"The truth will set you free. But first, it will piss you off.” - Gloria Steinem

Riksdagsvalet, en teater

Av Mats Sederholm

Riksdagsvalet borde vara en högtidsstund. Ett tillfälle då vi med gott samvete kan säga att vi lägger vår röst på de som vi bäst tror kan utforma vårt samhälle, på vad som bäst motsvarar de framtidsvisioner vi önskar. Men sanningen är att vi inte har särskilt mycket att påverka och att valet har ganska lite med vår framtid att göra.

Påståendet är förstås hur politiskt inkorrekt det kan bli. Inte bara är det politiskt inkorrekt, det är deprimerande att ta till sig för de flesta människor. Det är t.o.m. hotfullt och man kan nästan höra hur säkerhetstjänsterna viskar och tasslar i terroristtermer. Det är sist men inte minst ett angrepp på vår självbild som ett civiliserat samhälle.

Att påstå att demokratin inte fungerar är som att slå av strömmen mitt i ett party. Partyt i det här fallet är politikernas och medias eget branschparty. Det pågår inte bara i dagarna tre utan i månader. Det avslutas med en uppesittarkväll för folket. En galakväll som så många andra tv-sända galor. Det är förvisso lika repetitivt som "Grevinnan och betjänten" på nyårsafton, men det kanske inte gör så mycket, det mesta har idag förvandlats till underhållning i alla fall.

Handen på hjärtat, har vi någon chans att påverka våra barns mående och utveckling när de redan efter några års ålder måste in på institution medan vi är på jobbet? Har vi någon chans att påverka våra lönearbeten när tidskrav och lönsamhet tillsammans sätter stopp för kreativitet och ett naturligt utforskande av våra oupptäckta begåvningar? Kan vi rösta fram en värld där inte övervakningskameror blivit vår trygga hand? Kan vi rösta bort den journalistiska snuttifieringen och de klonade nyheterna? Kan vi påverka det likformade underhållsutbudet på våra kabel-tv kanaler? Kan vi rösta tillbaka den där lilla och personliga butiken runt hörnet där vi var en kund en gång i tiden, istället för den där byn med uppställda jättelador där du plockar ihop dina varor själv, som konsument och utan en expedit i sikte? Kan vi rösta för ett mindre stressigt samhälle? Ett samhälle med mer närvaro, mer hjärta, mindre våld, större frimodighet och spontanitet? Kan vi säkra kulturen, livet, konsten, kreativiteten och människors drömmar från att marginalseras ner till en första utgiftspost att slopa i statsfinanserna? Kan vi rösta bort det ständiga beroendet av pengar och magvärken varje gång vi summerar räkningarna vi betalar på internet? Kan vi rösta bort våra barns ökande stress- och allergibesvär?

Media nämner inget om detta, politikerna tar inte upp det men alla vet, svaret är nej.

Kommer panic-rooms bli lika självklart som spis och badrum framöver, kommer det att finnas sömntabletter i minibaren på hotellrummet, kommer vi att chippa och kunna övervaka våra barn eftersom det skulle kännas tryggast så, kommer våra DNA och sjukdomsprognoser att bli offentliga och följaktligen våra sjukförsäkringar begränsade? Kommer vi att ha en övervakningskamera i våra bostäder som vi vet att betrodd securitaspersonal använder för vår egen säkerhets skull? Och kommer vi kunna rösta om det?

Och ifall vi fortfarande röstar, skulle vi fortfarande ha åtminstone två knappar att välja på när vi i framtiden klickröstar på datorn? Allians 1 vs Allians 2, står det på den röda respektive blåa knappen. Eller, har det kanske blivit "Den stora alliansen", en enda vit knapp, en enda bred och "förnuftig" lösning! Våra politiker från blått till rött, från pirater till gröna röstar ju redan idag likadant i Bryssel så varför hyckla? Vi vet ju att de "vill oss väl" och man har ju annat att göra än att hänga med i alla valdebatter. Vi får likt deklarationsblanketten en färdigtryckt politisk varudeklaration som vi bara behöver bekräfta med ett klick.

Men vad tjänar det till att klaga, tänker många. Det här tillhör ju kategorin samhällets utveckling. Ni vet, sånt där som bara sker, inget att göra nåt åt, bara att hänga på och anpassa sig till, inger man röstar om liksom, likadant för alla så ...

Media, politiker, experter och vetare av alla de slag hatar såna här reflektioner. De skyr dem eftersom deras verklighet och deras karriärer redan är så tillyxade och anpassade till gällande samhällsordning. "Man kan inte diskutera politik på det här sättet", kanske någon säger. Eller: "Det finns ingen substans i vad ni påstår, ni bara filosoferar". För i deras värld måste varje fråga "realiseras", normaliseras, filtreras, avbuggifieras och inte minst krackeleras så att den blir kontrollerbar, tuggbar, diskuterbar och inte minst budgetmässigt kategoriserbar. När den politiska reningsproceduren gjort sitt så återstår en liten grå, byråkratiskt, formell och själlös frågeställning. Separeringsmomentet i processen ser till att krackelera alltför andemäktiga frågeställningar så att det viktiga, hjärtliga, kanske filosofiska eller existentiella kittet effektivt löses upp. Ut kommer några helt separerade sakfrågor utan sammanhang eller kraft. Politikerna kan sedan slänga de här på varandra fram och tillbaka. Eller så slängs de var och en ut i något debattprogram . Gäster bjuds in, sakfrågan tuggas igenom från olika vinklar, men helikopterperspektivet och det ursprungliga sammanhanget hålls utanför och därmed också en möjlighet till lösning. The show goes on as usual.

När nu riksdagsvalet närmar sig så masar vårt samhälle in folket i en liten konstgjord studio till verklighet. Där tänder de alla spotlights, där talar de till oss i megafoner, där dränker de oss med sina påståenden om att allt är okey och tvingar till sist ut oss likt boskap i fållorna fram till valurnorna. Där står vi fortfarande bländade och döva och gör vår demokratiska plikt. Där uppfyller vi deras val, deras gränser och deras illusion.  Då fyller vi deras tomma påsar med "demokrati" och kliver vi in i deras feelgood-film.

Jag vet varför samhället så kompakt undviker att ta upp de stora dragen, de övergipande grundfrågorna, sammanhangen och diskussionerna om samhällets grundstoder. Jag vet varför politiker och vetare känner en så stark ovilja och det är för att de själva ändå är människor och för att de får ont i magen av samhällsutvecklingen. De vet att vad jag skriver har förankring i verkligheten, i var och ens vardag, i människors hjärtan och i allt vad vi människor vet är rätt, sant och naturligt. Men allra värst, de vet att möjligheterna till att påverka grundfundamenten inte finns innanför våra demokratiska möjligheter.

Riksdagsvalet är därför en teater.

Världen globaliseras i ett rasande tempo. Politiska, finansiella, mediala och religiösa världsledare bygger nya nätverk, de skapar allianser, de skapar konsensus på en sådan politisk och kulturell nivå som får EU-parlamentet i Bryssel att framstå som kommunfullmäktige. Helt utan medias bevakning.
"World Economic Forum" i Davos, Bilderbergmötet, G8-möten IMF/World Bank konferenser är sammankomster då en global konsensus skapas. Här sammanstrålar globala ledare, såväl publika som diskreta influenser inom ekonomi, näringsliv, banker, militär, politik, religion, stater o.s.v. Det senaste globala politiska drevet och inneorden "Den nya världsordningen" formuleras och legaliseras och vad detta kan innebära törs man inte ens tänka på. En sak är säker, när den globala konsensusen och riktlinjerna landar i en praktisk mening, när den till sist påverkar Sverige och oss väljare så är våra politiker, media och den svenska befolkningen långt bortom en reell chans till att kunna påverka.

Och i den mån vi har haft chansen att rösta om t.ex. EU så har de flesta som röstat ja inte gjort för att de var FÖR, det var för att de flesta var EMOT att bli utanför. Idag är vårt medlemskap bortanför våra demokratiska valmöjligheter. Några av våra kända riksdagspartier tvingas ett efter ett att böja nacken, de tvingas lämna EU-frågan och acceptera vår demokratiska kräftgång.

De flesta är mätta på konsumtion och materiell tillväxt, de är ganska likgiltiga för den rödblåa politiska röran, de är uppgivna av stressen, det ständiga tempot och samhällets alltmer krassa värderingar styrda av ekonomi ochegoism. De är trötta på en ständig uppkoppling och bär på en djup, djup insikt om att hela skiten är fel!

Vi vaknar till liv och känner en ovanlig och frisk vind blåsa när Julian Assange och Wikilieaks blottar de krassa sanningarna kring Afghanistan-kriget. Gammelmedia hänger annars som en blöt filt över oss och alltfler inser att vad vi får till oss i form av nyheter egentligen lika mycket är åsikter. De väljer nyheter ur verklighetens flora, vi läser dem och tror på urvalet som om det vore allt.

Visioner och ideologier finns inte med i valdebatterna. Det är ämnen som inte passar in i vårt kortsiktiga lösningsklimat. De målas över med personfixering och närapå dagliga opinionsmätningar för att höja spänningen.

Minns Barack Obamas presidentkampanj och amerikaner som "såg ljuset". Idag kan vi som inte for med i frälsningsdraget från hans så skickliga "Change" kampanj konstatera att tårarna på väljarnas kinder under hans vinnartal för länge sedan torkat. Och de nya som kommer beror på arbetslösheten, på status quo i hela det amerikanska samhället, på svikna löften vad gäller Irak och den fortsatta krigiska och intensifierade inställningen som inte minst svenskar naivt trodde skulle försvinna med Bush avgång. Hur den Norska Nobelkommittén mår idag kan man knappt föreställa sig. Pinsamt är bara förnamnet. Vad man kan lära sig är att när en politiker yttrar ordet förändring så är det näst intill en garanterad lögn.

Nya tankar behövs. Alltså, inte som när någon glad gycklare blandar de existerande politiska färgerna i en burk, skakar på den och trollar fram: "Aha ny demokraaati". Han blandar färgerna igen och skakar fram, "Ahaaa, Pirati", sedan: "Ahaaa, Liberati". Eller varför inte: "Ahaa MI, ett maskulint Initiati, se där, haha". Partiet som skulle kunna utlova vad som helst eftersom alla löften redan är realiserade sedan tusentals år tillbaka.

Hur kan vi berätta att vi vill lämna teatern, hur kan vi tala om för politiker och varandra att vi står på ett sjunkande skepp, hur kan vi säga att de rödblåa och alltfler konforma lösningarna och den skenbara demokratin inte längre duger? Allt är inte som vanligt, allt är inte okey, allt är inte vad du blir bombarderad med. Verkligheten är vad den är. Vi måste återta rätten till vad som är sant i våra liv. Att 100% av gammelmedia inte säger nåt, eller att 95% av alla politiska bloggare fortsätter att diskutera gycklarens meningslösa blandningar betyder inte att det är viktigt eller centralt. Det betyder bara att de inte tänkt längre än vad de gjort.

Meningsfulla arbeten, ett samhälle som inte skapar våld, missbruk och utslagning, jämställdhet, rätten att få vara sjuk utan att vara rädd för ekonomin, ett samhällsklimat där människor har tid att se på varandra och lyssna på varandra, är exempel på problemfrågor som du vet att våra partier INTE kommer att kunna generera några avsevärda lösningar på. Vår demokrati råder inte över dem. Det är den kusliga sanningen när samhället nu försöker leka demokrati några veckor till. Löftena som nu spottas ut handlar istället om att locka dig som väljare med några hundralappar mer i månaden. Det är cyniskt och deprimerande för dig som fortfarande minns vad demokrati egentligen borde handla om.

Använd din röst till att slänga den i papperskorgen eller till att rösta på något som är FÖR vad du verkligen söker när du ensam funderar och verkligen känner efter. Det kanske blir Kalle Anka partiet eller enbart ditt eget namn, huvudsaken är att du avger ditt hjärtas mening.

Hur ska vi annars göra?

Debattlänkar: Aftonbladet DN Svd  SvD  DN


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

Inlagt av mats on september 3, 2010 20:51 15 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bilderberggruppen och de avgörande besluten

Av Mats Sederholm

Sommaren är här och jag hoppas ni njuter av vad som bjuds av naturen, av människor som blommar och som sträcker mot ljus och gemenskap och att ni själva kan och orkar göra något bra av era ledigheter.  

Det händer en hel del både framför och bakom kulisserna i vår värld och det är som vanligt vår uppgift här på Klar Sikt att gnugga fönsterrutorna och bringa fri sikt kring sådant som ytterst styr våra liv. Eller snarare att sätta fokus på de som spelar huvudrollen när de avgörande politiska och ekonomiska besluten tas som senare mynnar ut i realpolitik och i vad som påverkar människors konkreta vardag. För det är så, att media och politiker inte sysslar med visioner, långsiktiga förändringar eller ens debatterar sådant som sätter ramarna för de beslut som våra politiker tar, eller som media rapporterar om.

Något som media HAR rapporterat om är de rödgrönas nya syn på EU som de nu redovisat inför valet.

”EU-motståndaren Vänsterpartiet säger nu ja bland annat till EU som central utrikespolitisk aktör och att Sverige ska försvara andra EU-länder som blir angripna.” (DN)

”EU-kritiska Miljöpartiet  ­säger nu bland annat ja till stärkt EU-­ledarskap internationellt och ökad överstatlig kamp mot internationell brottslighet med stärkt EU-samarbete mellan polis, tull och åklagare.” (DN)

Som ni märker så äts EU-kritiska valmöjligheter upp av den alltmer likformade politiken. Kritiker till globaliseringen och till en alltmer central maktstruktur har inte längre något att göra med det kommande valet. De 46,8 av svenska folket som röstade nej till EU 1994 har anpassat sig. Människor ifrågasätter inte EU och i stort för att vi ”redan är med” eller helt enkelt för att ”det redan finns”.  Nej-sägarna har i praktiken programmerats om. Fårmentaliteten tar över.

Ovanför EU, så långt upp i skyn att knappt ens våra politiker är medvetna om det, formas ”Den Nya Världsordningen”. Den nya globaliserande andan som världsledare sedan några år tillbaka, står i kö för att få vara en del av. Se krönikan ”Den nya världsordningen - Högt över våra huvuden” här på Klar Sikt. Även publicerad på Newsmill samt i tidningen DSM. Denna ordning som ska rädda världen från klimatkriser, finanskriser, terroristkriser o.s.v. De som är pålästa kring begreppet ”En ny världsordning” och en global världsregering vet att detta är gamla idéer skapade av människor inom olika makteliter sedan långt tillbaka. De vädrar nu morgonluft och ser i varje global problemställning en chans till att grabba tag om initiativet och sedan driva det största demokratiska hotet på denna planet i världshistorien framför sig.

Människor vet redan att världen blir kallare, hårdare, mer likriktad, mer cynisk i sin materialism och med alla sina konsumtionssubstitut, men de saknar både tid och ork till att ta reda på varför denna process kan pågå och pågå. Ännu mindre frågar man sig ifall det är någon eller några som verkligen önskar denna utveckling. Är allt detta en slump? Sker det bara? Självklart inte.

För självklart finns de människor som är fullt medvetna om vart världen är på väg, och som dessutom har ett globalt inflytande.

När Mp eller V tvingas rätta in sig i ledet och ge efter för maktförskjutningen bort från människor så är det konsekvensen av redan tagna beslut på andra nivåer. Jag pratar om en global normsättning som man tvingas anpassa sig till, ett ytligare samhälle, ett stressigare och mer populistiskt samhälle, en ökad konkurrens och hjärtlösare utveckling. Den 3-7 Juni i år hölls det årliga Bilderberg mötet, denna gång i Barcelona. Bland deltagarna märktes ordföranden för Coca-Cola, Fiat, Washington Post, Airbus, Bill Gates MS m.fl. och inte minst fyra svenskar. Urban Bäckström Vd Svenskt Näringsliv och f.d. Riksbankchef, Carl Bildt Utrikesminister, Jacob Wallenberg Ordf. Investor, Lars Renström Ordf. Alfa Laval. De här människorna väljer inte att åka till Spanien fyra dagar utan att det är oerhört viktigt. De dryga 100 deltagarna utgör tillsammans en väsentlig global elit och de är uteslutande män.  På årets agenda finner man bl.a.:
  • Kan Euron överleva?
  • Utvecklingen i Europa: "Europe's Exit Strategy...On Hold"?
  • Har vi de institutioner som kan hantera världsekonomin?
  • NATO och Afghanistan: Den konkreta agendan för alliansen
  • Iran och Ryssland: Ekonomiska och finansiella hot mot Alliansen
  • Framtiden för dollarn: Alternativa scenarios
Här diskuterar man alltså ämnen som Eurons kollaps, vilka globala institutioner bör finnas för att kunna reglera hela världens ekonomi, hot mot världens ledande militära kraft NATO eller ett alternativ för dollarn. Inga småfrågor direkt.

Bilderberggruppen består av världstoppar inom näringsliv, media, politik m.m. Där finns representanter för amerikanska FED (USA:s privatägda riksbank) men också representanter från de europeiska kungahusen. Och man kan ju fråga sig vad t.ex. Coca Colas ordförande gör på mötet. Ja inte är det för att prata läsk. Självklart finns de här människorna på plats för att få vara med i den globala klick av elit som just har inflytandet och möjligheterna att forma världsutvecklingen.  Eller som Fox news uttryckte det:

"You don't need a conspiracy site to know what these supposedly elite and powerful people were 'secretly' meeting about. They weren't talking about their golf handicaps; they're talking about the economic shape of the world. They're asking if the euro will survive. They're wondering if America will survive. What will the world look like a year from now?"

Bland spekulationerna om mötets innehåll finns diskussioner om en medveten skapad ekonomisk depression i syfte att bana väg för en världsregering. Att det finns en stark vilja för att skapa en global auktoritet i någon form råder det inga tvivel om. De senaste årens trendlösning bland världspolitiker kommer inte till utan att det finns en koncensus kring detta. Självklart är en sådan förankrad och kanske t.o.m. skapad bland just de återkommande medlemmarna i Bilderberggruppen.

En av deltagarna, Europas Centralbankschef Jean-Claude Trichet uttalade i år på ett möte med Council on Foreign Relations(se längre ner): (Angående den ekonomiska krisen) "led to a clear recognition of their increased economic importance and to their full integration into the institutions of global governance." 

För en 10-15 år sedan ansågs påståenden om Bilderberggruppens existens vara konspirationer. Och säkert finns det fortfarande en och annan hatfylld konservativ samhällsförsvarare, som skulle hävda det, för tro mig, de är många som idag verkligen känner antipati mot ett villkorslöst och kritiskt sökande efter sanningen. Medvetenheten om Bilderberggruppens möten har drastiskt ökat de senaste åren. Under det senaste mötet fanns det rekordartat många demonstranter på plats, liksom pressfolk. Men i de vanliga svenska massmedia är det knäpptyst. Ofattbart!

Media och våra politiker försöker masa in folket i en isolerad verklighet, ett rollspel, en teater, en begränsad värld där man i megafoner och på högsta volym dränker medborgarna med valfrågor av extremt kortsiktig karaktär och med lika kortsiktiga lösningar. De avgörande beslutsprocesserna är det tyst om. Samhället försätter människor i ett konstant existentiellt och ekonomiskt kristillstånd och belönar drönarna med materialistiska glaspärlor som dämpar de inbyggda mänskliga behoven av meningsfulla och konstruktiva liv.  De existentiella frågeställningarna ersätts av röd/blåa nonsensdiskussioner främst kring kortsiktiga politiska frågor. Debatter som tyvärr brer ut sig även på diskussionsplatser såsom Sourze.se eller Newsmill och som sorgligt nog drar till sig många intellektuella begåvningar. Debattörer med insikter, men som fortfarande är beroende av personliga politiska ideologiska uppsåt. Och därför, oförmögna till att höja diskussionsnivån till de nivåer där tyngdpunkten för makt och inflytande finns.

Desto bättre är människor mer medvetna utomlands. Såväl i USA som i Mellersta östern och andra delar av världen. Medvetenheten om hur världen alltmer styrs utanför de demokratiska institutionerna ökar.  Som jag nämnde tidigare så var pressuppbådet vid mötet i Spanien större än någonsin. En del delegater kom inte till mötet för att de ville undvika uppmärksamhet.

Och kanske är det så att det globala ledarskapet är i gungning p.g.a. av det ökade medvetandet hos människor. Zbigniew Brzezinski är namnet på en amerikan och en av giganterna bakom den nya världsordningen. Han var en av arkitekterna bakom Sovjets invasion av Afghanistan. Idag är han Barack Obamas utrikespolitiska rådgivare och inte minst en flitig medlem i Bilderberggruppen . Under våren höll han ett tal vid Council on Foreign Relations (En amerikansk ”klubb” av makthavare tillika en tankekedja och bakomliggande kraft till amerikansk politik) där han erkände att:

 “For the first time in all of human history mankind is politically awakened – that’s a total new reality – it has not been so for most of human history.”

Brzezinski oroade sig för den spridda globala maktsituationen. På frågan om när en One world government kan komma till stånd så svarar han:

"There should be such an organization …. But it doesn't exists. Why doesn't it exist? Because we don't have the situation where there is a concentrated source of power that have universal reach."

När en sådan kraft som Brzezinski uttalar sig på det här sättet så är det också en signal till makthavare i världen om att nu skynda på. Det betyder också att alla kritiska röster måste kontrolleras. Obamas uttalande om att USA myndigheter anser sig ha rätt att stänga ner internet när de anser sig vara i ett ”nödläge” är ett exempel, ett annat är hur ett flertal liberala organisationer i USA kräver av myndigheterna att alternativa media ska stängas.

Med en ökad medvetenhet så tvingas också de som kontrollerar skeendena till alltmer drastiska ageranden. De globala och övergripande frågorna som diskuteras på Bilderbergmötena är oftast av ekonomisk karaktär. Men som synes av senaste mötets agenda så finns även ämnet Iran med. Enligt flera inofficiella källor inom Bilderberggruppen så är de nu överens om att man måste ingripa militärt mot Iran.  Och sannolikt under 2011. Bara några dagar efter senaste mötet så kom FN överens om nya sanktioner mot Iran. Ytterligare några dagar senare så passerade en av de största hangarfartygen på länge Suez-kanalen på väg mot Röda havet.

“According to eyewitnesses, the U.S. battleships were the largest to have crossed the Canal in many years,” reported the London-based newspaper al-Quds al-Arabi on Saturday.”

Och inte minst, endast en dag efter mötet så börjar det spridas rykten om att Bin Laden håller till I Iran.

Tro inte för ett ögonblick att människor lärt sig av Irakkriget och vita husets lögner i FN. Om tillräckligt många auktoriteter anser att Iran är ett hot mot världen så blir de det i människors ögon. Att Israel och USA själva är knökfulla av kärnvapen och att Iran inte invaderat andra länder på 100 år borde vara nyktra argument men det räcker inte. För det är inte sakinformation som styr människors handlingar och synsätt på världen, det är propaganda och filtrerad information som gör det.

Nu tror en del eller kanske vill tro att världen är en uppgörelse mellan Bilderberggruppen och dess anglosaxiska medlemmar och Iran. Men Bilderberggruppen utgör inte den globala maktpyramidens topp. De människor som har störst inflytande på denna planet visar inte ens upp sig i Bilderbergmötenas sparsamma sken. Notera den Iranska ledaren Ahmadinejad:s uttalande nu i Juni: "The conditions we are experiencing today need planning for new orders in the world and (our) cooperation and co-thinking for organizing the conditions,". Den Iranska ledaren tar intryck och anpassar sig efter viljan att skapa ett globalt herravälde. Den viljan kommer från hjärnor helt utan nationella eller kulturella tillhörigheter. För att förstå deras existens måste man personligen lämna politiska eller kulturella bindningar.

Men för guds skull, nu har vi riksdagsvalet att engagera oss i. Hundra spänn mindre i skatt eller hundra spänn mer i bidrag? Allians 1 mot allians 2. Kan det bli mer spännande? Hundarna i Kennelklubben har årsmöte!

Mats

Debattlänkar: DN DN  SvT  DN  Aftonbladet 

Artikeln finns också publicerad på sourze.se i en förkortad version.

Tags:
Categories: Den nya världsordningen | Krönikor av Mats | Politik

Inlagt av mats on juli 4, 2010 01:55 7 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Obama och oljefabriken

Av Linda Bjuvgård

Olja. Så mycket bättre än choklad. En råvara som vi alla är mer eller mindre beroende av. Och med alla menar jag förstås främst oss i västvärlden. För vem bryr sig om de andra? Annat ur ett självgott och småhycklande stackars-dem-perspektiv.

Ja, alla njuter vi av oljan, även presidenter som till och med ofta är bundis och bästis med både Willy Wonkor och ooompa loompier i oljefabrikerna. Och för det mesta är allt bra, även fast vi vet att det där med olja egentligen kanske inte är så lyckat.

Men nu har någonting hänt. Oljefabriken har börjat läcka och olja är inte lika milt mot hav och natur som choklad. Och nu vet hyckleriet inga gränser. Det stora spelet för galleriet måste ageras ut. Medias hungriga hyenor står och väntar på sina blodiga biffar. Och även om det kanske inte är så värst synd om dem just denna gång – det vet jag inget om – så är det i alla fall fel. Så enkelt är det.

Obama är arg. Hans tomma ögon lyser (inte) av ilska. Oljefabriken har varit dum. Den har inte skött sin del av hyckleriet. Fy och skäms och nu måste de läxas upp. Så, helt enligt protokollet, dras en eller ett par syndabockar fram i ljuset, ett par enskilda personer som ensamma får bära hundhuvudet och hela mänsklighetens karma. Så typiskt, så vanligt och så innerligt tjatigt.

Om man väljer att använda sig av farliga ämnen så måste man också kalkylera med riskerna och man måste ha backup-planer ifall det går snett.  Det är människor det handlar om och vi är kända för att ibland göra fel och begå misstag. Om detta är alla överens.  Men se där slutar överenskommelsen.

I fallet med BP och oljeläckaget har en ganska stor del av mänskligheten tagit beslutet att handskas med den miljöfarliga oljan. Fast detta är det ingen som talar om. Det talas bara om arga Obamor, stora pengaförluster och Svanbergar som begår misstag. Men som jag ser det kan allt sammanfattas i ett par meningar:

Vi äter alla av chokladen. Vi måste alla banta.

Vår värld, i denna tid, stirrar sig blinda på detaljerna. Media vältrar sig i det fula och smaskiga. Det letas fel och syndabockar och det ältas. Konflikter och fel säljer av den enkla orsaken att alla önskar gömma sina egna tillkortakommanden och rädslor bakom andras.

Nära på ingen gör något för att bidra till en varaktig förbättring. Alla tycks bära skygglappar som ger dem ett tunnelseende. Samtidigt som ingen vill lyfta blicken och ta sig ett högre perspektiv.

I BP:s och staten USA:s fall handlar det så klart, som vanligt, om makt, prestige och ett manligt spännande av muskler. En radda egenskaper som aldrig fört mänskligheten framåt. Egenskaper som vi vid det här laget borde lyft oss över. Men att vi som kollektiv har haft tillräckligt med tid på oss har ingen betydelse. För det är inte en fråga om tidsbrist. Det är något annat det handlar om, inte sant? Vana Klar Sikt-läsare vet nog vad jag syftar på. Ni andra är välkomna att botanisera vidare på sajten. Det finns mycket att reflektera över.

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda | Politik

Inlagt av linda on juni 20, 2010 21:48 0 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Den israeliska rätten att döda

Av Mats Sederholm

Konvoj-attacken och diskussionerna kring den är heta. De borde inte vara det men hatet mot världens duvor från världens hökar saknar ingrediensen rätt eller rättvisa. Pseudo-diskussionen om hur fartygsbesättningen försvarar sig lever vidare. Jag beskrev den rätt utförligt i föregående krönika då jag anade att den skulle leva vidare och den behöver nog förklaras igen.

Att attackera någon eller ta sig rätten att intervenera vare sig det är i dennes hem, eller på neutral mark i någon mening, är ALLTID fel. Alla har rätten att få försvara sitt hus, sin båt, sitt land eller vad det nu än handlar om.

Israel och en klick hökar inklusive delar av media accepterar inte denna självklarhet. De förväntar sig att ”de sina” har rätt, att de har en auktoritet, en dom, en överhöghet att förvalta som går bortom allt vad demokrati, civilrätt och en självklar mänsklig moral har med att göra.

Därför är alla diskussioner av den här typen en partisk meningslöshet. En rent retorisk diskussion som fångar de människor och framstår som rimlig för desamma, som just i sitt omedvetna redan accepterat Israel som, polis, åklagare och arkebuserare.

Ett annan förlopp hade kunnat vara att stoppa konvojen till Giza (vilket i sig också är fel) men inte på internationellt vatten. Man kunde kräva att man skulle få skicka civila inspektörer ombord på skeppen för att granska lasten och försäkra sig om att där inte finns några vapen. Så enkelt hade det varit, men Israel för inte den tonen, de skiter i detta för de är vana med att få smacka på de svaga runt omkring sig, ohejdat. Som jag skrev i förra krönikan, rädda människor eller grupper tänker inte logiskt.  De flesta av dem sitter i fängelser världen över eftersom de vanligtvis begått brott. Men här går ett helt land på fri fot och skjuter runt omkring sig dårar.

Men trenden och inställningen i att just säga ja till att vissa kan ta sig rätten att attackera, är fruktansvärt otäck. Den insinuerar en kommande global drabbning mellan de i världen som söker begrepp som solidaritet, hjärta eller fred och de som söker makt, ”sin ordning” över andras ordning. De senare söker kontroll, dominans och herravälde. De anser att deras värderingar står över de andras.

När Israels ambassadör liksom Israel själva försvarar attacken så är det en rent fascistisk inställning. När nu USA:s vicepresident Joe Biden ställer upp på Israels rätt att slå till med avrättningar och mord varhelst man önskar i världen, så är det förstås också de själva man försvarar. Biden får ta uttalandet medan Obama tryggt gömmer sig som en liten hund.

Det här inte särskilt roligt. Det är rent ut sagt bara för djävligt. Hoppas att ni som föll för Obama FATTAR vad det är som han och hans regering egentligen ställer upp på.

Och om jag berömde Bildt för hans resoluta och snabba åsikter så kanske det också är på plats att göra lite politisk rättvisa och även citera Lars Ohly: “Detta är Satans mördare”>

Uppdatering 2010-06-05

Media försöker så sakteliga knuffa in aktivisterna i terroristfacket och fortsätter med att ducka för vem som egentligen är angriparen och väljer att se bordningen som "neutral" för att därefter göra aktivisterna till angriparna.

Gardells redogörelse på videon nedan torde kunna reda ut alla frågetecken kring händelserna på skeppet och "motståndet" från aktivisterna och han sammanfattar även det principiella som jag försökt att skriva om här.


Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), beklagar sig i en artikel på SvD om den antisemitismen som blommar i samband med detta.
Jag tror att SKMA skulle få mindre att engagera sig i ifall det Israeliska folket inte röstade fram en regering som väljer att skjuta fredsaktivister i pannan!
Och jag tror det skulle kännas lättare att ta SKMA på allvar ifall dess ordförande i samma artikel kunde passa på att ta avstånd från attacken.

Men Willy Silberstein och Svenska kommittén mot antisemitism väljer att inte ta avstånd från Israels attack och mord.


Uppdatering 2010-06-12

Mediakriget fortsätter med Israel och deras egna videos som referens åt bl.a. Aktuellt. Här istället en sekvens när Israelisk militär misshandlar och avrättar en aktivist.



Se artikel i SvD där bl.a. Mikael Wiehe och Pierre Schori bemöter Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), och hans vägran att kritisera Israels attack, men som samtidigt använder händelsen, för att dra fram antisemit-spöken.

Mats

Debattlänkar: Aftonbladet DN DN SvD DN 

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats | Politik

Inlagt av mats on juni 3, 2010 21:19 9 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Den israeliska rädslan


Av Mats Sederholm

Israels attack på ”Ship to Giza” har fått maximalt utrymme i media och har dessutom med kraft påmint människor om staten Israels maktövergrepp. Det finns därför inte så särskilt mycket att tillägga om händelsen i sak.

För de flesta människor är Israels agerande fullständigt obegripligt. Fullständigt bortom vett och sans. Och självklart är det den Israeliska regeringen, staten, militären och andra krafter med inflytande som ger sitt stöd för sådana här dåd, men, det tycks även som om stora delar av det israeliska folket stöder detta. Det är ett kollektivt extremistiskt beteende som normalt brukar prägla sekter eller hårt styrda länder bortom demokrati. Hur kan de? Med den historia de har? Har de ingenting lärt, frågar sig många. Medan somliga nu kastar sig över Israel med samma hat och ensidighet som Israel själva verkar genom, så hävdar jag att det inte finns något speciellt med varken makten i Israel eller det israeliska folket inställning, de har bara en speciell historia som driver dem likt demoner.

Historiska erfarenheter och kunskaper är en sak men dess betydelse är kraftigt överdrivna av främst intellektuellt kantrade tyckare, för det inte är främst kunskaper som styr världen eller människor och det är heller inte alltid önskvärt att det borde vara så. Israel styrs av rädslor och är bl.a. starkt påverkade av förintelsen. En sån offantligt djup och traumatisk erfarenhet sätter ordningen för ett helt folk, den sätter en ny kultur, den bränner in en känsla av utsatthet för evigheter och ur detta kommer en ständig rädsla för att något liknande som förintelsen ska kunna ske igen. En sådan traumatisk chock ärvs vidare, i generation efter generation.


Rädda individer eller nationer tänker inte rationellt, de har en förvanskad självbild och upplever omvärlden som hotande. Man befinner sig alltid i ”krig” i någon mening, man flackar jämt med en orolig blick. Den här tvistade bilden av sig själva och omvärlden - vilket är en normal mänsklig stressreaktion - återkommer i Israels syn på rätten att få ockupera andra länder, i sitt behov av att få kontrollera sin omvärld, att få nedvärdera sina grannar eller att få mobba utvalda delar av sina invånare. Den tvistade självbilden blev tydlig för oss svenskar när deras stockholmsambassadör gick bärsärkargång på historiska museet i Stockholm och med den Israeliska regeringens bifall.

Det är samma beteende som den där snubben i skolan hade när han hotade, skrävlade, slogs eller mobbade. Även han präglad av traumatiska barndomsupplevelser.

Men de ser det inte så! Det är dom som är hotade, alltid hotade, alltid utsatta, alltid förföljda. Det ingår i den kollektiva stressreaktionen. Rädda människor är farliga och opålitliga oavsett flagga eller etnisk tillhörighet, tills att någon tar dem i örat, vilket nu skett när EU och FN fördömt dem. Men jag är rädd för att de kommer att återgå till sina gamla mönster. De kommer att fortsätta med sin konspiratoriska syn på omvärlden. De senaste årens galopperande användning av uttrycket  antisemitism är bara ett symptom för deras ständiga stresstillstånd och tvistade självbild. Israels vice försvarsminister Danny Ayalon var heller inte sen med att dra in begreppet antisemitism i historien om ”Ship to Gaza”.

I praktiken går det inte att kritisera Israel utan att få det ordet i retur. Man behöver numera inte ens nämna några som helst ord kopplade till Israel eller till antisemitism . Idag har de i sitt tillstånd av konspiratorisk mani börjat använda sig av strategin med s.k. kodord. Alltså, ord HELT utan koppling till Israel eller till något antisemitiskt som de tror att deras fienden använder sig av för att smutskasta dem. Alltså, ord som i deras spökhus anses som ett förtäckt kodord för en egentlig antisemitisk innebörd. T.ex. såg jag för ett tag sedan en recension där författaren Dan Brown kopplas ihop med förintelseförnekare!!!. Varför, jo han tar upp frimurarna i sin senaste bok. Ehh, jag vet faktiskt inte riktigt själv resten av kopplingarna, men tror att ordet Illuminati numer är en del av dessa ständigt ökande kodord. De mutar in debatten till sin fördel och skapar förbrytare ur tomma luften. De vill bli sedda helt enkelt och när ingen ser dem så skapar de angreppen som de själva sedan "måste försvara". För när hat och rädsla styr så behövs det inga logiska kedjor, man VET JU HUR DET ÄR. Och precis som med hypokondriker så är inte smärtan som plågar en helt inbillad, för Israel ÄR utsatta, men det saknas proportioner.

Men även våra stora dagsmedia är indragna i den här konspiratoriska rädslan och skyndar per automatik till Israels försvar. Det blev inte minst tydligt samma dag som Israel anföll förnödenhetsskeppen.  När Helle Klein på Aftonbladets ledare upprepat skrev :” Nu är det nog Israel” och även Expressen fördömde handlingen  så uppehöll sig DN och SvD fortfarande vid diskussioner om huruvida de Israeliska soldaterna handlade i självförsvar eller inte. Även Svt Aktuellt:s nyhetsankare tog upp denna aspekt.  Den frågeställningen är i sig ett utslag av den tvistade uppfattningen om att Israel ständigt är utsatta och därför ständigt på ett rättskaffens uppdrag . En avslappnad människa inser att frågan är oviktig eftersom ett väpnat angrepp på ett civilt fartyg på internationellt vatten är fel i sig. Att besättningen eller passagerare sedan försöker värna sitt skepp, eller sitt hem mot ”pirater”, är ju en lika underordnad fråga som helt sund reaktion. Ett annat exempel på samma tema är hur man gärna tar upp Iran som skyldig till att förse palestinier eller Israelfientliga med vapen. Att Israel får ständiga bidrag från USA till sin krigsmakt är däremot osynligt och självklart.

Israel behöver hjälp med att hela sitt arv och jag vet inte hur det ska gå till, kanske det finns en tillräckligt stark hemmaopinion som kan så för en ny kultur och som kan hjälpa till med att göra bokslut över deras tragiska historia. Arenan Israel, eller deras självbild och konsekvensen av den i deras aktioner är dock endast en i raden av exempel på vad hat, makt och ångest skapar. Det är världens normer i sig som är hotet, Israel är endast en frukt på detta träd. Ät inte av den, dras inte med i deras ångestaorienterade drama, även om de gör allt för att deras omvärld ska släpas in i deras ”film”. Att gå till kamp mot Israel är som att bekämpa ett tuggummi. Man bara fastnar i det. Var istället tydlig och saklig. Och när Israel skapar blodbad, skapa opinion och var inte rädd själv.

Den här gången kan man vara glad för att våra svenska politiker och speciellt regeringen inte dras med i den här snurren av tvistade självbilder. Det hör ju inte till vardags att skriva något trevligt om politiker på Klar Sikt, men Carl Bildts resoluta och faktiskt upprörda bemötande var snabbt tydligt och oerhört uppfriskande.

Debattlänkar: Aftonbladet  DN  DN SvD  DN 

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

Inlagt av mats on juni 3, 2010 00:22 24 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sagan och verkligheten

Av Mats Sederholm

Har ni varit på bio nyligen? Kanske sett Avatar eller någon annan film som tagit er bort från vardagen, en film som berört er.  I Stockholm finns en biograf som heter Rigoletto och när filmen är slut så lämnar alla besökare salongen genom en mörk och kal korridor, man kommer sedan rakt ut på Kungsgatan. Där står man på en trottoar alldeles bredvid trafiken, bland stressade människor som ilar förbi, med neonljus, reklam och stoj runt omkring sig. Ingen kul känsla. Nej tvärtom, alldeles för djävlig rent ut sagt. Man kommer från en illusion och kliver rakt ut i nästa, även om den senare betraktas som verkligheten. Man tar sig iväg mot tunnelbanan, eller p-garaget eller försöker desperat hitta en oas där man kan få sjunka ner och äta något eller bara fika och språkas vid.

Man var nyss inne i en värld där det rådde koncensus om att människor hör ihop, att vi är ETT med naturen och Moder Jord, att vi alla är beroende av varandra men också fantastiska individer med gudakrafter.  I den illusionen så var alla överens om dårskapen i att exploatera andra världar, om det destruktiva i att göra saker för personlig vinnings skull, eller för ekonomiska eller politiska krafters vinnings skull. Och sen, rakt ut i vimlet och avgaserna, rakt ut i den värld av människor som accepterar galenskaperna och knappt reagerar.

Pocahontas heter en tecknad film på temat om hur vita européer en gång försökte(och gjorde det) exploatera Amerika. En Hollywoodproduktion förstås, men i detta klegg av serieproducerad spänning och tillrättalagda upplevelser så finns det ändå guldkorn för er som har en inre mottagare påslagen och inställd på kanaler utanför det vanliga frekvensbandet. I filmen sjunger indianskan till en av de unga vita erövrarna:

You think you own whatever land you land on
The Earth is just a dead thing you can claim
But I know every rock and tree and creature
Has a life, has a spirit, has a name

You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You'll learn things you never knew you never knew

Have you ever heard the wolf cry to the blue corn moon
Or asked the grinning bobcat why he grinned?
Can you sing with all the voices of the mountains?
Can you paint with all the colors of the wind?
Can you paint with all the colors of the wind?

Men sen, när människor återvänder till sin vardag, när arbete och de vanliga rutinerna har slagit sina tentakler om oss så är vi där igen.  Bevakningen av varandra, konkurrensen om arbetspositioner, ilskan i köerna och det självklart ”rimliga” i man nu tar i med ordentliga tag mot Iran och riskerna med att de kan bygga kärnvapen. Om det är krig som skulle behövs så, kör på det, det är sånt man måste ta till när ondskan är i farten!

En gång jobbade jag som konsult och under några dagar så arbetade jag ihop med några främmande människor. Bl.a. en man som jag kom bra överens med och hade en bra kemi med. En morgon när han kom så berättade han ivrigt om att han sett filmen Schindlers List. Spielbergs drama som utspelar sig under andra världskriget och som bl.a. handlar om en hel del otäckheter kring nazismen, koncentrationsläger m.m. Han ivrade allvarligt om hur viktigt det är att alla ser filmen mig inbegripen.  Krig, folkmord och jävligheter , tänkte jag och frågade honom efter en stund: ”Vad tycker du vi ska göra ifall vi blir hotade av ett främmande land, tänk om Ryssland angriper oss?”.  Jomen, svarade han:  ”Vi måste ju försvara oss och ta till vapen”. ”Hmm” svarade jag, ”tror att det är du som ska se den där filmen några gånger till”. Kanske vår relation inte höll samma kvalité efter detta men ibland måste man också kliva fram.

Hur tar vi ner sagan? Hur binder vi vår vardag till andemeningen i filmer med vackra budskap?  Hur klarar vi av att inte själva dras med av vardagsnormerna? Och inte minst, ni som försökt, hur ska vi handskas med våra medmänniskor som söker hålla oss bevakade och ”på plats”?

För ni är ganska så många därute som tänker som oss. Vi får mejl från människor som skriver: ”men att folk inte kan fatta…” om än den ena än den andra självklara observationen av besynnerligheter i vårt samhälle.

Efter sommaren är det val. Det kommer att skrivas mer om det framöver här. Men jag uppmanar er alla att under sommaren fundera på ifall ni eventuellt kan tänkas rucka på de gamla invanda valen. För även om ni uppskattar vad som skrivs här så röstar säkert fler av er på de gamla partierna. Snoka upp alternativa partier, andra tankar, våga vara ”oseriösa” och rör om i grytan. Och sedan, stå för det, våga säga varför ni inte längre accepterar de gamla röda/blåa inriktningarna till era bevakande medmänniskor. Fråga dem ifall de verkligen tror att våra riksdagspartier kan skapa en annan värld. ”Change” vann Barack Obama (Krönika om honom kommer här snart också) på, men så, var med och bidra till en riktig förändring. Dra ner sagan och leverera!

Och släpp aldrig sagan, tro inte att den ilusionen är mindre verklig än den dårillusion vi lever i.

Mats

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi | Politik

Inlagt av mats on maj 30, 2010 01:16 0 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Den nya världsordningen - Högt över våra huvuden


Av Mats Sederholm

Krönikan finns även publicerad på Newsmill i pappersdelen av tidskriften DSM (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) samt på Sourze.se i kortversion.

Medan media och politker laddar upp inför årets valgala så snickrar de globala arkitekterna vidare på det som de mest inflytelserika världsledarna kallar för Den Nya världsordningen. Valet och vår demokrati förvandlas till en gammal verkningslös tradition bortom inflytande för människor. Media och politiker väljer att mörka det nya globala paradigm och de nya värderingar som kommer att bestämma vardagen för de svenska väljarna framöver. En global stat, mer övervakning och en söndrad befolkning väntar.

Nyheter och debattämnen flödar genom våra media i en ständig ström. Mest i formen av snuttifieringsjournalisitk och genom upplevelsesamhällets gratistidningar med nyheter i lagom stora tuggor. De klassiska dagstidningarna viker ut nyheterna desto mer men är istället begränsade av sina ägares ideologiska synsätt. Det blir en journalistik med S-märkta reportage och kulturinlägg som borrar sig ner på djupet men på redan utforskade marker istället för att våga sig på bredden och om möjligt ge perspektiv på vår värld. Den vetgirige tvingas ut på internet och informationens fria marknad. Den är ratad av många eftersom det inte finns några "garantier" för vad som är sant och för att vilken dåre som helst kan påstå vad som helst. Nåja, detta gäller även för de dominerande dagstidningarna kan jag upplysa om. Deras garantier utgörs självklart enbart av dem själva. Vaccinationshysterin och kopplingarna mellan WHO och läkemedelsindustrin samt klimatproblemen och avslöjandena om klimatforskare som väljer forskningsresultat efter tycke är två områden som på bara några månader skapat sprickor i medias blankpolerade sanningsbilder. I början och av ett spydigt media betraktat som tokiga konspirationer , idag har IPCC:s ordförande avgått i spåren av flera felaktigheter och WHO ställs till svars inför Europarådet.

Cirkus val kommer till stan

Nu är vi mitt uppe i ett valår och då är det dags för media att tillsammans med våra politiker fira demokratin. Sanningarna kring vår politik kräver ju förvisso inte direkt någon djup journalistik. När de blåa har makten så leder de röda opinionssiffrorna och tvärtom. Och bredden på politiken, ja den tycks bli smalare för varje år som går. Etableringen av blocksystemet blir alltmer tydlig och det är en tidsfråga innan även vi har ett tvåpartisystem. Men som sagt, i vårt alltmer populistiska samhälle så blir det mindre krångligt på det sättet. Och i höst drar det igång på allvar. Cirkus val kommer till stan. Själv har jag sett showen tidigare och ska inte avslöja för mycket men det mesta pekar på att media och politiker kommer att dansa några varv jänka nere på manegen under tända spotlights. Publiken uppfylls av en högtidlig känsla av demokrati och av ett fungerande samhälle. När föreställningen är över och folk kommer hem så märker de snart att verkligheten utstakar sig på samma sätt som tidigare. Ja, det blev ju en spännande "match" på tv i alla fall.

Såg en teaser-debatt på tv. När diskussionen om t.ex. sjukförsäkringen glödde till så handlade det om regler och inte den självklara frågan "Varför folk blir så jäkla sjuka i denna högstående, välmående och jättedemokratiska civilisation?". Svaren på sådana frågor kräver en viss perspektivkänsla. Men eftersom perspektiv inte är lönsamma på kort sikt, så passar det inte in i det gällande samhällsklimatet. Det skulle kräva att folk, media och politiker lyfter blicken från manegen och ser vad som händer runt omkring dem. Men då missar de ju föreställningen och ifall det mot all förmodan skulle bli några sekunders naturlig paus med tid för egen reflektion, så har vi ju reklamen som ser till att vi inte blir för uttråkade. Och ifall du ändå fundersamt sitter där och spejar runt omkring dig så kommer åskådaren bredvid dig att lägga märke till ditt flyktiga beteende: "Va, sitter du med egna tankar. Oj, sånt där är fan inte bra sörru, det kan gå en på psyket".

Sanningen om politiken är den att den grundläggande ordningen i människors vardag ytterst avgörs på behörigt avstånd från människors inflytande. "Vart är vi på väg?" tycks vara en fråga som endast gör sig hörd i På spåret. Och skulle någon journalist mot alla odds ställa den frågan, så finns det ingen som törs dra i handtaget och svara.

Den globala ordningen, vad vill den?

De globala producenter av världsutvecklingen som våra politiker och ekonomer tvingas rätta sig efter skissar just nu på vad som tidigare kallades för globaliseringen, men som allt mer frekvent bytt namn till "Den nya världsordningen". För t.ex. fem år sedan så fanns sådant endast att läsa om i konspirationsteorier. Idag står de globala spelarna på rad för att få uttala det.

Problemet är att ingen riktigt vill säga vad det är. Essensen av denna världsordning höljs fortfarande i dunkel. Vad man dock KAN iaktta är vilka bärarna av denna globala kraft är.

Den amerikanska världsbankschefen Robert Zoellick, efterlyser en ny världsordning och en "ansvarsfull globalisering" som uppmuntrar ekonomisk tillväxt, finansiell stabilitet, samarbete mot klimatförändringarna och bättre villkor för de fattigaste på jorden.

Att verka för bättre villkor för de fattiga på jorden och samtidigt öka på den ekonomiska tillväxten har aldrig någonsin fungerat, men klangen i budskapet fungerar säkert på de som sluter ögonen och låter sig injiceras av sköna vibbar från nyliberala tankesmedjor.

Vår nye president Herman von Rumpyi sa förra året:
"2009 is also the first year of global governance, with the establishment of the G20 in the middle of the financial crisis. The climate conference in Copenhagen is another step towards the global management of our planet."

Ett steg mot ett globalt ledarskap av vår planet!

Att G20-mötet i höstas tog ett steg närmare en global världsordning blev tydligt då man i praktiken började använda sig av en global valuta. Lånen i spåren av finanskrisen, motsvarande 250 miljarder USD betalades ut i IMF:s egen valuta SDR. En nyhet som lyste med sin frånvaro i media.

Och ifall någon tror att jag efterhandkonstruerar IMF:s utbetalning till något som det inte är: George Soros fick frågan om det behövs ett nytt globalt valutaavtal. Förutom att han bestyrkte vikten av en ny ekonomisk världsordning förklarade han:

"You need a new currency system and actually the special drawing rights(SDR) do give you the makings of the system . You could create international currency trough drawing rights and this is the way we've done it. We issue 250 billion dollar and that's a very very useful step. "

FN erbjöd sig att hålla i ett globalt kristoppmöte 2008 med anledning av finanskrisen men fick nobben av de största aktörerna. Det var på George Bush initiativ som denna grupp av 20 aktörer etablerade IMF som den Nya världsordningens egna finansdepartement, eller kanske snarare centralbank.

Alla vill vara med i den nya ledningen för planeten. Så även FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon som uttalade sig ängsligt förra året angående klimatproblemet som även riskerade att det glida FN ur händerna.

"We will establish a global governance structure to monitor and manage the implementation of this."

Barack Obama strålglans svalnar för varje dag vilket var förutsägbart för mig och många andra som inte fastnade framför medias och politikernas hypnotiska spiral då han vann valet förra året. En av strålarna från det bländande ljuset av messias var den nya utrikespolitiska kursen. Den gamla konservativa bilden av USA som världens ledande demokrati och stående ovanför resten av världen är något som Obama bestämt velat förändra. Nej, nu är USA bara en av många aktörer i den globala gemenskapen. Obamas kollektiva visioner kan tolkas som en vilja till världsfred vilket uppenbarligen motsvarade den Norska nobelkommitens våtaste drömmar. Eller så är det just den nya världsordningen som han vill bidra till att forma. En sådan ordning kan rimligtvis inte tillåta att någon enstaka stat sticker ut alltför mycket. Den brittiska tidningen Guardian skrev den 24:e september efter ett av Obamas tal:

"Obama was attempting to define a new world order, one in which the nation with the strongest army and economy no longer sought to dominate, and in which all nations could play their part."

Världsordningen mer än en pragmatisk lösning

Men fortfarande blir man inte klokare på VAD denna världsordning innebär. Det är uppenbart var den spänt upp sina segel någonstans. Finanskrisen och klimatdebatten fångar upp de senaste vindarna och opinionsriktningarna och ger den nya globala kraften fart och legitimitet.

Men det finns mer i botten på denna globala kraft. Bill Clinton uttalade sig om den nya världsordningen för några år sedan:

"And after 1989 Bush (d.ä.) said, and it's a phrase that I use myself, we need a New world order. "

"So I think the great mission of the early 21:st century is to move from interdependency to integrated communities and eventually to a global community defined in three ways: Shared benefits, shared responsibilities and shared values."

Ett globalt samhälle, delade fördelar, delat ansvar OCH delade värderingar.

Delade värderingar!

I och med ordet värderingar så har vi lämnat de rent pragmatiska lösningarna av de globala problemen och gett oss in på politik. Vad för värderingar är det som våra politiker tids nog kommer att tvingas lobba för, ifall de inte ska förlora några karriärspoäng? Vad för värderingar är det som kommer att förankras i vårt samhälle och i din och min vardag? För, precis som med tillkomsten av G20 så sker detta inte på demokratisk väg. Hmm, jo, ur ett ytterst abstrakt perspektiv så kommer säkert någon att hävda att eftersom vI har valt våra politiker och att de i någon mening är med och påverkar den globala utvecklingen så kommer även denna nya globala "regering", någonstans högt upp i skyn, att vara demokratiskt tillsatt. Men alla inser snabbt att en sådan demokratisk drink består av ungefär 99% groggvirke.

En aning om vilka värderingarna är kan man få ifall man lyssnar till Tony Blair som avslöjar lite mer om de nya politiska och sociala trender som du och jag och alla andra medborgare tvingas acceptera.

"The forces shaping this world at this moment are so strong and they all tend in one direction. They are opening the world up. I sometimes say to people: In modern politics the dividing line is often less between traditional left vs right, but more about open vs close. Mass-migration is changing communities even countries."

I ett samhälle där demokratin förflyttats långt bort från människors inflytande och när massornas tillhörigheter och gränser rivs ner så uppstår det en situation som i historien utgjort de mest ideala förutsättningarna för envälde och kontroll. För, att splittra och härska är exakt vad detta innebär. Blairs "forces shaping this world" kan spelets regler, tro inte något annat.

Han fortsätter:
"So, the world is interdependent today, economically, politically even to an extent ideologically. The divide then is between those who see this as positively, the opening up offering opportunity and those who see it as threatening and therefore wish to close down"

Världen delas alltså nu upp mellan de som är MED på denna nya ordning och DE som motverkar den.

Bill Clintons "delade värderingar" förstärks här när Blair talar om en ny ideologi, en global och ofrånkomlig sådan. Det är uppenbart att det finns en politisk/ideologisk drivkraft bakom denna Nya världsordning. Men fortfarande så verkar initiativtagarna utan att synas. Att de har ett starkt globalt inflytande är uppenbart om man backar några år bakåt i tiden från Blairs tal 2008 och närmare bestämt till påven Benedict XVI och hans jultal 2005.

"The life-giving power of his(Jesus) light is an incentive for building a new world order built on just ethical and economic relationships. A united humanity will be able to confront the many troubling problems of present time: From the menace of terrorism to the humiliating poverty in which millions of humans being live from the profile ration of weapon to the pandemics and the environmental destruction which threatens the future of the planet."

Vad som idag framstår som argument för ett globalt styre tycks vara:

  • Att gemensamt kunna tackla hotet från terrorism.
  • Att gemensamt kunna bemästra klimatproblemen
  • Att finna gemensamma regler för att kunna förhindra en global finanskris.


Men det håller inte!

Den nya världsordningen, en historisk önskan.

Tankarna på att skapa ett globalt styre och en global världsordning är ju inget nytt.

David Rockefeller uttalade sig i ett tal 1991: "But, the world is now more sophisticated and prepared to march towards a world-government. The supranational sovereignty of an intellectual elite and world bankers is surely preferable to the National auto-determination practiced in past centuries."

1992 sa Bill Clintons vice utrikesminister Strobe Talbot:
"In the next century, nations as we know it will be obsolete; all states will recognize a single, global authority. National sovereignty wasn't such a great idea after all."

Listan på en uttalad vilja om en ny världsordning är hur lång som helst och sträcker sig långt tillbaka i tiden. De tre nämnda skälen är i själva verket bara åsiktsverktyg som passar in i tidens anda. Tillfällen som de människor som gemensamt driver och som vill verka för en världsregering skickligt utnyttjar.

Våra folkvalda politiker är fullständigt utan inflytande när de mest inflytelserika ekonomiska, politiska eller religiösa aktörerna skrider till handling. Det är bara att dansa med. Ungefär som Reinfeldt tvingas göra efter en längre tid av internationellt umgänge med politiker på högsta nivå.

- Jag ser konturerna till en ny världsordning.
- Europa är den kontinent som tydligast har lämnat oket av nationalism bakom oss. I andra delar av världen agerar man fortsatt reflexmässigt mot globala utmaningar med nationella svar, medan EU har ett beslutsfattande som är gräns­överskridande. Och EU har också varit redo att gå längst i förhandlingarna om klimat och finanskris.

Den nya EU-ministern Birgitta Ohlsson proklamerade redan 2001:

"EU är bara det första steget mot en världsfederation och vi som kallar oss för världsmedborgare borde på allvar damma av denna gamla tanke från antiken om en global union med federalistiskt statsskick. I en sådan union skulle varje land, region och nation avstå delar av sin nationella suveränitet, precis som EU funkar i dag. Genom en global rättsordning skulle mellanfolkliga konflikter kunna lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis. Fredstanken är central inom världsfederalismen likaså tron på internationell rätt och vårt gemensamma ansvar för att mänskliga rättigheter tillgodoses överallt."

Och den som tror att den nya världsordningen enbart handlar om en kapitalistisk världssyn, eller såsom globaliseringsmotståndarna Attac på vänstermanér uttrycker det "Är du trött på att se demokratin vika sig för marknaden?", har inte förstått dess själ. För precis som Blair uttryckte det så handlar det inte om vänster vs höger. Den nya världsordningen spelar på en nivå där de skenbara ideologierna upphört. På en nivå där vårt riksdagsval 2010 är mer att betrakta som en oskyldig tv-gala, i stil med idrottsgalan, grammis-utdelningen etc, En spännande uppesittarkväll med tilltugg.

Den nya världsordningen flyger högt över våra huvuden. När media väljer att inte ta upp den eller väljer att inte granska vilka de blir som kommer att leda mänskligheten in i ett nytt paradigm, så sörjer man också för dess obromsade framfart. Valfrågor såsom sjukvård, utbildning, sysselsättning, privatekonomi är alla helt beroende av i vilken riktning som denna nya kraft väljer att gå. Den politiska och journalistiska tystnaden kan inte tolkas annat än att man inte önskar debatt och inte önskar människors varseblivning kring saken. Man sällar sig kring och bakom de "krafter som formar världen" (Blair) och låter det ske.

Den nya världsordningen kommer inte att ändra dagens inriktning vad gäller globala rättvisefrågor, jämställdhetsfrågor, övervakningen av människor och fler DNA-databanker. Den kommer att fortsätta på den väg som våra röda och blåa partier redan tvingats anpassa sig till och som de berättar för dig, är den enda seriösa vägen.

Den nya världsordningen är som sagt en gammal ide som nu dammas av och kläs i tidsaktuella globala problemställningar, men dess kärnvärde bygger på makt och kontroll, såsom den alltid har gjort.

"Låt oss först se vad det blir av detta", hör jag en del säga.

Problemet med ett globalt styre är bara  det att det inte längre går att välja bort! Vi pratar om ett paradigmskifte som jorden aldrig tidigare skådat.

Det finns ingenting som tyder på att de grundläggande normer och värderingar som idag skapar ett alltmer tidsminimerat och pengaoptimerat samhälle kommer att ändras. Det finns ingenting som tyder på att de brott, de konflikter, de förslavande lönearbeten idag drivna av de ständiga kraven på en ekonomisk tillväxt, eller de enorma utskrivningarna av antidepressiva medel, kommer att upphöra.

Jag är den första som önskar kalla mig för världsmedborgare och jag är allt annat än protektionistisk, men inte till priset för en demokrati som sakta löses upp, eller till priset för att min och andras integritet sakta mals ner till förmån för en ny kameraövervakad fårskockslösning och till priset för en världsregering vars värderingar och normsättningar det tisslas och tasslas om i maktens korridorer och som det medvetet mörkas om i media.

När denna nya världsordning har funnit ännu mer koncensus bland den globala politiska, mediala och kulturella eliten och när blir dags att gestalta de grumliga politiska inriktningarna och värderingarna i realpolitik, så är det för sent. Då vet vi alla hur den politiska gången blir: "Vi måste hänga med övriga världen och inte sätta oss på tvären". Så fungerar det när den demokrati som vi i dag är beredda att döda för i andra länder, sätts ur spel. Ett västerländskt hyckleri utan dess like. Men uppenbarligen, en uträknad strategi och ett närmast fascistiskt tillvägagångssätt som säkert kommer att få anhängare på ledarsidor och bland politiska strebers. Godtrogna medborgare kommer att försöka anpassa sig till det som på den nya globala pyramidens bottenplan kommer att framställas som möjligheter och en ny öppenhet, men som i toppen på pyramiden betraktas som en fårhage strategiskt skapad av en elit, mer koncentrerad, beräknande och stängd än något vi nånsin sett förut.

Mats Sederholm Krönikör och författare

Den som ger bort sin frihet för trygghet mister båda och förtjänar inget av dem
Benjamin Franklin

Citatkällor:
F Reinfeldt
B Ohlsson
"Barack Obama sets stage for new world order"
Robert Zoellick
Tony Blair
Påven Benedict XVI
Herman von Rumpyi
Bill Clinton
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon
George Soros

Övriga källor:
Forum syd: "G20 :s svek mot de fattiga"

Debattlänkar: DN Aftonbladet
Tags:
Categories: Den nya världsordningen | Krönikor av Mats | Politik

Inlagt av mats on februari 21, 2010 12:52 13 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Svenska väljare, ni har valt det själva!

 
Av Mats Sederholm
 
Sådär ja, då skedde det oundvikliga till slut. Två svenska soldater dödade i ett krig där vi inget har att göra. Där vi, under beskydd av FN, för länge sedan valt att stödja den ena parten i ett krig igångsatt på rena lögner.

Tragiskt, fruktansvärt tragiskt, men ytterst så har de svenska väljarna genom sina röster i riksdagsvalen sått för detta själva.

Så snälla, rara människor VAKNA!

Jag skrev om det redan i somras. Läs om det i "Spontant i tiden" och backa till 30/7 2009.
 
Tillägg: Missa inte Martina Nilssons artikel på Newsmill(se länk längre ner), där hon gör upp med argumenten att vi med vår närvaro i Afghanistan hjälper kvinnorna.

Mats


Debattlänkar Aftonbladet  DN  SvD Newsmill 

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

Inlagt av mats on februari 8, 2010 00:01 7 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Mer krig



Av Mats Sederholm

30.000 nya amerikanska soldater skickas till Afghanistan på Obamas begäran.

Med kriget mot terrorismen som ursäkt väljer Obama att gå samma korkade öde till mötes som sina tidigare presidenter.

Vad är det som får politiker, media och experter att om och om igen begå samma misstag?

Många av soldaterna kommer att dö, den amerikanska opinionen kommer att vända sig ännu mer emot kriget. Och slutligen tvingas de dra tillbaka sina trupper med svansen mellanbenen. Ja, med våra svenska valpar till soldater i släptåg.
Vietnam, Irak är några exempel vi borde lärt oss av.

Kriget mot terrorismen bygger på 9/11. Den officiella historien om 9/11 kommer alltmer att ifrågasättas.Terrorister med midjebälten, förvandlades till något som kan liknas vid en gigantisk militär organisation, för att sedan åter bli till terrorister med midjebälten. Fler kommer att vakna till insikt om detta spektakel till bluff.

Fredspristagaren kommer att få 1000-tals fler lik på sin meritlista alltmedan han fortfarande är västvärldens gullegris.

Varför måste människor upprepa sånt här? Och fortfarande ler människor lyriskt när hans namn nämns!

Och dessutom, amerikanska presidenter är inte de som styr landet. De är enbart VERKTYG för en elit av bankirer, mediaägare, politiska smedjor och näringsliv.
Media och politiker världen över behöver en sköld, de behöver en vision att tro på, de behöver något som de tror är riktigt och rätt.

Det är beslutsförvaltarna som publiceras och analyseras. Beslutstagarna, de som verkligen bygger världen, håller sig precis bakom det tunna skynke som kallas demokrati.

Det är en dyr trance som världen befinner sig i.

Mats

Debattlänkar DN


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

Inlagt av mats on december 1, 2009 17:00 0 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Lobbyingpriset


Av Mats Sederholm

Lobbyingpris, borde det kanske heta framöver. För självklart har utnämningen av Barack Obama ingenting att göra med fred. Han är fortfarande den ytterst ansvarige för att människor dagligdags, inklusive amerikaner, dödas i krig. Han står dessutom inför ett val om hur många fler soldater han ska skicka till Afghanistan. För USA och de allierade håller på att förlora ytterligare ett krig på en främmande plats i världen där de inte hör hemma, annat än för de hjärnor som hyser den fascistoida idén att vi i väst implicit har rätten över andra.

Obama kommer INTE att minska på krigen.

Kommitténs motivation är: ”… för sina utomordentliga insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan människor.”
Hans diplomatiska ansträngningar handlar ju om att skapa en samsyn på en alltmer globaliserad värld, byggd på en västerländsk dominans. Det är ju en lobbyingverksamhet och inget fredsarbete! Fred blir det när man tar konkreta steg för att minska krig, när man gör avkall på sin egen lust, sin egen ordning, sin egen kultur, till förmån för fred. Han är ju inte ens i närheten av detta! Snarare kommer framtiden att utvisa en motsatt riktning, vilket jag skrivit om här på Klar Sikt sen ett år tillbaka.

Den norska Nobelkommittén är uppenbarligen en del av en global lobbyingverksamhet, de förvandlas till ett verktyg för kraven på uppslutning och koncensus kring en världsledare vars motiv fortfarande är höljda i dunkel. Den internationella eliten - bestående av ekonomiska, politiska, kulturella och religiösa toppar, där alla känner alla och tävlar om vem som ska få umgås med vem - inbegriper uppenbarligen också den norska Nobelkommittén. Man kan ju undra hur nära den olympiska kommittén var att ge Chicago OS 2016 efter Obamas charmresa till Köpenhamn och lobbandet för Chicago som värd.

Vad vi ser framför oss är ett spel för galleriet på högsta nivå!

Det är dessvärre bara ytterligare ett bygge på den globaliserande utveckling vi alla dagligdags ser resultatet av. Mindre inflytande, mer övervakning, ökande kulturell likriktan, en absurd ”krig skapar fred”-mentalitet, ihärdigare krav på en ny världsordning (läs elitens världsordning) och inte minst ett skenande monetärt system utan någon som helst långsiktighet eller förmåga till att skapa en bättre värld och ännu mindre fred. Detta är den krassa verkligheten bakom kommitténs ord: ” stärka internationell diplomati och samarbete mellan människor”. Samarbete mellan människor, ursäkta, vilka jävla klichéer!

Årets fredspris är tragiskt, men inte helt oväntat för oss som orkar se bortom de politiska bloggarna, bortom mainstream-media och de allmänna popularitetsdreven som fångar nästan alla som påstår sig vara kännare eller experter i någon mening. Uppslutningen kring Obama påminner snarare om uppbackningen av Hitler och då inte enbart den tyska uppbackningen, utan även den internationella, då det begav sig i början på trettiotalet.

Mats

Diskussionslänkar:  Aftonbladet  DN  SvD 
Tags:
Categories: Den nya världsordningen | Krönikor av Mats | Politik

Inlagt av mats on oktober 9, 2009 13:04 6 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper