Tags:
Categories: Informationskriget | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Politik

Tags:
Categories: Allmänt | Den nya världsordningen | Kontrollsamhället

Av Mats Sederholm

Vi känner alla till hur det går och gått till i totalitära regimer som i Kina, Sovjetunionen eller gamla Östtyskland när man velat hålla ordning på befolkningen. Det är/var oftast en underrättelsetjänst såsom Östtysklands STASI, Sovjetunionens KGB m.fl. som administrerade övervakningen av människor i syfte att undanröja och kontrollera avvikande tankar eller åsikter. Alldeles nyligen så var Kinas censurerande av sina medborgares internetutflykter på tapeten efter besök från den blivande kinesiska ledaren i Sverige.

Här i Sverige betraktar vi detta som något osannolikt och exotiskt, ja, så ser vi på det i hela västvärlden. Åtminstone gjorde vi det fram till ungefär 9/11 då USA drabbades av förföljelsemani och övertygade stora delar av västvärlden om en ökad kontroll av medborgarna. Sedan dess har en tsunami av kontrolltrender vräkts in över vårt samhälle. Det mesta meningslösa åtgärder som i praktiken inte genererar någon skillnad annat än det glädjer poliser och vårt eget SÄPO. Vad som också sker är att människor vänjs vid att bli övervakade. Denna ”kultur” kommer till nytta framöver för de krafter som önskar mer kontroll av mänskligheten.

Den öppna censureringen eller kontrollen av människor är dock inte vad som håller kontrollsamhället uppe eller vad som effektivast tjänar en härskande elit. Bevakningen av människors beteende utförs allra effektivast av … människorna själva.

Och jag pratar om våra vänners, våra släktingars eller våra arbetskamraters sätt att hålla oss, som söker sätta perspektiv på vårt samhälle, på plats.

Dina medmänniskor uppträder inte särskilt annorlunda än medborgares grannar eller bekanta i Östtyskland som tjallade vidare ifall de misstänkte ”främmande” åsikter eller tankar.  Dina grannar eller medmänniskor har förstås ingen sådan säkerhetstjänst att rapportera till idag men det behövs ingen säkerhetstjänst för att få människor att hålla truten. Omvärldens samsyn kring vad som är hygieniskt och ”otokigt” att prata om är vad som ger dig legitimitet, det är vad som gör dig hörbar, det är vad som gör dig sedd och accepterad, det är vad som faktiskt gör att du existerar.

”Jag tror inte på krig, inte under några som helst omständigheter, det är ALLTID ett nederlag och något som andra tjänar på”.

Pröva den meningen bland släktingar eller bland arbetskamrater och de flesta blir tysta. För, att vara emot krig är ju alla, men många tycker ändå att det finns tillfällen då det är nödvändigt. Därför så kommer de flesta att skruva lite på sig. Du får inget gensvar på det, det blir sällan en diskussion. Det blir mest brydda över vem du är.

”Visste du att nästan alla media har samma ägare, ja ungefär som i Sovjetunionen, inte så konstigt att vi får samma urval av nyheter vart vi än vänder oss”

Dina åhörare tänker:

 ”Hmm det där lät ju lite överdrivet, för så är det inte det vet vi ju, nåt är fel, men jag tänker inte bråka med honom/henne om det, bättre att låta honom/henne vara”.

Och som sagt, det behövs ingen säkerhetstjänst som griper dig, för det är lika lönlöst att påstå sånt här i en öppen församling som att rita det på väggen i en isoleringscell. Kanske dina ord ändå sprider sig vidare utanför församlingen men då färdas det som ett rykte om dig, som någon att lustigfiera sig över, andra får anledning att dra på munnen åt dig. Du blir någon som ”är duktig på att prata” men verkligen ingen man ska ta på alltför stort allvar.


Mörkningen av människor som tagit sig bortom den kollektiva förståndsräckvidden är inte särskilt uppenbar. Mest eftersom de som råkar ut för det, är så få. De som mörkar, undanhåller eller förlöjligar är vanligtvis heller inte medvetna om det. Mobben, angivarna eller medborgarkontrollörerna anser inte att de mörkar eller ratar. De anser endast att deras syn på världen är så självklart förnuftig att den inte ens behöver värderas. För dem är det alltså enbart en intellektuell hygienfråga. Detta gör också att man tar sig rätten att just vara nedlåtande, spydig eller tjallande. Det finns ju inget nedvärderande i detta, anser de, eftersom de andra är ”idioter”. För att dina medborgarkontrollörer ska förstå sitt eget beteende, så måste de själva utvidga sin förståndsräckvidd, en slags moment-22-situation.

Det finns olika sätt för er som känner igen er i detta, att hantera situationen. Ja såvida ni inte finner er i att bli mobbade, för mobbing är vad det handlar om. Man kan också kalla det för främlingsfientlighet, eftersom medmänniskor med insikter som sträcker sig bortom den kollektiva förståndsräckvidden faktiskt framstår som främlingar. Man blir en slags alien, en lustigkurre på samma sätt som om man kom från en främmande kultur. Och ett av de tips som jag lärt mig är användbart är att just använda ord som mobbing eller främlingsfientlighet. För den generiska medborgarkontrollören kommer sådana begrepp att framstå som helt snedvridna anklagelser eftersom de själva inte anser att de far med annat än självklarheter men de känner sig likväl anklagade. Begrepp som mobbing eller främlingsfientlighet är allvarligt laddade i deras begreppsvärld och de kommer av sig. Även om de inte förstår varför de betraktas så, så reagerar de vanligtvis på angreppet och bara tanken på att bli ansedd som en mobbare eller främlingsfientlig räcker för att de ska börja vakta sin tunga. Det bästa med detta är faktiskt att du får en chans att tala om hur du känner dig, för nedvärdering och mobbing är verkligen vad det handlar om.

Ett annat sätt att värja sig, men som inte är så effektivt som man skulle kunna tro och hoppas på, är att servera dina medborgarkontrollörer med fakta och vederhäftiga underlag för dina påståenden.

”Visste du att Newton inte enbart var en vetenskapsman, han sysslade mest med alkemi, han sökte en förklaring på gudsbegreppet och en vidare bild av verkligheten”.  

Den här meningen, liksom de tidigare exemplen, kommer garanterat att få din allmänbildade krets av medborgarkontrollörer att komma av sig. För dem är ju Newton en absolut godkänd instans av vårt civiliserade samhälle och vår historia. Medan alkemi eller andlighet i deras begreppsvärld är dess motsats. Detta är vad de fostrats/programmerats med helt enkelt. När de nu sitter där tysta och utan svar och med tvivel i sina tankar. Då kan det vara på plats att säga:

”Jag såg en dokumentär om detta på tv, det var en BBC-produktion.”

Eftersom BBC är något rejält och sansat i deras öron så övergår deras tvivel över dig, istället till att bli ett tvivel över saken i sig. Du har förflyttat deras tvivel om dig som en vetande auktoritet till BBC. Bevakningen har släppt till stor del och de kommer troligtvis inte att rapportera det vidare. Den generiske kontrollören är svag för auktoriteter.  Att däremot lägga fram ett av dig skapat A4-papper med relevanta fakta, korrekt kompletterat med källhänvisningar är dock inte särskilt mycket värt.

För, människor bedömer i allmänhet inte världen utifrån relevanta fakta utan snarare utifrån vem som påstår det.  Det här kan vara riktigt irriterande för den vetgirige som lagt ner stor möda på att själva sätta ihop en sanningsenlig och välgrundad slutsats. Men man lär sig efterhand att svälja den förtreten, även om den är riktigt sur. Man måste lära skilja på sin egen sanningspatos och hur människor faktiskt fungerar.

”Barn mår dåligt av dagis”.

Det här är ett uttalande som inte bara förvirrar omgivningen, den attackerar dessutom flertalet av dina medmänniskor. Föräldrar finns överallt och de uppfattar det som om de skulle vilja sina egna barn illa eftersom de själva aldrig reflekterat över dagis och ändå satt sina barn där. Du anser alltså att de är onda i någon mening. De kommer att attackera tillbaka och som oftast med argumentet: ”Jag gick själv på dagis och det var aldrig nåt fel på det”.  Hmm, hur vet de det, kan man undra. Har de kört sina liv i simulatorer och prövar först det ena spåret och sen det andra för att därefter kunnat utvärdera de två olika resultaten av den vuxna människa som de två olika processerna skapade? Kan de jämföra de två olika utkasten av sin egen vuxna varseblivningsförmåga, sin egen känsla av ro och tillförsikt som vuxen? Att du kan peka på en rad olika undersökningar hjälper dig inte särskilt mycket eftersom du har trampat på andras uppfattningar och duglighet om sig själva.

Problemet är att vad du än lägger fram för påståenden som inte klingar med dina medborgares kollektiva koncensus, så är det ett angrepp på dem.

De är, efter tiotals år av indoktrinering, ETT med de åsikter som håller ihop deras världsbild.  För även om du påstår att du vet att amerikanarna släppte atombomberna över Hiroshima och Nagasaki trots att de visste att Japanerna var på väg att ge upp och även om detta är långt bort geografiskt och i tiden, så angriper du faktiskt dina medborgare i någon mening, eftersom de införlivats med en annan uppfattning. Du insinuerar att de har blivit lurade.

Och detta betyder att du måste lägga ner föreställningen att du både kan förmedla en vidare sanning samtidigt som du tror att du kan vara allas vän.

Åtminstone på kort sikt. När de själva vaknat och utvidgat sin begreppsvärld så återkommer de säkert med en dunk på ryggen.


Som sanningsfömedlare är du alltså dömd till kätteri. Och dina allra närmaste är både jury, åklagare och bödlar.

Precis som i Östtyskland är dina medborgare drivna av rädsla. En djup existentiell rädsla av att hamna utanför flocken. Av att inte bli accepterade, av att inte bli sedda. Därför är det, som jag skrivit tidigare, de styrandes, de illuminerade, de upplystas uppgift att enbart se till att upprätthålla normsättningarna och de officiella verklighetsbilderna. Dina medborgarkontrollörer sköter markarbetet.

Det mest krävande tålamodet som krävs av en sanningsförmedlare är motståndet från dina allra närmaste. Din släkt och din familj. De ”vet ju” att du inget kan veta eftersom du trots allt bara är du. Du är ingen känd expert eller licensierad vetare som t.ex. programledare i SvT Agenda. De är ju inte riktigt vanliga människor, men det är ju du!

Och inte minst spelar Jantelagen in bland dina närmaste vänner eller arbetskollegor. Jag menar: ”Vänta nu, påstår du att du skulle ha lika mycket koll på det här som Janne Josefsson, jojo visst, jag tror detta har stigit dig lite åt huvudet”. De har aldrig riktigt sökt sanningen på egen hand och har därför ingen referens till det arbete du gjort. De följer troget auktoriteterna och de sanningsministerier de präglats av sen de var små. "Du kan också ta reda på information", säger du kanske. Men det hjälper inte. De är så inkapslade i sin begreppsvärld att de faktiskt inte rikigt förstår vad du menar och kanske bara drar på munnen lite osäkert.

Mitt slutliga tips till er som söker förmedla sådant som kan krackelera den här världens lögner och värderingar och om möjligt skapa en bättre värld är att vara sakligt påläst. För även om de flesta inte är intresserade av vad du har för källinfo, så skulle varje liten miss i din sakinformation omedelbart vändas mot dig. Känn också in i vilken utsträckning du indirekt attackerar dina åhörare. Sök kontakt med vad de egentligen längtar efter, och spela hellre på den strängen. Var empatisk, var klar och övertygad, förmedla ett gediget intryck. Människor tror på auktoriteter även om du skulle önska att de kunde bli sina egna, men i början måste även du fara med en ett stänk av auktoritet.     
Tags:
Categories: Kontrollsamhället | Krönikor av Mats

Mats

Diskussionslänkar DN  DN  Aftonbladet SvD  SvD 
Tags:
Categories: Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Media

Av Mats Sederholm

Förmågan att vakna upp till insikt har en enkel nyckel. Att ge upp!

Kan man inte ge upp det man tror på så är man körd. Fred liksom upplysning är en fråga om nederlag, inte om segrar.

I mitt 15 år långa sökande efter sanningen så har jag fått släppa på otaliga åsikter och ståndpunkter till förmån för insikten. Det handlar om att skaffa sig en existentiell spänst.

Ett av de områden som jag enkelt ratade för 10 år sedan är vad som kallas för dolda sällskap. Det finns många namn för detta. Hemliga sällskap, Illuminati, ordenssällskap o.s.v.  Jag upplevde det som överdrivet, marginellt, konspiratoriskt och faktiskt lite barnsligt och omoget. Men också som väldigt mörkt och dystert.  Den känslan jag hade då, mitt instinktiva bemötande av det, kan jag återvända till i dag när jag söker förstå hur andra tänker.  Idag vet jag hur andra resonerar, men andra har inte täckning för mitt resonemang och för mina insikter.  Det gör mig trygg, men det övertygar inte nödvändigtvis de som var som mig för 10 år sedan.

De senaste 5-7 åren har jag nosat på detta med dolda sällskap och ju mer jag läst på, desto mer har jag fått kapitulera. Den verkliga researchen påbörjade jag för två år sedan inför min och Lindas kommande bok Robotfolket.

Att förstå och få en struktur på de nätverk av dolda sällskap är ett hästjobb.  Fakta finns i massor men de är riktigt tunga och just extremt faktaorienterade. Man får ingen översikt. Man vet inte vad som är sant, man vet inte var man ska leta, man vet inte vem/vilka man kan lita på o.s.v. En sak inser man dock ganska snabbt. De officiella informationskanalerna såsom skolor och media är knäpptysta. Och bara det får en att inse att något är på tok.

Sällskap och sällskap
Ordenssällskap finns det gott om. De kan vara grundade på religion, på hjälpverksamhet, på riddarkulturer etc. eller bara var ett brödraskap som t.ex. Odd Fellows som grundas på ”etisk forstran”. De skänker en gemenskap, en familjekänsla och som förvisso är omgivet av en integritet och ett visst hemlighetsmakeri. Men det är inte sådana sällskap som är intressanta, för de är trots allt rätt så harmlösa.
Det jag vill sätta fokus på i detta gigantiska ämne är de sällskap och nätverk som påverkar världen och därigenom ytterst även dig och din vardag. Det finns två saker som är viktiga här:

1. Sällskap vars kunskaper ger möjlighet till en större förståelse av vår existens och som med detta erbjuder verktyg för att kontrollera människor och världsskeenden.
2. Sällskap som har en direkt inblandning i världspolitiken. Sällskap som, hyser medlemmar såsom amerikanska presidenter, toppar inom industrin, toppar inom religioner, media, säkerhetstjänster o.s.v.

Inom dolda sällskap och där det finns en existentiell undervisning så graderas man. Så sker inom den Svenska Frimurarorden, inom Rosenkorsorden och inom olika ordnar världen över med liknande esoterisk/existentiell undervisning.  Graderingarna genomförs som ritualer eller ceremonier och efter att man genomgått en undervisning som kvalificerar en för att stiga till nästa nivå. De officiella högsta graderna varierar. Ibland är det 11, ibland är det 33.

I de få fall som media tar upp sådana här sällskap så är det nästan uteslutande för att de vill göra sensation av blodsriter, dödskallar och sånt som verkar jättelääääskigt och jättekoooonstigt. Lagomt slabbiga reportage utan egentligt nyhetsvärde.

Däremot är man knäpptyst när det gäller t.ex. Barack Obamas medlemskap i Prince Hall frimurarorden och att han tillhör den 32:a graden.  Eller att George W Bush, hans far, hans farfar, John Kerry och en mängd presidenter och presidentkandidater i USA var/är medlemmar i olika dolda sällskap. Stora delar av Europas ekonomiska och politiska toppar är det likaså. Men även inom den asiatiska eller semitiska (folk runt medelhavet och mellersta östern) maktgräddan är man utbildade inom läror som samma individer sedan negligerar som representanter för sina officiella ämbeten.

Många historiska konstnärer och vetenskapsmän var likaså inbördes bundna vid dolda sällskap, men inte en rad om det i våra historieböcker.


När toppar inom världens ekonomier, religioner och politik årligen ses under de s.k. Bilderbergmötena så rapporteras det sparsamt om det. Så sparsamt att vanligt folk inte har en aning om att dessa slutna sällskap ens existerar. Inte ens hjälper det om Carl Bildt, Fredrik Reinfelt, Maud Olofsson eller Mona Sahlin deltar.  Här träffar svenska politiker gräddan av världens finansfamiljer såsom Rockefeller och ledande industritoppar, biskopar eller generaler men fortfarande är det inte särskilt intressant för media. När journalistiska s.k. skjutjärn som SVT:s K G Bergstöm får chansen så beter de sig som gamla mossiga gubbar med gamla och lättparerade frågor, lagomt utmanande för trötta svenssons som får sig lite nyhetsunderhållning och tror att de blir uppdaterade med vad som händer i världen, tillika får bekräftelse på att vår öppna demokrati fungerar. Jag mår illa.

De slutna sällskapen och världsledare
Krönikebilden är ett collage av kändisar som samtidigt är medlemmar i olika dolda sällksap, de flesta olika frimurarordnar. Frågan är då, vilka känner presidenter, biskopar eller andra maktpersoner mest samröre med? Sitt land, sin religion eller de sammanslutningar som de under ed svurit sig in i?  Sammanslutningar där de utan några som helst officiella agendor eller insyn kan diskutera och inofficiellt sätta dagordningar för gemensamma globala visioner tillsammans med bröder från olika delar av våra trossystem.  Slutna sällskap med en utbildning inom det esoteriska/existentiella som samma ledare aldrig yppar ett ord om offentligt.

När Henry Kissinger, medlem i den skotska frimurarorden  och av den 33:e och högsta graden, tillika flitig deltagare i Bilderbergmötena, uttalar sig om Obamas politiska möjligheter, så är det självklart en artikel förankrad inom de allra högsta nivåerna av de dolda sällskapen och självklart med stöd från sina vänner inom Rockefeller-sfären. När media nämner de politiska tankesmedjorna är det de ingenting i jämförelse med vad medlemmar inom de allra högsta ordenssällskapen funnit koncensus i. Dessutom så har de svurit eder starkare och mer personligt kopplade än vad man gör inom politiska partier eller religioner.

Få socialister och kommunister känner till att de marxistiska och kommunistiska arkitekterna som Marx, Trotskij och Lenin likaså var frimurare. Folkets revolutionärer, bah!

Propaganda Due (P2) är namnet på en Italiensk loge(dolt sällskap). P2 hade medlemmar bland generaler, tv-kändisar, journalister, toppar inom industrin, diplomater, polischefer men även utländska medlemmar från bankvärlden och den amerikanska underrättelsetjänsten. Under 70-80 talet, visade det sig senare, samarbetade de med CIA, med Maffian och med terrororganisationer. En av de som verkade bakom de här krafterna var just Henry Kissinger. Samma person som fick fredspriset!



Att skapa terror i syfte att sedan forma en ny ordning är samma sak som att använda principen om Tes, Antites och Syntes som jag beskrivit det i ”Mörka moln sluts över världen”. Den skotska frimurarorden med Henry Kissinger som medlem har som ordspråk ”Ordning ur Kaos”. I logotypen ovan "ORDO AB CHAO".

Min och Lindas inblandning i slutna sällskap
Under hösten 2007 och i samband med vårt researcharbete inför boken så bestämde jag och Linda oss för att bli medlemmar i ett sällskap som just utbildar människor inom det existentiella och det esoteriska. Vi gick med i den svenska Rosenkorsorden  . Absolut rakt emot vad vi vill medverka i men fullt medvetna om att detta var tillfälligt. Vi lämnade Rosenkorsorden ett år senare, hösten 2008.

Att vi inte skulle invigas i någon form av maktsällskap var rätt självklart, nej vi var mer nyfikna på vilken typ av andlig och existentiell ideologi och fostran man får när man påbörjar denna hierarkiska utbildning, fyllt med grader och initieringar. Och med ett läromaterial helt hemlighållet.

En av de första saker som slog oss var hur deras andliga syn fullständigt genomsyrades av patriarkat. Ingenting kunde vi läsa om modersaspekten. Inget! Det var det gamla vanliga tjatet om fäder och deras stolta uppgörelser med sina söner.

Vidare var deras historia och deras kunskaper komna ur långt tillbaka i tiden och deras startdatum räknas tillbaka till en dag då en känd Farao utförde en bestämd ritual.

Rosenkorsorden liksom andra liknande ordnar har i stort sett samma undervisning och som sagt, den går långt tillbaka i historien, ja så långt tillbaka som till det Babyloniska imperiet tusentals år före Kristus. Kunskaperna har varit förseglade och unnade de som haft makten och inflytande över civilisationer sedan mänsklighetens vagga. Rosenkorsordens undervisning refererar mycket riktigt till Zoroaster, Isis, Vita brödraskapet och många andra ”ljusbärare” i vår historia. Undervisningen på nivån som nybörjare är intet i jämförelse med de kunskaper som förmedlas på de högsta nivåerna.

Undervisningen fortsatte med allt mer bestämda krav på hur våra lässtunder skulle gå till. Ceremonierna var rigorösa och växte allt tydligare fram som en betydande del av undervisningen.  Symboler och den ständigt meditativa uppkopplingen till universella energier utan att ange deras namn, och därigenom knyta upp eleven till sådant som denne inte själv kan kontrollera, blev allt tydligare allteftersom undervisningen fortskred. Symboler, meditativa övningar och ritualer var något som vi konsekvent undvek.

Förutom att materialet är hemlighållet så får t.ex. deras healingmetoder inte tillämpas eftersom dessa är förbundna inom orden.
Och inte minst så ingick begreppet triangulering i undervisningen. Kunskaperna om hur man kan skapa en ny ordning genom att motrikta två andra. Tes, Antites och Syntes, principen som jag tidigare nämnt. Principen som genom historien använts för att forma mänskligheten.

De studier som vi hann ta del av är mycket intressanta och det är tragiskt att de än idag ska hållas barrikaderade.

Men ifall någon nu ändå tror att detta är harmlöst så bör denna fundera över vad som står i Rosenkorsordens manifesto som är offentligt.  En av deras visioner är:

”Att det finns en världsregering formad av alla nationernas styrande och arbetande i hela mänsklighetens intresse;”


Under sommaren 2008 skrev jag ett dokument, Illuminati for dummies som mer utförligt beskriver begreppen ”Illuminati”,  ”hur man själv kan börja forska”, ”fällor och råd” o.s.v. Det har så här långt varit väldigt uppskattat och knyter ihop många trådar för er som är nyfikna.

Nedan finner ni länkar till de få notiser i dagstidnngar som uppmärksammat Bilderbergmöten och svenska politikers inblandning, m.m.

YouTube
Intervju med Mona Sahlin om Bilderberggruppen 2008

Aftonbladet  2006
”Reinfeldt i hemlig elitklubb”

DN 2007
”Carl Bildt i möte med Bilderberggruppen”

Politikerbloggen 2008
”Maud Olofsson på hemligt möte med Bilderberggruppen”

Metro 2007
”Var fjärde minister medlem i elitsällskap”

DN 2008
De rikas hemliga mötesplats

Mats

Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats

 

Av Mats Sederholm

Den Nya Världsordningen sluter sig långsamt ovanför våra huvuden likt taket över en idrottsarena som stängs. Plattor rör sig i luften från olika håll och är på väg att slutas i mitten. Endast de som orkar släppa blicken från kampen och bruset på planen och som höjer blicken ser rörelsen i skyn. Den är tyst, obeveklig och märks endast som en växande skugga över planen. Helt utan förklaring och utan synbar koppling till vad som utspelar sig framför ögonen på åskådarna. De slutande taken är fortfarande för högt upp och för åtskilda för att kunna skapa debatt.

Den nya världsordningen är en krass och omänsklig maktkonstruktion. Den bär inte på några nya riktningar för mänskligheten. Tvärtom, den kommer att förstärka den gamla. Vår värld idag är en gigantisk maktapparat med globala orättvisor där 2% av de förmögnaste äger halva världens tillgångar och 1% av de förmögnaste äger 40% .

Och världen är mer hierarkisk än tidigare. I boken ”Superclass - The Global Power Elite and the World They Are Making” beskriver författaren David Rothkopf, som själv tillhör den elit på några tusentals personer som kontrollerar världen, hur makten de senaste åren tagit sig en helt ny form. Han skriver:

Under de senaste decennierna har en global elit vuxit fram som har oerhört mycket mer makt än någon annan grupp i världen. Varje medlem i denna superklass är i stånd att påverka miljontals människors liv. Var och en utvidgar sin makt aktivt och utvidgar den ofta genom att bygga upp relationer med andra i samma klass.

Supereliten består av personer med stor ekonomisk eller politisk kraft. Den består av militära ledare och av nyckelchefer och aktiva aktieägare inom några tusental av världens ledande företag. De består av arabiska schejker, inflytelserika konstnärer, forskare, akademiker, författare och religiösa ledare. Detta påstått av en man som själv delat företag med Henry Kissinger och som är tjenis och bundis med hundratals ur denna elit.

Den nya "supereliten" har inget nationellt ansvar, den har inga uttalade religiösa eller politiska tillhörigheter. Den rör sig i en värld alltmer distanserad från människor och helt utan ett mänskligt ansvar. Den formas i detta nu ur alltfler framväxande konglomerat.

Den nya världsordningen expanderar sitt tak och kontroll genom en globalt ekonomiskt reglerad marknad, genom en gemenam militär organisation och genom ett alltmer koncentrerat ägande av media. Den river gränser och berättar lismande om de nya möjligheterna för människor, om nya globala arbetstillfällen, om frihandeln men förflyttar samtidigt maktkoncentrationen uppåt. "Supereliten" är som ett nytt kompositmaterial, sammanfogat av planetens mest inflytelserika och skiftande makthavare, men hårdare än något tidigare.

Så hur berör det här just dig?

Ja, hur berör maktkoncentrationer människor? När makt koncentreras så rivs tidigare gränser, mångfalden utarmas, kontrollen ökar, människors inflytande över sina liv minskar, samhällsklimatet hårdnar, människor blir räddare, kryper ihop och bevakar sina medborgare hellre än makten. Ja, normalt sett så växer en opposition fram och makthavare ifrågasätts, men det sker bara ifall makthavarna är tydliga! Men den nya världsordningen växer på behörigt avstånd från media och folkbruset, dock verkar den lika fullt i vår vardag.

Vi är på väg in i en Orweillsk framtid där människor kommer att böna och be efter att få sina barn microchippade, de kommer att be om kameror på toaletten, de kommer att bevaka sina medmänniskor, de kommer att stjälpa i sig än mer likriktade tv-kanaler, fler snuttifierade nyhetsprogram. Det kommer att skrivas ut ännu mer psykofarmaka på vårdcentralerna. Det kommer att födas fler barn till världen som kommer att präglas av sina föräldrars bortstressade förmåga till enkel empati, kärlek och närvaro. Institutionaliserade barn uppväxta utan en naturlig hjärtekontakt kommer att begå brott, brott som i sin tur kommer att ställa krav på ännu mer kontroll. Konsekvensen av den nya världsordningen kommer att framkalla fler rop efter lösningar, fler frälsare, mer sötningsmedel och allt det där som människors hungriga, men alltmer kuvade hjärtan aldrig får. Den nya världsordningens kontrollerande, likriktande och överstatliga normer, dess avstånd till vardagsmänniskan sörjer för allt detta.

I Sverige märker vi av den nya världsordningens antågande genom de alltfler förvirrade politiska pseudodebatterna. Högerpartierna kommer allt mindre att försvara sin klassiska syn på ett nationellt försvar. Idag skickar vi soldater till Afghanistan tillsammans med den nya världsordningens säkerhetsgarant, NATO. Högerns värnande om individens frihet betyder inte längre någonting vilket FRA-lagarna och maktförskjutningen till EU redan visat.

Socialdemokraterna kommer ännu mindre kunna erbjuda en rättvis värld eftersom de ständigt är underställda den globala finansmarknaden och EU. Vänsterns klasskamp, den mellan rika och fattiga kommer är passé eftersom människor faktiskt har råd att konsumera. Och det är inte i huvudsak de materiella tillgångarna som den globala världsordningen kommer att ruinera människor på. Den nya världsordningen kommer att utarma människor på deras inflytande, på deras själ, på deras identitet. Detta är lika mycket en andlig fråga och hur många vänsterradikala finns med på resan då?

Klar Sikts uppmaning till vänster, höger, liberala eller gröna: Snälla släpp det där ideologiska tramset nu och höj blicken!

Ni har redan börjat konstatera hur den svenska politiken börjat förlora sin bredd, men, se också de bakomliggande drev som skapar detta.

Jag är knappast ensam om att uppmärksamma den ny världsordningens framväxt. Videon nedan innehåller fyra klipp från amerikanska massmedia som tar upp finanskrisen, G20 och slutligen ett historikt perspektiv på den nya världsordningen. Jag har i denna dubbelkrönika försökt att återge en trend som pågår mitt framför ögonen på oss. Den nya världsordningen gestaltar sig inom alla delar av samhället men blir mest tydlig om man orkar lyfta blicken och se händelserna globalt. Utvecklingen inom de politiska, ekonomiska, massmediala och militära sfärerna talar ett entydigt språk. Ja, t.o.m. världens mest inflytelserika religiösa ledare, påven, talar nu om enighet mellan alla religioner mot terrorismen.

Endast en dåre kan missa färdvägen. Endast de som vill bli förda bakom ljuset fortsätter med den politiska, andliga eller kulturella navelskådningen. Rött mot blått, kristendom mot islam, väst mot öst, vita mot svarta är exempel på barnsliga matinéföreställningar som får media, politiska bloggar, religiösa bloggar och tankesmedjor att missa hela resan.

Den nya världsordningen är i full gång, utvecklingen är entydig.

Det är en ordning som bygger på en maktapparat som mänskligheten aldrig tidigare sett make till. En värld av icke-människor, en syntetisk värld där våra hjärtan inte längre kommer att räknas, där utbudet av meningslösa substitut för var och ens längtan efter frihet och uttrycksförmåga, kommer att svämma över. Det är en värld där ingen till sist orkar bry sig, där skeendena alltmer får sina egna liv. Du är bunden till dem med ett rep och släpas i gruset till synes oförmögen att göra något åt saken. ”Det är ju dagens utveckling”, säger du glatt till han eller hon som släpas bredvid dig.

Och du, låtsas inte att du inget vet om allt detta. Jag går inte på det! Du VET redan att den här utvecklingen har påbörjats för du har redan upptäckt den där likgiltigheten, krassheten och de ökande mänskliga avstånden. Vågar du skåda in i framtiden? Vågar du vara med och bryta?

Jag ska släppa ämnet för stunden men vill ge dig som läsare något att fundera på. Tänk om, tänk om alla dessa till synes oberoende förändringar är en del av en medveten agenda? Om den existerande eliten, som de facto har möjlighet att påverka miljarder människors öden, följer en plan. Är det realistiskt att tro att det skulle finnas en medveten strävan att få kontroll över hela världen?

Klar Sikt återkommer.

Mats

Diskussionslänkar:
DN  Om globalisering, om nyliberalismens död och om en  "ideologisk kollaps av episka mått"  DN 

Länkar:
"And now for a world government" Financial TImes
"Vi behöver en ny världsordning" SvD

Tags:
Categories: Den nya världsordningen | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Begreppet ”En ny världsordning ” stötte jag på redan under slutet på 90-talet då jag utforskade nyandligheten men också hade kikat på en del konspiratoriska synsätt på världsutvecklingen. Jag såg då ingen anledning till att bry mig om detta. Jag betraktade det mest som en mörk avart, ett ingrott hörn av krystade förklaringar på vår värld framförd av kufar som liksom fastnat på nåt och sedan skruvat till det för att få ett koncept att vara unika kring. Men oj vad jag misstog mig, verkligheten idag är på god väg att överträffa ”dikten”.

Dessutom så har jag läst på. Min gamla tro och mitt nedlåtande synsätt har med kunskapers hjälp blivit alltmer pulvriserad. Idag kan man läsa om kraven på en ny världsordning både på Expressen och SvD och säkert finns det massor av exempel som jag missat. Men även före finanskrisen så har denna gamla önskan om en gemensam världsordning börjat dammas av.

Storbritanniens premiärminister Gordon Brown hade ett anförande någon månad innan han blev vald i våras där ordet ”New World Order” upprepades så frekvent att man undrade var det var fråga om. Se en redigerad video av talet.

Senast så var det frälsaren Obama som lyfte fram det i sitt tal från 24:e Juli i Berlin. Orden ”Globalt medborgarskap”, ”Partnerskap och samarbete länder emellan är inte ett val, det är ett måste för vår gemensamma säkerhet och för att kunna utveckla mänskligheten” är inga små ord direkt. Och hur skulle en sådan här globalt ”samarbete” kunna förverkligas om det inte finns en militär auktoritet. Obama fortsatte: ”Våra länder har ett gemensamt uppdrag i att säkerställa att NATO’s första uppdrag bortom våra gränser lyckas”.

Att det är något mer än ett slags vanligt partnerskap blir tydligt när han säger: ”Detta är ögonblicket då alla måste samlas för att rädda den här planeten….. Vi måste alla stå enade”

Detta om de politiska visionerna och de militära. Bankkrisen är på väg att skapa nästa behov av detta nya ”världssamarbete”. Politiker och ekonomer skriker redan efter globala regleringar och vad som kan komma ut ur detta är inte särskilt svårt att sia om. En gemensam valutapolitik regleras av riksbanker världen över och därför ser jag också en global riksbank i någon mening ta form. Den nya valutan Amero som täcker in den nordamerikanska unionen (USA, Kanada och Mexico) är i antågande och på sikt kommer säkerligen också en global valuta.    

Och för att inte denna nya vision ska bli betraktad som alltför hökaktig och marknadsorienterad så har de senaste åren serverat ytterligare ett argument, nämligen klimatfrågorna. Vi måste rädda vår jord och här finns det väl inte längre en kotte kvar med torra ögon. Och självklart så kommer även denna fråga och problem att omsvepas av den Nya världsordningen. Har man väl fångat problemet så får man också patent på lösningen.

Dessutom så måste vi ta rejäla tag mot planetens ondska, terroristerna, vilket lett till och kommer att leda till ett kontroll och övervakningsklimat utan dess like. Kameraövervakningen är minst sagt explosiv. Avtrubbningen av människors naturliga gränser för integritet som Linda beskrev i ”Övervaka mig mera”, är i full gång.   

För att den nya världsordningen ska få ett rejält fäste krävs en samling bland medborgare. Men en samling av den dignitet som krävs för att skapa en ny världsordnng kan inte annat än gränsa till kontroll. Obama lät meddela i ett tal i Juli att en nationell civil säkerhetsstyrka måste utvecklas och som ska vara lika mäktig som militären!! En mening som drunknade i hans retoriska tal om att det Amerikanska folket är svaret på våra problem. Och inte bara drunknade meningen i applåder och retorik, den "försvann" också från bl.a. Wall Streets Jornal:s officiella transcript av talet!!

Obamas vill alltså upprätta en massrörelse som ska omfatta alla ”middle school college students”, krigsveteraner m.fl. Han vill skapa undomskårer som bl.a. ska ska vara mentorer för yngre elever. Obamas ursprungliga hemsida fick ändra på budskapet efter att flera ungdomar protesterade mot att det inte ville bli värvade till dessa ”youthcorps”. Tal till massorna om hopp, enighet och med ett formande av samhället med hjälp av ”Obama Jugends” blev troligen för mycket.  Se talet här. Om du vill höra just meningen om en "en nationell civil säkerhetsstyrka", gå fram till ungefär 16:40.

Obamas magiska inverkan på ungdomarna återspeglas på denna video. Det går kårar längs ryggraden.

Ett annat sätt att förankra den nya världsordningen är att göra som i Storbritannien. Likriktan…förlåt enighet  upprätthålls bl.a. genom att människor ges befogenheter och auktoritet att bevaka varandra. I Storbritannien har regeringen gett ”polisiära” befogenheter till flera kategorier av civila auktoriteter såsom ordningsvakter, lapplisor, ”affärsdetektiver”, värdar på sportevenemang m.fl.  Denna nya kategori av ”Auktoriserade medborgare” kommer att ha rätt att fotografera dig när du slänger ner sopor i fel container, de kommer att kunna konfiskera egendom och kräva dig på ditt namn och personnr o.s.v.

Länkar om  ”Auktoriserade medborgare”, se:  Daily Mail  Polisen

Allt detta kan kännas overkligt. Jag vet det. Tankar som, "kan det ändå inte vara på något annat sätt?" kommer upp per automatik och de ska göra det hos en kritisk människa. Men skillnaden mellan en kritisk och rädd människa är att den första försöker skaffa sig en egen uppfattning och är helt enkelt nyfiken. Den rädda kilar med sina tankar runt den heta gröten och glömmer saken så snabbt han/hon kan. Vem är DU?

Del 2 kommer att ge ännu fler perspektiv på denna Nya världsordning, stay tuned!

Mats

Diskussionslänkar: AF DN DN 

Tags:
Categories: Den nya världsordningen | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats

 

 

Av Mats Sederholm

Svenska riksdagen röstade ja till EU:s Lissabonfördrag. Händelsen är så viktig att det tillåter ett avsteg från de vanliga förberedda krönikorna. Det blir en högst spontan artikel istället.

På flera punkter så har vi alltså nu förflyttat Sverige ytterligare ett steg in i Europas Förenta Stater.

En kort historik och förtydligande av Lissabon-fördraget:

2005 så röstade alltså Nederländerna och Frankrike ned den s.k. EU-konstitutionen.
2007 påbörjades arbetet med Lissabon-fördraget i just Lissabon. Man kom överens om ändra på den tidigare konstitutionens terminologi och symboler, bl.a. tog man bort EU-flaggan. Man ändrade den tänkta befattningen ”EU:s utrikesminister” till  ”EU:s höge representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik”. Förutom en EU ”Utrikesminister” så stärks EU som stat på flera områden. Man får en tydligare gemensam lagstiftande myndighet, stärkt makt åt kommissionen, gemensamma yttre gränser (som måste bevakas). Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT) så är det en stor maktöverföring till EU som sker med Lissabonfördraget.

Och nu är det dags för medlemsländerna att ratifiera/godkänna detta försök nummer två, men denna gång utan folkomröstningar. Tyck vad du vill om Lissabonfördraget, det spelar ingen roll för du är blåst!

Självklart är det fruktansvärt odemokratiskt och minst sagt fräckt att föra människor närmare en överstatlighet utan att de har en chans att få tycka till. Och jag misstänker att debatten i blogg- och mediavärlden kommer att präglas av detta. Från vänsterhåll kommer man att lyfta fram marknadskrafterna och att detta är en blå union vilket är sant. Många klimativrare, numera även Mp, ser EU som en möjlighet att ”göra något” åt klimatfrågan, men alla dessa sakfrågor kommer inte att skapa någon förståelse för vad som egentligen sker och ur ett vidare perspektiv. Det är inte huruvida unionen är röd, blå eller t.o.m. grön som är det viktiga.

Det är en fråga om vad för slags värld vi är på väg mot. Det är för Klar Sikt en fråga om frihet och mänsklighet och som jag så tydligt poängterade i ”Politik, ett sällskapsspel för vuxna”, ett spel om makt och kontroll.

Spelet om makt och kontroll utspelar sig inte enbart kring separerade företeelser som EU:s överstatlighet, som FRA-debatten, fildelning eller vad man vill. Spelet om makt och kontroll är ett samlat spel. Det förs av människor med en gemensam ideologisk grundsyn bortom rött och blått och som har makten att påverka den gemensamma globala utvecklingen.

Om detta kommer en extra lång krönika framöver.

Bli förbannade över hur vi saknar inflytande över våra liv en dag som idag, men se till att kanalisera den ilskan i rätt riktning. Gnugga rutorna och se längre!

The Matrix is everywhere.

Mats
 

Mer om fördraget på AF

Tags:
Categories: Kontrollsamhället | Politik | Krönikor av Mats

Av Linda Bjuvgård

För bara en liten tid sedan gick Datainspektionens generaldirektör, Göran Gräslund, ut i pressen och uppmärksammade samhället på det missbruk av övervakningskameror som blivit kutym i svenska skolor. En av de viktigaste poänger han framförde var faran för att vi skapar en avtrubbande effekt hos våra barn och unga. Se där, äntligen en poäng som är lätt att förklara och få förståelse för tänkte jag. Eller?

En rektor jag känner gick ut i den lokala pressen, poserade för tidningens kameror tillsammans med sina elever under en av sina övervakningskameror och uttryckte sin starka åsikt att det var helt uppåt väggarna att förbjuda övervakningen. Till sin uppbackning hade han flera tonåriga elever vilka alla var rörande överens om att kamerorna var jättebra. ”Så länge det inte finns kameror på toaletterna så är de inga problem för mig”. Typ.

Obemärkt och överallt ploppar det upp nya kameror. Vi vänjer oss gradvis. Och ändå tyckte de flesta att det var lite obehagligt med tv-programmet Big Brother när det först kom. Ni vet den där såpan där deltagarna är inlåsta i ett totalövervakat hus dygnet runt i flera veckor. Jag var inte ensam om att reagera med obehag och kallt konstatera att ”det där skulle jag aldrig gå med på själv”.

Eftersom jag arbetar i skolans värld passade jag en dag på att fråga ett par lärare i fikarummet vad de tyckte om alla dessa övervakningskameror. Och som de flesta andra tyckte också de att det var bra. Och är det något som jag har lärt mig så är det att tron på kamerornas effekt är stor, alldeles för stor. För väldig få känner till hur lite effekt övervakningskamerorna egentligen har. Och ännu färre är de som har funderat över de långsiktiga skadorna som kamerorna istället åsamkar. Som det där med den avtrubbande effekten för att ta ett enda exempel av många. För vad är det för signaler vi sänder ut till våra minsta samhällsmedborgare? Att Big Brother på tv är förkastligt men att vilken vuxen som helst ska ha rätt att sitta och övervaka dig på en monitor i skolan. Och på bussen, tåget, i affärer, på gatorna, på sjukhus, på arbetsplatsen, ja i stort sett överallt. Utom toaletten då förstås, där går ju gränsen.

Nej, vi skapar medborgare som från barnsben blir präglade till att låta överheten göra vad som helst. Integriteten försvinner, vi uppmuntras så sakteligen till ett slags prostituerande där våra gränser suddas ut. Övergreppen kan öka eftersom vi inte längre har vett att säga nej.

En annan rektor jag känner kommenterade det hela genom att först påstå att hon var emot övervakningskameror men att hon inte tänkte stänga av kamerorna förrän någon ytterligare instans (jag minns inte vilken) fattat ett beslut som utan tvekan säger att skolan inte får använda dem. Men om man säger så, så kan man ju inte vara emot kamerorna. Inte på riktigt va?

Förutom att vara övervakad på jobbet så kan jag nu för tiden inte ens peta mig i näsan i fred på väg till eller från jobbet. De små globformade kamerorna som sitter som ett pärlband i varje SL-buss har full koll på mig. Jag undrar om även chauffören har det, kan han/hon se mig i en liten tv-monitor där framme i förarhytten? Kan han/hon kanske till och med se vad jag läser? Hugaligen. Trygghetssystem heter det visst, och jag som aldrig upplevt att det skulle varit speciellt otryggt på bussarna. Kanske är det så i innerstan, men knappast här ute i förorten där jag bor. Men faktum är att körkortslösa jag aldrig, under alla de år som jag har nyttjat de kommunala färdmedlen i Stockholmsregionen, har varit med om någon situation där en övervakningskamera skulle varit till nytta.

Övervakning handlar inte bara om kameror. Långt ifrån! I en diskussionstråd på Familjeliv.se var nästan alla mammor rörande överens om att de gärna skulle köpa ett litet mikrochip och sätta in i deras barns kläder som ett sätt att ha koll på var barnen befinner sig. Halleluja för den nya tekniken! Några mammor var beredda att gå ännu ett steg, nämligen att placera chippet under huden på barnen eftersom ”en jacka kan man ju ta av sig”. Jackan existerar för övrigt redan.

Idag finns det en uppsjö av tekniska lösningar avsedda att övervaka människor. Utöver kameror och chip finns det t ex sofistikerad programvara för datorer som bland annat kan skilja på och identifiera ansikten på ett foto. Det finns programvara som kan skanna Internet efter misstänkta terrorister, likväl som att reagera om du lånar en bok för mycket om tortyr på biblioteket. Det finns GPS-sändare i våra mobiltelefoner som med hjälp av satelliter kan berätta exakt var vi befinner oss. Det finns programvara som kan analysera övervakningsfilm för att spåra människor som i någon mening har ett avvikande beteende. Och ja, listan kan göras lång. För de som är intresserade kan jag rekommendera www.stoppa-storebror.se.

Men nu är det ju faktiskt så att vi vill bli kontrollerade och övervakade. Och våra unga allra mest. I skolan där jag arbetar har det den senaste tiden skett en mängd stölder ur elevernas skåp. Men bara på ställen där det inte finns några kameror. Och genast höjs ungdomarnas röster i protest: ”varför finns det inga kameror där för?!”. Att dagens unga inte protesterar mot sådana trivialiteter som krig, svält eller taskig behandling av politiska fångar i utlandet längre, må så vara. Vi får ju vara glada att de skriker om någonting i alla fall.

Och eftersom jag har rent mjöl i påsen ska jag ju inte klaga. Övervaka mig gärna mera, kära Storebror. Varför inte på toaletten också, jag gör ju inget konstigt eller olagligt där heller…

Debattlänkar   DN

Tags:
Categories: Kontrollsamhället | Krönikor av Linda