Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi | Politik

Av Mats Sederholm

Jag har i de tidigare krönikorna beskrivit hur människors förmåga att kunna skapa är hämmade av de undertryckta feminina energierna. Vårt medvetande för en kamp mellan å ena sidan, luftelementets tankar, normsättningar, gränser, strukturer, hierarkier och fyrkantighet och å andra sidan, vattenelementets gränslöshet, beröring, kreativitet och känslor. Här pågår det ständiga kriget. Eller rättare sagt, de feminina energierna i vattenelementet är under ockupation av de maskulina. Både kvinnor och män lider av detta, ja, mänskligheten lider av det på bekostnad av ett fåtal.

Jag har också berört hur människors sökande tvingats in i de maskulina energierna. Snustorr filosofi, teosofi och intellektualism. Storartat visionärt meningslöst babbel fyller bokhyllorna på våra bibliotek. Litteraturen hyllar de stora tänkarna, den materialistiska och kliniskt logiska vetenskapen har blivit vår tids religion. Trots att alla inser idiotin med begrepp som Den enda sanna läran så är det precis vad vetenskapen blivit. Ett fåtal naturreligioner äger fortfarande en balanserad existentiell och andlig insikt. Kreatörer inom musik, dans och konst är alltid nedprioriterade medan smarta affärsidéer är vad man tror tjänar människan. Vi vet alla hur fel det är, vi känner det, vi ser det runt omkring oss men vi har så svårt att göra någonting åt det. Den maskulina energin är dessutom den aktiva, den som driver saker och när den aktiva energin tillåts dominera så blir det som det blir.


Luftelementet har några andra nyckelegenskaper som också förklarar hur vår värld ser ut.

Jag har nämnt den maskulina energins egenskaper logik och struktur. I denna energi finner vi förkärleken till att se saker uppdelade. Allt som existerar är åtskilt. Allt är isolerade objekt som samverkar utifrån vissa regler. Inom vetenskapen är det fortfarande Newtons klassiska och fysiska lagar som sätter ordningen och förutsättningarna för tingens samverkan. Människor är främst individer och förhåller sig till varandra genom psykologiska processer. Den kollektiva tanken är utdömd efter alla kommunistiska misslyckanden och möten mellan olika kulturer, religioner eller raser tycks ständigt vara föremål för problem och konflikter. Andlighet stavas religion och religioner är åtskilda. Samverkan och empati förlorar alltmer mark. Solidaritet är ett begrepp som man finner på sociala museer, om det nu hade funnits sådana. Intressegrupper i olika sammanhang finns till för att gynna individers särintressen snarare än att skapa en djupare gemensamhet. Och allt ställs MOT varandra eftersom normen konkurrens är så väl inpluggad i människors medvetanden. Klimatkonferenser bryter samman i brist på samsyn och i botten p.g.a. rättviseskillnader i världen.

Fortfarande tror många att den enskilda människan är den enda vägen till lycka. I en värld som bygger på pyramider är hela grundkonceptet dömt att misslyckas men det spelar ingen roll. Imperiets ”Du kan bli president, du kan bli miljonär” är lögnen vi alla accepterar. T.o.m. inom nyandligheten lyder mottot:  ”Börja med dig själv, om bara just du mår bra så blir det bra för alla andra”.  

Att dela upp och isolera är luftelementet och den maskulina energins främsta regel.

Och när den får härska fritt så tjänar den också makten. Att söndra och härska är det allra mest effektiva sättet att kontrollera människor. Man ger dem en kortsiktig och skenbar frihet(fria media, fria politiska val, fri företagssamhet etc) men sätter in dem i ett ramverk, så stort och vidsträckt att ingen ser gränserna, eller murarna. Endast de som skapat ramverket och som upprätthåller det vet vad som försiggår.

Den feminina energin ser att allt hör ihop och söker helhet. Den vill inte formulera kärleken i begrepp, den vill inte definiera Gud, den söker livet och närvaron själv. Den vill ta sig ut ur ockupationen, den vill röra sig som en vind och få oss att känna in och ta vårt ”förnuft till fånga”. Eller rättare sagt, frigöra förnuftet så att det kan få omfamna mer.  Den vill få oss att vara närvarande vid det allra enklaste i livet. Den vill sätta förnuftet i jord och säga: ”Vad är det egentligen som betyder något?”. ”Vad hjälper kunskaper om vi aldrig kan använda dem i verkligheten?”.


Den feminina energin finns förankrad hos en liten del av vetenskapen, de som studerar i kvantteorier. Där överlever inte "det åtskilda tankesättet". I kvantvärlden fortsätter t.ex. delade fotoner att vara ETT. En delad fotons partiklar skickas åt olika håll men behåller ändå vetskapen om sig själv och uppträder som ETT trots att de är separerade. Den ena partikeln utsätts för hinder och båda reagerar samtidigt och åtskilda. Ett mirakel som förbryllar vetenskapen. Vad är det som håller ihop dem? Även galaxer fungerar likadant. Det finns något som förbinder oss. Etern existerar. Det som är tom rymd är något. Som ett hav som skänker energier ett medium att färdas till varandra på, som en väv där allt levande har en spelplan att agera på. Du lyser med en ficklampa och ljuset tar sig bort dit det du lyser på, men vad har ljuset färdats på? Du ropar och någon hör ditt svar, ljudet färdas på något. Det breder ut sig i ”etern”, i kittet mellan objekten, i existensens egna kropp, den vi alla är en del av. Etern är som en vidsträckt mylla där all typ av energi kan slå rot. Den breder ut sig och låter sig bli synlig när vi upphör att fånga den, när vi slutar att se objekten och delarna, när vi törs lägga våra intellekt åt sidan och bara lyss till närvaron, till stämningen och till vår längtan. Och när vi möter människor med samma längtan så vet vi att det finns något som håller oss samman.


Det är i filmer som Sagan on Ringen där magin och äventyret får komma till uttryck som vi känner oss berörda. Och vi vet att andra som ser den upplever samma vidunderliga känsla av evighet och öppenhet. Vi gör det inte av ett nytt avsnitt av Vetenskapens värld.  För där ges inget utrymme åt dig, där ges en inhägnad och regler som sätter gränser. Där fastslås den absoluta sanningen. Liksom i religiösa skrifter, liksom i de politiska alternativ som serveras dig, liksom de sanningar som media trycker ner i dig. Men den där väven, det osynliga kittet, den vidsträckta myllan där allt kan få sätta sina rötter i, den som tycks breda ut sig från det allra minst ut till galaxer, den som binder allt samman, varför talar ingen om den?  


Den har många namn. Inom det religiösa kallas det för mörker eller Void/tomrum rätt och slätt. Det som inte syns, det som inte går att avgränsa, där ingenting är och inget är upplyst. Som en mamma av gammal generation som fött upp en hel familj, som närt och gett kraft, som vakat och brytt sig, som varit myllan där alla kunnat växa upp i. Hon som bara är. Grunden, självklarheten, intigheten men ändå skapelsens ursprung, alltets moder som aldrig skiljer sina barn åt, för kärleken, livets ursprung vet inga gränser, väven varifrån all kan uppstå finns överallt.

Och ändå är denna mäktiga och oerhörda skapelsekraft och alltets liv och ursprung undertryckt. Teosofer, tänkare, präster, vetenskap, politiker ja hela vår värld har lärt oss att inte gå in på detta. Vi får lära oss om den i sagorna men återvänder till de hierarkiska uppdelningarna av mänsklig utveckling framlagt av någon författare som själv blivit förnekad den feminina grundkraften. Experter som i pur rädsla har överfört hela sitt varande till huvudet och intellektet. De fnyser åt fantasierna och skyndar till reglerna som ger dem kontroll och ro.  Det ger dem legitimitet i en värld formad som ett Excel-ark med rader och kolumner.

Luftelementet ger människor koll på tillvaron, den ger fästen vi kan hålla oss till. Begrepp, ord, värderingar, uttryck och intellektuella skolningar som skänker vissa en känsla av begåvning. Men den skjuter förbi allt det som förbinder oss. Den ratar samhörighet, gemensamhet och det gränslösa. I en värld där gränser, kunskapsglosor och existentiella ordningar är vad som ger rädslor ett fäste att hålla i, så blir dess motsatser, frihet, känslor, mystik, magi fysiskt varande och extas, dess värsta fiende.  

Därför lever vi människor med halva vårt varande, den feminina delen, fängslad. Därför släpar vi på bojan runt ena foten och därför blir livet så kämpigt, så ensamt och tomt för de flesta. Livet själv hålls inne, det innerliga, det som Ebba Grön sjunger om: ”Mamma, pappa var är allt?”.


En av de mest allvarligaste konsekvenserna av att undertrycka den feminina energin är att vi förlorar vår möjlighet till att skapa vad vi önskar. Den personliga förmågan till att skapa hör ihop med hur vi formerar våra tankar OCH hur vi rent känslomässigt kan "visualisera" vad vi önskar uppnå. För, i motsats till vad som ofta uttrycks inom nyandligheten, så räcker det inte med att "se" sina drömmar framför sig. Att tänka dem, att ha rätt mindset är bara början på ens personliga skapelseprocess. Det tomrum, kittet som håller ihop kosmos, medvetenheten som i vårt materiella skapelseögonblick Big Bang började bre ut sig, svarar inte på dina tankar, det svarar på dina känslor.

Den feminina energin, allt det som vi lärt oss vara "mjuka grejer", olönsamt, ovetenskapligt är något som jag vet att du läsare redan känner till och det är det som är så jäkla skönt. Vi måste bara lära oss att återuppväcka denna grundkraft. Vi måste bli vakterna som ger den skydd, gralens väktare. Vi måste hjälpas åt att ge den namn och strukturer och göra den möjlig att ta på. Vi måste släpa in denna energi, likt en trojansk häst, till vår värld.  Och viktigast av allt, vi måste vara den. Och vem vet, kanske vi får hjälp av skapelsens eviga cykler, kanske ligger det i en naturlig utveckling att knoppen brister och en ny blomma vecklar ut sig.

Mats
   
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Om man vill kontrollera världen, hur gör Illuminati, hur verkar de mot bakgrund av det maskulina och det feminina?
Genom att blockera/skada/undertrycka den feminina aspekten så åstadkoms en hel rad med saker. För en grundgenomgång av de fyra elementen, se del 1.

Själva skapelseprocessen stoppas. Genom att undertrycka VATTEN-elementet alltså,  känslor, intuition, inkänning, kreativitet etc så tvingas människor att koppla upp sina verklighetsbilder, sin medvetenhet till LUFT-elementet. Alltså, till färdigförpackade,  fyrkantiga, logiska och redan vedertagna sanningar. Allt sådant som går att kontrollera. En människa som däremot använder sig av intuition, av sina känslor och som inte accepterar de färdiga normerna blir farlig i det maskulina LUFT-elementets värld.

Striden om människan är en strid om hennes tankar.

Men lika effektivt är det att blockera det feminina JORD-elementet. Själv DO-IT energin får inget eget värde. Att handla och utföra blir en second-hand vara i jämförelse med alla smarta tankar.  Den fysiska kroppen, den fysiska känslan, vårt tempel förvandlas till en apparat, ett bo som tjänar de förhärskande tankarna. En medicinsk apparat.

Men framförallt, att inte få pröva sina tankar i verkligheten ger ingen återkoppling. Det sista avgörande steget i skapelseprocessen bagatelliseras. Det verkliga livet, den feminina och oförutsägbara jordade verkligheten blockeras. Allt sådant som hör till det nära, det omedelbara och det vardagliga. Empatin, lyssnandet och en distans till de världsliga visionerna och intellektuella lösningarna bagatelliseras. Jordens och livets egna äventyr, dess magi och det fria prövandet hålls tillbaka. ”Skärp dig så här ser verkligheten ut”, säger dina medmänniskor fastkopplade i sina tankefängelser.

De kontrollerande krafterna ser ALLTID till att underordna egenskaper som äventyr, magi eller tid till fysisk närhet. Oförutsägbarhet, bristen på paragrafer/regler, känslor, eget prövande, fri kreativitet, annorlunda tänkande har genom historien ALLTID ansets vara hotfullt för makten. De stör, de skapar kaos, det saknar riktlinjer och de går inte att standardisera. De utövas av både män och kvinnor men tillhör alla den feminina polen.  Fundera på detta en stund. Ni ska se att det stämmer rakt igenom i allt vad ni erfarit i livet.

Kunskaper i den maskulina världen är färdigförpackade begrepp såsom ”kunskapsglosor”, en uppsjö av riktade politiska, religiösa och existentiella fållor. De flesta kommer i konflikt med varandra eftersom helheter, de inkännande och gränsöverskridande begreppen, alla feminina, alltid underordnas.  Fred som bygger på förmågan att se den andres värld, är inte en del av maktens agenda.  Guden Vishnu den maskulina ”upprätthållaren”, den konservativa aspekten kämpar för att hålla Gudinnan Shiva ”förstöraren” under kontroll. Spelet dem emellan är skapat av den neutrala Guden Brahma.


För er som läst Robotfolket så känner ni igen det hela från det babyloniska skapelseeposet Enuma Elish. Där är det Guden Marduk som dödar urmodern Tiamat och bestiger tronen som gud över alla gudar.

Men många gånger och speciellt I den österländska synen på maskulint och feminint, som t.e.x. Yang och Yin, ser man dessa två begrepp som en del av vår skapelse. De går att finna i allt. I vår mat, i vår andlighet, inom vetenskapen o.s.v. men när man förflyttar sig till västvärlden så tycks det finnas en kantring åt just Yang energin, den manliga. Den märks inte minst i människors andliga sökande.

För i sökandet efter andlighet så kantrar det gärna åt luftelementets sinnliga och filosofiska energi.

Antroposofins(anthro=man; sophy=visdom)  grundare Österikaren Rudolf Steiner (1861-1925) började sin karriär inom den akademiska världen. Med tiden ägnade han sig åt filosofi och även teosofi(allmän benämning inom esoteriska traditioner). Han såg människans utveckling i formen av sju stadier. Dessa ligger bl.a. till grund för Waldorf-pedagogiken. Steiner sa: ”Det mänskliga intellektet kan tränas så att det kan höjas over materiella ting och därmed innefatta en större andlig realitet”.

Antroposofin och Steiner sa också: ”Med förebild i teosofins världsålderslära antar man att världen och därmed människan utvecklas i sju stadier (eller perioder),”

Tron på utvecklingen av människan via ett antal mentala utvecklingssteg finns hos nästan alla filosofiska andliga tänkare. Martinus(1890–1981) den danske författaren och hans kosmologi, ansåg att allt levande går igenom sex tillvaroplan. 


I samma spår finner man mannen med aliaset HENRY T. LAURENCY och hans ”Livskunskap” .
”Under sin vistelse i människoriket genomgår individen (monaden, urjaget) fem utvecklingsstadier indelade i olika nivåer.”

Så är det fel att tro att människan utvecklas enligt vissa mönster/normer?

Nej givetvis inte, men utvecklingen av en människa sker inte enbart på en rent mental nivå. Den sker när de feminina och maskulina aspekterna verkar i balans, när det finns ett kretslopp, en process där människan skapar nya och bättre betingelser både på ett mentalt, känslomässigt, kroppsligt och en passions/viljemässig nivå. Alltså, i verkligheten helt enkelt.

Den hierarkiska/mentala synen på människan där de feminina aspekterna känslor, kropp och en jordisk närhet/verklighet är nerprioriterade leder bara till tomhet. Ett slags hobbysökande utan mening.


Om man beger sig till naturreligioner i Afrika och Australien så är det existentiella sökandet någonting helt annorlunda. I vår patriarkaliska tradition med de stora religionerna så har också naturreligioner betraktats som ”primitiva”. Inte oväntat så finns här t.ex. dansen, naturen och känsloyttringar som en självklar del. Allt tillhörande den feminina aspekten. Likadant är det i de nordamerikanska naturreligionerna och liknande bland de australiska.

Kristendomens erövring har tryckt ner de feminina energierna över hela världen. Gudsaspekten som tidigare fanns integrerad i naturen, marken, lukter, smaker och känslor har förpassats till ett rent idémässigt ideal som t.ex. Jesus. Kristendomen var också grunden för Steiner och flera av de andra teosofiska tänkarna.

Dagens normer och hur ett sökande efter jordiska sanningar eller kring andlighet ska gå till, är fortfarande orienterat kring ”MIND”. Men inte bara handlar det om en maskulin dominans, det finns också starka inslag av manlig dominans.

Inom LAURENCYS hylozodik kan man angående manligt och kvinnligt läsa:
”Genom kvinnans instinktiva förmåga att spela förstående ha många män bringats på fall; ett tecken på alltjämt härskande psykologiska blindhet. Från kvinnans sida behöver det icke alltid vara erövringslusta. Hon vill vara behaglig.”

En av Sveriges törsta ”ambassadörer” inom läran Lars Adelskogh uttalar sig:

"Mannens värld är världen, kvinnans värld är hemmet. Mannen strider och leder. Kvinnan vårdar och när. Försök att vända upp och ner på detta normala schema, och alla blir bara olyckligare."

Och angående känslor och intellekt skriver LAURENZY i sin livskunskap:
”Emotionalitet är illusivitet och således ofrånkomlig förfalskning av verkligheten, hur reellt det än må förefalla oss i upplevelsen. Endast det mentala kan frigöra oss från detta beroende.”

Så blir det när de feminina aspekterna är direkt skadade hos folk.

Många sökare tror att kunskaper har en riktning. Nästan alla andliga vägar fungerar så. Läs din bibel, läs din toran, läs koranen, eller läs på om de olika utvecklingsstadierna. De är alla inringade av EN väg till Gud. Religiösa dogmer skapade av de som vill kontrollera och låta andra manifestera deras egen ordning. De olika vägarna skapar konflikter. Massor splittrade i sin andliga tro är lättare att kontrollera än människor som ser andligheten som en sammanhållen och naturlig kraft. Den feminina aspekten, moderspekten söker just helhet och en gränsöverskridande existentiell syn. Därför utgör den ett hot och väcker en känsla av avsky för de som fortfarande tjänar makten och kontrollen.
Men om vi backar till de fyra elementen så ser man att utvecklingen hela tiden passerar genom dessa fyra element. Som en fyrtaktsmotor.  För när man har blivit drabbad av sin själsliga välja, känt den emotionella dragningskraften, förstått och sedan prövat den i handling, så börjar man om igen. Till skillnad mot tron på en riktad utveckling, så sker här en utvidgning. För efter ett varv runt, så börjar nästa varv alldeles utan på det förra. Som en spiral som utvecklingsvarv efter utvecklingsvarv bygger på kunskapsmassan. Som en snöboll som växer.  Det finns ingen riktning, bara utvidgning.  Tron på riktningen kommer av LUFT-Elementets dominans. För där gäller strukturer, hierarkier och fasta gränser. Den enda sanna utvecklingen är en sammansatt. Seendet är förmågan att lägga pusslet och se motivet, inte att samla så många pusselbitar i samma färg som möjligt. I vår värld så har saker och delar gjorts viktigare än sammanhang. Det maskulina före det feminina. Det "smarta" är viktigare än det visa. Kittet som håller oss samman - empatin, närvaron och kärleken själv är underprioriterat.


De teosofiska/esoteriska traditionerna går långt tillbaka i historien. De går in i varandra, nya dialekter skapas och möter varandra igen. Som rötter som snirklar sig runt varandra. Ordenssällskap av typen frimurare och rosenkorsorden bär på en hel del av dessa traditioner. Och det är samma maskulina tradition här. Kunskaper och utveckling hålla effektivt separerade från de feminina aspekterna och förvandlas till förvisso mycket intressanta kunskaper, men den feminina gudsaspekten lyser med sin totala frånvaro.


Under antiken så var ljuset, det upplysta och de illuminerade, de som gavs kunskaperna, utvalda och tillhörde aristokratin. Det gav och ger än idag de härskande kontroll, det håller upp strukturerna och gränserna, det maskulina. Min och Lindas research såsom medlemmar inom rosenkorsordern under ett år gav oss exempel på exempel på inte bara en maskulin dominans utan även en manlig. Det är visa män och söner som dominerar i undervisningen.


Dagens frimurare och rosenkorsare tar del av samma grundläggande esoteriska kunskaper som man gjorde i den antika världen. Den ger insikter om hur människan och kosmos fungerar. Den berättar om själen, om tingens ordning i en vidare mening och kompletterar dagens vetenskapliga, materialistiska och smala kunskapsvy. Den är idag tillgänglig på ett helt annat sätt, men fortfarande är den dold bakom titlar och hierarkiska undervisningsordningar.

Få läror berättar om hur man integrerar kunskaperna(LUFT-Elementet) med livet(JORD-Elementet), Få berättar om urmodern eller om gudinnekrafter. Du får INTE lära dig om att bejaka dina känslor eller hur viktigt det är att få upptäcka en själv genom att låta det emotionella ibland få verka fritt och oberoende av intellektet.  Ibland så är det rena skrattet det som läker. Ibland kan ilska verka befriande.  


Kunskaper om livet är inte som att lära sig laga mat genom att läsa en bok. Man skulle inte behöva säga sånt här, men man måste: Det går inte att lära sig laga mat genom att klara av matkonstens sju utvecklingsstadier om man aldrig rent fysiskt smakat på maten. Om man aldrig lärt sig stilla sina tankar och med slutna ögon smaka på en tesked av grytan för att veta om där finns en krydda som fattas, så vet man, trots alla initieringar och trots sin förmåga att kontrollera sina känslor till 100%, ändå inget om mat. Tvärtom, man måste ALLTID vara beredd till att mista kontrollen, att låta sig bli överraskad. Det är tvärtom så att kunskaper och känslokontroll MÅSTE hävas för att man ska kunna skapa nytt. Kreativiteten och vår skapelseprocess kräver öppningar i staketet.

Och det är inte som en del tror om utvecklingsstadierna, att ju mer man lär sig om mat, desto mer av det emotionella, det smakfyllda kan man lägga bakom sig. För allting återvänder alltid till smaklökarna, till gommen och upplevelsen.

Missuppfatta nu inte denna trippel-krönika. Att ta del av kunskaper är viktigt. Att lära sig om helig geometri, att förstå kabbalans "Livets träd", att upptäcka matematiken bakom atsrologi, numerologi etc och att rent allmänt få tankestrukturer och en massa AHA-upplevelser är ett riktigt nöje. Jag talar av egen erfarenhet. Jag uppmanar alla att läsa och ta del av allt som erbjuds. Att utvecklas består delvis av en ren intellektuell förståelse. Men om man vill växa och utvecklas så måste man låta rötterna gro i jorden annars står man inte stadigt. Den verkliga lyckan är när man i levande livet kan integrera det man förstår med vad man upplever.  Detta är förutsättningarna på jorden och det är här vi verkar. Frukta inte. Free your mind.

I den sista och avslutande krönikan skriver jag om kampen mellan de två energierna. Viljan att dela upp vår tillvaro i smådelar eller viljan att se tingen i dess sammanhang.

Mats            
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Förra årets sista månader kom att handla mycket om sanningsrörelsen.  Den är viktig och vi stödjer den för sitt frimodiga sökande efter sanningen, sin förmåga att se längre och att inte fastna för auktoriteter o.s.v.  Vi är en del av den.

Ett drama, en teaterföreställning spelades upp som jag hoppas förmedlade en hel del insikter, bevis och eftertankar till publiken/läsarna. Det är i alla fall vad ett av de starkaste syftena var och är.

Sanningsrörelsen i all ära, men Klar Sikt har sin egen väg i allt detta. För det är faktiskt så att många viktiga områden sällan kommer upp ens i sanningsrörelsen och som ligger oss varmt om hjärtat.

En av de nyckelbegrepp vi lägger stor vikt vid är förmågan att gestalta och VARA det man skriver om. Ett exempel på detta är aktivism-delen hos vaken.se. Att verka i det praktiska livet och att gå från tanke till handling. Att möta och verka bland fysiska och verkliga människor är en förutsättning för att kunna skapa en förändring i världen. Vem som helst kan göra det, där man verkar och där man befinner sig. Att våga ifrågasätta floskler och fördomar bland arbetskamrater, att öppet stå upp för andra som offentligt riskerar sin status, sitt rykte i sin iver att verka för rättspatos, är några exempel.

Andra frågor som annars lyser med sin frånvaro är typiskt kvinnliga frågor såsom skola. omsorg, mående och patriarkat. Även andlighet saknas. Det förvrängs och överförs till frågor om religion eller ateism.  Magi, inkänning och känslor är ytterligare områden som lätt körs över av politik, filosofi eller intellektualism i allmänhet.

Bakom alla dessa områden finns grundenergier kopplade till vår dualistiska skapelse. Maskulina och feminina energier är grunderna till allt som existerar. Maskulina och feminina energier  är inte samma sak som män och kvinnor även om det finns en dominans av maskulina energier hos män och feminina energier hos kvinnor.


Från Asien och främst taoism kommer begreppen Yin och Yang, feminint respektive maskulint.  I den iranska Zoroastrismen befinner sig den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum. I hinduismen finns gudatriaden Brahma–Vishnu–Shiva , alltså, skaparen (neutral),  uppehållaren(maskulin) och förstöraren(feminin).  Gemensamt är balans-aspekten. Man ser det maskulina och feminina som två komplement ytterst, någon som ingår i skapelsen.  

Oavsett ursprung så går de två dualistiska motsatserna eller komplementen om man så vill, som en röd tråd genom alla existentiella funderingar och kunskaper.

Hur hänger allt detta ihop, vad för mening har det, vad kan man utläsa av detta? Var kommer aktivism, kvinnlighet, politiken, handling,  andligheten eller känslor in i allt detta?

Jag ska börja med att illustrera hur maskulint och feminint har med utformandet av vår värld att göra och med hjälp av de fyra elementen. De är eld, vatten, luft och jord.


Jag nämnde dualismen, de maskulina och de feminina energierna. Men här är det FYRA element! Ja , men de blåa är maskulina och de röda feminina.  Två par av maskulint och feminint alltså. Men varför? Var börjar skapelsen?  I denna illustration börjar den vid siffran 1, alltså i eldelementet som är maskulint, sedan 2, vattenelementet som är feminint. Dessa två utgör det första paret. Sedan kommer 3, luftelementet som är maskulint och sist 4, det feminina jordelementet. De sista två utgör det andra paret.

Det första paret, eld och vatten, verkar mest utanför det medvetna. Eldelementet symboliserar en själslig, omedveten men väl riktad vilja. Steg två i denna skapelseprocess är vattenelementet. Det präglas av en ren känsla, fortfarande utan struktur eller form, men den anas i en som en längtan efter något, man känner inspiration, en ren lust, en beröring eller en vilja till förändring. Därefter så fortsätter skapelseprocessen ner till det medvetna planet. Den omedvetna viljan(eld), som yttrat sig som en känsla(vatten) får nu struktur i luftelementet. Den kläs i våra medvetna tankar, den formas av vårt intellekt, den kan uttryckas i ord och den kan ses i sitt sammanhang. Man kan göra en bedömning av hur den ska kunna gestaltas och OM den går att genomföra. Till sist så kommer vi till jordelementet. Just DO it. Alla spekulationer, idéer, intellekt o.s.v. är passerade.  Kyss henne, slå till bollen, klicka på submit och beställ den där häftiga boken, släpp ner det vikiga brevet i brevlådan eller vad ni vill.

Den riktade viljan (ELD,maskulint) befruktar känslan(VATTEN, feminint). Ur detta föds tanken. Tanken(LUFT , maskulint) befruktar den jordiska  verkligheten(JORD, feminint) och skapelsen är komplett.

Ett varv i skapelsens kretslopp är gjort.

Man har låtit sin själ verka, man har känt inspirationen, man har förstått den och kan forma den med sina tankar. Man gestaltar den slutligen i handling. Och först då är man redo att gå vidare i livet.

Men, kanske någon undrar, om t.ex. både ELD och LUFT är maskulint, varför har de inte samma egenskaper? Svaret är: De har det, men de får en aning olika innebörder när de verkar i det medvetna i jämförelse med det omedvetna. Den maskulina energin är i grunden riktad, begränsad, logisk och aktiv medan den feminina energin i grunden är obegränsad,  känsloorienterad och holistisk.

Vi har fått lära oss att allt uppstår i tanken, men detta är en rent materialistisk föreställning. När tanken uppstår är skapelseprocessen redan på väg mot sitt slut. Vi lever i en materialistisk värld där det medvetna är dominerande. Därför betraktas just tankar, intellekt och logik som det härskande, inklusive vetenskapen. Därför så är det naturligt att se tanken, LUFT-elementet som det viktigaste och alltings början. Det är också maskulint och dominant som energi. LUFT elementet har för övrigt sitt fysiska säte i vänster hjärnhalva.

Man kanske kan fråga sig vad meningen med livet är ifall ens skapande redan är bestämt ifrån själen. Meningen är att verka i det fysiska. Vi är här för att delta i äventyret och osäkerheten. Om man är rädd för det så blir man aldrig lycklig. Vi lär och utvecklas och breddar oss. Men vi inkarnerar också för att det vi är på andra sidan inte är fulländat. Själen söker det materialistiska, människor söker det andliga. Ett skapelsens kretslopp men i ett vidare perspektiv.

Men tillbaka till dualiteten på jorden. Människor som får bra betalt, som kan göra karriärer, som blir upphöjda blir det för att de behärskar LUFT-elementet. De är bra på att verbalisera sina budskap, de är bra på att lobba för sig, det uppvisar en ”smarthet”, är strategiska, pålästa/fakta orienterade och logik/hierarki/konkurrensorienterade. Tillsammans med det andra maskulina elementet ELD och viljan, har de dessutom möjligheterna till dominans.

Hela vår värld och främst västvärlden har de maskulina energierna som grundnormer.

För ni vet ju hur det går för de där som istället för att bara verka i tanken istället hörsammar känslan, alltså det föregående skapelsesteget. De anses som flummiga, opålitliga, inkonsekventa och bara jäkligt svårförståeilga. Här har vi de med kreativa yrkena eller de som upprätthåller empati, närhet, visioner och sammanhang istället för att falla in i LUFT-elementets uppdelningar, strikta logik, oempatiska betraktelsesätt o.s.v.

När man befinner sig just där mellan vatten och luft, mellan den oformliga känslan och den begripliga tanken så utspelar sig inte sällan ett inre krig. Vattenelementets ”Åhh vad jag längtar efter att bara få känns mig fri, att komma loss, att få göra något nytt” slåss mot luft elementets: ”Hmm men jag har ju allt vad jag behöver, i alla fall enligt gällande praxis”. ”Vad är det jag kan längta till, vad är det jag vill ha?”. ”Det kan ju inte vara att jag skulle börja jobba med det där, det passar inte mig, jag har inte den utbildningen, det är inte jag, även om det känns kittlande” o.s.v.


Känslan stämmer inte med våra tankar om verkligheten. Våra dogmer, vår kultur, våra sociala regler bestämmer våra tankar. De är det ”sunda förnuftets” säte. Känslan och inspirationen riskerar att komma i konflikt med gällande normer.  Kreativiteten, äventyret och det osäkra(feminina) riskerar att störa den maskulina ordningen. Eller som jag skrev om Zoroastrismen:  Den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum.

Men ont för vem och gott för vem? När de feminina energierna krackelerar de maskulina så blir de så klart onda … ja, alltså för de maskulina energierna, de konservativa!  Feminina energier skapas kaos…jo i den maskulina världen. Men sett ur skapelsen så ingjuter oordning eller annorlunda infallsvinklar istället ett positivt nyskapande. ”Synd på skogsbranden, men vilken ny och spännande fauna som kommit fram”.  Det finns förstås obalanser åt båda hållen. En överdriven konservatism eller en ständig ström av ”omöjliga idéer”. En överdriven tro på intellekt och realism eller tvärtom, en överdriven hängivelse åt känslor. Balans är vad det handlar om, jämt balans.  

Hur gör man ifall man vill kontrollera världen med hjälp av insikterna om det feminina och maskulina?
Hur har detta påverkat våra filosofiska tänkare och andliga sökare?

Mer om detta i Del 2   

Mats 
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

”Skyltstriden trappas upp vid Ale Stenar” var rubriken på en nyhetsartikel i DN för några veckor sedan. Lite kittlande eftersom det bara var 1 ½ år sedan jag och Linda var där. Det är en urskön plats vid den skånska sydkusten. En 20-30 meter ovanför havet och mitt på det gröna gräset breder en konstruktion av stenar ut sig.


Men det pågår ett bråk om hur gammal platsen är. Bob G Lind, en fristående forskare, hävdar att platsen är en 2700 år gammal solkalender medan etablerade astronomer och Riksantikvarieämbetet menar på att det inte stämmer och att stenarna är en skeppsättning från 700-talet. Skeppssättningar förekommer som oftast på gravplatser men några spår efter gravar finns inte här.

Okej, två synsätt på vad denna formation av stenar är för något. Skulle man kunna tänka sig att det kan få finnas två uppfattningar, kan man tänka sig att det i demokratisk anda få finnas två synsätt som umgås sida vid sida? Självklart tycker man, men nej!

För några år sedan byggde Riksantikvarieämbetet en betalkur och tog betalt för inträde. På så sätt kunde de stänga ute Bob Linds teorier. De hade dock missat att begära byggnadstillstånd för kuren och åkte på böter. De fick riva ner den. Efter detta levde de två uppfattningarna sida vid sida. De två olika synsätten på stenarna hade två olika skyltar och besökarna kunde ta del av informationen på båda. Låter väl okej.

Men nu är det inte fred som en del är ute efter, utan ett absolut tolkningsföreträde. Vetenskapen anser ju inte att de är en del av sanningen, de ÄR sanningen och likt vilken religion som helst så drivs delar av den av fanatism. Länsstyrelsen bestämde i våras att alla skyltar skulle bort. Bob Lind, alternativforskaren tog då med sig egna skyltar som han använde vid guidade turer.

Myndigheterna och den etablerade vetenskapliga prästerskapet såg rött.  Länsstyrelsen hittade då på en lag som sa att om man bar med sig egna skyltar såsom Bob Lind gjorde skulle man tvingas böta 20.000!


Makten talar!  Och rent ut sagt, hur fan kan man tillåtas göra så?!

Thomas Romberg på länsstyrelsen säger:
”Syftet med ett naturskyddsområde är att man inte ska behöva utsättas för olika typer av information eller påverkan”

Ehh vänta nu, den där kommentaren innehöll så många spännande kryddor att det nästan inte går att tömma på smaker.

- Du stackars besökare ska inte behövas utsättas för mer än en åsikt. Om nu fascism är ett för starkt ord så är det minst sagt religiöst och påminner om tio guds bud där du inga andra gudar ska ha jämte mig.
- Syftet med ett naturskyddsområde är alltså INTE främst att du bara ska få njuta av det och förundras!!??
- En åsikt(bara länsstyrelsens) är inte påverkan, men två är det!!! Jag som trott att det är mångfald som ger insikter och inte enfald.

DN-reportern frågar:

”Istället för detta förbud, hade det inte varit enklare att låta saken bero?”

Thomas Romberg svarar: 

”Kanske det, men tänk om Pölsemannen (Korvspecialist) kommit och dragit upp en korvvagn dit bara för att det är mycket folk, hur skulle vi hantera det”


Kan vi åtminstone vara överens om att denne man från länsstyrelsen INTE tillhör de som har skylten ”En annan värld är möjlig” hängades hemma på väggen. Han var förmodligen heller inte en del av hippirörelsen på 60-70-talet och talade om ”Turn on - Tune in - Drop out”.

Nåja, den här historien har i alla fall ett gott slut.

Miljödomstolen har gett Bob Lind rätt. De anser att Länsstyrelsen beslut saknade rättslig grund.

Fortfarande finns det halmstrån av vett och sans att hålla sig kvar vid.
 
Om Ale stenar känns vackert och inspirerande så vet jag inte riktigt om nästa gåta gör det. För, förvisso handlar det fortfarande om stenmonument, och fortfarande är det ett mysterium, men sedan är det slut på jämförelserna.

Jag pratar om ”USA:s Stonehenge”. Om ”Instruktioner för en efter-apokalyptisk värld”

I nordöstra Georgia USA, står fem stycken, fem meter höga och polerade granitblock, liknande monoliterna från filmen 2001.

Georgia Guidestones är ett mysterium. På blocken finns inskriptioner som berättar om solen och månens rörelser. Men mest intressant är att granitblocken är ingraverade med instruktioner om hur mänskligheten borde leva en dag när denna civilisation tagit slut. Instruktioner skrivna på åtta olika språk.

Men vänta nu, när restes de här … VEM gjorde .. och VARFÖR?

Historien har sin början en fredag eftermiddag 1979 när en man klev in på en granitinskriptions- firma. Han hette Robert C. Christian och påstod sig komma på uppdrag av en ”liten grupp lojala amerikaner”.  Christian förklarade sin beställning av de oerhörda granitblocken med att de skulle fungera som en kalender, kompass och klocka. Men blocken skulle också graveras med instruktioner skrivna på världens mest vanliga språk. Engelska, spanska, ryska, kinesiska, arabiska, hebreiska, hindu och swahili.

Inskriptionerna skulle innehålla budskap till en eftervärld. Till människor som skingrats efter det att mänskligheten närapå kommer att ha utplånats. Instruktioner till hjälp när en ny civilisation ska skapas.


Den 22 Mars 1980 var monumenten uppförda.

Så hur lyder då instruktionerna till mänskligheten?

• Vägled fortplantningen med vishet – förbättra hälsa och mångfald.
• Ena mänskligheten med ett levande nytt språk.
• Led passion – tro – tradition – och allt med balanserat förnuft.
• Skydda folk och nationer med rättvisa lagar och rättvisa domstolar.
• Låt alla länder styra sig själva och lös externa skiljaktigheter i en världsdomstol.
• Undvik småaktiga lagar och värdelösa myndighetspersoner.
• Balansera personliga rättigheter med sociala skyldigheter.
• Prisa sanning – skönhet – kärlek – i sökande efter harmoni med det oändliga.
• Var inte en cancer på jorden – Lämna utrymme för naturen – Lämna utrymme för naturen.

Ganska så hyggliga instruktioner. Inga världsordningar, respekt för naturen, mindre byråkrati, ett ansvarsfullt samhälle och mer rättvisa. Kan dock inte riktigt förstå detta med att vi ska ha ett och samma språk! Men bortsett från det så är det lite lockande.

Det är bara det att jag utlämnat den första instruktionen. Och är det inte typiskt att det alltid är nåt skit som ska jäklas. Den första instruktionen lyder:

• Bibehåll mänskligheten under 500.000.000 i evig balans med naturen.

Och om det finns, låt oss säga 600 miljoner efter ett tredje världskrig, ska vi skjuta av 100 miljoner då eller?

Det finns idag resurser till att låta sex miljarder leva i materiell välfärd. Så… vad är poängen? Varför??

Jag vet att många människor har den här uppfattningen, att vi är för många på jorden. Men få av dem är medvetna om att vi skulle kunna leva väldigt gott på den här planeten, om normerna för mänskligheten vore annorlunda. Om världen INTE byggde på rädsla, i form av konkurrens, pengar, makt, orättvisor och korruption.

Och inte sällan brukar det krypa fram rätt så obehagliga synsätt när man frågar samma personer om VILKA människor som liksom är för många! Du själv kanske, delar av din familj?

500.000.000 är för övrigt fortfarande tilläckligt många för att utplåna planeten. De som hotar utplåna planeten just nu är endast ett fåtal. Kanske bara 100 personer. Resten av mänskligheten lever i en existentiell affärsidé implementerad av ett fåtal människor. Ett regel/normsystem som kontinuerligt upprätthålls och ges legalitet via media, skolor, politiker, ekonomer och inte minst våra medmänniskor. 

Men vilka var det som författade instruktionerna? Inget vet.

Men ryktena är många. Satanister, ett hemligt sällskap som tillber Lucifer, den globala eliten (New World Order) eller Rosenkorsare är några av dem.

Jag vet inte men det finna en hätta av elitism över instruktionerna. Inte den där visheten som kommer från exempelvis indianer. Snarare samma stelbenta, inordnade och regelorienterade budskap som Länsstyrelsen bjuder på.

För mycket folk och det blir svårhanterligt liksom. Jag misstänker att en sån som Bob Lind inte skulle fungera tillsammans med de andra välordnade 500.000.000 människorna, om de lojala amerikanerna fick bestämma. Och förhoppningsvis inte jag heller.

Mats  

Läs mer på Wired Magazine    
Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

I dessa turbulenta sluttider, som jag kallar de senaste åren för, så har spekulationer om framtiden varit oerhört gäckande. Vi lever mitt upp i en spännande långfilm som jag äntligen efter många år börjar få en viss koll på men vars slut, eller i alla fall fortsättning på,  är rena thrillern. Som de flesta läsare redan förstått så tillhör varken jag eller Linda enbart den intellektuella och vetenskapligt/filosofiska genren av existentiell åskådning. Andligheten finns här på klar sikt men utan religiös inblandning, liksom det finns en allmän öppenhet för sådant som inte alltid är strikt vetenskapligt.

Jag tillbringade många år inom nyandligheten och ha insett att om det finns någonting som bara "måste slå in" så är det en ordentlig kursändring för mänskligheten i samband med året 2012. Om inget speciellt hänt fram till 2013 så kommer hundratusentals människor att ha förlorat sina sista hopp till ett gudomligt och lyckligt öde. En andligt existentiell kris bland nyandligheten kommer att utbryta. Det riskerar att bli som med sekelskiftet, inget särskilt hände. Ja, jag vet inget annat datum som det hyses så mycket tilltro till som 2012.  

Och det är förstås Maykalendern som står i fokus och som är upprinnelsen till året 2012.

De flesta experter tycks dock vara på det klara med att inget plötsligt kommer att hända den 21:a December 2012. Det handlar snarare om en process fram till dess, men också därefter. Det vore orättvist mot Mayakalendern att kräva en plötslig förändring just det datumet och framför allt för att det helt enkelt inte är vad Mayakalendern säger.

Men för att få lite bättre grund för vad 2012 kommer ifrån så behövs det lite grundfakta om Mayakalendern. 


Maykalendern består av tre kalendrar med olika längd. Den längsta heter Long Count.

När vi idag vill ange en tid så gör vi det med år, månad och dag t.ex. 2009-04-27. Mayakalendern använder också enheter som kan jämföras med år och månader, men inte bara tre enheter(år, månad och dag) utan hela fem enheter. Den enhet som är ”störst” innehåller 144,000 dagar och kallas baktun, nästa enhet innehåller 7200 dagar och kallas katun, nästa 360 dagar och kallas tun (ett år!), nästa 20 dagar och kallas uinal samt 1 dag som vi kan kalla för dag.

Ett mayadatum kan se ut som 1.2.3.4.5 och innebär:
144,000 * 1 + 7200 * 2 + 360 * 3 + 20 * 4 + 1 * 5 = 159.565 dagar

Antal dagar i vårt datum 2009-04-27 räknar vi ut på motsvarande sätt som:  
365 * 2009 + 30 * 04 + 27 * 1 = 733.432 dagar

Den högsta siffran som kan anges med ett mayadatum är 13.0.0.0.0 och motsvaras av 1.872.000 dagar (13 * 144000) och kallas för En stor cykel. 1.872.000 är 5125 år. Datumet infaller den 21:a December 2012.  Deras tideräkning påbörjades alltså för knappt 5125 år sedan, närmare bestämt den 11/8 år 3113 f.kr.

Vi använder år eftersom jorden roterat runt solen ett varv och månader för att månen roterat runt jorden ett varv och dagar för att jorden roterat ett varv.
Men en stor cykel, 1.872.000 dagar, vad motsvaras det av?  Jo det är den tid det tar för vintergatan att rotera ett varv runt Orion. Och jag kan tänka mig att det finns tvivlare till tanken att mayaindianerna skulle känt till denna cykel eller vintergatan.

Förra gången som den stora cykeln (på 5125 år) kom till ett slut var 3113 f. kr.

Alltså, 21/12 2012 är slutet på en era, som upprepats tidigare. Världen gick inte under 3113 f.kr. och kommer inte att göra det den här gången heller.

Men innan jag går vidare kanske det är på plats att reda ut vad experter tror och vet.

”Skolade experter”  på Maykalendern s.k. Mayanister, ser inget särskilt med 2012. De menar knappt att Mayafolket skulle ha nämnt året 2012. Den andra gruppen är de som läser ut det symboliska,  andliga och metafysiska i kalendern, förutom den rent tekniska.

Och som vanligt måste man själv ta ställning här.

Varken jag eller Linda tillhör endast den kliniskt ortodoxa och vetenskapliga tron, utan söker istället främst sammanhang och vishet.  Myten kring 2012 bygger på den andliga uttolkningen och det blir den som jag kommer att fortsätta på i krönikan.

Så, var befinner vi oss nu i Maya kalendern? Jo vi befinner oss i den sista 20 års cykeln som startades 1992 och slutar 2012.  

Enligt Dr. Jose Arguelles som ägnat hela sitt liv åt Mayakalendern innebar denna sista 20-års period för mayafolket en slags reningsperiod. Men exakt hur denna rening skulle gå till sägs det dock ingenting om. Alla vet att en rening innebär att allt det gamla måste rensas ut och i en värld där smutsen dominerar, så betyder detta förstås ganska så stora förändringar, ja t.o.m. ordet undergång kan vara på sin plats. Jag har inga problem med att få in detta i vår nuvarande värld och den ”obehagliga” utveckling som tagit fart de senaste 5-10 åren.

Andra mayaexperter såsom John Major Jenkins hänvisar till skiftet av den stora cykeln som en tid av återfödelse vilket är samma sak som ovan och ju mer man läser desto mer uppenbart är det att närmandet till 21/12 2012 bland experterna borde motsvaras av en stegrande medvetenhet bland människor.

En av de mest världskända mayaexperterna är svensken Carl Johan Calleman. Calleman nöjer sig dock inte med att göra egna symboliska/andliga tolkningar av mayakalendern, vilket är både rimligt och nödvändigt som jag ser det, han menar dessutom på att slutdatumet INTE ÄR 21/12 2012 utan den 28:e Oktober 2011.

Han anser att grunderna för startdatumet är felaktiga men också för att en av de mindre kalendrarna som rullar i synk med den stora, ej går ”jämt ut” den 21/12 2012. Han är helt ensam om denna tolkning bland både de ortodoxa och metafysiska mayaexperterna.

Debatten har gått riktigt het, inte minst mellan John Major Jenkins och Calleman själv. Mejldiskussion här

Uppenbarligen har Calleman drivit uppmärksamheten på sitt egna slutdatum lite väl långt. Hans referens till hur en av ”de äldste” av mayaindianerna hållit med honom visade sig inte stämma.

Calleman är en av drivkrafterna bakom ”Global Oneness”, ett projekt som söker ena människor i världen i att skapa en ny medvetenhet i synkronisering med närmandet av en ny tidsålder, som alltså tar sin början i Oktober 2011.


Calleman ser medvetandehöjningen ta form genom cykliska svängningar som pendlar mellan ”dagar” och ”nätter”. De sista 12 åren, från 1999 till 2011 delar han upp i sådana här omväxlande dagar(7 st) och nätter(6 st). Som jag tolkat det så motsvarar det cykler av Yin och Yang. D.v.s. mörka/dolda/skapande perioder följda av ljusa/yttre/aktiva perioder. Varje period varar cirka 11månader (12 år dividerat med 13 perioder = knappt ett år).

I denna sista ”kosmiska vecka” befinner vi oss just nu på den sjätte dagen!

Han har genom åren följt upp dessa cykler och både i efterhand beskrivit hur de har påverkat världen men också hur det kommer att te sig framöver. Det handlar om politik, ekonomi, människors utveckling o.s.v.
Det har varit oerhört intressant att följa hans analyser och profetior allteftersom vi passerat genom de olika ljusa och mörka perioderna. Calleman skriver bra och har en bra bild av mänskligheten och hur världen och människan interagerar.

Detta om Calleman som dominerar den svenska mayaexpertisen och som dessutom är en gigant på den internationella scenen.

Så, vad kan vi tro på?

Finns det en accelererande utveckling i världen som skulle kunna ge Mayakalendern rättvisa och antyda att vi är på väg mot en ny tidsålder 2012? Är mänskligheten på väg att föras in i ett högre medvetandetillstånd föregånget av en reningsperiod?

Ja vad säger ni?

Har människors medvetande höjts rejält de sista åren, är människor mer insiktsfulla kring vad som sker i världen och sin egen relation till omvärlden? Reflekterar människor mer? Tar vi annorlunda och klokare beslut idag grundat på detta höjda medvetande än tidigare?

Jag kan inte bara ställa upp på detta. Mitt svar är tveklöst nej.

Jag märker ingen skillnad bland mina medmänniskor. Samtalsämnen eller inställningar till livet, till andlighet är oförändrade. Om det finns någon riktning så är den negativ, jag skulle hellre prata om en medvetandesänkning.

Däremot finns det en acceleration, ett snabbare tempo, en global omvandling. Någonting sker på det hela taget.

Men det är inte samma sak som en medvetandehöjnng!

Visst finns det en medvetandehöjning, men inte bland människor i allmänhet utan bland de som är intresserade av den globala utvecklingen, bland de som söker sanningarna men … de är fortfarande för få.

Att världen genomgår en stor förvandling stödjer mayakalendern, men knappast de New Age inspirerade anhängarna, med Calleman i spetsen.

Hans profetior genom åren har tett sig alltmer krystade och direkt felaktiga. Han gör som många profeter gör, de talar stort om vad ska hända men lite om det som aldrig slog in.
Några exempel på vad som sas om den ”femte dagen” 2006-11-24 – 2007-11-19 :

“ it will mean a significant downfall of western dominance”
“the Fifth day is exactly such a period, which will create the conditions for such inner unity and wholeness.”
“For most people the Breakthrough Energy of the Fifth day will be the most powerful transformative energy that they experienced as part of the divine plan”

Nej, nej och nej.

Sådant här stämmer enbart för de människor som lever inuti tron och illusionen. Härute, i den verkliga världen. På pendeltåget, i matbutiken, i kön till McDonalds, på släktträffen på julafton så finns det ingen ”Breakthrough Energy”.


Extra tveksam blir man när OneNess yran (inkl. Calleman) tillber den indiska gurun Sir Bhagawan eller Kalki som håller till i ”The Golden City” i Indien. Han betraktas som en nedstigen gud och har förutom Calleman, många anhängare i t.ex. Sverige. Han ses inte sällan sittandes på sin vita tron.

Är det han som ska vägleda oss in i den nya världen? Samma gudar och makt som tidigare alltså, samma hierarkiska grundnormer och var finns medvetandehöjningen, den nya tidåldern och reningen i så fall?

Nej, Mayakalendern klarar sig utan sånt här. Den står på egna ben som jag ser det.



Mayaindianerna berättade ingenting konkret om vad slutet på denna stora cykel av 5125 år skulle innebära. De var tillräckligt kloka för detta. De höll sig till den principiella uttolkningen av slutet på en stor era.

Och så här långt så är mayakalendern med på banan som jag ser det.

Frågan är om det kommer att fortsätta att accelerera fram till den 21 December 2012.  Vad kommer att rensas bort i världen? Vad blir kvar? Vilka blir segrarna? Makten och dominansen eller kärleken och friheten?

Thrillern på jorden rullar vidare.

Mats      
Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Den nya tjänsten ”Google ocean” har hittat spår av rektangulära mönster på Atlantens botten enligt satellitbilder och marina undersökningar, rapporterar flera dagstidningar (se länkar längst ner) och tidningen Sun.  Spekulationerna om Atlantis, den sjunkna kontinenten i Atlanten, får nytt bränsle. Och myten om Atlantis förtjänar det.

Myter klassificeras per automatik som just och enbart myter. Den dominerande ”religionen” i västvärlden är idag vetenskapen. Den ger, liksom andra styvnackade betraktelser av verkligheten, inget utrymme för annat än vad den själv kan bevisa och eftersom människor idag fostras och präglas med dess normsystem så faller också sådant som Atlantis per automatik utanför den allmänt ”accepterade verkligheten”.

Så gjorde även staden Troja en gång. För även den var en myt, hånfullt betraktad av det vetenskapliga prästerskapet, tills att någon utgrävare vågade gå sin egen väg och till sist fann resterna av staden i verkligheten. Och alldeles säkert så väntar fler arkeologiska upptäckter i framtiden som kommer att förvandla myter till sanning. Kanske Alantis står på tur!

Den stora pyramiden, Cheopspyramiden, eller på egyptiska, Khufupyramiden är den största av de tre pyramiderna på Gizaplatån en 30 minuters bilfärd från Kairos centrum. Dess byggnation förklaras av 10.000 människors arbete med hävstänger och rep. Vissa block väger lika mycket som 100 bilar och är placerade med millimeterprecision. Alltså, en snudd på skrattretande förklaring, liksom den vedertagna anledningen till varför den byggdes, som ett monument över en farao, detta trots att det inte finns ett enda spår i hela pyramiden som i någon mening pekar ut nån farao. Här investerar man i åratal av gigantiskt arbete och med en obegripligt skicklig arkitektur, men låter föremålet för hela arbetet, hyllningen av en farao, gå helt obemärkt förbi. Ännu mer magisk är kanske sfinxen, som ligger några hundra meter därifrån. Båda kräver och förtjänar en egen krönika. Men i resan på mystiken kring Atlantis så tänker jag ändå stanna upp här ett tag till.

Arkeologen Graham Hancock och byggnadsingenjören och forskaren Robert Bauval skakade på 90-talet om i de arkeologiska/egyptologiska kretsarna när de presenterade ”Orion mysteriet” i bokform 1994. Det har också gjorts flera dokumentärfilmer om denna teori som knyter samman de tre pyramiderna på Gaza med stjärnbilden Orion. De öppnade upp för en helt ny kategori alternativforskare och hundratals böcker har skrivits om Giza pyramiderna men också i spåren på detta så har massor av nya upptäckter och teorier om försvunna civilisationer kommit fram. Självklart omstridda och diskuterade. Men det är här som Atlantis kommer in.


Orionmysteriet lägger bl.a. fram att det finns ett samband mellan de tre pyramidernas placering och stjärnkonstellationen Orion. De tre stjärnorna i mitten, Orions bälte (bältet på jägaren Orion ur den Grekiska mytologin) och vintergatan passar in mot placeringen av de tre pyramiderna och Nilen. Hancock/Bauval hävdade alltså att de tre pyramiderna är placerade i avsikt att motsvara de tre stjärnorna. Dessutom så matchar flera schakt och öppningar i pyramiden andra stjärnkonstellationer såsom Osiris och Isis, ifall man drar ut tänkta linjer från dessa och förlänger dem upp mot himlen. Om man uppifrån ser ner på pyramiderna och sfinxens placering så är markörerna de utgör dock vridna i förhållande till stjärnbilderna p.g.a. att jorden vrider sig runt sin egna axel (precession) med en cykel på 26.000  år. Hancock/Bauval kunde med hjälp av ett datorprogram backa i tiden och leta upp den tid i historien då placeringen av pyramiderna och sfinxen i tiden sammanföll med stjärnkonstellationerna. Tidpunkten de fann var ca: 10.500 år f.kr. Så varför just 10.500 f.kr.? Vad för tid var det som pyramidbyggarna ville manifestera med detta? Hancock/Bauval går vidare och knyter detta till en ursprunglig civilisation som skulle ha befolkat Medelhavet och som lämnat sitt ursprung bakom sig. Nämligen Atlantis.  

Jag lämnar Pyramiderna och går över till det amerikanska mediet Edgar Cayce även kallad för den ”sovande profeten”. Cayce som var amerikan och dog 1945 fick fram sina ”syner” under meditativt tillstånd. Han förutsåg börskraschen 1929, andra världskriget och beskrev bl.a. Esserna, den lilla sekten vi döda havet, långt innan de gick att läsa om i dödahavsrullarna. Cayce berättade om Atlantis. Han satte tiden för dess slutliga undergång till 10.000 f.kr.! Och inte minst satte han liv i vad som kallas ”Hall of Records”. Det rum som enligt honom skall finnas under marken och i anslutning till sfinxen Här är exakt vad han sa om detta rum:


(Q) Berätta I detalj vad som finns i detta rum

(A)  Där finns uppgifter om Atlantis, om den tiden då anden tog form och påbörjade formandet av Atlantis, om hur människorna där utvecklades under sin tid. Men också uppgifter om det första sönderfallet och de förändringar som utspelade sig då.
Platsen, positionsmässigt, befinner sig i linje med solens uppgång över vattnet, i linje med den skugga/ljus som faller mellan sfinxens tassar. Rummet som inte går att angöra via angränsande rum och som finns beläget under sfinxens högra tass kommer inte att uppenbara sig förrän TIDEN har uppfyllts och då förändringarna börjat manifestera sig i denna sfär av mänsklig erfarenhet.

Med hjälp av seismograf kunde Hancock/Bauval visa att det finns en underjordisk rektangulär kammare på 12X15 meter under sfinxens tassar. Men de egyptiska myndigheterna ger inget tillstånd till utgrävningar.

Från Edgar Cayce beger jag mig till källan för myten om Atlantis, nämligen Platon


Det är Platon som har ursprungshistorian om Atlantis. Platon, den västerländska filosofins fader, skrev om Atlantis under slutet på sitt liv. Men hade hört om den när han var liten. Platon skrev ner något som var en urgammal myt och som hade berättats av Solon som i sin tur hade hört den i Egypten. Solon, en av ”antikens sju vise män”, stadgade lagar och lade grunden till den atenska demokratin. Han var poet, vetenskaps- och statsman och hade gjort en pilgrimsresa till Egypten, något som de flesta vise män gjorde. Där skulle han ha fått ta del av dokument som berättade om en svunnen civilisation med stor makt och respekt som dominerat världen 9000 år tidigare. Och vi är åter tillbaka till 10.000 f.kr.

Platon säger om berättelsen att: ”… har fördelen att vara sann och ej påhittad.". Platon beskriver Atlantis som lika stort som Afrika och Asien tillsammans, vilket är mindre än de definitioner vi har om Afrika och Asien idag. Han säger också att den ligger ”bortom Herkules pelare”, vilket är samma sak som dagens Gibraltarsund. Han ger ingående beskrivningar av naturen, vilka växter och djur som fanns där. Atlantis verkar ha varit en exotisk plats med stort överflöd. Dess stora stad låg belägen på kontinentens sydöstra del. Den norra delen bestod av bergskedjor och mitten av kontinenten verkade vara relativt platt.


Atlanterna levde till en början ett liv som verkar vara hämtat ur paradiset. Man hade ett överflöde på materiella tillgångar men uppenbarligen också en andlig medvetenhet, man var ett med naturen. Men med tiden förändrades det. ”Den mänskliga svagheten tog överhanden och de blev äregiriga och maktlystna. De utvidgade sitt rike och sökte världsherravälde.” På sin jakt efter världsherravälde var de tvungna att erövra Aten men förlorade. Kort därefter drabbades de av katastrofen. ”… jordbävningar och flodvågor som på blott en dag och en natt störtade ner Atlantis i havsdjupet.”

Historien berättades alltså när Platon var liten och under en middagskonversation. Men den förkastades som ett förlorat paradis av de flesta men inte av Platons farbror och blivande lärare Sokrates. Platon skrev: ”Zeus hade samlat gudarna till ett rådslag och sagt…”. Och mitt i denna mening slutar Platons berättelse. Snacka om irriterande! Varför Platon slutade sin berättelse på det här sättet är det ingen som vet.

Trots Platons renommé och andra bedrifter så var det som om just denna berättelse, likt Atlantis kom att sjunka till botten.  

Genom århundraden så har spekulationerna om Atlantis varit många. Inte minst VAR Atlantis skulle befunnit sig. Kreta, Santorini, Antarktis(Atlantis som förflyttat sig), Bolivia m.fl. är några av platserna, ja t.o.m. Gotland finns med. Tröttsamt i min mening. Det enda som berättar var Atlantis skall ha befunnit sig är Platons platsgivelse som bortom Gibraltar.

Om Atlanterna kunde färdas till medelhavet så kunde de säkert ta sig till Amerika. Den tidiga mexikanska kulturen innehåller kalendern, kläder, hieroglyfer och pyramider som överensstämmer med den egyptiska kulturen. Kan Atlantis kultur spritt sig både väster och österut och tidigt satt sina spår både i Amerika och runt medelhavet?


Var tillkomsten av sfinxen, vars tid för skapandet är omdiskuterat, gjord av Atlanterna? Var kunskaperna om byggnadskonsten som skapade pyramiderna ärvda av Atlanterna och försökte pyramidbyggarna manifestera Atlantis slut och betydelse för eftervärlden? Är sfinxen och pyramiderna en gigantisk tidsmarkör för en civilisation som gick under men med kunskaper som spred sig till Medelhavet och Europa i allmänhet? Var berättelsen om syndafloden en beskrivning av en gigantisk naurkatatrof i samband med Atlantis undergång? Sfinxen bär spår av vattenerotion trots att den gängse uppfattingen om sfinxen är att den byggdes långt senare än för 12.000 år sedan. En tid då norra delarna av Europa låg under is och med möjligheter till översvämningar och andra geologiska katastrofer i samband med att isen smalt?

Finns det några upptäckter eller forskning gjord för att finna spår av Atlantis?


1968 upptäckte ett plan utanför Florida (Bimini) märkliga monument som låg på havsbotten. Det har gjorts expeditioner som tagit prover på havsbotten, men utan att kunna dra några klara slutsatser. Problemet är för de som är passionerade att få tillgång till pengar och att få vetenskapens stöd för en sådan expedition. Två rejäla hinder.

Har vi något att lära av Atlantis? Om Platons berättelse inte enbart är båg så tog Atlantis en utveckling som inte helt skiljer från vår nuvarande världs. Makten, fascinationen för materialism, avsaknaden av en andlig helhetssyn driver även denna värld mot en undergång.

Finns hemligheterna bevarade i det hemliga rummet i närheten av sfinxen? Och kommer de då att uppenbaras såsom Cayce uyttryckte det ” .. kommer inte att uppenbara sig förrän TIDEN har uppfyllts och då förändringarna börjat manifestera sig i denna sfär av mänsklig erfarenhet.”
Tiden i versaler, DEN tiden, en tid av stor betydelse, då något stort sker som berör mänskligheten. Ska vi hinna med att förstå hur vår egen civilisation är på väg att dela Atlantis öde, eller kommer hemligheterna och förståelsen om vad som hände Atlantis att uppenbaras för sent?

Oavsett om de senaste satellitbilderna, som härrör sig till precis det område där Platon ville förlägga Atlantis.  leder någonvart så kommer Atlantis att leva vidare.

Mats      

Debattlänkar: Aftonbladet SvD DN 
Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Nytt år och vi befinner oss allt djupare in i en framtid som redan nästa år heter 2010. Osannolika årtal egentligen. Det var ju långt där i framtiden för inte så länge sedan. Nåväl, framtiden är här och något som den faktiskt bjuder på är svaren på profetiorna.

Antikrists ankomst är en av de mest mytomspunna profetiorna som finns. Kanhända det är rent nonsens. Jag är öppen för det, men försöker också se ifall det finns någon underliggande sanning i detta. Finns Antikrist? Vad eller vem är han/hon? Är vi inne i sluttider nu och var spelar i så fall Antikrist sitt sluga spel just nu? Kanske han/hon redan har trätt fram?  Kanske fick de som författade Bibeln några slags visioner till sig som är av en evig karaktär. Kanske det är så att skapelsen har ett manus, där godheten och ondskan likt en naturlag och enligt naturliga cykler påverkar mänskligheten. Och då kanske det inte är omöjligt att människor också kan känna av och förutspå detta cykliska förlopp.

Klar Sikt kommer att innehålla sådant som är mytiskt och oförklarligt, vi kommer att försöka ge alla möjliga referenser till vår verklighet, inte för att vi vill fastna i det okända, tvärtom för att med hjälp av det oförklarliga kunna bringa klarhet. Eftersom vi är politiskt och existentiellt obundna så är det också en spännande möjlighet för oss. Med ett oberoende så slipper man rädslorna att förlora något. Därför fruktar vi varken Antikrist eller Krist.

Häng med på en jakt efter Antikrist!

Jag börjar med att kika på den klassiska antikristkällan Bibeln. Där finns lite smått och gott att gräva ur. Både i det Gamla och det Nya testamentet.


Först ut är Daniel i det Gamla testamentet. I sina visioner såg han fyra djur, de tre första liknande vanliga djur men det fjärde var något speciellt. Han skriver i Dan 7:7:


Så vad symboliserar detta med djuren för något? I vers 17 får man svaret på det:


Okej fyra ledare på jorden, men djuren betyder också riken. Hur var det då med detta förskräckliga fjärde djur och rike? Vers 23 berättar om detta:


”Breaking news” minst sagt. Vi kommer att få ett rike eller någon slags auktoritär makt som kommer att täcka in hela jorden. Och i någon mening vara brutalt dominant.

Berättelsen fortsätter sedan med att mer ingående beskriva detta rike. Daniel ser tio horn på detta fjärde "rike". Daniel frågar vad hornen symboliserar och får svaret i vers 24:


Alltså, vi får ett nytt globalt och förkrossande rike regerat av tio ledare. Vers 24 fortsätter med:


Daniel såg också att det växte ut ett nytt horn bland de tio. Ett mindre horn som stöter bort tre andra. Och detta skulle då betyda ytterligare en ledare som inte är som de andra ledarna. Någon som kommer att slå sig fram och putta bort tre ledare bland de tio. Ett inre maktstrid bland de tio ledarna med andra ord. Vem är då denne ledare och som det ska visa sig, Antikrist? Vers 20:


Någon med förmågan att tala, med god retorik och en förmåga att förföra massorna kan man tänka sig. Men denna förföriska ledare hade även andra egenskaper. Vers 25 säger:


Vår förföriska ledare, tillika Antikrist kommer att förneka kristendomen eller varför inte alla religioner. Hmmm, kan det vara Humanisternas ”Happy human” Sturmark?

Skämt åsido. Mycket mer än så här bjuder inte Daniel på. En sammanfattning:

Ett globalt statsskick kommer att uppstå från fyra ursprungliga. Detta nya statsskick har tio ledare. Men plötsligt så stiger ytterligare en ledare fram, någon som skickligt manövrerar ut tre andra. Denna ledare, Antikrist, kommer att vara en god talare med stora ord, han/hon kommer att förneka kristendomen/Gud.


Jag far vidare genom Bibeln och landar i den berömda Uppenbarelseboken i Nya testamentet. Det visar sig att Uppenbarelseboken i någon mening verkar bygga på Daniels profetior för här finns direkta kopplingar. I Uppenbarelsebokens kapitel 13 dyker djuret med de tio hornen upp igen.


Alltså, det globala riket med sina tio ledare krönta med tio kronor och hädiska namn.

I Johannes uppenbarelse vers 5 återkommer den nya ledaren, vår Antikrist.


Antikrist får 3 ½ år på sig att skrävla och förföra massorna med sina gudlösa lockelser.

Och åter igen så bekräftas Antikrists globala makt från Daniel i vers 7:


Att massorna kommer att smörjas av Antikrists återkommer Johannes till i vers 8:


Och hur ska man undvika att dras in i Antikrists snärjande lockelser blir då frågan. Vers 10 svarar på det:


De som verkar i Antikrists anda kommer att vakta över sina medmänniskor men glömmer att de själva blir bevakade. De som slår mot sina medmänniskor, förförda av Antikrist kommer själva att bli slagna. De som inte låter sig förföras av detta måste verkligen stålsätta sig och våga stå fast vid sin moral och sin övertygelse.

Historien fortsätter nu med ytterligare ett rike. Det har två ledare. Båda stödda av Antikrist. De här ledarna fortsätter att förföra människorna och med Antikrists bemyndigande. Men de utför någonting inför massorna som jag har svårt att tolka. Vers 13 säger:

Vers 15 säger:


Möjligtvis så ska vi ändra på tidsordningen så att de två ledarna lyfter fram Antikrist med dessa knep.

Men avslutningsvis så kommer dessa två ledare burna av samma kraft att göra något annat med människor. Följande rader vers 16-18 är klassiker:


Antikrists tal är 666 och människors märke på högra handen är lika omtvistat det.

Så, är detta nonsens eller något att uppmärksamma? Det kostar inget att uppmärksamma det, den saken är säker. För åtminstone finns det delar av detta som vi ser börjar ta form redan idag. En global ordning, en världsregering eller liknande är vad som är under uppsegling. Att människor vaktar på varandra utan att förstå att de själva tjänar makten och odjuret, eller att de för krig utan att förstå hur det slår tillbaka på dem själva är heller inget nytt. Utvecklingen av mikrochip är under stark frammarsch. Redan idag sätter man in chip i folk. Att det skulle bli mer ordnat så att var och en får ett chip i sin högra hand istället för ett kreditkort ligger i tiden.

För en tio år sedan trodde jag att sånt här aldrig skulle vara möjligt. En antikrist skulle inte få plats i vårt upplysta samhälle. Men ack så man misstar sig. Idag står det helt klart att ledare kan förföra människor lika bra som någonsin tidigare. Debatten om den upptornande världsordningen är i stort sett helt tyst. Folk ropar på globala regleringar, mer övervakning och kommer säkert att acceptera ett chip inopererat. Det är praktikaliteterna och de kortsiktiga vardagliga förbättringarna som styr människor.

De som tar upp Antikrist är mestadels andliga och kristna bloggar. Men de tycker ju också att det är okej att mörda t.ex. palestinier på löpande band för sitt saliga Israels skull och kan enkelt avfärdas som de som låter sig förföras. Därför tror jag inte en sekund på att Antikrist just bara är emot Kristus eller Jesus.

Om Antikrist stiger fram, och aspiranter finns det, så kommer han/hon att förföra massorna. Det betyder att kanske 8-9 av 10 läsare här kommer att bli förförda. Han/hon kommer även att förföra bloggmassorna.

Mats       
Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi