riskerar när som helst att sticka hål på ballongen.

Som möjligtvis en föraning till ett mer radikalt svenskt politiskt medvetande märks exempelvis Partiet Vändpunkt som försöker anamma en ny holistisk samhällskultur men fortfarande under den mediala radarn. Den socialdemokratiska föreningen Reformisterna anammar nya intressanta alternativ till dagens ekonomiska system men de svenska progressiva krafterna ligger långt efter MéRA25 och DiEM25 när det gäller nytänkande. I Sverige söker man efter en nationell reformering medan grekerna kunde rösta på en Europeisk transformering.

Insikten om att de flesta som styr i samhället varken är valda av folket eller har nationella gränser  har haft en stor betydelse för MéRA25:s framgångar eftersom grekerna har denna erfarenhet på sitt CV. En unik blandning av aktivister, filosofer och politiker med en europeisk politik intar nu det grekiska parlamentet.

Ett nytt politiskt frö har fått fäste i ett av Europas parlament. Kanske är detta början på en efterlängtad våg av nya politiska tankar och politiskt mod.

Tags:
Categories: DIEM25 | EU | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper