Av Mats Sederholm
Feminism och patriarkat. Jämställdhet mellan könen, tja ytterligare en debatt bland många orättvisedebatter…eller? Själv begrep jag inte, och brydde mig inte om genusdebatten för en 15 år sedan. När jag var mellan 20-30 år så var jag ännu längre bort från manligt och kvinnligt. Jag trodde i min enfald att de där orättvisorna är något som växer bort med den nya världen, med en ny generation, att de tillhörde gamla invanda könsroller som sakta skulle falna bort.
Men ojämlikheten sitter långt mycket djupare än senaste generationens frimodiga uppfattningar. När män och kvinnor växer upp ur ungdomen så mals de effektivt ner av samhället. Själv har jag så gott jag kunnat försökt att bevara min, förhoppningsvis, frimodiga, ovetande och oskyldiga inställning till jämlikhet mellan kvinnor och män.
Men det är en sak att inse ojämlikheten mellan män och kvinnor och en helt annan att verkligen förstå hur djupt tentaklerna sträcker sig, hur långt bakom människors medvetenhet de gräver sig in. Det är i mina relationer med kvinnor som jag förstått det kvinnliga dilemmat, men det är också så, och i min senaste relation, jag upptäckt kvinnligheten på ett nytt sätt. Jag började få kontakt med vad det innebär att vara undertryckt som kvinna men också det vackra i dem och inte nödvändigtvis utanpå dem. Dessutom så kunde jag sätta in det i sitt metafysiska sammanhang, jag förstod det rent dualistiska i det hela, hur Yin och Yang fungerade i de här sammanhangen.
Få orättvisoförhållanden är så osynliga som mansdominansen. Ja, de är synliga om man ser till de mer yttre exemplen som ”vem är hemma med barnen”, orättvisa löner, kvinnomisshandel etc. Men att förstå själva grundessensen är en annan sak. När jag förstod kärnan i det hela så förstod jag också hur evinnerligt svårt det är att få den kunskapen förankrad. För grundproblemet är delvis ett behov av dominans, det är ett maktproblem och maktproblem är på det stora hela osynliga eftersom makt är så accepterat i vårt samhälle. Jo, alla känner till makt hit och dit men exakt hur den tar sig form i det lilla är ofta osynligt. Folk rycker på axlarna med ett: ”Det är ju så det är”.
Patriarkat, mannens makt har funnits så långt tillbaka man vet. Det har funnits och kanske finns det också matriarkat, samhällen eller grupper av kvinnor som dominerar över män. Men det är bara andra sidan av myntet. Makten och dominansen kvarstår.
Män dominerar framförallt för att vårt samhälle i sin grundstruktur är manligt. Män verkar genom maskulina energier, Yangenergier. Det är t.ex. egenskaper som strukturerande, intellektuell logik, konkurrens/tävlingsinstinkter, uppdelning etc. men det här är egenskaper som också dominerar vårt samhälle. Det handlar alltså inte enbart om män och kvinnor, det handlar om vilka normer vi alla vill leva under.
Kvinnor eller män som försöker att anamma det feminina helhetsseendet före delseendet, känsloorientering före sakorientering, måendetänk före pryltänk, uttrycksbehov före lösningsbehov, fredsstänk före tävlingstänk, det lilla och jordnära före det stora, det inre före det yttre, är i dag förlorare. Det maskulina är invävt i samhällsnormerna. Män lever ut dessa maskulina energier och kan dominera över kvinnor därför att de rider på, i förväg redan accepterade maskulina samhällsstrukturer.
När män och kvinnor diskuterar i möten så är det oftast män som dominerar. De har så oerhört mycket att säga, de har så mycket de vill klargöra, så mycket adrenalin som ska ut, så mycket som de behöver övertyga andra om, så många ting som ska logikifieras, rangordnas och lösas. De framstår som mer framgångsrika eftersom världen värderar sådana som är skickliga på att uttrycka sig, på att sälja sig, på att vara strategiska och i grunden vilja konkurrera och tävla.
Framgångsrika kvinnor, vad är det? Kvinnor som slår sig fram i vår maskulina värld genom att verka på ett maskulint sätt? Nej, det är inga kvinnor, riktiga kvinnor är starkare, men inte på mäns vis. Det finns dock undantag. Det finns de kvinnor som lärt sig männens tänk och samtidigt försöker smyga in sin kvinnlighet. Jag beundrar er!
Starka kvinnor har en stark tillit, de ser de manliga fåntrattarna som babblar och stångas som de andra små tjurarna i hagen. De litar på sitt seende, de ser oss som pojkar, som bräckliga. De har kraften att ge oss modersbehoven de vet att vi behöver utan att såra vår stolthet, de är säkra i sin sexualitet, de klarar av att höja sig över skitdiskussioner och jorda ner debatten till vad det egentligen handlar om. Har ni varit med om det? När en kvinna säger som det är och gör det genom att se till deltagarnas personliga och känslomässiga sidor.
”Men snälla ni, vi har viktigare saker att träta om än hur lösningen exakt ska gå till, det där kan ni killar lösa på ett annat möte”.
Män tycker gärna att sånt här är anstötligt, trots en hel värld fylld med manligt förtryck. Män vill hålla saker och ting formella, ordnade och utan för mycket känslor inblandade. Man är civiliserad om man talar i sak. Det blir trevligare så. Det blir mer konstruktivt och roligare att gå på såna möten för alla, eller hur va?
Kiss my ass!
Det här sättet att härska på märks även i bloggvärlden.
”Här är vi hur öppna som helst, på min blogg finns det alla typer av åsikter”. Jooo… ända tills man bryter den manliga sfärens outtalade kodex. Man lämnar det visionära, det abstrakta, det opersonliga och närmar sig istället personer, känslor och kommer dem nära. Då spricker det. Proppen går i herrklubben.
Kvinnor säkra i sin feminitet törs också be om männens struktur, trygghet och manlighet. De är självklara och de lyser. Häromkvällen såg jag på tv en grupp afrikanska kvinnor som med sina ungar på ryggen och vattenkrus på huvudet stolt samtalade och vandrade i fantastiska och färgglada plagg. De gled fram som skepp på savannen. Både graciösa, moderliga och starka på en gång. Det är när jag ser sådana kvinnor som jag känner mig som i högstadiet och som inför tjejerna i klassen. De var alltid så självsäkra, de förstod mer på något sätt, de hade alltid så kloka och mogna kommentarer. Man kände sig underlägsen. ”Fan vad du är baaaarnslig”. Gulp! Idag blir jag glad när jag möter ett fåtal kvinnor med samma kraft, idag törs jag beundra dem. Kanske för att jag vuxit i min manlighet, kanske för att det uppstår balans då. Någonstans efter högstadiet försvann de här tjejerna på vägen, ungefär som med alla hästtjejer som dominerar ridsporten i tonåren och sen plötsligt i OS tävlar det lika många män!
Varför är det inte det där självklara och trygga seendet, de skärskådande insikterna om människors mående som får vara med och sätta samhällets normer? Varför är det inte moderns självklara och villkorslösa omvårdnad om sitt barn som dominerar världen. Varför är inte dansen, trummorna och den ordningsbefriade kreativiteten en del av våra normer? Varför vågar inte män låta sig ”ammas” och få känna den enkla närheten och villkorslösheten? De vill men de vågar inte! De tar viagra istället.
De flesta män törs inte ens gråta. Fler män borde gråta i världen, men de törs inte ens uttrycka sorg. De kniper och kämpar på stackarna för att hålla sina roller vid liv, de är lika stora förlorare som kvinnorna, i ett vidare perspektiv.
Mansdominansen släpper inte förrän vårt samhälle törs släppa på spänningarna, på konkurrensen, på det intellektuella skitsnacket, på det politiska babblet, på mäns dåliga självförtroende och de tarvliga sexistiska skämten.
En känd ”häxa” ur nyandligheten svarade på frågan vad som är det största hotet i världen:
”Den vita mannens kultur och världsordning” . Pricksäkert!
Men alla män och kvinnor är ytterst förlorare. De är alla offer för en maktordning och för en patriarkalisk grundstruktur som män rider på, som drabbar kvinnor men som är ett hot mot hela mänskligheten.
Män vill få feminister att framstå som hysteriska fundamentalister. De kan de lugnt kosta på sig eftersom de redan sitter på kvinnorna, för de har samhällsnormerna med sig. Att kämpa mot samhällets grundvärderingar och ständigt böja sig, att underkasta sig normera sen man var liten, skapar en skarp och klar motkraft. Den är inte hysterisk, den är en naturlag, för det man sätter sig på skriker rakt ut. Ledsen grabbar, men uppförandekodexen SKA sprängas då!
Problemet är att de flesta människor inte ens har en susning om att hela vårt samhälle REDAN är manligt och hur det dominerar vad som är normala tankar, framgångsrika koncept, sunt förnuft, realistiskt, o.s.v. Man måste först vakna till den insikten innan man ”hajar läget”. Många män känner ett hot från feminister. De gör det eftersom de inte begriper att de redan sitter på dem.
Hatiska och maktfullkomliga kvinnor finns det gott om. Men de är lika stora offer för tron på dominansen och makten som män är. Vi är alla förlorare inför de som kontrollerar och vill vidmakthålla tron på makt och dominans. Och både de män och kvinnor är förlorare som försöker utöva makten som konkurrens/motmedel.
- Fler religiösa kvinnor borde ifrågasätta ”Faders-begreppet”, och sina äckliga jävla gubbgudar!
- Fler kvinnor måste sluta fnittra med när män dominerar och försöker skoja till det.
- Kvinnor, vägra göra karriär på mäns vis. Ni horar och skämmer ut er art och ni kommer alltid att vara förlorare.
- Kvinnor, bli kvinnligare och ta männen med er kvinnlighet. Mona Sahlins kommentar:
”Försök inte gömma dig bakom mina kjolar, för de är ganska korta.” till Olof Johansson är en klassiker.
- Kvinnor, sitt inte med i engagemang och låtsas delaktiga för att göra era män nöjda.
- Låt er inte imponeras av män som är pålästa, det är deras kompensation för att de inte förstår och vågar känna bättre.
- Kvinnor, kom igen efter bistra erfarenheter av män, övergå inte i bitterhet och kyla.
- Kvinnor, kriga inte med era medkvinnor, då mister ni chansen att säga att det enbart är män som startar krig.
- Kvinnor, många av era män kämpar som besatta, trots att de måste visa sig på styva linan. De sliter hårt med allt och försöker på sitt sätt skapa ett redigt hem. Acceptera deras behov av enskildhet ibland, även om ni brinner av att vilja bli sedda.
- Män, manlighet har inget med dominans att göra. Det har med självförtroende att göra.
- Pröva att gråta inför er fru eller flickvän. Det blir aldrig fel! Tro mig.
- Män, lägg av med det där strukturerade logiktänket och ert sätt att göra ner kvinnor som inte är orienterade kring, ”först det här, sen gör vi det där för annars blir det ingen ordning….” Det är ni som är pinsamma.
- Män ge kvinnor beröm för att de är kvinnliga. Sluta vara så jäkla ortodoxa och korrekta. Fegisar!
- Män, säg ifrån när klyschorna om kvinnor drar igång i bastun.
- Män, ge kvinnor beröm, inte bara ifall de är snygga och kurviga, prata om kvinnor som är så himla kompetenta och kloka och hur jävla glada vi kan vara som har dem.
- Män, lös inte din partners problem, låt dem få ha sitt behov av att få berätta om sin dag. Lyssna bara, orka vara opraktisk.
Nej, jag går inte personligen fri på något sätt, men jag gör allt i min makt till att förstå. Förstå obalansen mellan kvinnor och män, inte för att skapa en motsatt balans. Men idag vill jag lyfta fram kvinnan.
Och nej, jämställdhetsdebatten är INTE vilken debatt som helst. Den är helt grundläggande och avslöjande för de patriarkaliska och maktorienterande normerna som håller vår värld fast.
Mats
Debattlänkar:
DN SvD DN DN SvD Dagen
ada2e52c-1f52-49dd-bc39-572536d5b31d|0|.0
Tags:
Categories:
Krönikor av Mats |
Kvinnligt/manligt