Av Mats Sederholm

Bland folk på gator och torg hör man upprepningarna av vad media pumpar ut: "Grekland lever på lånade pengar, nu måste det bli ordning och reda, de förstör för alla andra".

Men hela klabbet är en stor och gigantisk bluff. Allt handlar om monopolpengar som inte tjänar något annat till än som verktyg för att vissa ska få ha makt över andra. Vad är det som är så in i vassen heligt med EU att man är beredd att låta människor svälta, gå utan jobb, låtakollektivavtal rivas upp? Allt för att det ska passa in en ränta-skuld-konstruktion skapad av de som vill kontrollera flertalet, som vill ha kontroll på varenda rörelse i hela världen. Som vill behålla en värld där varenda enstaka människas resurssituation ska kunna påverkas av en liten elit bortom demokrati och människors påverkan.

Hela världen är i gungning, närmast på tur står Italien, sedan Spanien o.s.v. För ALLA, precis VARENDA land på den här jorden har enorma statsskulder. USA:s statskuld är 15 biljoner dollar.

Det här är helt sjukt. Politiker och ekonomer leker politik och tror på nonsenspengarna från IMF och att de gör något viktigt. Media pumpar på med nyheter där Merkel, Sarkozy med flera i EU tycker till om Grekland. Allt känns vääääldigt allvarligt. Tro inte på det, det är en absurd form av underhållning, en dokusåpa.

Därför har det varit extra spännande att följa Occupy-rörelsen jag skrev om i min förra krönika.

Occupy-rörelsen intog Sverige för snart en månad sen, jag och Linda var där och minglade alldeles intill Riksbanken  vid Brunkebergs torg i Stockholm, mitt i finanskvarteren. På plakaten stod det: "We are the 99%". Alltså 1% styr över 99% och nu säger de senare ifrån. Jo, men hur var det då? Vad var det för folk som var där?

Det var en samling av folk i blandade åldrar och faktiskt ovanligt många kvinnor. Kanske för att det var karriärsbefriat och för att det inte fanns några färdiga riktningar att ställa upp på. Talare efter talare klev upp i rondellen på torget och berättade sin grej. Mina farhågor om vänsterdominans besannades till viss del då flera av talarna hade hämtat sin gnista och lust i att krossa kapitalet och hata alla på Östermalm (i Stockholm) . Men det fanns också de som verkligen talade ur hjärtat om en värld utan rädsla. Mogna människor som varit med länge. Det enda som förbryllade oss var den stora andelen utländska talare. Var kom de ifrån?

Nu är det November och att vara revolutionär och bo i tält i mitt i Stockholm utan något större stöd tar ut sin rätt. Jag vet ärligt talat inte vad denna enorma Occupy-rörelse är på väg. Men den är såsom jag skrivit om tidigare en tidens trend. Ett uppvaknande som inte domineras av färdiga politiska organisationer. Media fångade händelserna riktigt ordentligt men utan att riktigt klara av att förstå vad det är.

Dra strecken mellan punkterna och upptäck bilden

MEN, Occupy-rörelsen måste, liksom alla människor, göra upp med samhället och hur det styrs och kontrolleras. Man måste våga se att vänster och höger är ett skenbart spel som enbart tjänar makten.  Man kan inte bara se till den ekonomiska makten, man måste våga kika på Den nya världsordningen, på övervakningssamhället utbredning, på vad för gifter som finns i vår mat, på vaccinationshysterin, på religioners makt, på hur våra barn präglas, på false-flag operationer, man måste helt enkelt förstå hur allt hänger samman. Man måste se den gemensamma makten. Man måste förstå att den där 1% är människor som sitter med i alla delar av vårt samhälle, de påverkar varenda sektor, de sätter gemensamt de normer som vi, längst ner i det pyramidala systemet tvingas följa, då våra politiker tvingas realisera de givna normerna och direktiven i vardagspolitik. 

Någon kanske har noterat att vi tagit bort vår länk till Zeitgeiströrelsen. Om vi såg världen enbart ur en Occupy-demonstrants perspektiv så skulle Zeitgeiströrelsen framstå som något fantastiskt. Men efter att ha sett deras tredje film "Zeitgeist Stepping forward" och inte minst  "Zeitgeist Stepping forward- Exposed" så förlorade vi  ytterligare förtroende. Deras syn på andlighet, deras närmast psykopatiska syn på barn och familjer och deras hang-up på teknologier gjorde att vi släppte länken och rekommendationen. Och detta av samma skäl som att jag uppmanar läsaren att vara uppmärksam på Occupy-rörelsen. Den är framgångsrik, den är positiv, den är ett utslag av att någonting händer runt om i världen och i människors medvetanden, men den måste förädlas om den ska kunna rucka på de grundordningar som de 1% står på.

Det är en stor och utbredd infektion som styr över vår värld.

När Greklands premiärminister Giorgos Papandreou propagerade för folkomröstning så var det stort i mina ögon. Det må vara så att han eventuellt hade  personliga vinningar i detta, men likväl, han gick tillbaks till demokratins rötter. 

Får jag inte folket med mig kan jag inte driva igenom besparingarna, var Papandreous besked häromdagen.

Notera denna cirkus som nu ägt rum kring Grekland, EU, lån m.m. Det har varit kaos och funnits olika åsikter bland politiker och media överallt utom på en punkt. På en enda punkt har EU och Greklands politiker varit överens.

Låt för fan inte folket bestämma!

Under 1-2 dygn efter sitt förslag om folkomröstning fick den sympatiske och svenskspråkiga Giorgos Papandreou stryk av precis alla, av EU-ministrar, sitt eget parti och oppositionen.

Vad som helst men låt inte folket bestämma!

Idag ska den Globala hackergruppen Anonymous  slå till mot Facebook enligt deras press-release . Läs den gärna.

Det återstår att se ifall det lyckas. Jag stödjer initiativet. Jag anser att Facebook är en av tidernas största spionverktyg. Om än inte fullt använt ännu, men på absolut god väg. Redan idag leker myndigheter och organisationer med dina privata uppgifter. Vill du va med i spelet eller vill du inte?

Det krävs mer än protester mot banker för att driva ut bakterierna och hela vår värld. Vi går på ruttna plankor och det är tid för en totalrenovering även om det blir dyrt.

Debattlänkar: DN DN DN Aftonbladet Aftonbladet SvD SvD 

Av Mats Sederholm (Krönikan uppdateras löpande)

Då är revolutionen över oss.

Kan man hoppas i alla fall.

Klar Sikt läsare har inte undgått vare sig Nordafrika-revolutionen eller dess spridning vidare upp på det norra halvklotet. Grekland, Italien, Spanien,  USA, Australien och nu denna helg även Sverige. Demonstrationer är planerade i Stockholm och Götenorg och kanske andra platser.

Media försöker kategorisera, vardagligsera och marginalisera den största proteströrelsen som svept över jorden sedan slutet på 60-talet.

Jag tror de avvaktar innan de via tidningars ledarsidor, tv-nyheter , anpassade skribenter, EXPO med flera kommer att gå till motattack och försvara ”demokratin”, d.v.s. våra korrumperade ekonomiska system som aldrig kan leda till något annat än tillväxthjulens eviga slaveri och en ständig anpassning till västvärldens materialistiska, splittrande och ”godless”  ångvält.

Lyssna på 60-tals inspiration

Det tål att i detta läge höja ett varningens finger för upplopp som leder till en media/politiker kategorisering av detta , för debattörer som tar sig in i ”protestlägren” och skaffar sig anhängare för att efter ett tag dra iväg på en ny kurs som leder bort från själva ”revolutionstanken”. De sprider demoniska rykten i syfte att punktera den här tsunamin som nu går varv efter varv runt jorden. Det tål också att höja ett varningens finger för en eventuell politifiering av detta.  Närmast till hands är att vänstern, som rent DNA-mässigt skjuter mot allt som heter kapital och vars ideologi så starkt är orienterad kring att allt det onda börjar med pengar, utnyttjar den här vågen.  Den här vågen har varit fantastisk på det sättet att den just hållit sig utanför de politiska fållorna. Det är oerhört viktigt att den balansen bibehålls för däri ligger en ENORM styrka. Media kommer att göra allt för att kategorisera och har redan påbörjat detta.

"Occupy Stockholm kapat av "tokskallar"" skriver Nyhet 24 se  och hävdar att det är Zeitgeiströrelsen som ligger bakom.

SvT Aktuellt gjorde dock ett mycket bra inslag om Occupy Wall Street och om vad som väntas i Sverige.
SvT Gomorgon Sverige sände detta den 14:e.

Om ni inget har för er nu i helgen så ge er ut på gatorna och var med i den första protesten mot politisk korruption och bankers makt i Sverige, mot förtryck och överhet.

Nedan fyra punkter som tycks ha vunnit gehör hos den globala Occupy-rörelsen:

- Att vi samarbetar.
- Att vi har system som skyddar våra rättigheter och att det är det upp till individen att skydda sina egna och sina grannars rättigheter när detta system blir korrumperat.
- Att en demokratisk regering endast kan härleda legitim makt från sitt eget folk men storföretagen ber inte om lov när de utvinner förmögenheter ur folket och naturen samt.
- Att ingen sann demokrati kan uppnås när dessa processer styrs av den ekonomiska makten.

Lördag 15 oktober håller Occupy Stockholm en demonstration på Sergels torg i Stockholm mellan kl 12 – 18. I Göteborg hålls de av Real Democracy Now! Göteborg på Järntorget 13-17. Nedan finns facebookadresser till övriga organisationer.

Vad händer kring detta i världen just nu? Läs här.

Occupy på Facebook.
   
OCCUPY SUNDSVALL

OCCUPY ÖSTERSUND

Occupy Stockholm – United For Global Change

OCCUPY GÖTEBORG

United For Global Change

15.O Järntorget: #globaldemocracy – GÖTEBORG

Se trailern och fundera ärligt på ifall dessa människor är, vad media och andra verklighetsskapare vill få dig att tro på,  besatta av tokiga konspirationsteorier. Är det galningar som inget vet? Vågar du släppa taget för en stund och pröva att titta och reflektera, detta är ju trots allt bara en trailer? Du behöver inte berätta det för mamma, pappa, dina jobbarkompisar eller chefen, du borde berätta det för din fru, vem vet hon kanske kan förlåta? Sanningsvideos på datorn är skamligt och perverst men trots allt, fortfarande legalt att ha, och vem vet, i framtiden kanske det är förbjudet. Törs du:

Se längre, känna efter och tänka själv?

“If you tell a lie big enough and keep repeating it, people will eventually come to believe it. The lie can be maintained only for such time as the State can shield the people from the political, economic and/or military consequences of the lie. It thus becomes vitally important for the State to use all of its powers to repress dissent, for the truth is the mortal enemy of the lie, and thus by extension, the truth is the greatest enemy of the State.”
Joseph Goebbels propagandminister Tredje riket

Tillägg: Missa inte Alhambras detaljerade och sakkunniga bemötande av DN:s påståenden om hur terrorattacken gick till.
"Funderingar om den mediala mörkläggningen av statsstyrda brott mot demokratin."


Debattlänkar: DN DN Aftonbladet DN SvD SvD SvT Expressen Expressen DN DN  SvD DN DN Aftonbladet

Av Mats Sederholm

Det som för makthavare i väst bara inte får hända, håller det på att ske?

Revolution!

I samband med Nordafrikarevolutionerna så skrev jag:

 

Av Mats Sederholm

Upproren i Nordafrika har tagit över händelsefokuset, åtminstone för mig. Ännu vet vi inte utgången av alla dessa oroshärdar i Jemen, Syrien o.s.v.. Inbördeskriget i Libyen står mellan Gadaffi och ”rebellerna” plus västvärlden. Ibland görs det gällande att det är ”världen” som slutit sig i en allians, men som vanligt så är vi här i väst lite för uppblåsta av tron på myten om oss själva. Ja, ni känner väl till historien om när dimman var så tät (eller om det var heltäckande is) över engelska kanalen att inga fartyg kunde färdas fram och tillbaka, en engelsk tidning hade som löpsedel, ”Kontinenten isolerad”.

Vad gäller Libyen så är åtminstone en sak säker, ALLA är överens om att det går att flygbomba landet tillrätta. Liv kan sparas. Detta är det enda mänskliga man kan göra. Bildt(M) och Eliasson(S) stod enade i SvT över alliansens ingripande. Politiker från vänster till höger skriver under. Kanske kommer man från vänstern att spara på sitt favorittryck ”bombhögern” ett tag framöver. Skribenter som t.ex. Jan Guillou backar upp och inte minst, de flesta jag pratat med tycker att det är rimligt med FN:s initiativ och med de militära insatserna. Jag märker också ett visst ointresse för att se andra förklaringar på upproren i Nordafrika än de ”feel-good” förklaringar som hittills lyfts fram över hela linjen. "Nä nu är det dags att skicka mari.. förlåt Gripen". Snälla säg att det är mest män som tycker så här!

Hmm det är sannerligen en riktigt hög insats som nu ligger på pokerbordet. Och alla har skjutit till sina marker.

Och i vanlig ordning drar propagandakriget igång. Al-Jazeera ska man förstås misstro enligt gällande oskrivna västerländska praxis . SvT:s Kristofer Lundström (”Kobra”) frågar ut Al-Jazeera ifall det är dom som skapar nyheterna eller ifall de rapporterar om dem. En direkt förolämpning förstås, men på Al-Jazeera är man van och svarar sakligt.

På samma sätt ska alla officiella Libyska rapporter om civila offer självklart ses som tveksamma. Detta trots att historien och utan undantag visat att militära insatser skapar civila offer.

I länder med en öppen diktatur och utan yttrandefrihet så byggs det med åren upp en explosiv hög energi. Jag väljer att likna det med krutbehållare. Behållare som med åren fyllts på med mänskligt ursinne i land efter land. Krut som packas hårdare och hårdare. En dag måste det spricka. En dag ska det detonera och för allas bästa. Om detta råder det inget tvivel. Det är en naturkraft, en självklar konsekvens, en positiv mänsklig längtan efter frihet som till sist inte går att stoppa. Frågan är bara när gnistan kommer eller rättare sagt, vem som sörjer för timingen i detta. Explosioner kan användas i valfritt syfte. Mänskliga utbrott HAR använts av eliten genom historien för att just skapa det övergripande världsbygge man just önskar. Det handlar om arkitektur, det handlar om att spela på den mänskliga klaviaturen för att skapa den musik man önskar.

Bankirer och finansiärer backade upp den ryska revolutionen, svenska politiker och underrättelsetjänster har fått svenskar att tro att vi varit militärt alliansfria, politiska liberala krafter drev igång Irakkriget med påhitt om massförstörelsevapen, ja, listan kan göras hur lång som helst med exempel på hur krafter bortom offentligheten har satt ordningen i historien. Men varje gång så börjar vi om på nytt. Den HÄR gången är det annorlunda!

Jag kan förutse scenariot när Gadaffi inte låter sig besegras och hur flygbombningar inte hjälper. Jag kan det eftersom flygbombningar för det mesta inte hjälpt till i historien. Jag kan se hur ett långdraget inbördeskrig tar form och underhålls med tusentals civila offer som följd eftersom omvärlden fortsätter att stötta kriget. Jag kan se hur man tvingas sätta in marktrupper till sist för att stjälpa Gadaffi med ännu fler civila offer. Jag kan se hur detta krig till sist slutar med en seger för rebeller och alliansen i ett land där många libyer redan har flytt och där infrastruktur såsom sjukvård, skolor, el och vattenförsörjning slagits i spillror. Jag kan se det enorma behov av hjälp som då kommer att krävas av omvärlden. Jag kan se hur utländska företag investerar och hur IMF ställer upp med lån och ekonomiska motkrav och med G8 som Guds nåd över alla. Jag kan se ett enormt behov av ett modernt politiskt ledarskap, jag kan se hur det ledarskapet inte enbart finns i Libyen utan snarare av libyer med utbildning och politisk fostring i den västerländska världen och hur dessa tar sig an den rollen. Jag kan se hur det Libyska samhället med all sin längtan efter materiell hjälp och efter yttrandefrihet får både det ena och det andra, jag kan se att konsekvenserna av det blir en arabisk familjetradition som slås i spillror till förmån för en ”ekonomisk värld” där, materiella substitut, elektronisk uppkoppling, skapade livsstilar, kyla och beräkning istället tar över. En värld där folket har lika lite inflytande över sina liv som de har nu.

Fängelsemurarna målas bara om och flyttas lite längre bort. Alldeles bortom den kollektiva seendehorisonten.  

Jag kan se det här alltså kan alla andra göra det.

Eller kan de det?

Jan Guillou skrev som vanligt en tänkvärd kolumn på Aftonbladet. ” Förbjudet för Gaddafi – men inte för Israel”

Han jämför Gadaffis övergrepp med Israels övergrepp mot palestinier 2008-2009:

”Bland bombmålen fanns såväl sjukhus som moskéer och FN-byggnader. De största palestinska förlusterna i människoliv var civila. Israel använde sig av vit fosfor mot civilbefolkningen och mördade ohyggligt mycket effektivare än vad Muammar Gaddafi lyckats med.”

Och gör bokslut lite längre ner:

”Det som, med rätta, är förbjudet för Muammar Gaddafi skulle alltså vara tillåtet för Israel. Så mycket för borgarnas nymornade solidaritet med arabisk civilbefolkning.”

Och visst är det så. Men åter igen så har vår värld den inlödda självbilden av att vara den moderna och civiliserade parten i alla tvistemål på jorden och inte minst så är Israellobbyn oerhört stark och besitter dessutom det retoriska kärnvapnet, antisemitism. Något de smäller av så fort de får chansen.
Guillou frågar sig vad syftet med denna krigsinsats just nu egentligen är. Och det är ju just här som det börjar bli intressant:

” Får Muammar Gaddafi vinna inbördeskriget om han bara tar det mer försiktigt med mördandet av civila? Ingen vet. Svaret blåser i vinden.”

Ehh, svaret blåser i vinden! Som en systempåse en gråkall söndagsmorgon som far runt på ett öde torg i någon svensk småstad medan vårt befriade folk sitter hemma med ångest.

Skriver man så för att man inte vill bli kallad konspirationsteoretiker vilket man blir ifall man vecklar ut sådant som visserligen är historiskt belagt, fortfarande giltigt men sett som politiskt inkorrekt, eller gör man det  för att Aftonbladet inte skulle godkänna artikeln annars, eller du fruktansvärda tanke, skriver man så trots att man har tonvis med kunskaper om hur revolutioner iscensätts, om hur demonstrationer och uppror genom historien har stagats, om hur ekonomiska och politiska krafter styr och för att …. nej jag kommer inte på något svar faktiskt. Vad som försiggår i hans medvetande och andras för all del, när de framme vid nätet bara ska vika ner bollen med en enkel volley och plötsligt stannar upp, har gått mig förbi.

Det finns förstås en helt annan utvecklingsriktning i allt detta. Armen överger Gadaffi som besegras. Alliansens insats ger seger utan några större civila offer. Världen gläds, politiker får rätt och eftersmaken blir: Äntligen har världs(västvärld)-samfundet lyckats, äntligen har FN gjort något viktigt. Låt oss fortsätta på den här vägen. Låt NATO bli världens säkerhetstjänst. Ge FN mer mandat. Låt oss enas och göra om det här. Snart kan vi se fram mot en värld som känner ansvar, där enighet och samförstånd vinner över ondskan. Kanske fred, kanske… en ny världsordning.

Ja, så var han där igen, den lille krumbukte typen med sin treudd stående på ena axeln med Gollums väsande lockelser viskande i örat.

Det går att leka med scenarios och argument hur långt som helst. Allt kan vändas som man vill. Krig blir fred och fred blir krig. Det är illusionistisk konst. Det går bra så länge man bara använder halva sin hjärna, den vänstra, den som slipper känna efter, den som ser världen som ett bordspel, den som kallt lägger blodiga familjer och inte minst barn i två vågskålar och jämför vilken som väger tyngst. Den delen av hjärnan som lätt tar över och vars blick tomt stirrar på dig och svarar på frågan om hur vi mår med motfrågan Hur menar du nu?

Och för att svara den lille med treudden.

Det är inte enighet som gör världen lyckligare, det är vad det råder enighet om.

Kan vi skapa fred när våra grundnormer bygger på konkurrens, kontroll, makt och hierarkier, m.a.o. alla de krigskriterier man kan önska sig!

Ska våra "fria" psyken helas av tabletter, prylar och yttrandefrihet i debatter som aldrig kan generera en lösning eller av omsorg, hjärta och sann delaktighet.

Aha, du tänker tsåå du Mats!

Jag säger det igen, hoppas revolutionen sprids norrut och västerut.

Det måste den göra, de gör den också, människors själsliga sprängkraft och längtan efter något annat är enorm. Låt den sprängas och sprida sig när den mänskliga våren kommer och inte för att någon medvetet satt på elementet i förväg.

Free your mind


Debattlänkar: DN DN SvT Aftonbladet DN

Av Mats Sederholm

Ju längre tiden går, desto mer absurt framstår det, de antingen obefintliga eller de befintliga förklaringarna på revolutionerna. Tiotals år av envälde, diktatorer med total kontroll över sitt folk, en uppgiven generation invånare som för länge sen vant sig, inte ett knyst av tillväxande opposition och sen kom … Facebook-revolutionen och allt rasade på några veckor.

På en lång rad längs Nordafrika och Mellersta östern finns befolkningar likt fotogendunkar utplacerade och plötsligt så tar de eld likt ett smatterband. Det är inte utan att tankarna går till de absurda förklaringarna på 9/11. Ja inte bara p.g.a. liknelserna vid en medveten demolution då TRE skyskrapor rasade ihop i ett rökmoln pga TVÅ flygplan, utan kanske främst för att det uppenbara kan göras så osynligt.

En annan liknelse är Maria Magdalenas placering på nattvardsmålningen och DaVinci koden.  Hur kunde man missa det uppenbara i att det är en kvinna som sitter bredvid Jesus?

Men media, dom kan dom. Arbetslösa ungdomar mellan 20-30 år har tvittrat ihop denna fullständigt osannolika händelseutveckling. ”Kom igen grabbar och tjejer, vi ses på torget, där börjar vi protestera och inom några veckor så kommer säkert hela riksdagen att rasa ihop” … och det gör det!  ”Va kul, det funka, vad ska vi hitta på nu, vi måste fira. det är slut på vinet men vatten finns det gott om, kan ingen förvandla …”

Ehhh, ska vi somna om eller?

”The hidden hand”, mekanism som i skydd av ”demokratin” förflyttar pjäserna på den globala spelplanen. Vilken är den? Hur exakt går det till? Vilka personer är inblandade?

Detta är frågor som måste kunna besvaras för att man inte ska hamna i en bottenlöst träsk av missnöjestankar och människor som bara vill komma undan realiteter. Frågorna måste besvaras, men svaren, hur sanna de än är, garanterar inte att nya förklaringar vinner terräng. Det är inte fakta och kunskaper som främst sätter ordningen för våra trossystem. Politiker, journalister och till och med vetenskapen styrs främst av ”vad man vill hålla på”. Argument och fakta skapas utifrån den bild av verkigheten man vill hålla fast vid. Främmande bilder, alternativa förklaringar släpps bara fram så länge det stödjer de gamla paradigmen. Anledningen till detta är fruktan, rädslan att förlora sig själv, sin identitet, sina vänner och att inte längre få vara betydelsefull i en värld som alltmer skingras.

Sommaren 2009 skrev jag om ”Color Revolutions”.  Färgerna har tagit slut och nu heter det till exempel Jasmine revolution. Där nämnde jag USAID, ”United States Agency for International Development”.

USAID är något som en del associerar med hjälpinsatser till behövande i katastrofområden i världen

Den här delen av USAID är en vacker front men som döljer deras politiska syfte, att omkullkasta regimer i främmande länder som inte passar den ”amerikanska idén”.  Deras dubbeleggade verkningar består av å ena sidan hjälp till behövande, skolböcker till barn och å andra sidan ger man pengar till exempelvis grupper på Kuba som velat störta Castro. Via entrepenörer stöttade man politiska krafter i Venezuela för att med hjälp av CIA störta Hugo Sanchez 2002. Den bolivianska presidenten Morales slängde ut USAID ur landet och anklagade USAID för att med hjälp av CIA vilja skapa en statskupp. Det finns även kopplingar mellan USAID och privatarmen Blackwater som bl.a. verkade i Irak. De fanns också med under den Oranga revolutionen i Ukraina.

Så här skriver de själva om sina insatser på sin hemsida

"In authoritarian and semi-authoritarian states, the major challenge facing USAID is how to foster political competition in the face of a hostile regime that is prepared to use the resources of the state to oppose meaningful reform. USAID's strategic approach in these countries is to strengthen democratic activists outside of government and, when possible, pockets of reform within government. The USAID programs in Georgia, Ukraine, and the Kyrgyz Republic before the color revolutions demonstrated the effectiveness of this approach."

Men USAID är inte de enda som söker påverka främmande regimer, de arbetar tillsammans med miljardären Georg Soros ”Open Society Foundation”.  som delar ut stipendium och stöttar en global ”demokratisk” utveckling.

I min föregående revolutions-krönika nämnde jag "exil-egyptern" Mohamed ElBaradei som en av de västmarionetter som kan tänkas få inflytande efter att ”folkets revolution” lugnats. Han var styrelsekollega till George Soros, till Zbigniew Brzezinski (skaparen av Afghanistans Talibaner) i US International Crisis Group.

ElBaradei är en av favoriterna till att ta över i Egypten, inte minst av Movement.org. En organisation av Facebook-ungdomar sponsrade bland av andra av Google, Pepsi, MTV, CBS, Facebook. En organisation som delar den amerikanska regeringens önskelista på länder som bör byta politiskt styre.

En av de ungdomsorganisationer som nämnts i gammelmedia  är April 6 Youth Movement  en egyptisk Facebook-grupp. Och jag citerar  International Business Times:

” The Facebook group called ‘the April 6 Movement’ has been the catalyst of the current political upheaval shaking up the government of Hosni Mubarak.”

April 6 rörelsen har arbetat med målet att omkullkasta Mubarak i flera år och tillsammans med Movement.org inte minst vid flera av Movement.org:s konferenser.  Jag citerar Movement.org:s  hemsida angående sina konferenser och sitt nätverksskapande

”At our summits, and here on this site, the goal is for people to share information with each other so that they can more effectively tackle campaigns for social change.”

Jo jag tackar, social förändring är bara förnamnet.

April 6 rörelsen samarbetar också med US International Crisis Group som jag nämnde tidigare och vars styrelse för några år sedan inbegrep Soros och den egyptern ElBaradei. De träffades bl.a. i Kairo i februari 2010.

ElBaradei, rövslickaren som låtsas som ingenting och som angående revolutionen i Tunisien sa:

”Tunisia has sent a powerful message, to quote Barack Obama, Yes we Can”

Okej, många namn och många sammanhang att hålla rätt på. Tillräckligt starka för att man ska förstå och tillräckligt politiskt inkorrekta för att tas upp av media och politiker.

Men framförallt. Folkets revolution kommer inte till av en slump. Ingen revolution i världen och i historien inträffar bara ”så där”.  Det makalösa är att media och våra politiker får det att framstå på det sättet. Det är nästan så att jag fastnar i den sötsliskiga röran själv.

USA och väst har sponsrat diktatorer under tiotals år. Detta bygger upp ett oppositionstryck hos befolkningen, likt fotogendunkar, som sedan antänds när det passar.  Allt handlar om timing hos en global elit som formar utvecklingen på jorden såsom de önskar.

2008 möttes på uppdrag av ”Alliance of Youth Movements” representanter för den amerikanska regeringen, medlemmar ur Council On Foreign Relations (Den amerikanska motsvarigheten till Bilderberggruppen), säkerhetstjänster, representanter från de största amerikanska företagen och massmedia och inte minst … April 6 rörelsen.

På mötet fanns Google och är någon förvånad när media berättar om:

Klockan 14.30 släpptes den gripne marknadschefen för Google i Egypten, Wael Ghonim, som hade arresterats den 27 januari. Ghonim ska enligt Wall Street Journal ha spelat en framträdande roll när det gällde att starta de inledande demonstrationerna genom sina inlägg på Twitter.

I en teveintervju som citeras av nyhetsbyrån AP säger Ghonim att han låg bakom den Facebooksida "We are all Khaled Salid" (som dödades av civilklädd polis i juni) som blev gnistan till upproret i Egypten.
DN

Folkets revolution!

Eller kanske ett resultat av ”Googles idoltävling för unga twitterrevolutionärer”

Innan jag släpper detaljerna och sambanden som ni aldrig får reda på i vanliga media, så ska jag ta upp ytterligare en spelare som länkar samman Washington med folket på Tahirtorget i Kairo och de andra protesthärderna i nordafrika, nämligen den amerikanska försvars- tankesmedjan RAND.

2008 gjorde RAND en studie av en gren inom April 6 rörelsen med namnet Kefaya.   Kefaya består av ungdomar som tränats i att hantera digitala medier, som bloggar, som arbetar med Youtube-klipp m.m. och som backar upp  ElBaradei. Undersökningen gjord av RAND var sponsrad av alla de amerikanska försvarsgrenarna plus den amerikanska underrättelsetjänsten. I sin rapport till Washington skriver de:

“The United States has professed an interest in greater democratization in the Arab world, particularly since the September 2001 attacks by terrorists from Saudi Arabia, the United Arab Emirates, Egypt, and Lebanon. This interest has been part of an effort to reduce destabilizing political violence and terrorism. As President George W. Bush noted in a 2003 address to the National Endowment for Democracy, “As long as the Middle East remains a place where freedom does not flourish, it will remain a place of stagnation, resentment, and violence ready for export” (The White House, 2003). The United States has used varying means to pursue democratization, including a military intervention that, though launched for other reasons, had the installation of a democratic government as one of its end goals. However, indigenous reform movements are best positioned to advance democratization in their own country.”

Rekommendationerna är alltså att erövringen (“demokratiseringen”) av just de länder där nu  revolutionerna flammar upp, är att använda  sig av reformrörelser inom landet.  Rapporten innehåller direkta rekommendationer om att se till att stötta aktivister med deras websidor och mycket annat.

RAND-forskare har hjälpt till med att ta fram teknik I syfte att störta främmande regimer, någon som går under namnet “Svärmar”. D.v.s att på kort tid generera en mobb av aktivister länkade via Facebook, twitter och andra digitala media, mobben kan liknas vid en BiSvärm.

Jag har endast skrapat på ytan. Sammanhangen och de amerikanska och globala nätverk som sätter den politiska ordningen, som engagerar, som sponsrar rätt utveckling i världen är såååå mycket mer omfattande.

Skribenten Tony Cartalucci sammanställer vad jag försökt att berätta så här.

"While Movements.org coordinates their army of youthful cannon fodder in the streets of foreign nations from Bahrain to Libya, their corporate sponsors and their partners in the US State Department put on a convincing act of carefully portrayed confusion in the mainstream media."

I Maj 2009 innan Obama besökte Mubarak, bjöd H Clinton in flera egyptiska ”Facebook-aktivister” till Washington.

När ”fredsfursten” Obama och Nato nu tummar på avtryckaren i fallet med Libyen så är det egentligen bara en fortsättning på en redan inslagen väg av skapad förändring framtagen av försvarsexperter, av tankesmedjor, sponsrade av miljardärer som Soros, inbäddade i humantär hjälp som i fallet med USAID.  In och ta för oss av branden vi tänt och huset som håller på att falla ihop. Barack Obama, Hillary Clinton m.fl. vet EXAKT vad de varit med om att skapa. I media låtsas de som ingenting och media själva låtsas också som ingenting. Obama och hans administration kör vidare på George Bush och hans hökars visioner om att expandera ”demokratin” till Mellerstaöstern.

Vanligt folk tycker att det kan vara på tiden att skicka in ”The Marines” i Libyen. Människor, mitt bland dig läsare, är föremål för en gigantisk programmering. En agenda driven av en liten klick människor i världen. En elit som våra politiker dansar efter. Allting undergår en långsiktig förändring av världen. Erövringen av Mellerstaöstern är en del av Den nya världsordningen.

Våra medier, våra politiker och egna sponsrade organisationer som exempelvis EXPO backar upp den här utvecklingen genom att hela tiden se till att hålla fokus på ovidkommande händelser, genom att med lögner och retorik ursinnigt attackera sanningssökare och intellektuella som inte följer debattkonsensus. Genom att hålla debatten igång kring rökridåer och meningslösa dispyter. Genom att inte kritisera exempelvis Bilderbergruppen eller andra säten för globaliseringen och den fascistiska och Orwellska kultur som sakta, sakta växer fram.

Nåväl, en liten tröst är att människor faktiskt inte helt och hållet går att styra och det går heller inte att förutsäga vad som händer, inte ens verklighetens Illuminati vet säkert.
En resning i Nordafrika byggd på en egen smak av demokrati med kanske islamiskt inflytande men utan den västerländska mest depriverande materialism skulle sätta världen i gungning. Men det skulle kanske också leda fram till ett nytt kalla kriget, med Israel som nervöst kommer att tumma på sina kärnvapen.

Carl Bildt har ju nyligen mutat in ordet stabilitet till att enbart innebära en demokrati a la västvärlden men jag är inte helt säker på att hans Eurooopa kommer att ta sig över medelhavet.

Och handen på hjärtat, har vi inte försökt att muta in Afrika och halva världen så många gånger tidigare, det slutar alltid med död och uppror.

Att avsättandet av diktatorer är något oerhört positivt är alla överens om, men det är inte folken som håller i taktpinnen. De som håller i taktpinnen använder sig av mänsklig energi för att driva fram sin värld. Tiotals år av förtryck som släpps ut är en oerhörd energikälla.  Medias likriktade och romantiserade folket-revolterar-mot-diktatorn bilder är endast populistiska och kortsiktiga analyser. Den ser till att hålla igång Den Nya Världsordningens framfart.


Källor

What is Egypt’s April 6 movement?
http://www.ibtimes.com/articles/107387/20110201/what-is-egypt-s-april-6-movement.htm

Aliance of Youth Movements 09 Summit
http://allyoumov.3cdn.net/b237e3ae9bd04eaf6d_4lm6bj8n6.pdf

Movement org och April 6 rörelsen
http://www.movements.org/blog/entry/first-aym-summit/

Google's Revolution Factory; Alliance of Youth Movements: Color Revolution 2.0
http://www.activistpost.com/2011/02/googles-revolution-factory-alliance-of.html

Want to Understand the Egypt Issue? George Soros is Writing Egypt’s Constitution
http://www.truthistreason.net/want-to-understand-the-egypt-issue-george-soros-is-writing-egypts-constitution

Movement.org sponsorer
http://www.movements.org/pages/sponsors

Who are Egypt's Protesters? And why should we care?
http://landdestroyer.blogspot.com/2011/02/who-are-egypts-protesters_09.html

SPECIAL REPORT. The USAID-CIA consortium in which Obama was raised.
http://milfuegos.blogspot.com/2010/09/special-rpeort-usaid-cia-consortium-in.html

USAID Och Ukraina
http://www.usaid.gov/policy/budget/cbj2007/si/

F. WILLIAM ENGDAHL: Egypt’s Revolution-Creative Destruction For A ‘Greater Middle East’?
http://www.veteranstoday.com/2011/02/06/f-william-engdahl-egypts-revolution-creative-destruction-for-a-greater-middle-east/

Debattlänkar: Aftonbladet DN SvD SvD Aftonbladet Aftonbladet DN DN DN

Av Mats Sederholm

Från ingenstans hände det, åtminstone för oss som inte har någon djupare insikt om vad som försiggår i de nordafrikanska länderna styrda med järnhand av någon diktator.

Revolution.

Proppen gick ur, ett slumrande raseri har kommit till uttryck inte minst i Egypten.

Förlösande är det enda ordet när människor kliver fram och säger stopp. Aktivism är det enda som duger.

Och det mest otroliga är Mubarak avgick. Allt helt utan våld och trots ett uteblivet internationellt stöd för demonstranterna och en rak och tydlig ton från väst.

I parti och minut ivrar annars ledare i USA och i EU om vikten av demokrati när de blickar österut. Men när det kommer till kritan så är det inte demokrati vi eller andra i väst vill ha, vi vill ha likasinnade, vi vill ha kompisar som kan förstärka vår kultur och vår makt på jorden, skitsamma vad för system det handlar om.

När Hamas vann det Palestinska valet för några år sedan i ett demokratiskt val var det inte vad Väst önskade sig, då betydde inte demokrati någonting. USA och västvärlden är kompis med gällande regering oavsett om den är byggd på diktatur eller demokrati så länge den tjänar väst. Saudi-Arabien är ett exempel. Mubarak som av H Clinton tidigare utpekats som en vän och allierad till USA, är ett annat. Saddam Hussein var tidigare ett tredje exempel då han uppvaktades av den amerikanska regeringen innan de tog Kuwaits parti och dessutom skapade den konflikt de behövde för att marschera österut i världen.                           

Här hemma sa den svenska regeringen att den ville ha ”stabilitet”, ”slut på våldet” och när Bildt fick frågan

”Varför begär ni inte Mubaraks avgång?”
Så säger han
”Därför att det kommer att ske”

Man agerar kring sådant man önskar, så enkelt är det.

Läsare, detta är ett spel på högsta nivå.

För vad vi skådat är delvis vad som spelas upp framför oss, en folkets revolution, men det finns en stor chans att den allians av bl.a. kristna och muslimer och människor från hela Egypten som skrikit ut sin förbannade vrede över åratal av förtryck,  riskerar att bli förlorare. Det finns en risk att någon symbolisk politisk kursändring för att lugna massorna kommer till stånd, för att sedan, precis som efter valen här hemma, följas av ett ”business as usual”.  Människors krafter är då uttömda och man biter ihop igen.  Den politiska terrängen kommer nu vara så mycket mer komplicerad, den kommer att öppna upp för massor av spel bakom kulisserna. Att Mubarak i ena stunden med kraft hävdar att han ska stanna kvar vid sin post och endast några timmar senare väljer att avgå är en tydlig indikation på att beslutet att avgå inte är enbart hans eget.

Det finns en överhängande risk för att Västvärlden fortsätter med sin dominans och förmodligen så vinner de någonting på affären. Kanske de kan exportera melodifestivalen och döva massorna med klonade låtar, paljetter och tomma utrop som: ”Är ni meeeed Kairo”?  ”Då köööör vi!”. Jo tjenare, rakt in i Robotvärlden och själar som sakta brinner upp.

Eller … och jag är rädd för att jag hoppas på mer än vad jag har täckning för, så går det en spricka just nu rakt genom Nordafrika och vem vet, kanske den sprider sig bortom Suez, en spricka som gammal konservativ makt kommer att rasa ner i. Kan östern resa sig med demokrati men utan att förvandlas till nya marknader för Wal-mart, IKEA och med smaklösa köttbullar, potatismos och potatis medan ungarna är i bollhavet så att blivande arabiska medelklassfamiljerna hinner med sina nya liv och får mer tid för sig själva?

Gonatt ”Tusen och en natt”.

Efter några år så tvingas de Egyptiska myndigheterna att starta sin motsvarighet av BRIS och precis som här i Sverige så kommer välgödda men själsligt krisande barn och ungdomar att allt desperatare ringa in och klaga på våld, ensamhet och tomhet i sina familjer. Men vem bryr sig, de hade rätten att yttra sig!

Men riskerna då Mats, riskerna med en isIamisk diktatur, ser du inte det? Kvinnor som stenas ihjäl!

Jag konstaterar att de som för det mesta tar upp stenade kvinnor är män som till vardags ger fullständigt fan i jämställdhet och feminism här på hemmaplan. De har bara hittat ett bra tillhygge att slå med! Vårt välfärdsamhälle är ett ”diktatoriskt” samhälle där ett fåtal människor äger flertalets tillgångar. Människor plågas varje dag när bankräntor far upp och ner och ekonomin mjölkar sönder människors tillgång till ro och eftertanke. Vuxna och barn utsätts för stress och splittring. Vår yttrandefrihet har endast en reell verkan så länge du inte kritiserar systemet. En anda av kärlek och sammanhållning krackeleras hela tiden sönder likt ett gift som sakta påverkar oss, men så långsamt att ingen debatt uppstår. Fler människor tar antingen sina liv eller dör i följdverkningar av vårt samhällssystem än antal kvinnor som dödas av stenkastning i muslimska länder. Jag känner ändå på mig att det är bäst att här deklarera mitt avstånd från den avskyvärda stenkastningen – bara så ingen missförstår mig.

Ett riktigt demokratiskt samhälle där kristna och muslimer kan samexistera är förstås att önska och är vad det mesta pekar på just nu i Egypten. Men samtidigt så har vi inte det minsta att göra med hur man i Tunisien eller Egypten väljer att formera sitt nya politiska eller religiösa landskap. De har SIN väg att gå. Hjälp dem till förändring, men släpp sedan tassarna!

Det går nämligen inte att göra en revolution idag utan att det finns en global koncensus bland de som behärskar världsutvecklingen. Tro inget annat. Revolutioner och uppror är alltid i någon mening riggade händelser av exempelvis CIA och på uppdrag av globala krafter i syfte att i lönndom generera problem som de sedan öppet kan kliva in och erbjuda lösningar på.

När nu Mubarak är borta så börjar den andra revolutionen, det egentliga spelet.

Nämligen vilka den/de nästa styrande av landet blir. Kommer ”demokrati förkämparna” USA som pumpat in pengar till diktatorn Mubarak att acceptera något annat än en ny marionett? Risken är att den löpeld av ”revolutioner” som sprider sig endast öppnar vägen för mer inflytande och dominans från väst. Och till och med, att dessa ”folkets revolutioner” är riggade i syfte att just skapa det kaos vari det går att möblera om. Marionetter tillsätts så att de i lönndom tjänar den globala politiken och samtidigt smeker folket medhårs i det öppna. Den Palestinska presidenten Abbas blev nyligen avslöjad med att i det dolda ha samarbeta med Israel kring deras attack mot Gaza. Den ”oranga” revolutionen i Ukraina 2004 mot presidenten Viktor Yanuovich slutade med att ... han blev president igen. Den ”rosa” revolutionen i Georgien ledde fram till att en av många USA-utbildade och anpassade, nämligen Saakashvili, fick makten.

Det kanske bara är så att det var dags att byta marionetten Mubarak mot något mer modernt, någon i ett mer demokratiskt snitt. I Egypten står flera sådana marionetter på tur att kliva fram till förfogande. Mohamed ElBaradei, diplomaten och lite allt-i-allo är en sådan väst-marinerad politiker fostrad i USA. Vice presidenten Omar Suleiman är ytterligare en.

I de flesta fall är sådana här spontana protester/revolutioner förberedda och sponsrade av ekonomiska och politiska krafter. Utländska tankesmedjor, stiftelser och fonder stödda av en klick inflytelserika människor sätter riktlinjerna. Pengar och organisationer pumpas in och skapas i det kommande revolutionslandet. Nätverk av oppositionella grupperingar lobbas fram och vips, ”dags för revolution”. Men knappast en folkets revolution brukar det visa sig.

Når våra (och andra runt om i värden) politiker håller tyst så är det för att anpassa sig och för att avvakta konsensus från de globala krafter som sätter ordningen. Vår politiker bara upprepar vad de redan vet är den internationella vägen.

Det är först när krutröken lagt sig som vi får veta den egentliga meningen med vad som nu sker och vilka som i grunden genererade denna plötsliga ”revolutionsvåg” Den har öppnat upp en pysventil vars tryck riskerar att riktas om till en annan verkan än vad media eller debatten vill vidkännas. Men räkna INTE med någon mediabevakning på auktionen som följer. Vilka som budar på Egypten är politiskt inkorrekt att förmedla.

Inget ska förta glädjen med vad som nu skett. Det går att skapa förändring. Aktivism är avgörande och jag tror inte att jag kan förstå den innerliga glädje som nu utspelar sig för de flesta egyptier.

Ordet islam betyder "villkorslös kapitulation för Guds vilja". För oss som varken bär på Islamofobi eller en andlig allergi så finns en fri tolkning av detta som innebär en värld där alla dominerande krafter slås i spillror till förmån för en organisk och mänsklig inneboende vilja till att forma våra liv i samförstånd och fred.

Jag vill!

Vågar du vilja?

Debattlänkar: DN DN  DN  SvD  SvD  Aftonbladet  Aftonbladet

Av Mats Sederholm

Också publicerad på Newsmill

I filmen "Liar Liar" med Jim Carrey så tvingas en framgångsrik advokat att under ett dygn enbart säga sanningen. En slags förbannelse han drabbats av efter att hans uppgivna son på sin födelsedag önskat detta som present. När hans fru efteråt frågar om de hade det bra i sängen kan han inte annat än att svara: "Jag har varit med om bättre". Eller när han i en fylld hiss släpper sig och tvingas erkänna: "Det var jaaaag". Dygnet han tvingas genomleva som sanningssägare närmar sig till sist ett sammanbrott.

Och det verkar som om sanningssägarna Julian Assange och Wikileaks är på väg dithän. För vad jag och andra väntat på håller på att ske. Makten säger: "Nu räcker det!" Men innan dess så har auktoriteterna förstås försökt att lobba för de övergrepp mot yttrandefrihet och demokrati som just nu utspelar sig. Då har det låtit så här:

"Det här kan skada diplomatin".

Om USA kallar Putin för alfahanne, eller Sarkozy för Kejsaren utan kläder så är det ett utslag av arrogans och har inte det minsta med diplomatisk säkerhet att göra. Tvärtom, det är av högsta allmänna intresse att människor som fortfarande tror på sådana här auktoriteter i världspolitiken inser hur dansen går i de korridorer där beslut tas. Beslut som ger återverkningar i människors vardag. Diplomater: Tvätta munnen, läs ordningsreglerna, kamma håret och skärp er istället för att lipa i media!

Nästa klagomål:

"Detta kan skada oskyldiga"

Vi hörde detta när Wikileaks avslöjade hemlig information om Afghanistan-kriget. Om man startar krig som varje dag dödar oskyldiga och sedan plötsligt ojar sig över journalistik så är förstås hyckleri bara förnamnet. Det är så evinnerligt föraktfullt mot verkliga civila offer att sådana här argument knappt ens borde föras fram. Yttrandefriheten är vår världs kanske allra finaste smycke, vi bräker om den, vi t.o.m. bombar andra länder för den.

I av oss utropade skurkstater såsom Nordkorea, Burma eller bland så självklart "tveksamma länder" som Kina eller Ryssland så är yttrandefriheten begränsad. Ja och tänk om vi bara kunde få amerikanare att fatta att sjukvårdsreformer är bra, att vapen är farliga och om världen kunde förstå att det är här i Europa som allt det normala och sunda finns, ja och egentligen här i Sverige där vi trots allt är så perfekt sansade med allt. (Ironi)

Yttrandefriheten i diktaturer är begränsad. Den måste vara det eftersom makten här är uppenbarad och synlig. Myndigheter och politiker ÄR makten. De har ofta ett direkt inflytande över landets ekonomi, dess religion, media, regelverk, militär och politik. Människors åsikter och aktioner befinner sig alldeles inpå den reella makten. Kontrollen i ett sådant samhälle blir därefter, enkel, brutal, omedelbar och uppenbar.

Till skillnad från skurkstater så har makten i västvärlden försett sig med ett skyddande lager. Politiker, media och stater utgör inte den reella makten. Den rör sig bakom dessa fasader, eller i min liknelse, i ett underliggande lager. En amerikansk president kan t.ex. inte förändra politiken i USA särskilt mycket (hur mycket change man än lobbar med inför ett val). Röda eller blåa politiska block i Sverige genererar inte någon större skillnad i människors verklighet.

Media granskar i regel endast aktörerna i det skyddande lagret och inte makten bakom. Som t.ex. politiker påkomna med tveksam städhjälp eller med jäviga inflytanden i företagsstyrelser som skulle kunna gagnas av politikers egna beslut. Avslöjanden som i värsta fall leder till ett statsråds avgång men som i maktens perspektiv, är tämligen ofarligt och verkningslöst då det inte skrapar på de egentliga ordningarna. Man borrar sig aldrig ner till det underliggande och reella maktlagret. Den reella makten och kanske främst i USA utgår ifrån inflytelserika individer inom olika sektorer i samhället. Individer i företagsstyrelser, ägare av mediakoncerner, nyckelpersoner inom finansvärlden, politiska tankesmedjor och inte sällan individer med inflytande "tvärsöver".

De publika instanserna av makten i samhället är snarare de verktyg varigenom den egentliga makten verkar.

När Wikileaks nu börjat tugga sig igenom det skyddande lagret, så att exempelvis den politiska fronten börjar bli transparant(diplomatavslöjanden), där den militära fronten blottas(Bagdad-video där journalister skjuts ihjäl och Afghanistan-dokument) eller - ifall de bankavslöjanden som Assange utlovat - där finansiella skumraskaffärer blir uppenbara, så är snart det skyddande lagret sprucket. Wikilekas skrapar på det rena maktstålet. Detta är vad som nu är under uppsegling.

För visst känner vi igen skurkstaterna i vår världs första handfasta tag gentemot Wikileaks. Inskränkningar av ekonomiska medel(Pay Pal överger Wikileaks), företag stänger anställdas möjligheter till att komma åt Wikileaks sidor, företag stänger ner DNS-addresser och försvårar åtkomsten till Wikileaks webservrar, siten är under ständig attack, Assange kan inte återvända till sitt hemland, stater lusläser lagar runt om i Europa för att om möjligt finna något man kan gripa honom för. Censur, inskränkning av yttrandefrihet, förföljelser, bannlysning på utan någon som helst juridisk grund verkställs endast på några månader. Många menar att hela öppenheten på internet nu hotas.

I Sverige märker man hur media tvekar. Man väljer rubriker på sina nyhetssidor eller i sina pappersbilagor som lutar åt en fördömande karaktär. Scopen är förstås varje journalists våta dröm men det är ju inte de som bestämmer, det är ägares uppfattningar om samhällsordningen och det politiskt korrekta som bestämmer. Och vore det inte för lösnummerförsäljningen och pengarna så skulle inte läckorna sippra ut lika lätt. Politiker går ihop(som vanligt nuförtiden) och snart kommer auktoriteternas signaler till befolkningen börja assimileras av de mest konservativa, räddhågsna och inställsamma medborgarna för att sedan spridas över lunchborden.

I SvT Aktuellt så blev Carl Bildt, USA:s "mellanstora hund" (Wikileaks) utfrågad. Han varnade myndigt, vuxet och betryggande å systemets vägnar för dessa avslöjanden. Reportern på Aktuellt protesterade inte en enda gång. Det var mer som: "Kom hit Carl Bildt och du får prata ostört till befolkningen utan motstånd i tio minuter, du får chansen att tala människor till rätta vad gäller de här wikileaksslynglarna".

I USA så söker politiker likställa Wikileaks med Al-Queda, Hillary Clinton menar att Wikileaks är en "attack mot världen" och alla som har nån känsla för vad retorik är känner igen de propagandistiska budskapen från värre skurkstater än Nordkorea. Och jag har full förståelse för att Assange inte vill komma till Sverige för förhör angående våldtäktsanklagelser. Idag flyter terrormisstänkta, skyldiga eller oskyldiga, runt som smörklickar i en stekpanna över jorden och kan hamna i vilken arrest som helst, var som helst och när som helst.

Skillnaderna mellan makten i vår värld och skurkstaternas beskriver Assange med egna ord från en chatt i December 2010:

Utfrågare: Tycker du att västerländska demokratier går emot sina basala värden när de propagerar för sanktioner mot Wikileaks?

Julian Assange: De västerländska länderna har ekonomiserat sina internationella relationer med lån, kontrakt, aktieinnehav, sparande i banker med mera. I en sån omgivning är det lätt för talet att vara "fritt" eftersom talet inte påverkar de dolda ekonomiska politiska instrumenten. I ett land som Kina däremot är det talade ordet censurerat, eftersom det fria ordet fortfarande har en makt som politikerna fruktar

Kanske är det inte alla Wikileaks-dokument som är det största scopet utan snarare hur den "fria världen" så snabbt och resolut byter skepnad till skurkstaters när Wikileaks nu synar den "civiliserade ordningen".

Vi har bara sett början. Man kommer att kasta sig över Wikileaks med alla möjliga metoder. Men det kommer inte att vara helt enkelt att vinna detta informationskrig. Julian Assange och Wikileaks har haft tid på sig att förbereda sig. Han har redan berättat om automatgenererande avslöjanden som aktiveras ifall man lyckas stänga ner för mycket. Assange verkar villkorslös, han har stridit för offentliggöranden i hela sitt liv, han har som IT-utvecklare koll på det tekniska och känsla för detaljer, han är intelligent och medveten. Han är helt enkelt sylvass och inte minst, han är inte ensam.


DiskussionsLänkar: SvD SvD  Aftonbladet  SvT  Aftonbladet  DN 

Av Mats Sederholm

Uppdatering 2010-09-18 Se längst ner

Det är endast några dagar kvar till riksdagsvalet. Valet är som jag skrev i föregående krönika en teater. Valet engagerar väldigt många människor, men det gör också en föreställning på operan. Skillnaden mellan publiken där och väljarna är att de första VET att det är underhållning och en virtuell verklighet.

Men inte enbart är det en teater, det är lika mycket ett sätt att förleda människor bort från frågor som verkligen skulle kunna skapa en förändring i samhället.  Det är en mörkläggning av grundstoderna i vårt samhälle, det är ett sätt varigenom man normaliserar ett samhälle som egentligen är fullständigt sinnessjukt!

Men värst av allt är att det faktiskt blottar bristen på, just vad det påstår sig tjäna, nämligen demokratin.

Vägen till ett samhälle där hjärtat står i fokus, där människans mående betyder mest finns inte på länga vägar med på något av våra kända riksdagspartiers agendor. Den finns där i små nyanser, i mindre ord, i fadda skiftningar men endast så långt som våra grundsystem tillåter det.

Låt oss kika på några av de främsta valfrågorna. Jobben, barnomsorgen, köpkraften,  miljön och andra frågor.

Tillväxt är ett populärt ord. Det betyder för de flesta att vi i någon mening blir ”rikare”, att vi växer, att livets matbord ser välfyllt ut. Det går bra för oss. Tillväxt innebär i praktiken att fler arbetar, att vi producerar mer och att vi konsumerar mer. Ett av samhällets starkaste grundnormer består av den här tillväxtloopen: arbeta – producera – konsumera -  arbeta  o.s.v.  

Den främsta betydelsen av vårt dagliga arbete är faktiskt att vi ska upprätthålla produktionen. Arbetet är inte till för oss, vi är till för arbetet. Och när det gäller konsumtionen så är det samma sak här, den i sig är viktigare än vår lust och våra behov av att verkligen behöva något.

För att tillväxtloopen ska fungera så krävs det en kultur där konsumtion och prylar är viktigt. Och inte bara att de är viktiga, vi måste hela tiden se till att vi har det senaste.  Nya produkter måste skeppas ut i ett tätare tempo för att tillväxten ska öka, alternativt så tillverkas det sämre produkter som snabbare slits ut så att man av den anledningen måste konsumera oftare.  Materialism är lika mycket inbyggt i vårt samhälle som religioner är i andra länder.  Den är vår religion.

Jobben är till för produktionen men när politiker tar upp jobbfrågor så blir det i ett isolerat perspektiv och med tillväxtloopen som en mörkad och självklar naturlag

Reflektion ger oss ingen köplust, andlighet ger oss ingen köplust, kultur ger oss ingen köplust och därför så kommer allt som har med själ, inspiration, lek och uttrycksfullhet att vara nedprioriterat av samhället. Det är inbyggt i systemet, samma system som våra politiker varken vill eller kan rå på.

Ur tillväxtloopen följer en jakt på jobb och prylar som hetsar oss, det skapar stress och föder de flesta av de folksjukdomar som är till grund för vårdfrågorna. Ingen frågar varför vi är så sjuka! Den frågan leder till tillväxtloopen och den är livsfarlig att beröra. Sjukdomarna är inbyggda i systemet.

Familjepolitiken och barnomsorgen är också den formad av tillväxtloopen. ALLT utgår ifrån att så många som möjligt måste hålla igång tillväxten och komma ut i arbetslivet. Barnen tvingas bort från sina föräldrar, de tvingas bort från en naturlig uppväxtmiljö. I en naturlig värld så borde de få umgås med äldre, med sin familj och leka klart med kompisar i kvarteret innan det är dags att strukturera upp dem till passande tillväxtmaskiner.

Tillväxtloopen genererar också ett kortsiktigt tänk när det gäller miljöfrågor.

Tillväxtloopen skapar ett samhälle med alla de sociala problem som leder till missbruk, våld och psykiska sjukdomar. Våld och övergrepp leder till ett större kontrollbehov i samhället vilket bl.a. föder behovet av övervakningskameror.

Allting hänger ihop, det är inte särskilt svårt faktiskt.

Ändå så är vad jag just skrivit om HELT uteslutet att ta upp. Det är politiskt inkorrekt att ifrågasätta tillväxten. SAMTLIGA PARTIER vill inte diskutera detta annat än i mindre skiftningar. Friår, minskad arbetstid, bättre arbetslöshetsersättning, fler lärlingsjobb, fler människor i arbetslivet, bättre villkor för föräldraledighet o.s.v. Men det finns inte en chans i helvete att skapa en annan huvudriktning i vårt samhälle än den som leder till vänster på bilden. Den leder obönhörligen till ett fängelseliv.

Tillväxtloopen arbeta – producera – konsumera föder nästa vansinnesloop, Jobba – äta – sova. Den föder ett liv där reflektion och tid för att tänka och känna efter blir svårare att få. Detta leder till en kultur där vi människor tappar en naturlig kontakt med oss själva, med våra inre förmågor, med vår egna  förmåga till helande, med vår förmåga till att kunna känna efter, med vår tillit till oss själva som människor. Tillväxtloopen genererar istället fler experter i samhället som ska rätta oss och berätta för oss vad som är rätt eller fel. Vi vet knappt hur vi ska uppfostra våra barn, vi vet snart inte hur vi ska må en vanlig dag. Vi står där en lördagsmorgon i nån träningshall eftersom något av våra barn har träningspass medan vi själva är helt urblåsta av trötthet och bara stirrar in i tomma intet. Vi experimenterar med design av våra hem, med maträtter, vi dansar bugg på kvällarna och allt ser bra ut men sanningen är ju tvärtom. Människor i detta välmående paradis äter psykofarmaka i mängder, vi råkar ut för stressrelaterade sjukdomar, för allergier samtidigt som barnläkare och sociala myndigheter slår larm om våra barn som mår allt psykiskt sämre. Eller så är vi friska men bara så jäkla trötta efter jobbet att vi ligger som paddor i soffan och blänger tomt rakt in tv:n.

Det ska inte vara så här.

Och våra politiker kommer inte att kunna ändra på det.
De kommer inte ens att prata om det.
Media kommer inte att nämna det. Dina medmänniskor kommer heller inte att nämna det.  De gör vad de formas till av gratistidningar lästa mellan två busshållplatser och lite surfande på aftonbladet på jobbet. De vet inget annat.

Men riksdagsvalet håller också på att utveckla sig till det som jag och många andra skribenter nu allt mer tar upp på olika platser på nätet eller i böcker, demokratifrågan.

Efter valet så kommer riksdagen att klubba igenom propositionen ”En reformerad grundlag”. Den kräver två omröstningar på rad med ett riksdagsval emellan eftersom den just kommer att ändra på våra grundlagar. Det handlar bl.a. om att knyta anslutningen till EU till våra grundlagar. Detta sker utan debatt och utan folkomröstning. Nationens rätt att få stifta lagar och reda sig i sitt eget hus minskas nu ytterligare i kombination med Lissabonfördragets union och ”förenta stater prägling” på EU. För 16 år sedan när vi röstade om EU så skrattade moderater och sossar nonchalant åt EU kritiker när de pekade ut den här riktningen. Det var bara hjärnspöken, sa de. Idag är alla riksdagspartier tysta, idag går de till val på att hålla tyst. Inte ett enda parti från vänster till höger säger någonting om EU, inte ens när riksdagen nu knyter till påsen ännu hårdare. Jag saknar ord för det, det är bara för djävligt.

Men lika tragiskt för demokratin är det när nu dagstidningarna istället för att rapportera aktivt går in och påverkar valutgången. Jag började för några veckor sedan reagera på de ständiga krigsrubrikerna om de rödgrönas kräftgång och motgångar i allmänhet och Sahlin i synnerhet. Det var inte sakinnehållet jag reagerade på utan på vilket sätt det blåstes upp. Jag var inte ensam om iakttagelsen. Efter att Expressen kört Sahlins Toblerone-affär i repris så har debatten brutit ut i media. 90% av media är borgerliga och det råder inget tvivel om att de har makten att sätta avtryck i väljarnas sinnen. Och de GÖR det. Aftonbladet skrev en artikel  om det och bjöd in bl.a. DN till debatt, de tackade nej och ville återkomma EFTER valet! När SD visade sig komma en bit över 4% i opinionsmätningarna så körde tidningarna igång en kampanj även mot dom. Jag är varken sosse eller SD-anhängare men som sanningssökare och demokrat är man skyldig att reagera. Mina erfarenheter från debatten i media om sanningsrörelsen förra hösten gav mig svart på vitt på hur media styr politiken och hur de styr opinionsbildningar.

Allians/block uppställningarna är ytterligare en trend bort från mångfald och demokrati. För vad gör vi? Om man tror på partiet P som ingår i alliansen A1 så vill man gärna rösta på dess ideologi och helhetssyn men tvingas istället att tänka i alliansform. Minns att vad man lägger sin röst på är vad ALLIANSEN  levererar de kommande 4 åren och inget annat.

Läsare. Politiken och media blir allt krassare precis som övriga samhället. Moral, rättvisa och respekt rasar i värde. Stålar, konservatism och ytlighet ökar.Den enda nya trenden som syns är SD:s eventuella inträde i riksdagen vilket ytterligare skulle styrka trenden bort från en varmare värld. Allt vad som Vandrarna, sällskapet i boken Robotfolket varnar för, förstärks. Och det är likadant i hela världen. Det sker en global förflyttning, en långsam kulturell förändring. Kontrollsamhället, individualism, elektronifiering av mänskliga relationer, politisk ideologisk likriktan, splittring, cyniskhet, kortsiktighet, snabbare leveranser är några av de frukter som syns på det här förgiftade trädet som långsamt växer sig allt tätare. Riksdagsvalet förlorar alltmer sin möjlighet till att kunna påverka detta eftersom debatten alltid handlar om symptomfrågor.  

Välj värme, rättvisa och rättspatos på söndag. Våga stå upp för en annan värld där politiken tjänar hjärtat. Där tillväxt räknas i mående. Där samverkan och närvaro går före konkurrens och utslagning. Lägg din röst i papperskorgen eller på något nytt.

Känn dig ren och klar i själ och hjärta när du lämnat din röst.

Uppdatering 2010-09-18

Angående tidningars rapportering om de två olika blocken, om Sahlin m.m så är det bekräftat rent statisktikt att de röd/gröna blivit mer negativt omskrivna än alliansen. Se DN

Av Mats Sederholm

Riksdagsvalet borde vara en högtidsstund. Ett tillfälle då vi med gott samvete kan säga att vi lägger vår röst på de som vi bäst tror kan utforma vårt samhälle, på vad som bäst motsvarar de framtidsvisioner vi önskar. Men sanningen är att vi inte har särskilt mycket att påverka och att valet har ganska lite med vår framtid att göra.

Påståendet är förstås hur politiskt inkorrekt det kan bli. Inte bara är det politiskt inkorrekt, det är deprimerande att ta till sig för de flesta människor. Det är t.o.m. hotfullt och man kan nästan höra hur säkerhetstjänsterna viskar och tasslar i terroristtermer. Det är sist men inte minst ett angrepp på vår självbild som ett civiliserat samhälle.

Att påstå att demokratin inte fungerar är som att slå av strömmen mitt i ett party. Partyt i det här fallet är politikernas och medias eget branschparty. Det pågår inte bara i dagarna tre utan i månader. Det avslutas med en uppesittarkväll för folket. En galakväll som så många andra tv-sända galor. Det är förvisso lika repetitivt som "Grevinnan och betjänten" på nyårsafton, men det kanske inte gör så mycket, det mesta har idag förvandlats till underhållning i alla fall.

Handen på hjärtat, har vi någon chans att påverka våra barns mående och utveckling när de redan efter några års ålder måste in på institution medan vi är på jobbet? Har vi någon chans att påverka våra lönearbeten när tidskrav och lönsamhet tillsammans sätter stopp för kreativitet och ett naturligt utforskande av våra oupptäckta begåvningar? Kan vi rösta fram en värld där inte övervakningskameror blivit vår trygga hand? Kan vi rösta bort den journalistiska snuttifieringen och de klonade nyheterna? Kan vi påverka det likformade underhållsutbudet på våra kabel-tv kanaler? Kan vi rösta tillbaka den där lilla och personliga butiken runt hörnet där vi var en kund en gång i tiden, istället för den där byn med uppställda jättelador där du plockar ihop dina varor själv, som konsument och utan en expedit i sikte? Kan vi rösta för ett mindre stressigt samhälle? Ett samhälle med mer närvaro, mer hjärta, mindre våld, större frimodighet och spontanitet? Kan vi säkra kulturen, livet, konsten, kreativiteten och människors drömmar från att marginalseras ner till en första utgiftspost att slopa i statsfinanserna? Kan vi rösta bort det ständiga beroendet av pengar och magvärken varje gång vi summerar räkningarna vi betalar på internet? Kan vi rösta bort våra barns ökande stress- och allergibesvär?

Media nämner inget om detta, politikerna tar inte upp det men alla vet, svaret är nej.

Kommer panic-rooms bli lika självklart som spis och badrum framöver, kommer det att finnas sömntabletter i minibaren på hotellrummet, kommer vi att chippa och kunna övervaka våra barn eftersom det skulle kännas tryggast så, kommer våra DNA och sjukdomsprognoser att bli offentliga och följaktligen våra sjukförsäkringar begränsade? Kommer vi att ha en övervakningskamera i våra bostäder som vi vet att betrodd securitaspersonal använder för vår egen säkerhets skull? Och kommer vi kunna rösta om det?

Och ifall vi fortfarande röstar, skulle vi fortfarande ha åtminstone två knappar att välja på när vi i framtiden klickröstar på datorn? Allians 1 vs Allians 2, står det på den röda respektive blåa knappen. Eller, har det kanske blivit "Den stora alliansen", en enda vit knapp, en enda bred och "förnuftig" lösning! Våra politiker från blått till rött, från pirater till gröna röstar ju redan idag likadant i Bryssel så varför hyckla? Vi vet ju att de "vill oss väl" och man har ju annat att göra än att hänga med i alla valdebatter. Vi får likt deklarationsblanketten en färdigtryckt politisk varudeklaration som vi bara behöver bekräfta med ett klick.

Men vad tjänar det till att klaga, tänker många. Det här tillhör ju kategorin samhällets utveckling. Ni vet, sånt där som bara sker, inget att göra nåt åt, bara att hänga på och anpassa sig till, inger man röstar om liksom, likadant för alla så ...

Media, politiker, experter och vetare av alla de slag hatar såna här reflektioner. De skyr dem eftersom deras verklighet och deras karriärer redan är så tillyxade och anpassade till gällande samhällsordning. "Man kan inte diskutera politik på det här sättet", kanske någon säger. Eller: "Det finns ingen substans i vad ni påstår, ni bara filosoferar". För i deras värld måste varje fråga "realiseras", normaliseras, filtreras, avbuggifieras och inte minst krackeleras så att den blir kontrollerbar, tuggbar, diskuterbar och inte minst budgetmässigt kategoriserbar. När den politiska reningsproceduren gjort sitt så återstår en liten grå, byråkratiskt, formell och själlös frågeställning. Separeringsmomentet i processen ser till att krackelera alltför andemäktiga frågeställningar så att det viktiga, hjärtliga, kanske filosofiska eller existentiella kittet effektivt löses upp. Ut kommer några helt separerade sakfrågor utan sammanhang eller kraft. Politikerna kan sedan slänga de här på varandra fram och tillbaka. Eller så slängs de var och en ut i något debattprogram . Gäster bjuds in, sakfrågan tuggas igenom från olika vinklar, men helikopterperspektivet och det ursprungliga sammanhanget hålls utanför och därmed också en möjlighet till lösning. The show goes on as usual.

När nu riksdagsvalet närmar sig så masar vårt samhälle in folket i en liten konstgjord studio till verklighet. Där tänder de alla spotlights, där talar de till oss i megafoner, där dränker de oss med sina påståenden om att allt är okey och tvingar till sist ut oss likt boskap i fållorna fram till valurnorna. Där står vi fortfarande bländade och döva och gör vår demokratiska plikt. Där uppfyller vi deras val, deras gränser och deras illusion.  Då fyller vi deras tomma påsar med "demokrati" och kliver vi in i deras feelgood-film.

Jag vet varför samhället så kompakt undviker att ta upp de stora dragen, de övergipande grundfrågorna, sammanhangen och diskussionerna om samhällets grundstoder. Jag vet varför politiker och vetare känner en så stark ovilja och det är för att de själva ändå är människor och för att de får ont i magen av samhällsutvecklingen. De vet att vad jag skriver har förankring i verkligheten, i var och ens vardag, i människors hjärtan och i allt vad vi människor vet är rätt, sant och naturligt. Men allra värst, de vet att möjligheterna till att påverka grundfundamenten inte finns innanför våra demokratiska möjligheter.

Riksdagsvalet är därför en teater.

Världen globaliseras i ett rasande tempo. Politiska, finansiella, mediala och religiösa världsledare bygger nya nätverk, de skapar allianser, de skapar konsensus på en sådan politisk och kulturell nivå som får EU-parlamentet i Bryssel att framstå som kommunfullmäktige. Helt utan medias bevakning.
"World Economic Forum" i Davos, Bilderbergmötet, G8-möten IMF/World Bank konferenser är sammankomster då en global konsensus skapas. Här sammanstrålar globala ledare, såväl publika som diskreta influenser inom ekonomi, näringsliv, banker, militär, politik, religion, stater o.s.v. Det senaste globala politiska drevet och inneorden "Den nya världsordningen" formuleras och legaliseras och vad detta kan innebära törs man inte ens tänka på. En sak är säker, när den globala konsensusen och riktlinjerna landar i en praktisk mening, när den till sist påverkar Sverige och oss väljare så är våra politiker, media och den svenska befolkningen långt bortom en reell chans till att kunna påverka.

Och i den mån vi har haft chansen att rösta om t.ex. EU så har de flesta som röstat ja inte gjort för att de var FÖR, det var för att de flesta var EMOT att bli utanför. Idag är vårt medlemskap bortanför våra demokratiska valmöjligheter. Några av våra kända riksdagspartier tvingas ett efter ett att böja nacken, de tvingas lämna EU-frågan och acceptera vår demokratiska kräftgång.

De flesta är mätta på konsumtion och materiell tillväxt, de är ganska likgiltiga för den rödblåa politiska röran, de är uppgivna av stressen, det ständiga tempot och samhällets alltmer krassa värderingar styrda av ekonomi ochegoism. De är trötta på en ständig uppkoppling och bär på en djup, djup insikt om att hela skiten är fel!

Vi vaknar till liv och känner en ovanlig och frisk vind blåsa när Julian Assange och Wikilieaks blottar de krassa sanningarna kring Afghanistan-kriget. Gammelmedia hänger annars som en blöt filt över oss och alltfler inser att vad vi får till oss i form av nyheter egentligen lika mycket är åsikter. De väljer nyheter ur verklighetens flora, vi läser dem och tror på urvalet som om det vore allt.

Visioner och ideologier finns inte med i valdebatterna. Det är ämnen som inte passar in i vårt kortsiktiga lösningsklimat. De målas över med personfixering och närapå dagliga opinionsmätningar för att höja spänningen.

Minns Barack Obamas presidentkampanj och amerikaner som "såg ljuset". Idag kan vi som inte for med i frälsningsdraget från hans så skickliga "Change" kampanj konstatera att tårarna på väljarnas kinder under hans vinnartal för länge sedan torkat. Och de nya som kommer beror på arbetslösheten, på status quo i hela det amerikanska samhället, på svikna löften vad gäller Irak och den fortsatta krigiska och intensifierade inställningen som inte minst svenskar naivt trodde skulle försvinna med Bush avgång. Hur den Norska Nobelkommittén mår idag kan man knappt föreställa sig. Pinsamt är bara förnamnet. Vad man kan lära sig är att när en politiker yttrar ordet förändring så är det näst intill en garanterad lögn.

Nya tankar behövs. Alltså, inte som när någon glad gycklare blandar de existerande politiska färgerna i en burk, skakar på den och trollar fram: "Aha ny demokraaati". Han blandar färgerna igen och skakar fram, "Ahaaa, Pirati", sedan: "Ahaaa, Liberati". Eller varför inte: "Ahaa MI, ett maskulint Initiati, se där, haha". Partiet som skulle kunna utlova vad som helst eftersom alla löften redan är realiserade sedan tusentals år tillbaka.

Hur kan vi berätta att vi vill lämna teatern, hur kan vi tala om för politiker och varandra att vi står på ett sjunkande skepp, hur kan vi säga att de rödblåa och alltfler konforma lösningarna och den skenbara demokratin inte längre duger? Allt är inte som vanligt, allt är inte okey, allt är inte vad du blir bombarderad med. Verkligheten är vad den är. Vi måste återta rätten till vad som är sant i våra liv. Att 100% av gammelmedia inte säger nåt, eller att 95% av alla politiska bloggare fortsätter att diskutera gycklarens meningslösa blandningar betyder inte att det är viktigt eller centralt. Det betyder bara att de inte tänkt längre än vad de gjort.

Meningsfulla arbeten, ett samhälle som inte skapar våld, missbruk och utslagning, jämställdhet, rätten att få vara sjuk utan att vara rädd för ekonomin, ett samhällsklimat där människor har tid att se på varandra och lyssna på varandra, är exempel på problemfrågor som du vet att våra partier INTE kommer att kunna generera några avsevärda lösningar på. Vår demokrati råder inte över dem. Det är den kusliga sanningen när samhället nu försöker leka demokrati några veckor till. Löftena som nu spottas ut handlar istället om att locka dig som väljare med några hundralappar mer i månaden. Det är cyniskt och deprimerande för dig som fortfarande minns vad demokrati egentligen borde handla om.

Använd din röst till att slänga den i papperskorgen eller till att rösta på något som är FÖR vad du verkligen söker när du ensam funderar och verkligen känner efter. Det kanske blir Kalle Anka partiet eller enbart ditt eget namn, huvudsaken är att du avger ditt hjärtas mening.

Hur ska vi annars göra?