Av Mats Sederholm

Jag har i de tidigare krönikorna beskrivit hur människors förmåga att kunna skapa är hämmade av de undertryckta feminina energierna. Vårt medvetande för en kamp mellan å ena sidan, luftelementets tankar, normsättningar, gränser, strukturer, hierarkier och fyrkantighet och å andra sidan, vattenelementets gränslöshet, beröring, kreativitet och känslor. Här pågår det ständiga kriget. Eller rättare sagt, de feminina energierna i vattenelementet är under ockupation av de maskulina. Både kvinnor och män lider av detta, ja, mänskligheten lider av det på bekostnad av ett fåtal.

Jag har också berört hur människors sökande tvingats in i de maskulina energierna. Snustorr filosofi, teosofi och intellektualism. Storartat visionärt meningslöst babbel fyller bokhyllorna på våra bibliotek. Litteraturen hyllar de stora tänkarna, den materialistiska och kliniskt logiska vetenskapen har blivit vår tids religion. Trots att alla inser idiotin med begrepp som Den enda sanna läran så är det precis vad vetenskapen blivit. Ett fåtal naturreligioner äger fortfarande en balanserad existentiell och andlig insikt. Kreatörer inom musik, dans och konst är alltid nedprioriterade medan smarta affärsidéer är vad man tror tjänar människan. Vi vet alla hur fel det är, vi känner det, vi ser det runt omkring oss men vi har så svårt att göra någonting åt det. Den maskulina energin är dessutom den aktiva, den som driver saker och när den aktiva energin tillåts dominera så blir det som det blir.


Luftelementet har några andra nyckelegenskaper som också förklarar hur vår värld ser ut.

Jag har nämnt den maskulina energins egenskaper logik och struktur. I denna energi finner vi förkärleken till att se saker uppdelade. Allt som existerar är åtskilt. Allt är isolerade objekt som samverkar utifrån vissa regler. Inom vetenskapen är det fortfarande Newtons klassiska och fysiska lagar som sätter ordningen och förutsättningarna för tingens samverkan. Människor är främst individer och förhåller sig till varandra genom psykologiska processer. Den kollektiva tanken är utdömd efter alla kommunistiska misslyckanden och möten mellan olika kulturer, religioner eller raser tycks ständigt vara föremål för problem och konflikter. Andlighet stavas religion och religioner är åtskilda. Samverkan och empati förlorar alltmer mark. Solidaritet är ett begrepp som man finner på sociala museer, om det nu hade funnits sådana. Intressegrupper i olika sammanhang finns till för att gynna individers särintressen snarare än att skapa en djupare gemensamhet. Och allt ställs MOT varandra eftersom normen konkurrens är så väl inpluggad i människors medvetanden. Klimatkonferenser bryter samman i brist på samsyn och i botten p.g.a. rättviseskillnader i världen.

Fortfarande tror många att den enskilda människan är den enda vägen till lycka. I en värld som bygger på pyramider är hela grundkonceptet dömt att misslyckas men det spelar ingen roll. Imperiets ”Du kan bli president, du kan bli miljonär” är lögnen vi alla accepterar. T.o.m. inom nyandligheten lyder mottot:  ”Börja med dig själv, om bara just du mår bra så blir det bra för alla andra”.  

Att dela upp och isolera är luftelementet och den maskulina energins främsta regel.

Och när den får härska fritt så tjänar den också makten. Att söndra och härska är det allra mest effektiva sättet att kontrollera människor. Man ger dem en kortsiktig och skenbar frihet(fria media, fria politiska val, fri företagssamhet etc) men sätter in dem i ett ramverk, så stort och vidsträckt att ingen ser gränserna, eller murarna. Endast de som skapat ramverket och som upprätthåller det vet vad som försiggår.

Den feminina energin ser att allt hör ihop och söker helhet. Den vill inte formulera kärleken i begrepp, den vill inte definiera Gud, den söker livet och närvaron själv. Den vill ta sig ut ur ockupationen, den vill röra sig som en vind och få oss att känna in och ta vårt ”förnuft till fånga”. Eller rättare sagt, frigöra förnuftet så att det kan få omfamna mer.  Den vill få oss att vara närvarande vid det allra enklaste i livet. Den vill sätta förnuftet i jord och säga: ”Vad är det egentligen som betyder något?”. ”Vad hjälper kunskaper om vi aldrig kan använda dem i verkligheten?”.


Den feminina energin finns förankrad hos en liten del av vetenskapen, de som studerar i kvantteorier. Där överlever inte "det åtskilda tankesättet". I kvantvärlden fortsätter t.ex. delade fotoner att vara ETT. En delad fotons partiklar skickas åt olika håll men behåller ändå vetskapen om sig själv och uppträder som ETT trots att de är separerade. Den ena partikeln utsätts för hinder och båda reagerar samtidigt och åtskilda. Ett mirakel som förbryllar vetenskapen. Vad är det som håller ihop dem? Även galaxer fungerar likadant. Det finns något som förbinder oss. Etern existerar. Det som är tom rymd är något. Som ett hav som skänker energier ett medium att färdas till varandra på, som en väv där allt levande har en spelplan att agera på. Du lyser med en ficklampa och ljuset tar sig bort dit det du lyser på, men vad har ljuset färdats på? Du ropar och någon hör ditt svar, ljudet färdas på något. Det breder ut sig i ”etern”, i kittet mellan objekten, i existensens egna kropp, den vi alla är en del av. Etern är som en vidsträckt mylla där all typ av energi kan slå rot. Den breder ut sig och låter sig bli synlig när vi upphör att fånga den, när vi slutar att se objekten och delarna, när vi törs lägga våra intellekt åt sidan och bara lyss till närvaron, till stämningen och till vår längtan. Och när vi möter människor med samma längtan så vet vi att det finns något som håller oss samman.


Det är i filmer som Sagan on Ringen där magin och äventyret får komma till uttryck som vi känner oss berörda. Och vi vet att andra som ser den upplever samma vidunderliga känsla av evighet och öppenhet. Vi gör det inte av ett nytt avsnitt av Vetenskapens värld.  För där ges inget utrymme åt dig, där ges en inhägnad och regler som sätter gränser. Där fastslås den absoluta sanningen. Liksom i religiösa skrifter, liksom i de politiska alternativ som serveras dig, liksom de sanningar som media trycker ner i dig. Men den där väven, det osynliga kittet, den vidsträckta myllan där allt kan få sätta sina rötter i, den som tycks breda ut sig från det allra minst ut till galaxer, den som binder allt samman, varför talar ingen om den?  


Den har många namn. Inom det religiösa kallas det för mörker eller Void/tomrum rätt och slätt. Det som inte syns, det som inte går att avgränsa, där ingenting är och inget är upplyst. Som en mamma av gammal generation som fött upp en hel familj, som närt och gett kraft, som vakat och brytt sig, som varit myllan där alla kunnat växa upp i. Hon som bara är. Grunden, självklarheten, intigheten men ändå skapelsens ursprung, alltets moder som aldrig skiljer sina barn åt, för kärleken, livets ursprung vet inga gränser, väven varifrån all kan uppstå finns överallt.

Och ändå är denna mäktiga och oerhörda skapelsekraft och alltets liv och ursprung undertryckt. Teosofer, tänkare, präster, vetenskap, politiker ja hela vår värld har lärt oss att inte gå in på detta. Vi får lära oss om den i sagorna men återvänder till de hierarkiska uppdelningarna av mänsklig utveckling framlagt av någon författare som själv blivit förnekad den feminina grundkraften. Experter som i pur rädsla har överfört hela sitt varande till huvudet och intellektet. De fnyser åt fantasierna och skyndar till reglerna som ger dem kontroll och ro.  Det ger dem legitimitet i en värld formad som ett Excel-ark med rader och kolumner.

Luftelementet ger människor koll på tillvaron, den ger fästen vi kan hålla oss till. Begrepp, ord, värderingar, uttryck och intellektuella skolningar som skänker vissa en känsla av begåvning. Men den skjuter förbi allt det som förbinder oss. Den ratar samhörighet, gemensamhet och det gränslösa. I en värld där gränser, kunskapsglosor och existentiella ordningar är vad som ger rädslor ett fäste att hålla i, så blir dess motsatser, frihet, känslor, mystik, magi fysiskt varande och extas, dess värsta fiende.  

Därför lever vi människor med halva vårt varande, den feminina delen, fängslad. Därför släpar vi på bojan runt ena foten och därför blir livet så kämpigt, så ensamt och tomt för de flesta. Livet själv hålls inne, det innerliga, det som Ebba Grön sjunger om: ”Mamma, pappa var är allt?”.


En av de mest allvarligaste konsekvenserna av att undertrycka den feminina energin är att vi förlorar vår möjlighet till att skapa vad vi önskar. Den personliga förmågan till att skapa hör ihop med hur vi formerar våra tankar OCH hur vi rent känslomässigt kan "visualisera" vad vi önskar uppnå. För, i motsats till vad som ofta uttrycks inom nyandligheten, så räcker det inte med att "se" sina drömmar framför sig. Att tänka dem, att ha rätt mindset är bara början på ens personliga skapelseprocess. Det tomrum, kittet som håller ihop kosmos, medvetenheten som i vårt materiella skapelseögonblick Big Bang började bre ut sig, svarar inte på dina tankar, det svarar på dina känslor.

Den feminina energin, allt det som vi lärt oss vara "mjuka grejer", olönsamt, ovetenskapligt är något som jag vet att du läsare redan känner till och det är det som är så jäkla skönt. Vi måste bara lära oss att återuppväcka denna grundkraft. Vi måste bli vakterna som ger den skydd, gralens väktare. Vi måste hjälpas åt att ge den namn och strukturer och göra den möjlig att ta på. Vi måste släpa in denna energi, likt en trojansk häst, till vår värld.  Och viktigast av allt, vi måste vara den. Och vem vet, kanske vi får hjälp av skapelsens eviga cykler, kanske ligger det i en naturlig utveckling att knoppen brister och en ny blomma vecklar ut sig.

Mats
   
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Om man vill kontrollera världen, hur gör Illuminati, hur verkar de mot bakgrund av det maskulina och det feminina?
Genom att blockera/skada/undertrycka den feminina aspekten så åstadkoms en hel rad med saker. För en grundgenomgång av de fyra elementen, se del 1.

Själva skapelseprocessen stoppas. Genom att undertrycka VATTEN-elementet alltså,  känslor, intuition, inkänning, kreativitet etc så tvingas människor att koppla upp sina verklighetsbilder, sin medvetenhet till LUFT-elementet. Alltså, till färdigförpackade,  fyrkantiga, logiska och redan vedertagna sanningar. Allt sådant som går att kontrollera. En människa som däremot använder sig av intuition, av sina känslor och som inte accepterar de färdiga normerna blir farlig i det maskulina LUFT-elementets värld.

Striden om människan är en strid om hennes tankar.

Men lika effektivt är det att blockera det feminina JORD-elementet. Själv DO-IT energin får inget eget värde. Att handla och utföra blir en second-hand vara i jämförelse med alla smarta tankar.  Den fysiska kroppen, den fysiska känslan, vårt tempel förvandlas till en apparat, ett bo som tjänar de förhärskande tankarna. En medicinsk apparat.

Men framförallt, att inte få pröva sina tankar i verkligheten ger ingen återkoppling. Det sista avgörande steget i skapelseprocessen bagatelliseras. Det verkliga livet, den feminina och oförutsägbara jordade verkligheten blockeras. Allt sådant som hör till det nära, det omedelbara och det vardagliga. Empatin, lyssnandet och en distans till de världsliga visionerna och intellektuella lösningarna bagatelliseras. Jordens och livets egna äventyr, dess magi och det fria prövandet hålls tillbaka. ”Skärp dig så här ser verkligheten ut”, säger dina medmänniskor fastkopplade i sina tankefängelser.

De kontrollerande krafterna ser ALLTID till att underordna egenskaper som äventyr, magi eller tid till fysisk närhet. Oförutsägbarhet, bristen på paragrafer/regler, känslor, eget prövande, fri kreativitet, annorlunda tänkande har genom historien ALLTID ansets vara hotfullt för makten. De stör, de skapar kaos, det saknar riktlinjer och de går inte att standardisera. De utövas av både män och kvinnor men tillhör alla den feminina polen.  Fundera på detta en stund. Ni ska se att det stämmer rakt igenom i allt vad ni erfarit i livet.

Kunskaper i den maskulina världen är färdigförpackade begrepp såsom ”kunskapsglosor”, en uppsjö av riktade politiska, religiösa och existentiella fållor. De flesta kommer i konflikt med varandra eftersom helheter, de inkännande och gränsöverskridande begreppen, alla feminina, alltid underordnas.  Fred som bygger på förmågan att se den andres värld, är inte en del av maktens agenda.  Guden Vishnu den maskulina ”upprätthållaren”, den konservativa aspekten kämpar för att hålla Gudinnan Shiva ”förstöraren” under kontroll. Spelet dem emellan är skapat av den neutrala Guden Brahma.


För er som läst Robotfolket så känner ni igen det hela från det babyloniska skapelseeposet Enuma Elish. Där är det Guden Marduk som dödar urmodern Tiamat och bestiger tronen som gud över alla gudar.

Men många gånger och speciellt I den österländska synen på maskulint och feminint, som t.e.x. Yang och Yin, ser man dessa två begrepp som en del av vår skapelse. De går att finna i allt. I vår mat, i vår andlighet, inom vetenskapen o.s.v. men när man förflyttar sig till västvärlden så tycks det finnas en kantring åt just Yang energin, den manliga. Den märks inte minst i människors andliga sökande.

För i sökandet efter andlighet så kantrar det gärna åt luftelementets sinnliga och filosofiska energi.

Antroposofins(anthro=man; sophy=visdom)  grundare Österikaren Rudolf Steiner (1861-1925) började sin karriär inom den akademiska världen. Med tiden ägnade han sig åt filosofi och även teosofi(allmän benämning inom esoteriska traditioner). Han såg människans utveckling i formen av sju stadier. Dessa ligger bl.a. till grund för Waldorf-pedagogiken. Steiner sa: ”Det mänskliga intellektet kan tränas så att det kan höjas over materiella ting och därmed innefatta en större andlig realitet”.

Antroposofin och Steiner sa också: ”Med förebild i teosofins världsålderslära antar man att världen och därmed människan utvecklas i sju stadier (eller perioder),”

Tron på utvecklingen av människan via ett antal mentala utvecklingssteg finns hos nästan alla filosofiska andliga tänkare. Martinus(1890–1981) den danske författaren och hans kosmologi, ansåg att allt levande går igenom sex tillvaroplan. 


I samma spår finner man mannen med aliaset HENRY T. LAURENCY och hans ”Livskunskap” .
”Under sin vistelse i människoriket genomgår individen (monaden, urjaget) fem utvecklingsstadier indelade i olika nivåer.”

Så är det fel att tro att människan utvecklas enligt vissa mönster/normer?

Nej givetvis inte, men utvecklingen av en människa sker inte enbart på en rent mental nivå. Den sker när de feminina och maskulina aspekterna verkar i balans, när det finns ett kretslopp, en process där människan skapar nya och bättre betingelser både på ett mentalt, känslomässigt, kroppsligt och en passions/viljemässig nivå. Alltså, i verkligheten helt enkelt.

Den hierarkiska/mentala synen på människan där de feminina aspekterna känslor, kropp och en jordisk närhet/verklighet är nerprioriterade leder bara till tomhet. Ett slags hobbysökande utan mening.


Om man beger sig till naturreligioner i Afrika och Australien så är det existentiella sökandet någonting helt annorlunda. I vår patriarkaliska tradition med de stora religionerna så har också naturreligioner betraktats som ”primitiva”. Inte oväntat så finns här t.ex. dansen, naturen och känsloyttringar som en självklar del. Allt tillhörande den feminina aspekten. Likadant är det i de nordamerikanska naturreligionerna och liknande bland de australiska.

Kristendomens erövring har tryckt ner de feminina energierna över hela världen. Gudsaspekten som tidigare fanns integrerad i naturen, marken, lukter, smaker och känslor har förpassats till ett rent idémässigt ideal som t.ex. Jesus. Kristendomen var också grunden för Steiner och flera av de andra teosofiska tänkarna.

Dagens normer och hur ett sökande efter jordiska sanningar eller kring andlighet ska gå till, är fortfarande orienterat kring ”MIND”. Men inte bara handlar det om en maskulin dominans, det finns också starka inslag av manlig dominans.

Inom LAURENCYS hylozodik kan man angående manligt och kvinnligt läsa:
”Genom kvinnans instinktiva förmåga att spela förstående ha många män bringats på fall; ett tecken på alltjämt härskande psykologiska blindhet. Från kvinnans sida behöver det icke alltid vara erövringslusta. Hon vill vara behaglig.”

En av Sveriges törsta ”ambassadörer” inom läran Lars Adelskogh uttalar sig:

"Mannens värld är världen, kvinnans värld är hemmet. Mannen strider och leder. Kvinnan vårdar och när. Försök att vända upp och ner på detta normala schema, och alla blir bara olyckligare."

Och angående känslor och intellekt skriver LAURENZY i sin livskunskap:
”Emotionalitet är illusivitet och således ofrånkomlig förfalskning av verkligheten, hur reellt det än må förefalla oss i upplevelsen. Endast det mentala kan frigöra oss från detta beroende.”

Så blir det när de feminina aspekterna är direkt skadade hos folk.

Många sökare tror att kunskaper har en riktning. Nästan alla andliga vägar fungerar så. Läs din bibel, läs din toran, läs koranen, eller läs på om de olika utvecklingsstadierna. De är alla inringade av EN väg till Gud. Religiösa dogmer skapade av de som vill kontrollera och låta andra manifestera deras egen ordning. De olika vägarna skapar konflikter. Massor splittrade i sin andliga tro är lättare att kontrollera än människor som ser andligheten som en sammanhållen och naturlig kraft. Den feminina aspekten, moderspekten söker just helhet och en gränsöverskridande existentiell syn. Därför utgör den ett hot och väcker en känsla av avsky för de som fortfarande tjänar makten och kontrollen.
Men om vi backar till de fyra elementen så ser man att utvecklingen hela tiden passerar genom dessa fyra element. Som en fyrtaktsmotor.  För när man har blivit drabbad av sin själsliga välja, känt den emotionella dragningskraften, förstått och sedan prövat den i handling, så börjar man om igen. Till skillnad mot tron på en riktad utveckling, så sker här en utvidgning. För efter ett varv runt, så börjar nästa varv alldeles utan på det förra. Som en spiral som utvecklingsvarv efter utvecklingsvarv bygger på kunskapsmassan. Som en snöboll som växer.  Det finns ingen riktning, bara utvidgning.  Tron på riktningen kommer av LUFT-Elementets dominans. För där gäller strukturer, hierarkier och fasta gränser. Den enda sanna utvecklingen är en sammansatt. Seendet är förmågan att lägga pusslet och se motivet, inte att samla så många pusselbitar i samma färg som möjligt. I vår värld så har saker och delar gjorts viktigare än sammanhang. Det maskulina före det feminina. Det "smarta" är viktigare än det visa. Kittet som håller oss samman - empatin, närvaron och kärleken själv är underprioriterat.


De teosofiska/esoteriska traditionerna går långt tillbaka i historien. De går in i varandra, nya dialekter skapas och möter varandra igen. Som rötter som snirklar sig runt varandra. Ordenssällskap av typen frimurare och rosenkorsorden bär på en hel del av dessa traditioner. Och det är samma maskulina tradition här. Kunskaper och utveckling hålla effektivt separerade från de feminina aspekterna och förvandlas till förvisso mycket intressanta kunskaper, men den feminina gudsaspekten lyser med sin totala frånvaro.


Under antiken så var ljuset, det upplysta och de illuminerade, de som gavs kunskaperna, utvalda och tillhörde aristokratin. Det gav och ger än idag de härskande kontroll, det håller upp strukturerna och gränserna, det maskulina. Min och Lindas research såsom medlemmar inom rosenkorsordern under ett år gav oss exempel på exempel på inte bara en maskulin dominans utan även en manlig. Det är visa män och söner som dominerar i undervisningen.


Dagens frimurare och rosenkorsare tar del av samma grundläggande esoteriska kunskaper som man gjorde i den antika världen. Den ger insikter om hur människan och kosmos fungerar. Den berättar om själen, om tingens ordning i en vidare mening och kompletterar dagens vetenskapliga, materialistiska och smala kunskapsvy. Den är idag tillgänglig på ett helt annat sätt, men fortfarande är den dold bakom titlar och hierarkiska undervisningsordningar.

Få läror berättar om hur man integrerar kunskaperna(LUFT-Elementet) med livet(JORD-Elementet), Få berättar om urmodern eller om gudinnekrafter. Du får INTE lära dig om att bejaka dina känslor eller hur viktigt det är att få upptäcka en själv genom att låta det emotionella ibland få verka fritt och oberoende av intellektet.  Ibland så är det rena skrattet det som läker. Ibland kan ilska verka befriande.  


Kunskaper om livet är inte som att lära sig laga mat genom att läsa en bok. Man skulle inte behöva säga sånt här, men man måste: Det går inte att lära sig laga mat genom att klara av matkonstens sju utvecklingsstadier om man aldrig rent fysiskt smakat på maten. Om man aldrig lärt sig stilla sina tankar och med slutna ögon smaka på en tesked av grytan för att veta om där finns en krydda som fattas, så vet man, trots alla initieringar och trots sin förmåga att kontrollera sina känslor till 100%, ändå inget om mat. Tvärtom, man måste ALLTID vara beredd till att mista kontrollen, att låta sig bli överraskad. Det är tvärtom så att kunskaper och känslokontroll MÅSTE hävas för att man ska kunna skapa nytt. Kreativiteten och vår skapelseprocess kräver öppningar i staketet.

Och det är inte som en del tror om utvecklingsstadierna, att ju mer man lär sig om mat, desto mer av det emotionella, det smakfyllda kan man lägga bakom sig. För allting återvänder alltid till smaklökarna, till gommen och upplevelsen.

Missuppfatta nu inte denna trippel-krönika. Att ta del av kunskaper är viktigt. Att lära sig om helig geometri, att förstå kabbalans "Livets träd", att upptäcka matematiken bakom atsrologi, numerologi etc och att rent allmänt få tankestrukturer och en massa AHA-upplevelser är ett riktigt nöje. Jag talar av egen erfarenhet. Jag uppmanar alla att läsa och ta del av allt som erbjuds. Att utvecklas består delvis av en ren intellektuell förståelse. Men om man vill växa och utvecklas så måste man låta rötterna gro i jorden annars står man inte stadigt. Den verkliga lyckan är när man i levande livet kan integrera det man förstår med vad man upplever.  Detta är förutsättningarna på jorden och det är här vi verkar. Frukta inte. Free your mind.

I den sista och avslutande krönikan skriver jag om kampen mellan de två energierna. Viljan att dela upp vår tillvaro i smådelar eller viljan att se tingen i dess sammanhang.

Mats            
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Förra årets sista månader kom att handla mycket om sanningsrörelsen.  Den är viktig och vi stödjer den för sitt frimodiga sökande efter sanningen, sin förmåga att se längre och att inte fastna för auktoriteter o.s.v.  Vi är en del av den.

Ett drama, en teaterföreställning spelades upp som jag hoppas förmedlade en hel del insikter, bevis och eftertankar till publiken/läsarna. Det är i alla fall vad ett av de starkaste syftena var och är.

Sanningsrörelsen i all ära, men Klar Sikt har sin egen väg i allt detta. För det är faktiskt så att många viktiga områden sällan kommer upp ens i sanningsrörelsen och som ligger oss varmt om hjärtat.

En av de nyckelbegrepp vi lägger stor vikt vid är förmågan att gestalta och VARA det man skriver om. Ett exempel på detta är aktivism-delen hos vaken.se. Att verka i det praktiska livet och att gå från tanke till handling. Att möta och verka bland fysiska och verkliga människor är en förutsättning för att kunna skapa en förändring i världen. Vem som helst kan göra det, där man verkar och där man befinner sig. Att våga ifrågasätta floskler och fördomar bland arbetskamrater, att öppet stå upp för andra som offentligt riskerar sin status, sitt rykte i sin iver att verka för rättspatos, är några exempel.

Andra frågor som annars lyser med sin frånvaro är typiskt kvinnliga frågor såsom skola. omsorg, mående och patriarkat. Även andlighet saknas. Det förvrängs och överförs till frågor om religion eller ateism.  Magi, inkänning och känslor är ytterligare områden som lätt körs över av politik, filosofi eller intellektualism i allmänhet.

Bakom alla dessa områden finns grundenergier kopplade till vår dualistiska skapelse. Maskulina och feminina energier är grunderna till allt som existerar. Maskulina och feminina energier  är inte samma sak som män och kvinnor även om det finns en dominans av maskulina energier hos män och feminina energier hos kvinnor.


Från Asien och främst taoism kommer begreppen Yin och Yang, feminint respektive maskulint.  I den iranska Zoroastrismen befinner sig den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum. I hinduismen finns gudatriaden Brahma–Vishnu–Shiva , alltså, skaparen (neutral),  uppehållaren(maskulin) och förstöraren(feminin).  Gemensamt är balans-aspekten. Man ser det maskulina och feminina som två komplement ytterst, någon som ingår i skapelsen.  

Oavsett ursprung så går de två dualistiska motsatserna eller komplementen om man så vill, som en röd tråd genom alla existentiella funderingar och kunskaper.

Hur hänger allt detta ihop, vad för mening har det, vad kan man utläsa av detta? Var kommer aktivism, kvinnlighet, politiken, handling,  andligheten eller känslor in i allt detta?

Jag ska börja med att illustrera hur maskulint och feminint har med utformandet av vår värld att göra och med hjälp av de fyra elementen. De är eld, vatten, luft och jord.


Jag nämnde dualismen, de maskulina och de feminina energierna. Men här är det FYRA element! Ja , men de blåa är maskulina och de röda feminina.  Två par av maskulint och feminint alltså. Men varför? Var börjar skapelsen?  I denna illustration börjar den vid siffran 1, alltså i eldelementet som är maskulint, sedan 2, vattenelementet som är feminint. Dessa två utgör det första paret. Sedan kommer 3, luftelementet som är maskulint och sist 4, det feminina jordelementet. De sista två utgör det andra paret.

Det första paret, eld och vatten, verkar mest utanför det medvetna. Eldelementet symboliserar en själslig, omedveten men väl riktad vilja. Steg två i denna skapelseprocess är vattenelementet. Det präglas av en ren känsla, fortfarande utan struktur eller form, men den anas i en som en längtan efter något, man känner inspiration, en ren lust, en beröring eller en vilja till förändring. Därefter så fortsätter skapelseprocessen ner till det medvetna planet. Den omedvetna viljan(eld), som yttrat sig som en känsla(vatten) får nu struktur i luftelementet. Den kläs i våra medvetna tankar, den formas av vårt intellekt, den kan uttryckas i ord och den kan ses i sitt sammanhang. Man kan göra en bedömning av hur den ska kunna gestaltas och OM den går att genomföra. Till sist så kommer vi till jordelementet. Just DO it. Alla spekulationer, idéer, intellekt o.s.v. är passerade.  Kyss henne, slå till bollen, klicka på submit och beställ den där häftiga boken, släpp ner det vikiga brevet i brevlådan eller vad ni vill.

Den riktade viljan (ELD,maskulint) befruktar känslan(VATTEN, feminint). Ur detta föds tanken. Tanken(LUFT , maskulint) befruktar den jordiska  verkligheten(JORD, feminint) och skapelsen är komplett.

Ett varv i skapelsens kretslopp är gjort.

Man har låtit sin själ verka, man har känt inspirationen, man har förstått den och kan forma den med sina tankar. Man gestaltar den slutligen i handling. Och först då är man redo att gå vidare i livet.

Men, kanske någon undrar, om t.ex. både ELD och LUFT är maskulint, varför har de inte samma egenskaper? Svaret är: De har det, men de får en aning olika innebörder när de verkar i det medvetna i jämförelse med det omedvetna. Den maskulina energin är i grunden riktad, begränsad, logisk och aktiv medan den feminina energin i grunden är obegränsad,  känsloorienterad och holistisk.

Vi har fått lära oss att allt uppstår i tanken, men detta är en rent materialistisk föreställning. När tanken uppstår är skapelseprocessen redan på väg mot sitt slut. Vi lever i en materialistisk värld där det medvetna är dominerande. Därför betraktas just tankar, intellekt och logik som det härskande, inklusive vetenskapen. Därför så är det naturligt att se tanken, LUFT-elementet som det viktigaste och alltings början. Det är också maskulint och dominant som energi. LUFT elementet har för övrigt sitt fysiska säte i vänster hjärnhalva.

Man kanske kan fråga sig vad meningen med livet är ifall ens skapande redan är bestämt ifrån själen. Meningen är att verka i det fysiska. Vi är här för att delta i äventyret och osäkerheten. Om man är rädd för det så blir man aldrig lycklig. Vi lär och utvecklas och breddar oss. Men vi inkarnerar också för att det vi är på andra sidan inte är fulländat. Själen söker det materialistiska, människor söker det andliga. Ett skapelsens kretslopp men i ett vidare perspektiv.

Men tillbaka till dualiteten på jorden. Människor som får bra betalt, som kan göra karriärer, som blir upphöjda blir det för att de behärskar LUFT-elementet. De är bra på att verbalisera sina budskap, de är bra på att lobba för sig, det uppvisar en ”smarthet”, är strategiska, pålästa/fakta orienterade och logik/hierarki/konkurrensorienterade. Tillsammans med det andra maskulina elementet ELD och viljan, har de dessutom möjligheterna till dominans.

Hela vår värld och främst västvärlden har de maskulina energierna som grundnormer.

För ni vet ju hur det går för de där som istället för att bara verka i tanken istället hörsammar känslan, alltså det föregående skapelsesteget. De anses som flummiga, opålitliga, inkonsekventa och bara jäkligt svårförståeilga. Här har vi de med kreativa yrkena eller de som upprätthåller empati, närhet, visioner och sammanhang istället för att falla in i LUFT-elementets uppdelningar, strikta logik, oempatiska betraktelsesätt o.s.v.

När man befinner sig just där mellan vatten och luft, mellan den oformliga känslan och den begripliga tanken så utspelar sig inte sällan ett inre krig. Vattenelementets ”Åhh vad jag längtar efter att bara få känns mig fri, att komma loss, att få göra något nytt” slåss mot luft elementets: ”Hmm men jag har ju allt vad jag behöver, i alla fall enligt gällande praxis”. ”Vad är det jag kan längta till, vad är det jag vill ha?”. ”Det kan ju inte vara att jag skulle börja jobba med det där, det passar inte mig, jag har inte den utbildningen, det är inte jag, även om det känns kittlande” o.s.v.


Känslan stämmer inte med våra tankar om verkligheten. Våra dogmer, vår kultur, våra sociala regler bestämmer våra tankar. De är det ”sunda förnuftets” säte. Känslan och inspirationen riskerar att komma i konflikt med gällande normer.  Kreativiteten, äventyret och det osäkra(feminina) riskerar att störa den maskulina ordningen. Eller som jag skrev om Zoroastrismen:  Den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum.

Men ont för vem och gott för vem? När de feminina energierna krackelerar de maskulina så blir de så klart onda … ja, alltså för de maskulina energierna, de konservativa!  Feminina energier skapas kaos…jo i den maskulina världen. Men sett ur skapelsen så ingjuter oordning eller annorlunda infallsvinklar istället ett positivt nyskapande. ”Synd på skogsbranden, men vilken ny och spännande fauna som kommit fram”.  Det finns förstås obalanser åt båda hållen. En överdriven konservatism eller en ständig ström av ”omöjliga idéer”. En överdriven tro på intellekt och realism eller tvärtom, en överdriven hängivelse åt känslor. Balans är vad det handlar om, jämt balans.  

Hur gör man ifall man vill kontrollera världen med hjälp av insikterna om det feminina och maskulina?
Hur har detta påverkat våra filosofiska tänkare och andliga sökare?

Mer om detta i Del 2   

Mats 
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Vilka är vi människor, vilket är vårt öde som ras?

När vi som individer frågar oss: Vem är jag egentligen, vad är jag värd, ska jag ha det så här, så kan vi få svar från andra som ser oss ur ett annat perspektiv. Vi kan spegla oss i varandra och få en ganska så bra bild av oss själva.

Men hur gör vi som ras? Jag menar hur ska vi som ras få veta vilka vi som ras är?

För att få motsvarande hjälp som i fallet med oss som individer så måste vi träffa en annan ras som vi kan spegla oss i, några som ser oss ur ett större perspektiv, som kanske kan jämföra oss med andra.

För hur ska vi kunna finna vilka vi är om vi aldrig får se oss i spegeln?

Tänk om vi kunde fråga några därute: ”Vilket är vårt öde som ras?”

Och tänk om svaret blev:

Ert öde är att få känna en fullständig tillit, att få vara fria och villkorslöst kunna ta ansvar för era egna liv, utan att tvingas underkasta er en någon som helst högre myndighet.

Skulle vi ens tro på ett sådant svar? De flesta skulle anse att människan inte ens är skapt så. Att vi skulle ha en genuppsättning som sätter stopp för denna frihet. Vi är precis så värdelösa som världen ser ut, vore de flestas svar.

Om ditt barn blev föremål för trakasserier under en längre tid, om han eller hon hamnade i bråk, utvecklade stress och oro och kanske till och med ett våldsamt beteende. Om han eller hon en dag frågade dig som pappa eller mamma:  ”Vad är det meningen att det ska bli av mig, jag känner mig helt värdelös”. Vad skulle du svara, eller vad var det du svarade i de fall någon av er varit med om det?

Skulle barnet tro på dig om du sa att: ”Du kan må bra, du  kommer mycket väl att kunna ta ansvar för ditt eget liv, du skulle kunna känna tillit”. Skulle du kunna säga så med gott samvete?

Jag tror det, för du vet att det finns ett annat barn bakom det där som haft det jobbigt och svårt. Du vet att det inte handlar om att ditt barn är vanskapt eller besitter så dåliga gener att det är skapat att vara oroligt och olyckligt. Du vet, för du har kunnat följa ditt barns utveckling. Du har sett vad andras påverkan har gjort. Du har kunna följa hur ditt barns självkänsla tagit stryk, du har sett hur de sociala omständigheterna format ditt barn. Du är även medveten om ditt inflytande som förälder, på gott och ont.

Men när vi ser på mänskligheten som helhet så tror de flesta annorlunda. Få tänker ens så långt att även vi som civlisation tar stryk av de normer och omständigheter vi präglats av.

Om mänskligheten åter fick chansen att fråga den främmande rasen. Hur gör vi? Hur gör vi för att få känna fullständig tillit och kunna uppleva den totala frihet en ni påstår är vårt öde?

Ponera att de svarade:

Skapa en ny domän av kunskaper, uttryckssätt och varande.

Vi vill ge er ett exempel:

Er uppfattning om mänskliga rättigheter.

För inte så länge sedan fanns inte ens det begreppet på er planet. Ni människor hade inga rättigheter. Endast kungar och präster hade det. Men ni människor skapade mänskliga rättigheter ur ingenting. Ni skapade det tillstånd, den nya domän ur vilket "mänskliga rättigheter" uppstod. Ni skapade ett språk att uttrycka det på. Ni kommunicerade det. Och ert sätt att uttrycka det på hade kraft, eftersom det fanns ett uppsåt med det. Det hade inte enbart kraften att beröra flertalet och kraften till åberopande. Det hade också kraften att sätta det i handling. Detta är vad er ras behöver göra för att komma till insikt om er själva och för att kunna transformera livet på Jorden.

Men, men ... hur ser ett sådant samhälle ut, hur kommer vi dit?

Det är som sagt dags för er att skapa en ny domän av kunskaper. De två viktigaste sakerna i denna domän är:
1 Ni måste förstå hur en holografisk social struktur se ut.
2 Ni måste skapa en folkrörelse bland era medmänniskor. Den måste vara global.

En holografisk social struktur. En social struktur där det allra minsta återfinns i det största, där det största återfinns i det minsta. Där allt är synligt och tillgängligt. Där betydelsen av varje individ är en del av mänsklighetens betydelse, där mänsklighetens betydelse går att finna hos varje individ. Hierarkiernas definitiva slut. Konflikterna, hatet och oresonligheten får inte plats i en sådan struktur eftersom alla skulle bli delaktiga i det, det man i en holografisk social struktur gör mot andra, gör man mot sig själv.

Men vad som också sägs är att vi måste aktivera oss, vi måste förstå och se framför oss hur ett sådant samhälle se ut, vi måste kommunicera de tankarna, vi måste göra det med en tydlig intention och med en sådan kraft att det förvandlas till handling och verklighet.

Och säkert skulle någon fråga dessa gåtfulla kosmiska bröder och systrar:
Och ni själva, hur ska vi förhålla oss till er, kommer ni att finnas här öppet bredvid oss?

Vad skulle ni tycka om att få oss som mentorer?  Hur skulle det bli? Hur kan vi mötas så att ni fortfarande har er frihet och er chans att vandra er väg och vi detsamma? Vi ser ett öppet mentorskap framför oss.

Mentorskap, tja är det inte så vi själva gör när någon av oss mår dåligt och behöver hjälp. Han/hon får någon att prata med, någon att bolla sina tankar med, någon som kan hjälpa en på traven med nya idéer och perspektiv.

Men krafterna som härskar på jorden tycks oövervinnliga, skulle många säga, med rätta. Hur kommer vi tillrätta med dom?

Se hur krafterna som påverkar fungerar; Större regeringar som kontrollerar mindre, det monetära systemet som kontrollerar allt. Företag och banker som äger skulderna hos varje nation, m.a.o. de har kontrollen eftersom de äger vad som är skuldsatt. Ni har medicinska och farmakologiska företag som nu försöker förstöra ert DNA med hjälp av otestade vaccinationer. Förstår ni verkligen hur rädda dessa krafter är för er? Sätt er för ett ögonblick in i det faktum hur rädda de är för er. Och då måste ni ställa er själva frågan, varför är de så rädda för er?

Sanningen är att ni är makalösa!  Ni är skapargudar. Ni har egenskaper som gör att ni kan SKAPA verkligheter, att få det i rullning.

De har gjort precis allt som står i deras makt för att ni ska tro att ni är utan kraft och maktlösa.  Ni måste nu förstå att det är dags för er som ras, att kliva in i handlingen.

Hmmm, vackert inte sant. Och är det inte så vi också skulle säga till en medmänniska som mår dåligt. Inte för att det är tomt smicker utan för att det faktiskt är så. Jag vet att det är så, ni vet att det är så om ni bara orkar se det positiva, om ni bara orkar erinra er sådana människor i ert liv som stundtals visat prov på en villkorslös kärlek. Det skulle kunna vara någon av era föräldrar, någon som vigt sitt liv åt att hjälpa andra eller bara någon ni stött ihop med under livet. Eller så är det du själv. Bara du visste hur du skulle göra för att kunna förmedla det, bara du vågade, bara du visste att du inte skulle fara illa av att öppna ditt hjärta inför andra.  

Och om vi fick fråga samma grupp därute om kärleken så skulle de svara:

Kärleken du håller inne med, är smärtan du bär på.
    
Och som flera av er redan misstänker så är det inte jag som ligger bakom de "utomjordiska citaten". De påstås faktiskt komma utifrån!

De flesta av er ser på detta som rent nonsens och jag respekterar det.

Men oavsett avsändare så slår det an en sträng inom mig. Svaren ger mig kraft och snarare styrker min intuitiva känsla för att det är som det sägs. Det är logiskt rakt igenom och det jag sett och erfarit av människor och vår värld stämmer på pricken överens med dessa ord.

Orden är förmedlade av någon som jag vill tillägna denna krönika, Alex Collier en s.k. UFO-kontaktperson(påstår ha kontakt med utomjordingar). Han har hjärtat på rätt ställe och förutom att han förmedlar budskap därutifrån, så han talar också ur egen erfarenhet. Och detta är mer än vad man kan säga om de flesta människor som också upprepar vad våra UFO:n till politiker, skribenter, ekonomiska företrädare eller andra sanningsförmedlare påstår. 

Det handlar om att skapa en ny domän av varande och tänkande. Det handlar om att bryta regler, att utmana och att vara aktivister.

En person som visade prov på att försöka forma en sådan ny domän var Severn Suzuki. En ung kanadensisk tjej som 1992 klev in på klimatkonferensen i Rio och höll ett 6 minuter långt tal.

Möjligtvis kan man tycka att hon är lite väl lillgammmal, men bortsett från det så bevisar hennes tal, och oavsett vem som skrivit det, två saker:

1 Den nuvarande domänen av tänkande och varande har skapat absolut NOLL förändring. Hon skulle lika gärna kunnat hållit talet igår, för det är precis lika aktuellt nu som då.
2 Människor vet med sina hjärtan när något är sant och riktigt. Byråkraterna på konferensen stannade upp och visade med sina kroppsspråk hur väl hennes ord hade träffat dem. Nej vi är inte så hjälplösa, vi är inte så små, vi vet vad som är rätt och riktigt men vi behöver skapa den nya ”rymd” där sådana här ord kan leda till handling.

Ja, vi är alla barn som tvingats in i vuxenvärlden. Är vi inte? Men den världen tjänar oss inte, därför ska vi inte tjäna den. 

Mats

This chronicle, "What we are meant to be",  written in Swedish by Mats Sederholm,  is dedicated to the UFO contactee Alex Collier.
It’s dedicated to you Alex for your tireless efforts communicating wisdom, strength and also because you’re among the very few that offer respect to us Terrans, injecting power to a race that has been asleep for too long. But nothing of what you are communicating would matter if it wasn’t for your warm approach and the striking voice of your heart.

In peace. Mats Sederholm, October 2009 Stockholm, Sweden. 

 

 
Tags:
Categories: Andlighet | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm
 
Min och Lindas bok Robotfolket är en kursändring för mig personligen. Jag har skrivit två tidigare böcker som verkat inom ramen för nyandligheten, även om den senaste Människan – Unplugged var ett slags bokslut över det nyandliga.
 
Den här krönikan är riktad till er som är fokuserade kring det övernaturliga, UFO-fenomen, en rent personlig utveckling eller andra områden kring det nyandliga.

Efter drygt 10 år med fokus på nyandligheten under 90-talet fortsatte jag sökandet, nu med fokus på en mer helhetsorienterad förståelse.

Den ”andliga ljusarbetarens” roll kändes utagerad. Den genererar ingen förändring i vårt samhälle förrän vi törs omsätta den i vardagsmedvetenhet och … handling.
 
Människor förändrar inte världen enbart genom att börja med sig själva, eller genom att allena utveckla sina inre. De krafter som för dansen på den här planeten är i full kontroll av och är fullt medvetna om hur man använder sig av existentiella åskådningar där fokus enbart ligger på ”var och en”.  Eller så låter de människor trängta efter gudomliga planer. Att isolera människor kring enbart sina egna personliga problem och lösningar, eller att skapa en tro på sådant de inte kan påverka eller vara medskapare av, ingår i splittringsmomentet och är underordnat splittra- och härskatekniken.

Ljusarbetarbegreppet måste därför utvidgas, det måste innefatta en medvetenhet om vår omvärld, politiken, media, vår ekonomi, våra skolor, vetenskapens dominerande roll och andra delar av vår verklighet, som från det att vi är små, präglat oss. Det är den urskiljningslösa splittringen av människor, den patriarkala dominansen, konkurrensen, makten, det monetära systemet och andra grundnormer som får många människor att söka sig till t.ex. teraupetiska behandlingar, även om närliggande orsaker som uppväxt, föräldrar, skolan övergrepp eller blockeringar i våra chakran kan ligga närmare som förklaring. Men de är ALLA endast symtom och ytterst skapade av grundnormerna jag nyss nämnde.

Sökare söker för det mesta personliga svar. Få söker helhet. Många bär på trasiga inre. Många orkar inte! Därför blir den gängse nyandliga utvecklingen och upplysningen en relativt meningslös, verkningslös och enbart personlig fråga. Den genererar ingen mänsklig förändring eftersom den är uppkommen, designad och medvetet planterad till att inte göra det.

Den saknar ett kretslopptänkande. Vilja-Känsla-Tanke och Handling. Jag och min omgivning. Som jag mår påverkar jag omvärlden. Som omvärlden mår påverkar den mig. Det yttre och det inre. Manligt och kvinnligt. Tankar och känslor. Vetskap och handling. Alla dessa dualistiska och ytterst maskulina och feminina attribut måste få en cirkelrörelse, först då kan de bli skapande och innefatta alltet. Först då blir de helig och en del av skapelsen där inget går att skilja åt.


Ljusarbetare måste våga kliva rakt in i det som känns opersonligt, de måste våga vända på gräsmattan där de står. De måste sprida ljus genom att bryta regler, genom att våga peka ut sådant som står i vägen för den inre och yttre harmoni som nyandlighetens sökare i allmänhet söker. Hoppa över deekshorna, det kosmiska ljuset, tarotleken, 2012, andliga mästare eller dina guider för en stund och ta reda på hur media, pengar eller vetenskapen styr oss, är min uppmaning till de som verkligen söker en ljusare värld.

Boken Robotfolkets främsta uppgift är att väcka människor till insikt. Eller om man så vill, att sprida ljus i en värld som allt tydligare håller på att dras in i en virvel där människor förlorar fotfästet, mänsklig kontakt, tid och livskvalité. Istället dras vi med i globaliseringens virvelvindar, övervakning, unioner, experternas samhälle och i en cyniskhet som alltmer brer ut sig.

De av er som fortfarande tror att ”världen höjer sig”, se er omkring. På vilket sätt har era medmänniskor visat exempel på en större medvetenhet? De röstar på samma partier, de konsumerar prylar mer än någonsin, de är tröttare och mer utslagna, deras inflytande över sina liv minskar. De äter psykofarmaka i allt högre grad. Ni gör det! Du gör det!
Hoppas kanske någon på att detta är nattens kallaste timmar före gryningen? Men vakna då, eller har ni sovmorgon? Vill du vara en eftersläntare, eller en skapare?  

Varken jag eller Linda tvekar om att se ”rakt in i skiten”. Vi lever med medvetenheten om de andliga världarna, om den personliga utvecklingen. Vi är småbarnsföräldrar, vi har banklån och har krämpor men tänker inte låta de agendor, som medvetet genererar 99% av alla världens problem få verka ifred.

Därför har vi skrivit Robotfolket . För, människor håller på att förvandlas till uppkopplade robotar.

Jag vaknade upp mitt i nyandligheten och det känns fortfarande som ”mammas gata” för mig. Men det genererar så få möjligheter till förändring. Och just därför att det inte förmår ta tag i vardagen, i det praktiska. Det andliga saknar förmågan till att jorda ner, till att gestalta insikterna i handling, att pröva dem, lära av resultaten och sedan växa lite till, redo för djupare insikter både om sig själv och omvärlden.
 
Mats Sederholm  

Krönika Robotfolket
Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Göran Rosenberg skriver i sin artikel ”Är Humanisternas tro värd en mångmiljonkampanj?".

Men detta är inte en fråga om tro mot vetande. Detta är en fråga om tro mot tro. I Humanisternas fall inte bara tron att Gud nog inte finns utan också tron att de som tror att Gud nog finns utgör ett problem värt en mångmiljonkampanj.

Och konstigare än så är det inte. Och det Humanisterna ständigt faller på, liksom DN:s ledare idag gör, är tron på den självklara kunskapen, den som går att analysera, kategorisera, indela och med vetenskapliga metoder observera. Detta är INTE EN NEUTRAL OCH OBJEKTIV UTGÅNGSPUNKT. Det är ett materiellt/vetenskapligt SUBJEKTIVT ställningstagande. Det är en personlig fråga, kommen ur en personlig prägling där vissa människor är ostimulerade till att använda båda hjärnhalvorna och inte enbart samla kunskapsklossar på hög.

Valet mellan tron på att alltet är en slump eller en intelligent skapelse är som sagt två frågor om tro. Och de som tror att nivåer av intelligens börjar med växter, blir högre hos djur och når sin universella topp hos människan, eller andra liknande varelser på andra fysiska planeter, de just BARA TROR. De har inte ett enda logiskt belägg. De ser skapelsen med all sin perfektionism som en slump. Som att man kastar upp tre målarburkar med färg i luften som när det landar formats till en vacker målning, och kallar det för sunt förnuft. Och jag skulle kunna skriva en hel krönika bara om hur insnöat och sekteristiskt detta känns. Och de satsar miljoner i sin kampanj på att täppa till alla sådana som kan tänka längre.

Nu är de ute efter svenska flaggan också eftersom det finns ett kors i den och då representerar kristendomen.

Snälla, kan nån bara sätta stopp för det här spektaklet!

Och kan någon skriva om andligheten, den som inte nödvändigtvis handlar om en gubbe med skägg som ensam skapat ALLT. Debatten om ateism och tro som nu bubblar på är extremt stereotyp.

Kan inte människor bara känna efter och tänka själva. Kan de inte sluta låta sig styras av vetenskapen eller av någon snäv religion.

Verkligheten är så mycket mer. Den är intuition, kärlek, närvaro, fantasier, mirakel och massor av mänsklig kreativitet, det mesta kommet ur icke-kunskaper och ur kaotiska tillstånd där vänster hjärnhalva tillåts få vila en stund. Tillstånd där kunskapsivrare inte gör sig.

Humanisternas ”sunda förnuft” bygger på att man fryser verkligheten till en stillbild och investerar miljoner i att föra ut denna stillbild till en ny existentiell ordning, eller just en tro.

Kunskaper är och förblir färskvaror. Kunskaper är historia och det som redan ÄR, det är den konservativa ordningens tro. Den är till för de människor som drabbas av en existentiell svindel så fort de inte får ett vetenskapligt handtag att hålla.

Men den framstår som enfaldig och sekteristisk för oss som kommit vidare och inte vill ha några existentiella bromsgupp på vår väg mot en djupare förståelse av alltet.

Mats

Debattartiklar: DN  DN 

Tidigare Krönikor

”Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner”
”Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner - Del 2”

Min egen syn på andlighet går det att läsa om i krönikan Mänsklig Andlighet.

Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Så var det dags igen då. Humanisterna jagar vidare och fäktar.

Tolv kända intellektuella i ett gemensamt manifest

Vår världs religion, vetenskapen och den kantrade intellektuella logiken gestaltad av Humanisterna,  hade idag en helsida på DN Debatt. I princip en gratisannons av DN. Detta berättar mer om DN och trenden i vårt samhälle just nu, än om ”Humanisterna” som med sina mest kända ansikten signerade artikeln.

” I det sekulära samhället råder religionsfrihet, rätten att tro på vilken gud man vill – men också rätten att inte tro på någon gud alls.”

”FN:s Human Development Index talar sitt tydliga språk: den sekulära ordningen är betydligt mer human än samhällen styrda av religiösa dogmer.”

Man skulle kunna tro att Sverige var helt styrda av ett prästerskap!
Vad är det som händer? Vad är det med dem?

Det finns fall av religiösa friskolor där t.o.m. jag kan tycka att det inte går riktigt rätt till när det gäller indoktrinering men detta står inte på långa vägar i proportion till en helsida i DN eller till deras jakt på biblar på svenska hotell och deras egentligen ganska så komiska och oproportionella jagande efter andliga företeelser.

Vad är det som triggar humanisterna, kan man då lite nyktert undra.

Att det skulle handla om att människor inte ges en objektiv utbildning eller påverkan handlar det inte om. Då skulle de också reagera mot vetenskapsdominansen i vårt samhälle. Den är långt mer och nästan fullständigt dominerande i våra skolor. 

Nej, det handlar om människor med en intellektuell kantring och med ett inneboende hat mot begreppet tro. 

Deras ”favo-ord” sekularisering och ”sunt förnuft” får dem att glöda. Hmmm, jora, jag skulle om jag ville kunna gå in i den illusionen och riktigt njuta av den där objektiva och självklara logiska euforin. Men som tur är så har jag gått ut ur den dörren för länge sedan och kommit vidare. Jag har sett tillräckligt av grupperingar som klär sig med "självklara ord" såsom "sunt förnuft" och egentligen bara i ett slags masturbationssyfte. Inte heller imponerar artikelns samling av laddade ord som "förtryck", "respekt för alla människor", " det sekulära samhället har ingen grupprätt att förtrycka individer eller begränsa deras levnadssätt". Det är bara retorik som de vet lockar flertalet människor. De skiljer heller inte heller på Gud och andlighet vilket visar hur lättsinnigt de ser på allt som avviker från materialistiska och vetenskapliga värderingar.

Det intressanta är trenden. Att DN släpper in sådana här artiklar innebär också att de rent ideologiskt ställer sig bakom ett alltmer splittrat samhälle. Sådant som innebär ett fritt ifrågasättande av vår existens skall täppas till till förmån för materialister. Andligheten är och har alltid varit ett självklart sätt att ifrågasätta vår verklighet.  Som tur är så kan varken massmedia eller humanisterna täppa igen en mänsklig andlig rättighet och integritet eller täppa till människors rätt till ett alternativt perspektiv på vetenskap och materialism.

Jag har redan utförligt beskrivit min syn på Humanisterma i krönikorna.

”Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner”
”Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner - Del 2”

Min egen syn på andlighet går det att läsa om i krönikan Mänsklig Andlighet.

Mats Sederholm

Debattartiklar DN Aftonbladet DN
Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Andlighet, ett ord som väcker rädsla, anstöt, ilska men som också drar och gäckar.

Finns det något annat? Is it anybody out there?

Skapar måhända ordet andlighet en hätta av kletighet, en känsla av korkad salighet, eller något snustorrt som passar in på religioner. Med religioner så följer dessutom makt och översitteri. Med andlighet så följer också innebörden övernaturlighet och sådant som ett av vår världs starkaste trossystem, vetenskapen, ivrigt tränat oss att stänga dörren till.

När jag nu kommer att berätta om något som jag sedan 10-15 år tillbaka kallar för Mänsklig andlighet, så vill jag på en gång säga att det är fritt från makt, från översitteri, fritt från religion och tämligen kravlöst. För innebörden av Mänsklig Andlighet strider samtidigt mot det mesta inom nyandligheten, det strider mot de flesta teosofierna och filosofierna, det strider mot religionerna.

Mänsklig Andlighet är något så ovanligt som ett bejakande av människan. Den är på DIN sida. Den inbegriper dina svagheter, din oförmåga, din längtan, dina kunskaper men framförallt så värderar den inte.  Dina svagheter är lika heliga som dina styrkor. 

Du kan vara helt lugn, jag söker inga lärljungar, jag söker ingen församling och jag skulle må direkt dåligt ifall någon vill ”gå med”. Du är redan med, du är redan kvalificerad som människa. Mänsklig Andlighet är bara ett sätt att beskriva min existentiella syn, mer än så är det inte.


Inbegriper då Mänsklig Andlighet en Gud?

Nej, det vore att ta i, men den inbegriper absolut flera intelligenser bortom den mänskliga. Jag tror nämligen inte att universums sista utpost för medvetenhet stannar vid människan.  Det är inte särskilt logiskt helt enkelt. Handen på ditt mänskliga hjärta, vad tror du?

Och jag tror heller inte att den enda universella medvetenheten pågår i samma ”domän” som människans. Det finns andra nivåer, dimensioner eller frekvenser som vi normalt sätt inte medvetandegör eller är förmögna till att medvetandegöra.

Är Mänsklig Andlighet en sån där andlighet som säger att allt är rätt?

Nej. Allt är inte rätt. Om allt vore rätt och till fulländning så skulle vi inte uppleva ångest eller övergivenhet, vi skulle inte ta självmord. Många upplysta vill gärna snacka sig runt det här och säga att allt är fulländat, men det går inte. Pain hurts! Så enkelt är det. Sätt en hand på spisplattan och du får skador för resten av livet. Det stannar med det, det händer inget mer. Skit i karma, skit i Guds underliga vägar, skit i vad dina vägledare säger. Gör inte om det bara!

Universum eller en Gud vet inte allt. Om allt vore känt så skulle allt vara statiskt och sakna rörelse. Osäkerheten är en välsignelse. Okunskapen är vår räddning. Utan den vore allt dött.

Jora, smärtor och destruktivitet kan leda till uppvaknande eller till insikter, men bara ibland! En del missbrukar alkohol eller droger från tonåren tills att de dör och de blir inte ett dugg klokare. Det är bara tragiskt, punkt slut.

Universum gör så gott det kan. Den kosmiska intelligensen prövar sig i olika gestalter och former. Vi tillhör en, den är lika osäker och oklar som någon annan hävdar jag.

Som ni märker så erbjuder Mänsklig Andlighet inte särskilt mycket hopp . Den bara ÄR. Eller som en bekant i USA kallar det, IsNess. Med bristen på hopp så vinner den garanterat heller inga anhängare. Kunskaper och insikter om oss själva eller om vår omvärld tycker man skulle vara intressant, men icke. För det är hopp och tro som drar i den gängse andlighetens anhängare.

Mänsklig Andlighet sitter på hur mycket kunskaper som helst. Men den bejakar lika mycket våra känslor. Det är just där som den bryter med religionerna eller med österlandets upplysning.

Nyandligheten och filosofin är orienterad kring MIND. Att vara insiktsfull, påläst och intellektuellt väloljad. De klassiska religionerna bygger på något som inte är så långt ifrån, nämligen regler och ordningar som ska följas och dyrkas före allt annat. Fortfarande är det MIND orienterat. Fortfarande finns det ingen andlig koppling till vad vi känner och upplever. Fortfarande finns det ingen relation till människors vardag och egna verklighet. Fortfarande räknas inte DU.


Den Mänsklig Andligheten handlar inte om intellektuell förädling, den handlar inte om att enbart utveckla sina tankar eller sitt intellekt. Hur sexigt är det?

Vem vill träffa en tjej eller kille som är bra på schack eller som kan referera till 500 författare, men som inte gillar ett ordentligt knull, som inte har förmågan att skratta så man nästan kissar på sig, eller som inte har förmågan att lyssna på dig och känna med dig?

Hallå landa! Var ärlig, var enkel! Du vet, jag vet - vad som ger mänsklig näring i långa loppet. Lägg ner snobberiet!

Finns det ingen riktning med Mänsklig Andlighet, är den likgiktig? Är ALLT okej?

Nej, den arbetar utifrån balans. Den lyser upp när vi klarar av att både tänka och känna. Den hedrar både bearnaisesås och tanken att skapelsen är ett hologram. Men den slocknar vid alla typer av obalanser och missbruk. Känslomässiga, intellektuella, kulinariska eller filosofiska. Missbruk leder inte någonvart. Förädling leder till tomhet, mångfald däremot, en palett fylld med allt vad livet kan erbjuda, leder till ett skapande med kvalité. Det leder till innovation, uppfinningar och mänsklig blomning. Och utan vårt rika känslospel så faller allt platt ihop. Skratt, förtvivlan, melankoli och bubblande flatskratt är våra toner, det är människans signum. Känslor är inte underlägsna intellektet, fastän våra normsystem så gärna vill få oss att tro så. De krafter som styr vill gärna prioritera det så. Skarpa tankar är viktiga men om de inte får föras fram på en bärvåg av känslomässig närvaro så dör de. Därför är vad alla våra stora tänkare genom historien velat förmedla, förpassade till en påläst liten klick av människor. En intellektuell eller kulturell elit. Enorma tankeresurser utan verklig innebörd, andliga gurus och vetare går till spillo eftersom de aldrig når fram.  


Och nej, det är inte tanken som kommer först. Inget som människan skapar börjar med tanken. Allt börjar med en längtan och vilja, sen kommer våra känslor och lust, först DÄREFTER strukturerar vi det till en tanke. För med tankens hjälp kan vi sedan genomföra det i handling.

Men i vår programmerade värld så ingår det i våra normer att höja upp tanken till skyarna. Kunskaper staplade i olika ordningar, fakta samlade på hög, examina, glosor, namn på saker, rabblandet av kända citat, bla, bla bla. Nördvarning!!! Och framför allt, programmering! Tankekrig kan aldrig vinnas förrän de också berör människor. Därför är det så lätt att kontrollera människor med enbart skarpa hjärnor, eller för all del, människor som enbart reagerar känslomässigt. De är förutsägbara.   

Människor är rädda för att känna. Börjar du känna så kommer du i kontakt med det sårbara. Gränserna flyter ut och du riskerar att mista kontrollen. Du faller och ju mer skador och trauman du besitter, desto mer orienterad kring MIND tycks du vara. Där i ditt sinne kan du kontrollera, dela upp och dissekera.  Men till vilken mening? Blir folk mer harmoniska av det, Nej knappast.

Mänsklig Andlighet söker utvidgning, inte höjning.  Den söker bredd, beröring och kunskaper. Den är rund och håller ihop, inte spretig och taggig.

Den saknar mästarnas hierarkier och graderingar. Den som utvidgar sig åt alla håll vinner inga pris, men mår bättre. Den Mänskliga Andligheten värnar om tiden på jorden, men bejakar lika mycket en förståelse om alltet. Ju mer man klarar av att njuta och förstå av skapelsen, desto bättre. Om jag vore religiös så skulle jag säga, då är du närmare Gud eftersom Gud är allt. Och du kunskapsivrige, ju mer du definierar Gud, ju längre bort kommer du från honom/henne.


Vill du växa upp till skyarna i din förståelse om alltet så måste du samtidigt låta rötterna växa motsvarande mycket. Annars faller du!  Utan rötter i Moder Jord så når du aldrig din Fader heller.

Den Mänskliga Andligheten bejakar alltså känslan lika mycket som intellektet, eller i metafysiska termer, det kvinnliga lika mycket som det manliga.

Människan är en skapare, en Gud. Men de krafter som styr i vår värld söker envetet att få oss att tro annat. De kapar effektivt alla de förutsättningar som ger oss en chans till kreativitet. Kreativiteten hör till villkorslöshet, till kaos, till olydighet, till känslor. Den är trendernas största fiende. Trenderna försöker forma barn med maximala kunskapsförråd så att de kan fungera som oklanderliga systemarbetare tids nog. Trenderna tvingar dig att välja mellan blåa och röda ideologier, trenderna betalar dig dåligt för arbeten som handlar om vård, konstnärlighet eller andra humana eller kreativa arbetsuppgifter. Politiker skiter i det, kapitalet skiter i det, fackpampar skiter i det.

Mänsklig Andlighet tror på andra intelligenser än människan.  Hmm det gör väl de flesta, kanske du tänker!  Men, det är bara det att, så fort du frågar ifall andra liv i andra världar skulle kunna besöka oss, så sticker 90 % av hobbyfilosoferna.


I mars 1993 lyser något som kan liknas vid en stark stjärna upp sig och slocknar efter några sekunder. Jag står då och kissar ute tillsammans med en kompis. Det upprepar sig, men då har ljuset förflyttat sig, De lyser till och slocknar igen efter en ny förflyttning. Detta upprepar sig några gånger och efter en rät bana. Till sist så är ljuset rakt ovanför oss.  Då tänds det åter igen och far rakt upp bland stjärnorna med en accelererande spiralrörelse.

UFO-ballong, Venus, inbillning, fylla, nageltrång, sinnessjukdom, eller bara: ”Fan sluta prata om sånt där, det finns inte punkt slut.”  Ledsen men… jag skiter i dina åsikter!! OKEJ!
Jag kan se saker med egna ögon. Det kan kompisen också göra, liksom några av hans kollegor kan, när han som kapten på MD80 i SAS pratar med sina styrmän om erfarenheter från mörka stjärnklara nätter.

Jag skulle kunna fylla den här krönikan med andra erfarenheter om okända världar. Jag skulle säkert kunna skriva 200 välfyllda krönikor om samband mellan människan och kosmos, om kosmiska strukturer, om andlighet, om okända världar eftersom jag både erfarit och studerat sådant sedan jag var liten men det är inte Klar Sikts mening. Inte annat än som komplement till sådant som kan föra mänskligheten framåt, som kan bringa just klar sikt.  Och jag menar att människan har precis ALLT den behöver för att kunna skapa ett paradis på jorden. Men vi tror på en massa skit som inte gagnar oss. Hierarkier, auktoriteter, stålar, ideologier och makt.

Den mänskliga andligheten nedvärderar inte. Den tror på dig, den tycker lika mycket om din bräcklighet min goda medmänniska, som dina styrkor. Den är människans egen andlighet, den är Moder Jords andlighet, den skiljer inte sina barn åt, den handlar inte om sekularisering, om att förstå genom att dela upp, utan om fred och en gemensam bild. Den säger inte HUR du ska göra, men den är klok nog att berätta för dig vad som händer om du gör si eller så. Du bestämmer själv.

Den mänskliga andligheten är hjärtats andlighet. Den bultar för livets mening, för skapelsen i alla dess former, för det lilla och de stora och för oss människor och våra svagheter och färdigheter.


Den ser att det finns en själ. En själ som vi återkommer till efter livet, en själs kunskaper som vi skulle kunna söka och bättre förstå under vårt liv på jorden. Men också en själ, som trots allt den känner till, om och om igen väljer att återvända till jorden och människan. Det måste vara nåt med ett gott vin, med fjärilarna i magen när du blir förälskad, med ett barns kiknande skratt och så mycket annat,  som får oss att återvända. Något som trots att själen mister alla kunskaper i samma ögonblick som den inkarnerar är värt att stiga ner för. Något, vars helighet gått religionerna förbi, något vars insiktsfullt gått filosoferna och teosoferna förbi. Något som vi alla bär på, något som vi alla kan dela på, något mänskligt.

Och jag är rädd för att hur mycket man än förädlar sitt seende så dimper man ner här igen till slut. Skapelsen är ett kretslopp och inte tävlingslopp.

Vill du lära, känna och växa i skapelsens alla former, eller vill du låta dig nedvärderas, komma till korta, och konkurrera med dina medmänniskor i jakten på positioner, på expertis, på meningslöst vetande?

Kunskap är inte makt.

Kunskap är makt när den kompletteras med handling.  Att veta men aldrig förmå att göra måste ju vara rena tortyren. Som en elspänning som aldrig går att jorda och använda. Dessutom, utan handling så vet du aldrig ifall dina tankar bär. Och ifall du aldrig vet ifall dina tankar bär, så blir du aldrig klokare.

Jo, jo man kan göra maträtter i huvudet och genom att bara läsa recept, men det blir ju inte så smakfullt. Och du kommer alltid att vara beroende av de som går hela varvet runt, de som skriver recepten, de riktiga kockarna, de riktiga livskonstnärerna, de som följer skapelsens kretslopp, de som tänker och gör. De som behärskar IsNess.

The dreamers, the makers, the singers and the shapers.

Mats
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Krönikan om Gudsfobikerna drog och drar fortfarande till sig en hel del besökare här. Sånt här vet man inte riktigt om i förväg och det är alltid intressant när man inser att man ställt sig mitt i vägen för någon negativ trend i samhället.

Humanisterna symboliserar en slags nyateism. Ungefär som när nyandligheten slog rot på 90-talet. Men i alla sådana här rörelser så finns det förstås ytterligheter. Humanisterna utgör inga undantag.

Jag kan hålla med Humanisterna om att man ibland bör fråga sig ifall t.ex. staten ska subventionera skolor med religiösa inriktningar som är så starka att en sund och objektiv uppfattning av verkligheten riskeras. Men som jag nu i flera diskussioner försökt att förklara så är det samhälle vi lever i, det ”vanliga”, också utsatt för en så stark ”vetenskapligt ideologisk” programmering att en sund verklighetsuppfattning likafullt riskeras.

I startfältet för mänsklighetens existens finns materialismen och sen några hundra år tillbaka också dess följeslagare vetenskapen. Här finns också andligheten som en mänsklig naturlig del av vår tillvaro, av vårt sökande efter varför vi existerar. Andligheten är ett faktum oavsett dess innehåll och den påverkar människor.

Vetenskapen är ett uttryck för ett materialistiskt sökande och existerar likafullt, oavsett dess innehåll och den påverkar också människor. Alltså, två sätt att närma sig förståelsen för vår egen existens.

Båda inriktningarna existerar oavsett vad anhängarna inom varsin skola anser om den andra. Båda har var sin existentiella ”smak”, smaker som sätter spår i människors psyken, smaker som också drar till sig olika typer av människor. Det senare är oerhört viktigt att förstå.

Andligheten har en tendens till att dra till sig människor som hellre vill tro och finna tröst och vägledning än att själva våga möta verkligheten. När det krisar så flyr de bort till sin ”fader”. Vetenskapen drar till sig människor som söker kontroll i det logiska och som känner obehag i helhetssyn, visioner, holistiska synsätt, inre upplevelser o.s.v.

Grundfrågan är ifall vi vill ha ett samhälle präglat av enbart endera arketypen. Grovt uttryckt, flummaren eller nörden.

Hos de vetenskapstroende finns en inneboende förkärlek till att just särdela, logikifiera och få kontroll över tillvaron. De faller dem alltså naturligt att hålla isär saker. De upplever det som oseriöst, osäkert, spekulativt eller flummigt om inte saker hålls isär och kan hållas under total uppsikt. Att humanisterna vill skilja på staten och andligheten, ja säkert andligheten och ALLT annat, är en följd av dess anhängares personliga dragningar. Tillfredställelsen i ”Skilj åt, och håll koll!”. Själv anser de säkert att detta inte är en personlig fråga utan just en allmän sanning, men det ingår i ”sjukdomsbilden.”

Vad blir nästa steg? Att se över människors personliga och religiösa åskådningar? Kanske man bör se över sociala bidrag till människor som väljer att leva sitt liv i en djup religiös tro? Vad finns mer som inte bör beblandas? Är en människa som grundar sitt liv på något så ”vansinnigt som en Gud” tillräckligt rationell för att få vissa jobb? Är det vettigt att de ges förtroendeposter, chefsbefattningar eller andra uppdrag när man ändå vet att de hellre tror på en Gud än på ”verkligheten”? Ja hur ska vi göra med dessa människor som ratar vetenskapens självklara syn på vad som är sunt förnuft. Tja, med rätt övertygelse, den ateistiska/vetenskapliga så finns det nog inga gränser kvar.

Ateismen och humanisterna gränsar till främlingsfientlighet.

Och man frågar sig, ska dessa ”gudlösa” arketyper till människor få sätta sin prägel över vår kultur, vårt samhälle och våra sociala och personliga värderingar?

De flesta av er som varit till en vårdcentral och träffat en läkare vet hur känns att stöta på en av dessa vetenskapligt fostrade mekaniska produkter. "Jaha hur var det här då"? En person vars största uppgift är att söka efter mätbara fysiskt/mekaniska värden i dig som biologisk maskin, är ingen helare. Han är en kroppsmekaniker. Han slänger fram resultatet på blodproverna och säger åt dig att du är frisk och vill inte höra mer på dina åsikter. Han är inte intresserad av människor, av dina upplevelser, av din erfarenhet eller dina berättelser om hur du upplever dina symptom.

Humanister och ateister ÄR en del av den nya strömningen av visionellt förfall. De fungerar utmärkt ihop med den nya tidens alltmer kortsiktiga och ekonomiska/strategiska/kunskapsklossorienterade cyniska utveckling. En utveckling som leder till mindre tid för eftertanke och en djupare kontemplation, för mindre möjligheter till ett större och bredare seende. ”Vadå visioner, har du bevis för dom?”

Bryt ner, analysera, logikifiera och håll isär. Nördarnas tidevarv är här. Den själsliga fattigdomens riddare drar sina svärd. Varje försök till att ge större bilder av vår existens, till att se bortom nördarnas hårt kramade pusselbitar till existentiell trygghet, måste motarbetas, med förnuftet. Eller hur va?  Vi som ser hela pusslet och bilden men utan att kunna referera till varje bits inbördes och vetenskapliga ordning, ser trenden tydligt.

Fred skapas genom att man bygger broar, att man ser samband, att man vågar se den andres utgångspunkter, att man törs arbeta emot kortsiktiga och till synes logiska motsatser. Fred byggs genom att man vågar tro, att man vågar ha en inre syn, att man har tillit och att man bär på något som går utöver realisternas närseende. Fred kan inte skapas om man inte vågar släppa kontrollen och det är det sista som nyateisterna vill. Tro och vetenskapligt grundlösa antaganden är faktiskt en nödvändighet för en konstruktiv utveckling.

Kan Gud ha skapat jordens utveckling genom att delvis använda sig av Darwins utvecklingslära?

En frågeställnng som syftar till att skapa förståelse och ett större seende. När humanister bemöter sånt här så blir kommentarerna just av typen ”svammel”. De hamnar i en existentiell svindel, de förlorar fotfästet och återvänder så fort de kan till sin vetenskap, den som inte ens släpper igenom ett cigarettpapper mellan de etablerade kunskapsstenarna.

Vill du låta dig styras av denna mer robotorienterade ideologi som breder ut sig alltmer? Det är frågan. Att låta mitt liv styras av bibelcitat är inte det minsta bättre, men det är inte de som har makten i samhället just nu, inte här i Sverige i alla fall. Jag väljer därför att sätta fokus på det som hotar och styr mest.

Humanisten Eva Dahlgren frågade sig: Vem tände stjärnorna? Ja vem var det Eva, vem var det?

Idag så tror de mest insatta att universums tände sig själv, att det skedde naturligt, jaha men om det inte fanns något innan, var kom naturligheten ifrån?

Det finns alltid en rest kvar, en liten ficka av ouppklarade rester som inte får den existentiella formeln att gå ihop för de vetenskapstroende. ”Ja det är ju fan att det alltid ska finnas nåt skit som förstör den vackra matematiken.”. Det där jobbiga som ständigt irriterar och förstör för en när man tror att man hade full koll på tillvaron. Men det är en del av vår verklighet. Formeln går inte ihop eftersom den är härledd ur en vidare tanke, just nu ointaglig för vetenskapen eftersom den är ickematerialistisk. Osäkerheten är garanten för rörelsen, Rörelsen är livet självt, den är äventyret och magin. Den är vår skapelses signum och den genomsyrar ALLT.

Tron på formeln som ska förklara allt är nördarnas våta dröm. För oss andra så är osäkerheten drömmen vi lever i.

Mats

Tips: Axess tv har ett intressant program på webben om nyateism

Missa heller inte krönikan som föregick denna "Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner".

Debattlänkar: Dagen Dagen Aftonbladet GT SvD SvD SvD
Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Nytt år och vi befinner oss allt djupare in i en framtid som redan nästa år heter 2010. Osannolika årtal egentligen. Det var ju långt där i framtiden för inte så länge sedan. Nåväl, framtiden är här och något som den faktiskt bjuder på är svaren på profetiorna.

Antikrists ankomst är en av de mest mytomspunna profetiorna som finns. Kanhända det är rent nonsens. Jag är öppen för det, men försöker också se ifall det finns någon underliggande sanning i detta. Finns Antikrist? Vad eller vem är han/hon? Är vi inne i sluttider nu och var spelar i så fall Antikrist sitt sluga spel just nu? Kanske han/hon redan har trätt fram?  Kanske fick de som författade Bibeln några slags visioner till sig som är av en evig karaktär. Kanske det är så att skapelsen har ett manus, där godheten och ondskan likt en naturlag och enligt naturliga cykler påverkar mänskligheten. Och då kanske det inte är omöjligt att människor också kan känna av och förutspå detta cykliska förlopp.

Klar Sikt kommer att innehålla sådant som är mytiskt och oförklarligt, vi kommer att försöka ge alla möjliga referenser till vår verklighet, inte för att vi vill fastna i det okända, tvärtom för att med hjälp av det oförklarliga kunna bringa klarhet. Eftersom vi är politiskt och existentiellt obundna så är det också en spännande möjlighet för oss. Med ett oberoende så slipper man rädslorna att förlora något. Därför fruktar vi varken Antikrist eller Krist.

Häng med på en jakt efter Antikrist!

Jag börjar med att kika på den klassiska antikristkällan Bibeln. Där finns lite smått och gott att gräva ur. Både i det Gamla och det Nya testamentet.


Först ut är Daniel i det Gamla testamentet. I sina visioner såg han fyra djur, de tre första liknande vanliga djur men det fjärde var något speciellt. Han skriver i Dan 7:7:


Så vad symboliserar detta med djuren för något? I vers 17 får man svaret på det:


Okej fyra ledare på jorden, men djuren betyder också riken. Hur var det då med detta förskräckliga fjärde djur och rike? Vers 23 berättar om detta:


”Breaking news” minst sagt. Vi kommer att få ett rike eller någon slags auktoritär makt som kommer att täcka in hela jorden. Och i någon mening vara brutalt dominant.

Berättelsen fortsätter sedan med att mer ingående beskriva detta rike. Daniel ser tio horn på detta fjärde "rike". Daniel frågar vad hornen symboliserar och får svaret i vers 24:


Alltså, vi får ett nytt globalt och förkrossande rike regerat av tio ledare. Vers 24 fortsätter med:


Daniel såg också att det växte ut ett nytt horn bland de tio. Ett mindre horn som stöter bort tre andra. Och detta skulle då betyda ytterligare en ledare som inte är som de andra ledarna. Någon som kommer att slå sig fram och putta bort tre ledare bland de tio. Ett inre maktstrid bland de tio ledarna med andra ord. Vem är då denne ledare och som det ska visa sig, Antikrist? Vers 20:


Någon med förmågan att tala, med god retorik och en förmåga att förföra massorna kan man tänka sig. Men denna förföriska ledare hade även andra egenskaper. Vers 25 säger:


Vår förföriska ledare, tillika Antikrist kommer att förneka kristendomen eller varför inte alla religioner. Hmmm, kan det vara Humanisternas ”Happy human” Sturmark?

Skämt åsido. Mycket mer än så här bjuder inte Daniel på. En sammanfattning:

Ett globalt statsskick kommer att uppstå från fyra ursprungliga. Detta nya statsskick har tio ledare. Men plötsligt så stiger ytterligare en ledare fram, någon som skickligt manövrerar ut tre andra. Denna ledare, Antikrist, kommer att vara en god talare med stora ord, han/hon kommer att förneka kristendomen/Gud.


Jag far vidare genom Bibeln och landar i den berömda Uppenbarelseboken i Nya testamentet. Det visar sig att Uppenbarelseboken i någon mening verkar bygga på Daniels profetior för här finns direkta kopplingar. I Uppenbarelsebokens kapitel 13 dyker djuret med de tio hornen upp igen.


Alltså, det globala riket med sina tio ledare krönta med tio kronor och hädiska namn.

I Johannes uppenbarelse vers 5 återkommer den nya ledaren, vår Antikrist.


Antikrist får 3 ½ år på sig att skrävla och förföra massorna med sina gudlösa lockelser.

Och åter igen så bekräftas Antikrists globala makt från Daniel i vers 7:


Att massorna kommer att smörjas av Antikrists återkommer Johannes till i vers 8:


Och hur ska man undvika att dras in i Antikrists snärjande lockelser blir då frågan. Vers 10 svarar på det:


De som verkar i Antikrists anda kommer att vakta över sina medmänniskor men glömmer att de själva blir bevakade. De som slår mot sina medmänniskor, förförda av Antikrist kommer själva att bli slagna. De som inte låter sig förföras av detta måste verkligen stålsätta sig och våga stå fast vid sin moral och sin övertygelse.

Historien fortsätter nu med ytterligare ett rike. Det har två ledare. Båda stödda av Antikrist. De här ledarna fortsätter att förföra människorna och med Antikrists bemyndigande. Men de utför någonting inför massorna som jag har svårt att tolka. Vers 13 säger:

Vers 15 säger:


Möjligtvis så ska vi ändra på tidsordningen så att de två ledarna lyfter fram Antikrist med dessa knep.

Men avslutningsvis så kommer dessa två ledare burna av samma kraft att göra något annat med människor. Följande rader vers 16-18 är klassiker:


Antikrists tal är 666 och människors märke på högra handen är lika omtvistat det.

Så, är detta nonsens eller något att uppmärksamma? Det kostar inget att uppmärksamma det, den saken är säker. För åtminstone finns det delar av detta som vi ser börjar ta form redan idag. En global ordning, en världsregering eller liknande är vad som är under uppsegling. Att människor vaktar på varandra utan att förstå att de själva tjänar makten och odjuret, eller att de för krig utan att förstå hur det slår tillbaka på dem själva är heller inget nytt. Utvecklingen av mikrochip är under stark frammarsch. Redan idag sätter man in chip i folk. Att det skulle bli mer ordnat så att var och en får ett chip i sin högra hand istället för ett kreditkort ligger i tiden.

För en tio år sedan trodde jag att sånt här aldrig skulle vara möjligt. En antikrist skulle inte få plats i vårt upplysta samhälle. Men ack så man misstar sig. Idag står det helt klart att ledare kan förföra människor lika bra som någonsin tidigare. Debatten om den upptornande världsordningen är i stort sett helt tyst. Folk ropar på globala regleringar, mer övervakning och kommer säkert att acceptera ett chip inopererat. Det är praktikaliteterna och de kortsiktiga vardagliga förbättringarna som styr människor.

De som tar upp Antikrist är mestadels andliga och kristna bloggar. Men de tycker ju också att det är okej att mörda t.ex. palestinier på löpande band för sitt saliga Israels skull och kan enkelt avfärdas som de som låter sig förföras. Därför tror jag inte en sekund på att Antikrist just bara är emot Kristus eller Jesus.

Om Antikrist stiger fram, och aspiranter finns det, så kommer han/hon att förföra massorna. Det betyder att kanske 8-9 av 10 läsare här kommer att bli förförda. Han/hon kommer även att förföra bloggmassorna.

Mats       
Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi