Av Mats Sederholm

Riksdagsvalet borde vara en högtidsstund. Ett tillfälle då vi med gott samvete kan säga att vi lägger vår röst på de som vi bäst tror kan utforma vårt samhälle, på vad som bäst motsvarar de framtidsvisioner vi önskar. Men sanningen är att vi inte har särskilt mycket att påverka och att valet har ganska lite med vår framtid att göra.

Påståendet är förstås hur politiskt inkorrekt det kan bli. Inte bara är det politiskt inkorrekt, det är deprimerande att ta till sig för de flesta människor. Det är t.o.m. hotfullt och man kan nästan höra hur säkerhetstjänsterna viskar och tasslar i terroristtermer. Det är sist men inte minst ett angrepp på vår självbild som ett civiliserat samhälle.

Att påstå att demokratin inte fungerar är som att slå av strömmen mitt i ett party. Partyt i det här fallet är politikernas och medias eget branschparty. Det pågår inte bara i dagarna tre utan i månader. Det avslutas med en uppesittarkväll för folket. En galakväll som så många andra tv-sända galor. Det är förvisso lika repetitivt som "Grevinnan och betjänten" på nyårsafton, men det kanske inte gör så mycket, det mesta har idag förvandlats till underhållning i alla fall.

Handen på hjärtat, har vi någon chans att påverka våra barns mående och utveckling när de redan efter några års ålder måste in på institution medan vi är på jobbet? Har vi någon chans att påverka våra lönearbeten när tidskrav och lönsamhet tillsammans sätter stopp för kreativitet och ett naturligt utforskande av våra oupptäckta begåvningar? Kan vi rösta fram en värld där inte övervakningskameror blivit vår trygga hand? Kan vi rösta bort den journalistiska snuttifieringen och de klonade nyheterna? Kan vi påverka det likformade underhållsutbudet på våra kabel-tv kanaler? Kan vi rösta tillbaka den där lilla och personliga butiken runt hörnet där vi var en kund en gång i tiden, istället för den där byn med uppställda jättelador där du plockar ihop dina varor själv, som konsument och utan en expedit i sikte? Kan vi rösta för ett mindre stressigt samhälle? Ett samhälle med mer närvaro, mer hjärta, mindre våld, större frimodighet och spontanitet? Kan vi säkra kulturen, livet, konsten, kreativiteten och människors drömmar från att marginalseras ner till en första utgiftspost att slopa i statsfinanserna? Kan vi rösta bort det ständiga beroendet av pengar och magvärken varje gång vi summerar räkningarna vi betalar på internet? Kan vi rösta bort våra barns ökande stress- och allergibesvär?

Media nämner inget om detta, politikerna tar inte upp det men alla vet, svaret är nej.

Kommer panic-rooms bli lika självklart som spis och badrum framöver, kommer det att finnas sömntabletter i minibaren på hotellrummet, kommer vi att chippa och kunna övervaka våra barn eftersom det skulle kännas tryggast så, kommer våra DNA och sjukdomsprognoser att bli offentliga och följaktligen våra sjukförsäkringar begränsade? Kommer vi att ha en övervakningskamera i våra bostäder som vi vet att betrodd securitaspersonal använder för vår egen säkerhets skull? Och kommer vi kunna rösta om det?

Och ifall vi fortfarande röstar, skulle vi fortfarande ha åtminstone två knappar att välja på när vi i framtiden klickröstar på datorn? Allians 1 vs Allians 2, står det på den röda respektive blåa knappen. Eller, har det kanske blivit "Den stora alliansen", en enda vit knapp, en enda bred och "förnuftig" lösning! Våra politiker från blått till rött, från pirater till gröna röstar ju redan idag likadant i Bryssel så varför hyckla? Vi vet ju att de "vill oss väl" och man har ju annat att göra än att hänga med i alla valdebatter. Vi får likt deklarationsblanketten en färdigtryckt politisk varudeklaration som vi bara behöver bekräfta med ett klick.

Men vad tjänar det till att klaga, tänker många. Det här tillhör ju kategorin samhällets utveckling. Ni vet, sånt där som bara sker, inget att göra nåt åt, bara att hänga på och anpassa sig till, inger man röstar om liksom, likadant för alla så ...

Media, politiker, experter och vetare av alla de slag hatar såna här reflektioner. De skyr dem eftersom deras verklighet och deras karriärer redan är så tillyxade och anpassade till gällande samhällsordning. "Man kan inte diskutera politik på det här sättet", kanske någon säger. Eller: "Det finns ingen substans i vad ni påstår, ni bara filosoferar". För i deras värld måste varje fråga "realiseras", normaliseras, filtreras, avbuggifieras och inte minst krackeleras så att den blir kontrollerbar, tuggbar, diskuterbar och inte minst budgetmässigt kategoriserbar. När den politiska reningsproceduren gjort sitt så återstår en liten grå, byråkratiskt, formell och själlös frågeställning. Separeringsmomentet i processen ser till att krackelera alltför andemäktiga frågeställningar så att det viktiga, hjärtliga, kanske filosofiska eller existentiella kittet effektivt löses upp. Ut kommer några helt separerade sakfrågor utan sammanhang eller kraft. Politikerna kan sedan slänga de här på varandra fram och tillbaka. Eller så slängs de var och en ut i något debattprogram . Gäster bjuds in, sakfrågan tuggas igenom från olika vinklar, men helikopterperspektivet och det ursprungliga sammanhanget hålls utanför och därmed också en möjlighet till lösning. The show goes on as usual.

När nu riksdagsvalet närmar sig så masar vårt samhälle in folket i en liten konstgjord studio till verklighet. Där tänder de alla spotlights, där talar de till oss i megafoner, där dränker de oss med sina påståenden om att allt är okey och tvingar till sist ut oss likt boskap i fållorna fram till valurnorna. Där står vi fortfarande bländade och döva och gör vår demokratiska plikt. Där uppfyller vi deras val, deras gränser och deras illusion.  Då fyller vi deras tomma påsar med "demokrati" och kliver vi in i deras feelgood-film.

Jag vet varför samhället så kompakt undviker att ta upp de stora dragen, de övergipande grundfrågorna, sammanhangen och diskussionerna om samhällets grundstoder. Jag vet varför politiker och vetare känner en så stark ovilja och det är för att de själva ändå är människor och för att de får ont i magen av samhällsutvecklingen. De vet att vad jag skriver har förankring i verkligheten, i var och ens vardag, i människors hjärtan och i allt vad vi människor vet är rätt, sant och naturligt. Men allra värst, de vet att möjligheterna till att påverka grundfundamenten inte finns innanför våra demokratiska möjligheter.

Riksdagsvalet är därför en teater.

Världen globaliseras i ett rasande tempo. Politiska, finansiella, mediala och religiösa världsledare bygger nya nätverk, de skapar allianser, de skapar konsensus på en sådan politisk och kulturell nivå som får EU-parlamentet i Bryssel att framstå som kommunfullmäktige. Helt utan medias bevakning.
"World Economic Forum" i Davos, Bilderbergmötet, G8-möten IMF/World Bank konferenser är sammankomster då en global konsensus skapas. Här sammanstrålar globala ledare, såväl publika som diskreta influenser inom ekonomi, näringsliv, banker, militär, politik, religion, stater o.s.v. Det senaste globala politiska drevet och inneorden "Den nya världsordningen" formuleras och legaliseras och vad detta kan innebära törs man inte ens tänka på. En sak är säker, när den globala konsensusen och riktlinjerna landar i en praktisk mening, när den till sist påverkar Sverige och oss väljare så är våra politiker, media och den svenska befolkningen långt bortom en reell chans till att kunna påverka.

Och i den mån vi har haft chansen att rösta om t.ex. EU så har de flesta som röstat ja inte gjort för att de var FÖR, det var för att de flesta var EMOT att bli utanför. Idag är vårt medlemskap bortanför våra demokratiska valmöjligheter. Några av våra kända riksdagspartier tvingas ett efter ett att böja nacken, de tvingas lämna EU-frågan och acceptera vår demokratiska kräftgång.

De flesta är mätta på konsumtion och materiell tillväxt, de är ganska likgiltiga för den rödblåa politiska röran, de är uppgivna av stressen, det ständiga tempot och samhällets alltmer krassa värderingar styrda av ekonomi ochegoism. De är trötta på en ständig uppkoppling och bär på en djup, djup insikt om att hela skiten är fel!

Vi vaknar till liv och känner en ovanlig och frisk vind blåsa när Julian Assange och Wikilieaks blottar de krassa sanningarna kring Afghanistan-kriget. Gammelmedia hänger annars som en blöt filt över oss och alltfler inser att vad vi får till oss i form av nyheter egentligen lika mycket är åsikter. De väljer nyheter ur verklighetens flora, vi läser dem och tror på urvalet som om det vore allt.

Visioner och ideologier finns inte med i valdebatterna. Det är ämnen som inte passar in i vårt kortsiktiga lösningsklimat. De målas över med personfixering och närapå dagliga opinionsmätningar för att höja spänningen.

Minns Barack Obamas presidentkampanj och amerikaner som "såg ljuset". Idag kan vi som inte for med i frälsningsdraget från hans så skickliga "Change" kampanj konstatera att tårarna på väljarnas kinder under hans vinnartal för länge sedan torkat. Och de nya som kommer beror på arbetslösheten, på status quo i hela det amerikanska samhället, på svikna löften vad gäller Irak och den fortsatta krigiska och intensifierade inställningen som inte minst svenskar naivt trodde skulle försvinna med Bush avgång. Hur den Norska Nobelkommittén mår idag kan man knappt föreställa sig. Pinsamt är bara förnamnet. Vad man kan lära sig är att när en politiker yttrar ordet förändring så är det näst intill en garanterad lögn.

Nya tankar behövs. Alltså, inte som när någon glad gycklare blandar de existerande politiska färgerna i en burk, skakar på den och trollar fram: "Aha ny demokraaati". Han blandar färgerna igen och skakar fram, "Ahaaa, Pirati", sedan: "Ahaaa, Liberati". Eller varför inte: "Ahaa MI, ett maskulint Initiati, se där, haha". Partiet som skulle kunna utlova vad som helst eftersom alla löften redan är realiserade sedan tusentals år tillbaka.

Hur kan vi berätta att vi vill lämna teatern, hur kan vi tala om för politiker och varandra att vi står på ett sjunkande skepp, hur kan vi säga att de rödblåa och alltfler konforma lösningarna och den skenbara demokratin inte längre duger? Allt är inte som vanligt, allt är inte okey, allt är inte vad du blir bombarderad med. Verkligheten är vad den är. Vi måste återta rätten till vad som är sant i våra liv. Att 100% av gammelmedia inte säger nåt, eller att 95% av alla politiska bloggare fortsätter att diskutera gycklarens meningslösa blandningar betyder inte att det är viktigt eller centralt. Det betyder bara att de inte tänkt längre än vad de gjort.

Meningsfulla arbeten, ett samhälle som inte skapar våld, missbruk och utslagning, jämställdhet, rätten att få vara sjuk utan att vara rädd för ekonomin, ett samhällsklimat där människor har tid att se på varandra och lyssna på varandra, är exempel på problemfrågor som du vet att våra partier INTE kommer att kunna generera några avsevärda lösningar på. Vår demokrati råder inte över dem. Det är den kusliga sanningen när samhället nu försöker leka demokrati några veckor till. Löftena som nu spottas ut handlar istället om att locka dig som väljare med några hundralappar mer i månaden. Det är cyniskt och deprimerande för dig som fortfarande minns vad demokrati egentligen borde handla om.

Använd din röst till att slänga den i papperskorgen eller till att rösta på något som är FÖR vad du verkligen söker när du ensam funderar och verkligen känner efter. Det kanske blir Kalle Anka partiet eller enbart ditt eget namn, huvudsaken är att du avger ditt hjärtas mening.

Hur ska vi annars göra?

Av Mats Sederholm

Så står det klart. Det som ett fåtal anade och ville lyfta fram förra hösten, nämligen att svininfluensan och vaccinationshysterin var en bluff, ett överdrivet påhitt utan verklig täckning.

Debattörer, media, vetenskapliga skribenter och konservativa försvarare av samhällsordningen kallade ifrågasättandena för konspirationsteorier.  Myndiga läkare och professorer som med en allvarlig och vuxen ton framträdde i tv och som uppmanade till vaccination hade INTE koll på läget. Medias skrämselpropaganda var INTE berättigad. Nu när pandemin, som aldrig varit en pandemi, officiellt är över enligt WHO så visade det sig att de två miljoner människor som skulle dö stannade vid 18.000!

Den katastrofkommitté inom WHO som bestämmer huruvida en influensa ska klassas som en pandemi består av femton personer. Sex av dem har erkänt att de får pengar från läkemedelsindustrin i olika sammanhang och i olika former.
Sverige kastade bort hundratals miljoner på onödigt vaccin för att, i mitt fall, förhindra feber och snuva i typ två dar.

Men den största förlusten består i att samhället vann lobbyingen, de lyckade ta befälet över människors tankar och egna instinkter. De vann tankekriget.

Den 16:e september förra året, mitt under den värsta hysterin, skrev jag i en artikel på Sourze:

"Inte minst har svininfluensahysterin påmint oss om hur medias bilder går före fakta och sunt förnuft."

Om man är journalist och påstår sånt här så ramlar man självklart ner på karriärsstegen. Det är "politiskt inkorrekt". Den Österrikiska journalisten Jane Burgermeister blev anklagad för en serie brott, helt uppdiktade, för att på så sätt bli undanröjd.

Det viktigaste man nu kan göra är att just påminna sina medmänniskor om hur lätt samhället kan styra människors tankar och handlingar. Gammelmedia och konservativa samhällskrafter samt individer står på ena sidan, sanningssökare och självständigt tänkande människor på den andra.

Historien om vaccinationshysterin är som sagt ett utmärkt exempel att använda sig av för att få människor att vakna. Ett annat är den nobelprisbelönade klimatpanelen IPCC med sina bluffrapporter om glaciärsmältning på Himalaya, eller propagandisterna och lögnarna inom forskarkåren( det s.k. "Climategate") och inte minst den kända grafen "hockeyklubban" som berättade om temperaturutvecklingen och som fabricerats fram av forskare kopplade till IPCC. Bluffen om massförstörelsevapen som ledde fram till Irakkriget var ett annat exempel.

Hoper av experter och drivor av människor som ogillar åsikter mot strömmen är ingen lätt match att stå emot för er som fortfarande undrar "vem ska man tro på". Men det är nödvändigt med fler människor som törs stå stadigt när koncensusstormen viner och när omgivningen pekar finger åt en.

Tankekriget kommer att intensifieras allteftersom världen byter skepnad och gamla auktoritära krafter förlorar greppet. Konservativa krafter mot sanningssökare, vilken sida väljer du?

Mats

Av Mats Sederholm

Uppdatering 2010-07-31 , se längst ner.

Att reflektera och finna orsaker till varför världen ser ut som den gör är grundläggande. Att dessutom personligen gestalta vad man funnit vara sant och rätt är viktigast av allt. För, att vilja ha en annorlunda värld innebär att man måste bidra till att leverera den.  Men så har vi en lika viktig komponent i världsförbättrarens verktygslåda. Nämligen svaret på frågan: ”hur vill jag ha världen då?”.  Ja just det, ”fan va jobbigt, måste vi fundera på det redan nu, jag som precis hittat ytterligare ett fel med samhället som jag tänkte sprida info om. Kan vi inte prata om de där orättvisorna i landet X först?”.

Nej det kan vi inte!

En avslöjad värld fortsätter oförändrat om det inte finns en vilja till förändring, en önskan om andra samhällstrukturer och framförallt, om där inte finns en vision och en någorlunda strukturerad idé om hur världen skulle kunna vara annorlunda o.s.v.

Att samsas kring avslöjande av samhällslögner är en barnlek jämfört med att samsas om vilken sanning man ska välja. Helt enkelt eftersom lögnerna är hur många som helst att välja på men framtiden byggs på vad man tror är sant och då finns det bara en. För även om man anser att en ny värld inte måste vara en statisk modell så måste ändå någon, någon gång säga. ”Låt oss gå ditåt, jag tror på den riktningen”. Just i den stunden så slutar man tjabbla och fundera, man tar initiativet och bara gör det. Om man tror att lösningen finns i nordpolen så vet man att kompassen ska peka på norr. Att det sedan finns tusen hinder på vägen är en annan sak. För man har sin kompass och man vet åt vilket håll man vill i slutändan. Utan en inre kompass så blir man istället styrd av de som också har en kompass men som vill till sydpolen.

I dagarna så besökte ”The Venus Project” (TVP) Stockholm och höll föredrag. De har galanta förklaringar till varför världen ser ut som den gör, de har en oerhört klar bild över hur de vill ha en framtida värld. De har visioner, de organiserar sig och medlemmar ansluter sig över hela världen, i dagsläget, närmare en halv miljon! "Vad är då TVP?

Jacque Fresco och Roxanne Meadows

Om du sett någon av Zeitgeist filmerna så har du varit i kontakt med TVP.  TVP är en vision/projekt skapad av amerikanen Jacque Fresco 94. Jo ni läste rätt, 94 år. Det är inte många levande som blev inspirerade till nya tankar under 30-talets ekonomiska depression. Han slogs av tanken att alla resurser på jorden trots allt fanns kvar. Men att det plötsligt inte fanns några pengar att köpa dem för! Helt sinnesjukt!

Han är Industridesigner, social ingenjör och en hel del annat och har framför allt och i hela sitt liv ägnat sig åt att försöka skapa en värld byggd på teknologi och vetenskap och som tjänar människan. En värld där människan kan ägna sig åt andra ting än lönearbete, där vi kan leva utan konkurrens eftersom jordens tillgångar är fria, där vårt monetära system är avskaffat och där jordens sociala normer är helt annorlunda som en följd av att vi inte ständigt lever i brist. Dagens sociala problem såsom brottslighet, utslagning har försvunnit, världens religioner har förlorat sitt värde m.m.

Intressant? Jora, så det räcker och blir över!

För de flesta är detta en omöjlig utopi, det skulle gå emot vad de anser vara den mänskliga naturen men det anser inte TVP och det anser inte jag heller. TVP har en stor poäng när de poängterar betydelsen av att bli av med det monetära systemet och den ständiga bristen på resurser. Den här bristen sätter grunden för alla de normer som vi idag lever under och som sätter förutsättningarna för våra sociala problem.  Normerna som styrt oss så länge att vi tror det är en del av vår natur. Ni som läst Robotfolket eller följt Klar Sikt känner istället igen den positiva synen på människan, att människan INTE är ond av naturen utan just att det är vilka normer som våra livsbetingelser styrs av, som formar människan.  Den ständiga nöden som vi utsätts för tvingar fram normer som gör oss till fiender.

Filmen Zeitgeist med Svensk översättning bittorrent är kanske en av de mest nerladdade filmerna nånsin. Den berättar många intressanta sanningar om religioner, andlighet, politik, 9/11, skapandet av krig och inte minst om vår ekonomi. Men det var först när dess fortsättning ”Zeitgeist Addendum” kom som aktivistdelen av TVP startade, nämligen Zeitgeiströrelsen.

Skaparen av filmerna är Peter Joseph. Han finns med här på Klar Sikt i en video när han debatterade med Alex Jones   (OBS videon fungerar endast med Internet Explorer). En bra intervju med honom finner ni här.

Peter Joseph

Idag är alltså frontfigurerna Jacque Fresco, Peter Joseph och i viss mån Roxanne Meadows.

Tyngdpunkten i TVP:s filosofi är som sagt att bli av med det monetära systemet. Och hur ska man kunna ersätta det?  TVP:s svar är en s.k. resursbaserad ekonomi (Resource Based Economy) RBE. TVP beskriver det så här:

1) En RBE är ett globalt system där jordens resurser förklaras som ett gemensamt arv till hela världens folk.
2) En RBE är ett system där alla varor och tjänster finns tillgängliga för alla utan användning av pengar, byteshandel, eller någon annan form av skuld eller träldom.
3) En RBE tillämpar en syn på samhället som förvaltar jordens resurser på ett holistiskt sätt och samtidigt effektiviserar produktionen för att minimera avfall.
4) En RBE presenterar ett system där människors välbefinnande och bevarandet av jorden prioriteras först snarare än vinstoptimering.
5) En RBE är ett system som bygger på teknologisk automatisering snarare än på mänskligt arbete för att befria alla människor från meningslösa och repetitiva arbeten.

Men vad är då TZM (Zeitgeiströrelsen) för något? Jag menar, hur känns dom, vad vill dom, hur fungerar dom, vad är det för typer? Är de snälla, naiva, har de hjärta, är de unga, är de gamla hur ser de ut? De är ju ifall närmare 900 medlemmar bara i Sverige.

Jag och Linda for iväg till Hotel Clarion på Södermalm i Stockholm där Jacque Fresco och Roxanne Meadows höll föredrag på sin Europa-turné. Av praktiska skäl kunde vi inte spendera eftermiddagen på föredraget och föredrog istället att mingla lite bland folk och köer.

Förutom att vi stötte på gamla bekanta och inte minst trevligt Vaken-folk så konstaterade vi att det strömmade till en 2-300 personer. De flesta såg ut lite som back-packer/rasta folk, de var mest under 30 år, 60/40 män/kvinnor och många utlänningar. Säkert trevligt folk som söker nya tankar och idéer, människor som har tröttnat på denna världens kräftgång och fastlåsta normer som aldrig kommer att kunna leverera rättvisa, ett hållbart samhälle, eller människor som kan andas ut och leva i en värld där inte fruktan utgör den största drivkraften.

TVP och främst Fresco talar om vetenskap och utbildning. Om man ska finna en ideologi/tro hos TVP så är det vetenskapen och tron på teknik. Den futuristiska arkitekturen som återfinns i TVP:s marknadsföring påminner om Star Trek och civilisationer som löst konflikterna och som lever i en solig och konfliktfri värld.  Fresco upprepar detta med teknik och vetenskap hela tiden. Men allt annat då, vad säger TVP om en sån enkel sak som kärlek eller om andlighet? Jag har ägnat ovanligt mycket tid åt research inför den här krönikan men kan fortfarande inte finna någonting om kärlek, om känslor, eller om jämställdhet, jordens i särklass mest omfattande rättviseproblem. Fresco är en utpräglad teoretiker och hans tysta sällskap Roxanne Meadows utstrålar samma lite torra och manliga intellektualism. ”God is crap” säger Fresco när religioner kommer på tal och exemplifierar detta med dubbelmoralen i bibeln och förvisso, han har rätt, men andligheten då? Att ägna sig åt andlighet i meningen att utforska icke-materialistiska ting är inte heller det TVP:s grej. De ogillar det helt enkelt. De vill a lá Humanisterna återföra andligheten till en ”Happy Human” och den soliga framtid med fria resurser som de målar upp.

De vill utbilda unga människor. Fresco talar om summer-camps där barnen som motsats till sina ”långsamma” och ”känslobaserade” föräldrar kan få lära sig om hur världen fungerar och varför deras föräldrar fungerar som de gör.

I TVP:s värld så är det inte politiker som bestämmer, det är ingenjörer eftersom det är dom som vet HUR man bygger ett samhälle i samklang med naturen och på den resursbaserade ekonomin.

Fresco är 94 år och man kan inte räkna med att han ska vara med så länge till. Kan Venus Project fortsätta utan sin största drivkraft? Mycket av detta avgörs av hur rörelsen, Zeitgeiströrelsen och dess nuvarande drivkraft Peter Joseph utvecklas. Rörelsen ser sig själva vara inne i en uppvaknandefas, den följs av en projektfas som uppnås när de olika lokalgrupperna börjar samarbeta, sedan följer den sista delen, handlingsfasen då rörelsen konkret kommer att närma sig samhällets olika instanser med bojkotter, lobbying m.m

Kan Zeitgeiströrelsen utvecklas så att den tilltalar fler människor? Kan medlemmar, mest yngre bära upp Frescos grundtanke, kan de undvika att själva skapa korruption och maktmissbruk. Att gå före och visa vägen för en annan värld där konkurrens och ett hierarkiskt tänkande inte kommer att råda kommer att ställa mycket hårda krav på medlemmarna. Är de multikulti orienterade unga killarna och tjejerna beredda att släppa på Fresco och Joseph och utvidga rörelsen?  Kan de anamma vad de själva frågar: "kan vi växa bortom tanken att "någon annan" måste ta beslut åt oss?"?

Och kommer man att kunna släppa på den nuvarande avskalade, mind-orienterade, vetenskapliga och kultaktiga känslan av lyckliga människor som ska synas på de gröna ängarna och kliniska teknologiska fulländningar som rörelsen skyltar med. Ska rörelsen upprepa  "Samtal med Gud"-författaren Neal Donald Walsch:a rörelse, Humanities Team:s historia, och kollapsa. De verkliga mänskliga skillnaderna skingrade åtminstone den svenska rörelsen trots högvis med intressanta och insiktfulla sanningar i botten. Även där med en global existentiell lösning, men med skillnaden att Walsch:s "Gud" uttryckligen ville ha en världsregering! Pust!

Humanities team

Frescos summercamps känns mer som Frescojugends och blir kanonmat för media den dagen de väljer att ta upp TVP.  För media och politiker kommer att snacka skit och trycka ner den här rörelsen så fort de anser att den har en viktig roll att spela.  Att vidare tro att människor ska sluta söka efter sanningar bortom de materialistiska är direkt korkat. Vi är en utforskarcivilisation och människor kommer alltid att vilja nosa utanför de etablerade sanningarna.  Zeitgeiströrelsn i Sverige har också valt att ta avstånd från sanningsrörelsen genom att inte vilja ha samhörighet med exempelvis vaken.se och därmed också för ett brett och förutsättningslöst sanningssökande. Är det måhända rädslan för att bli omtalade som konspirationister som skrämmer. Joseph själv väljer trots allt att INTE se det monetära systemet som ett styrmedel för en elit, på det egna forumet ifrågasätts också det s.k. ränterslaveriet, vidare ryktas det om att man numera helst vill ta avstånd från från första filmen, men detta är som sagt rykten. Det fanns ett annat rykte som sa att Joseph ångrat sin syn på 9/11 som en false-flag operation, detta har han tydligen tagit tillbaka. Men det är uppenbart att det råder en osäkerhet kring de här områdena i rörelsen. 

Men för att kunna ställa en bättre diagnos på TVP så måste man få en närgången inblick i stämningarna, de interna diskussionerna, samarbetsförmågan m.m.. Därför är det extra värdefullt ifall aktiva vill kommentera här. För min del så har de fångat mitt intresse med sina visioner och med sina insikter om vilka grundnormer som samhället måste bestå av för att finna harmoni, men ännu har de inte vunnit mitt hjärta. Jag vill se fler modiga, hjärtliga, svettiga aktivister och mindre vetenskapstro innan jag vågar tro på rörelsen.

Avslutningsvis är ändå TVP välkomna. De behövs för att förklara hur dödsdömt vårt nuvarande samhälle med sina normer och strukturer är och bidra till att krackelera gamla värderingar. I vilken mån de kan förverkliga sina mål vet jag inte. Själv är jag gärna med och sätter ny jord och ett formar ett nytt klimat men är mer försiktig med exakt vilka växter som ska planteras.

--- Uppdatering 2010-07-31 ---

Jag frågade Zeitgeiströrelsen huruvida de stödjer den första Zeitgeistfilmen. De svarade:

Det stämmer att tvp inte stödjer första filmen och det gör inte heller zeitgeiströrelsen. Detta är på grund av, att den pratar mest om religion, något som inte alls är relevant eller något som tvp eller tzm tar ställning till på nåt sätt. Filmen Zeitgeist Addendum är något som vi i rörelsen använder för undervisning om den monetära (spel) modellen och en lösning (the Venus Project). Det var även denna film som grundade själva rörelsen.

Jag frågade också om Peter Joseph:s syn på 9/11:

Att ta ställning till 9/11 är inte relevant. Det spelar ingen roll hur det gick till för det är ändå symptom på den monetära modellen hursom. Att ta ställning i något sånt skulle bara vara splittrande, precis som att ta ställning i hurvida det finns någon sanning i olika religioner eller ej, rörelsen är öppen för alla som vill få bort den monetära modellen och hjälpa till att sprida Venusprojektets idéer, det spelar ingen roll vilken religion man har eller vad man tror om 9/11 som privatperson. Men i första filmen så antyde Peter att 9/11 var ett jobb utfört av regeringen, efter att han lärt sig mer från Fresco så vet jag inte vad han tycker som privatperson men vet att han inte bryr sig om ifall det var regeringen eller någon annan som utförde dådet.

Min kommentar

Då har vi fått lite "klargörande" svar från zeitgeiströrelsen i Sverige. Rörelsens riktning och dess syn på andlighet svävar fortfarande i dunkel eftersom de väljer att ducka för dylika ämnen.
De tar avstånd från Zeitgeistfilmen vilket känns trist, om man nu vill se positivt på rörelsen.

Angående Josephs syn på 9/11 så är svaret att han skulle fått LÄRA SIG AV Fresco något av en Guru-varning. Peter Joseph är ytterst kompetent och klarar nog av att ha egna åsikter i ämnet. Det var nog en fråga om att tvingas rätta in sig i ledet och inte ställa till med utstickande åsikter. Ungefär som jag misstänkte i artikeln.

Svåra ämnen står man över och fokuserar stenhårt på det monetära systemets avskaffande.

--- Slut uppdatering ---

Av Linda Bjuvgård

För en liten tid sedan såg jag ett inslag på TV om något som kallas bergstoppsbrytning av kol i bergskedjan Appalacherna, USA, något som jag reagerade starkt på.  På engelska heter det mountaintop removal mining, vilket säger mer tydligt vad det är fråga om. Det hela går alltså ut på att spränga bort hela bergstoppar i syfte att utvinna kol.

”I stället för att bryta kolet på traditionellt vis, under jord, spränger man bort bergens toppar och frilägger kollagren med hjälp av bulldozrar och grävskopor. Det som blir över - träd, jord, växter och sprängsten - schaktas ned i dalgångarna. Över fyrahundra berg här i Appalacherna har på detta sätt sargats av dynamit. Och fler står på tur att göra det, allt för att möta industrins och hushållens efterfrågan på den billiga och lättåtkomliga energin som kolet utgör.” Citat DN

Om detta talas det inte mycket. Det tycks mest vara en lokalt baserad debatt i USA, och en och annan undanskymd artikel i utländsk media. Man kanske inte tycker att det är något större problem, något som ”bara” drabbar ett litet område och därför inte så mycket att orda om. Själv tycker jag att inget förstörande ingrepp i naturen är för litet och stympandet av 400 berg kan, i mina ögon, aldrig betraktas som litet eller smått. Och även om man skulle det så måste man vara bra dum om man inte fattar att även det stora brukar börjar i det lilla, att det förmodligen bara är en tidsfråga innan vi ser kapade bergstoppar lite varstans på planeten. För om det funkar (och det gör det) och om det sparar pengar (och det gör det) ja, vad finns det då att tveka om?

Ja, man kan ju tänka sig att ogilla de effekter kapningarna får på oss människor och på djur och natur. För i vanlig ordning finns det konsekvenser.

”När kollagret blottas och utsätts för regn frigörs bland annat svavel och giftiga tungmetaller som fälls ut i grundvattnet om det inte tas om hand på rätt sätt. Bristen på skyddande växtlighet har dessutom bidragit till att svåra översvämningar blivit allt vanligare.” Citat DN (se länk ovan)

Och det är illa nog. Precis som skogsskövling, utsläpp av gifter i haven, utrotning av djurarter och så mycket annat som faller in under kategorin miljöförstöring. Men jag undrar hur många som ser Jorden som ett levande väsen. Och hur många reflekterar över modersenergier och kopplingen mellan dem och kapningen av bergstoppar. För mig är Jorden en urmoder, levande och vacker i all sin ståtlighet och mamma Jord har i och med detta övergrepp blivit våldtagen ännu en gång.

Som art skickar vi varje dag signaler till Moder Jord om hur lite vi bryr oss om henne. Vi ser på henne på samma sätt som patriarkatet ser på kvinnan. Och i handling visar vi vårt förakt. Det går att göra många jämförelser mellan en kvinnokropp och Moder Jord och varför inte med tanke på:

Så som i mikrokosmos, så och i makrokosmos (och vice versa).

Visst är kvinnan vacker, kära män? Och har ni sett vilken fantastisk utsikt och natur som Moder Jord kan uppvisa? Vackert att skåda men ingenting värt. I handling visar vi vad vi egentligen tycker:

”För drygt tjugo år sedan, berättar Larry Gibson, reste sig Kayford Mountain 120 meter högt och skogsklätt. I dag har berget först skalperats, sedan krossats, därefter gröpts ur.
- Detta var ett paradis. Men se själva: nu bor jag vid ett månlandskap” Citat DN (se länk ovan)

Rena rama misshandeln, med andra ord. Inte helt olikt att kasta frätande syra i ansiktet på sin fru. ”Jag har berövat dig din skönhet, det var det enda du hade”.

Ni som tror att världen hela tiden blir bättre borde ta er en funderare. För hur kommer det sig att sånt här får ske, alla viktiga samtal och överenskommelser på G8-möten och klimatkonferenser till trots? Det tycks som att, för varje lyckad protest som får en lagändring till stånd, eller annat som kommer naturen till godo, så hittar någon annan på ett nytt jävelskap som återställer ordningen till status quo.

Oftast kan man cyniskt konstatera att om vi befriade jorden från mänskligheten så skulle naturen återhämta sig, även om det skulle ta sin tid, men i det här fallet stämmer inte det och det är kanske därför jag reagerar extra starkt. Bergstopparna kommer aldrig att växa upp igen.

Aldrig.

Och det får mig att vilja gråta.


Läs mer här.

Av Mats Sederholm

Sommaren är här och jag hoppas ni njuter av vad som bjuds av naturen, av människor som blommar och som sträcker mot ljus och gemenskap och att ni själva kan och orkar göra något bra av era ledigheter.  

Det händer en hel del både framför och bakom kulisserna i vår värld och det är som vanligt vår uppgift här på Klar Sikt att gnugga fönsterrutorna och bringa fri sikt kring sådant som ytterst styr våra liv. Eller snarare att sätta fokus på de som spelar huvudrollen när de avgörande politiska och ekonomiska besluten tas som senare mynnar ut i realpolitik och i vad som påverkar människors konkreta vardag. För det är så, att media och politiker inte sysslar med visioner, långsiktiga förändringar eller ens debatterar sådant som sätter ramarna för de beslut som våra politiker tar, eller som media rapporterar om.

Något som media HAR rapporterat om är de rödgrönas nya syn på EU som de nu redovisat inför valet.

”EU-motståndaren Vänsterpartiet säger nu ja bland annat till EU som central utrikespolitisk aktör och att Sverige ska försvara andra EU-länder som blir angripna.” (DN)

”EU-kritiska Miljöpartiet  ­säger nu bland annat ja till stärkt EU-­ledarskap internationellt och ökad överstatlig kamp mot internationell brottslighet med stärkt EU-samarbete mellan polis, tull och åklagare.” (DN)

Som ni märker så äts EU-kritiska valmöjligheter upp av den alltmer likformade politiken. Kritiker till globaliseringen och till en alltmer central maktstruktur har inte längre något att göra med det kommande valet. De 46,8 av svenska folket som röstade nej till EU 1994 har anpassat sig. Människor ifrågasätter inte EU och i stort för att vi ”redan är med” eller helt enkelt för att ”det redan finns”.  Nej-sägarna har i praktiken programmerats om. Fårmentaliteten tar över.

Ovanför EU, så långt upp i skyn att knappt ens våra politiker är medvetna om det, formas ”Den Nya Världsordningen”. Den nya globaliserande andan som världsledare sedan några år tillbaka, står i kö för att få vara en del av. Se krönikan ”Den nya världsordningen - Högt över våra huvuden” här på Klar Sikt. Även publicerad på Newsmill samt i tidningen DSM. Denna ordning som ska rädda världen från klimatkriser, finanskriser, terroristkriser o.s.v. De som är pålästa kring begreppet ”En ny världsordning” och en global världsregering vet att detta är gamla idéer skapade av människor inom olika makteliter sedan långt tillbaka. De vädrar nu morgonluft och ser i varje global problemställning en chans till att grabba tag om initiativet och sedan driva det största demokratiska hotet på denna planet i världshistorien framför sig.

Människor vet redan att världen blir kallare, hårdare, mer likriktad, mer cynisk i sin materialism och med alla sina konsumtionssubstitut, men de saknar både tid och ork till att ta reda på varför denna process kan pågå och pågå. Ännu mindre frågar man sig ifall det är någon eller några som verkligen önskar denna utveckling. Är allt detta en slump? Sker det bara? Självklart inte.

För självklart finns de människor som är fullt medvetna om vart världen är på väg, och som dessutom har ett globalt inflytande.

När Mp eller V tvingas rätta in sig i ledet och ge efter för maktförskjutningen bort från människor så är det konsekvensen av redan tagna beslut på andra nivåer. Jag pratar om en global normsättning som man tvingas anpassa sig till, ett ytligare samhälle, ett stressigare och mer populistiskt samhälle, en ökad konkurrens och hjärtlösare utveckling. Den 3-7 Juni i år hölls det årliga Bilderberg mötet, denna gång i Barcelona. Bland deltagarna märktes ordföranden för Coca-Cola, Fiat, Washington Post, Airbus, Bill Gates MS m.fl. och inte minst fyra svenskar. Urban Bäckström Vd Svenskt Näringsliv och f.d. Riksbankchef, Carl Bildt Utrikesminister, Jacob Wallenberg Ordf. Investor, Lars Renström Ordf. Alfa Laval. De här människorna väljer inte att åka till Spanien fyra dagar utan att det är oerhört viktigt. De dryga 100 deltagarna utgör tillsammans en väsentlig global elit och de är uteslutande män.  På årets agenda finner man bl.a.:

Här diskuterar man alltså ämnen som Eurons kollaps, vilka globala institutioner bör finnas för att kunna reglera hela världens ekonomi, hot mot världens ledande militära kraft NATO eller ett alternativ för dollarn. Inga småfrågor direkt.

Bilderberggruppen består av världstoppar inom näringsliv, media, politik m.m. Där finns representanter för amerikanska FED (USA:s privatägda riksbank) men också representanter från de europeiska kungahusen. Och man kan ju fråga sig vad t.ex. Coca Colas ordförande gör på mötet. Ja inte är det för att prata läsk. Självklart finns de här människorna på plats för att få vara med i den globala klick av elit som just har inflytandet och möjligheterna att forma världsutvecklingen.  Eller som Fox news uttryckte det:

"You don't need a conspiracy site to know what these supposedly elite and powerful people were 'secretly' meeting about. They weren't talking about their golf handicaps; they're talking about the economic shape of the world. They're asking if the euro will survive. They're wondering if America will survive. What will the world look like a year from now?"

Bland spekulationerna om mötets innehåll finns diskussioner om en medveten skapad ekonomisk depression i syfte att bana väg för en världsregering. Att det finns en stark vilja för att skapa en global auktoritet i någon form råder det inga tvivel om. De senaste årens trendlösning bland världspolitiker kommer inte till utan att det finns en koncensus kring detta. Självklart är en sådan förankrad och kanske t.o.m. skapad bland just de återkommande medlemmarna i Bilderberggruppen.

En av deltagarna, Europas Centralbankschef Jean-Claude Trichet uttalade i år på ett möte med Council on Foreign Relations(se längre ner): (Angående den ekonomiska krisen) "led to a clear recognition of their increased economic importance and to their full integration into the institutions of global governance." 

För en 10-15 år sedan ansågs påståenden om Bilderberggruppens existens vara konspirationer. Och säkert finns det fortfarande en och annan hatfylld konservativ samhällsförsvarare, som skulle hävda det, för tro mig, de är många som idag verkligen känner antipati mot ett villkorslöst och kritiskt sökande efter sanningen. Medvetenheten om Bilderberggruppens möten har drastiskt ökat de senaste åren. Under det senaste mötet fanns det rekordartat många demonstranter på plats, liksom pressfolk. Men i de vanliga svenska massmedia är det knäpptyst. Ofattbart!

Media och våra politiker försöker masa in folket i en isolerad verklighet, ett rollspel, en teater, en begränsad värld där man i megafoner och på högsta volym dränker medborgarna med valfrågor av extremt kortsiktig karaktär och med lika kortsiktiga lösningar. De avgörande beslutsprocesserna är det tyst om. Samhället försätter människor i ett konstant existentiellt och ekonomiskt kristillstånd och belönar drönarna med materialistiska glaspärlor som dämpar de inbyggda mänskliga behoven av meningsfulla och konstruktiva liv.  De existentiella frågeställningarna ersätts av röd/blåa nonsensdiskussioner främst kring kortsiktiga politiska frågor. Debatter som tyvärr brer ut sig även på diskussionsplatser såsom Sourze.se eller Newsmill och som sorgligt nog drar till sig många intellektuella begåvningar. Debattörer med insikter, men som fortfarande är beroende av personliga politiska ideologiska uppsåt. Och därför, oförmögna till att höja diskussionsnivån till de nivåer där tyngdpunkten för makt och inflytande finns.

Desto bättre är människor mer medvetna utomlands. Såväl i USA som i Mellersta östern och andra delar av världen. Medvetenheten om hur världen alltmer styrs utanför de demokratiska institutionerna ökar.  Som jag nämnde tidigare så var pressuppbådet vid mötet i Spanien större än någonsin. En del delegater kom inte till mötet för att de ville undvika uppmärksamhet.

Och kanske är det så att det globala ledarskapet är i gungning p.g.a. av det ökade medvetandet hos människor. Zbigniew Brzezinski är namnet på en amerikan och en av giganterna bakom den nya världsordningen. Han var en av arkitekterna bakom Sovjets invasion av Afghanistan. Idag är han Barack Obamas utrikespolitiska rådgivare och inte minst en flitig medlem i Bilderberggruppen . Under våren höll han ett tal vid Council on Foreign Relations (En amerikansk ”klubb” av makthavare tillika en tankekedja och bakomliggande kraft till amerikansk politik) där han erkände att:

 “For the first time in all of human history mankind is politically awakened – that’s a total new reality – it has not been so for most of human history.”

Brzezinski oroade sig för den spridda globala maktsituationen. På frågan om när en One world government kan komma till stånd så svarar han:

"There should be such an organization …. But it doesn't exists. Why doesn't it exist? Because we don't have the situation where there is a concentrated source of power that have universal reach."

När en sådan kraft som Brzezinski uttalar sig på det här sättet så är det också en signal till makthavare i världen om att nu skynda på. Det betyder också att alla kritiska röster måste kontrolleras. Obamas uttalande om att USA myndigheter anser sig ha rätt att stänga ner internet när de anser sig vara i ett ”nödläge” är ett exempel, ett annat är hur ett flertal liberala organisationer i USA kräver av myndigheterna att alternativa media ska stängas.

Med en ökad medvetenhet så tvingas också de som kontrollerar skeendena till alltmer drastiska ageranden. De globala och övergripande frågorna som diskuteras på Bilderbergmötena är oftast av ekonomisk karaktär. Men som synes av senaste mötets agenda så finns även ämnet Iran med. Enligt flera inofficiella källor inom Bilderberggruppen så är de nu överens om att man måste ingripa militärt mot Iran.  Och sannolikt under 2011. Bara några dagar efter senaste mötet så kom FN överens om nya sanktioner mot Iran. Ytterligare några dagar senare så passerade en av de största hangarfartygen på länge Suez-kanalen på väg mot Röda havet.

“According to eyewitnesses, the U.S. battleships were the largest to have crossed the Canal in many years,” reported the London-based newspaper al-Quds al-Arabi on Saturday.”

Och inte minst, endast en dag efter mötet så börjar det spridas rykten om att Bin Laden håller till I Iran.

Tro inte för ett ögonblick att människor lärt sig av Irakkriget och vita husets lögner i FN. Om tillräckligt många auktoriteter anser att Iran är ett hot mot världen så blir de det i människors ögon. Att Israel och USA själva är knökfulla av kärnvapen och att Iran inte invaderat andra länder på 100 år borde vara nyktra argument men det räcker inte. För det är inte sakinformation som styr människors handlingar och synsätt på världen, det är propaganda och filtrerad information som gör det.

Nu tror en del eller kanske vill tro att världen är en uppgörelse mellan Bilderberggruppen och dess anglosaxiska medlemmar och Iran. Men Bilderberggruppen utgör inte den globala maktpyramidens topp. De människor som har störst inflytande på denna planet visar inte ens upp sig i Bilderbergmötenas sparsamma sken. Notera den Iranska ledaren Ahmadinejad:s uttalande nu i Juni: "The conditions we are experiencing today need planning for new orders in the world and (our) cooperation and co-thinking for organizing the conditions,". Den Iranska ledaren tar intryck och anpassar sig efter viljan att skapa ett globalt herravälde. Den viljan kommer från hjärnor helt utan nationella eller kulturella tillhörigheter. För att förstå deras existens måste man personligen lämna politiska eller kulturella bindningar.

Men för guds skull, nu har vi riksdagsvalet att engagera oss i. Hundra spänn mindre i skatt eller hundra spänn mer i bidrag? Allians 1 mot allians 2. Kan det bli mer spännande? Hundarna i Kennelklubben har årsmöte!

Mats

Debattlänkar: DN DN  SvT  DN  Aftonbladet 

Artikeln finns också publicerad på sourze.se i en förkortad version.

Olja. Så mycket bättre än choklad. En råvara som vi alla är mer eller mindre beroende av. Och med alla menar jag förstås främst oss i västvärlden. För vem bryr sig om de andra? Annat ur ett självgott och småhycklande stackars-dem-perspektiv.

Ja, alla njuter vi av oljan, även presidenter som till och med ofta är bundis och bästis med både Willy Wonkor och ooompa loompier i oljefabrikerna. Och för det mesta är allt bra, även fast vi vet att det där med olja egentligen kanske inte är så lyckat.

Men nu har någonting hänt. Oljefabriken har börjat läcka och olja är inte lika milt mot hav och natur som choklad. Och nu vet hyckleriet inga gränser. Det stora spelet för galleriet måste ageras ut. Medias hungriga hyenor står och väntar på sina blodiga biffar. Och även om det kanske inte är så värst synd om dem just denna gång – det vet jag inget om – så är det i alla fall fel. Så enkelt är det.

Obama är arg. Hans tomma ögon lyser (inte) av ilska. Oljefabriken har varit dum. Den har inte skött sin del av hyckleriet. Fy och skäms och nu måste de läxas upp. Så, helt enligt protokollet, dras en eller ett par syndabockar fram i ljuset, ett par enskilda personer som ensamma får bära hundhuvudet och hela mänsklighetens karma. Så typiskt, så vanligt och så innerligt tjatigt.

Om man väljer att använda sig av farliga ämnen så måste man också kalkylera med riskerna och man måste ha backup-planer ifall det går snett.  Det är människor det handlar om och vi är kända för att ibland göra fel och begå misstag. Om detta är alla överens.  Men se där slutar överenskommelsen.

I fallet med BP och oljeläckaget har en ganska stor del av mänskligheten tagit beslutet att handskas med den miljöfarliga oljan. Fast detta är det ingen som talar om. Det talas bara om arga Obamor, stora pengaförluster och Svanbergar som begår misstag. Men som jag ser det kan allt sammanfattas i ett par meningar:

Vi äter alla av chokladen. Vi måste alla banta.

Vår värld, i denna tid, stirrar sig blinda på detaljerna. Media vältrar sig i det fula och smaskiga. Det letas fel och syndabockar och det ältas. Konflikter och fel säljer av den enkla orsaken att alla önskar gömma sina egna tillkortakommanden och rädslor bakom andras.

Nära på ingen gör något för att bidra till en varaktig förbättring. Alla tycks bära skygglappar som ger dem ett tunnelseende. Samtidigt som ingen vill lyfta blicken och ta sig ett högre perspektiv.

I BP:s och staten USA:s fall handlar det så klart, som vanligt, om makt, prestige och ett manligt spännande av muskler. En radda egenskaper som aldrig fört mänskligheten framåt. Egenskaper som vi vid det här laget borde lyft oss över. Men att vi som kollektiv har haft tillräckligt med tid på oss har ingen betydelse. För det är inte en fråga om tidsbrist. Det är något annat det handlar om, inte sant? Vana Klar Sikt-läsare vet nog vad jag syftar på. Ni andra är välkomna att botanisera vidare på sajten. Det finns mycket att reflektera över.

Av Mats Sederholm

Konvoj-attacken och diskussionerna kring den är heta. De borde inte vara det men hatet mot världens duvor från världens hökar saknar ingrediensen rätt eller rättvisa. Pseudo-diskussionen om hur fartygsbesättningen försvarar sig lever vidare. Jag beskrev den rätt utförligt i föregående krönika då jag anade att den skulle leva vidare och den behöver nog förklaras igen.

Att attackera någon eller ta sig rätten att intervenera vare sig det är i dennes hem, eller på neutral mark i någon mening, är ALLTID fel. Alla har rätten att få försvara sitt hus, sin båt, sitt land eller vad det nu än handlar om.

Israel och en klick hökar inklusive delar av media accepterar inte denna självklarhet. De förväntar sig att ”de sina” har rätt, att de har en auktoritet, en dom, en överhöghet att förvalta som går bortom allt vad demokrati, civilrätt och en självklar mänsklig moral har med att göra.

Därför är alla diskussioner av den här typen en partisk meningslöshet. En rent retorisk diskussion som fångar de människor och framstår som rimlig för desamma, som just i sitt omedvetna redan accepterat Israel som, polis, åklagare och arkebuserare.

Ett annan förlopp hade kunnat vara att stoppa konvojen till Giza (vilket i sig också är fel) men inte på internationellt vatten. Man kunde kräva att man skulle få skicka civila inspektörer ombord på skeppen för att granska lasten och försäkra sig om att där inte finns några vapen. Så enkelt hade det varit, men Israel för inte den tonen, de skiter i detta för de är vana med att få smacka på de svaga runt omkring sig, ohejdat. Som jag skrev i förra krönikan, rädda människor eller grupper tänker inte logiskt.  De flesta av dem sitter i fängelser världen över eftersom de vanligtvis begått brott. Men här går ett helt land på fri fot och skjuter runt omkring sig dårar.

Men trenden och inställningen i att just säga ja till att vissa kan ta sig rätten att attackera, är fruktansvärt otäck. Den insinuerar en kommande global drabbning mellan de i världen som söker begrepp som solidaritet, hjärta eller fred och de som söker makt, ”sin ordning” över andras ordning. De senare söker kontroll, dominans och herravälde. De anser att deras värderingar står över de andras.

När Israels ambassadör liksom Israel själva försvarar attacken så är det en rent fascistisk inställning. När nu USA:s vicepresident Joe Biden ställer upp på Israels rätt att slå till med avrättningar och mord varhelst man önskar i världen, så är det förstås också de själva man försvarar. Biden får ta uttalandet medan Obama tryggt gömmer sig som en liten hund.

Det här inte särskilt roligt. Det är rent ut sagt bara för djävligt. Hoppas att ni som föll för Obama FATTAR vad det är som han och hans regering egentligen ställer upp på.

Och om jag berömde Bildt för hans resoluta och snabba åsikter så kanske det också är på plats att göra lite politisk rättvisa och även citera Lars Ohly: “Detta är Satans mördare”>

Uppdatering 2010-06-05

Media försöker så sakteliga knuffa in aktivisterna i terroristfacket och fortsätter med att ducka för vem som egentligen är angriparen och väljer att se bordningen som "neutral" för att därefter göra aktivisterna till angriparna.

Gardells redogörelse på videon nedan torde kunna reda ut alla frågetecken kring händelserna på skeppet och "motståndet" från aktivisterna och han sammanfattar även det principiella som jag försökt att skriva om här.

Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), beklagar sig i en artikel på SvD om den antisemitismen som blommar i samband med detta.
Jag tror att SKMA skulle få mindre att engagera sig i ifall det Israeliska folket inte röstade fram en regering som väljer att skjuta fredsaktivister i pannan!
Och jag tror det skulle kännas lättare att ta SKMA på allvar ifall dess ordförande i samma artikel kunde passa på att ta avstånd från attacken.

Men Willy Silberstein och Svenska kommittén mot antisemitism väljer att inte ta avstånd från Israels attack och mord.


Uppdatering 2010-06-12

Mediakriget fortsätter med Israel och deras egna videos som referens åt bl.a. Aktuellt. Här istället en sekvens när Israelisk militär misshandlar och avrättar en aktivist.



Se artikel i SvD där bl.a. Mikael Wiehe och Pierre Schori bemöter Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), och hans vägran att kritisera Israels attack, men som samtidigt använder händelsen, för att dra fram antisemit-spöken.

Mats

Debattlänkar: Aftonbladet DN DN SvD DN 

Av Mats Sederholm

Israels attack på ”Ship to Giza” har fått maximalt utrymme i media och har dessutom med kraft påmint människor om staten Israels maktövergrepp. Det finns därför inte så särskilt mycket att tillägga om händelsen i sak.

För de flesta människor är Israels agerande fullständigt obegripligt. Fullständigt bortom vett och sans. Och självklart är det den Israeliska regeringen, staten, militären och andra krafter med inflytande som ger sitt stöd för sådana här dåd, men, det tycks även som om stora delar av det israeliska folket stöder detta. Det är ett kollektivt extremistiskt beteende som normalt brukar prägla sekter eller hårt styrda länder bortom demokrati. Hur kan de? Med den historia de har? Har de ingenting lärt, frågar sig många. Medan somliga nu kastar sig över Israel med samma hat och ensidighet som Israel själva verkar genom, så hävdar jag att det inte finns något speciellt med varken makten i Israel eller det israeliska folket inställning, de har bara en speciell historia som driver dem likt demoner.

Historiska erfarenheter och kunskaper är en sak men dess betydelse är kraftigt överdrivna av främst intellektuellt kantrade tyckare, för det inte är främst kunskaper som styr världen eller människor och det är heller inte alltid önskvärt att det borde vara så. Israel styrs av rädslor och är bl.a. starkt påverkade av förintelsen. En sån offantligt djup och traumatisk erfarenhet sätter ordningen för ett helt folk, den sätter en ny kultur, den bränner in en känsla av utsatthet för evigheter och ur detta kommer en ständig rädsla för att något liknande som förintelsen ska kunna ske igen. En sådan traumatisk chock ärvs vidare, i generation efter generation.

Rädda individer eller nationer tänker inte rationellt, de har en förvanskad självbild och upplever omvärlden som hotande. Man befinner sig alltid i ”krig” i någon mening, man flackar jämt med en orolig blick. Den här tvistade bilden av sig själva och omvärlden - vilket är en normal mänsklig stressreaktion - återkommer i Israels syn på rätten att få ockupera andra länder, i sitt behov av att få kontrollera sin omvärld, att få nedvärdera sina grannar eller att få mobba utvalda delar av sina invånare. Den tvistade självbilden blev tydlig för oss svenskar när deras stockholmsambassadör gick bärsärkargång på historiska museet i Stockholm och med den Israeliska regeringens bifall.

Det är samma beteende som den där snubben i skolan hade när han hotade, skrävlade, slogs eller mobbade. Även han präglad av traumatiska barndomsupplevelser.

Men de ser det inte så! Det är dom som är hotade, alltid hotade, alltid utsatta, alltid förföljda. Det ingår i den kollektiva stressreaktionen. Rädda människor är farliga och opålitliga oavsett flagga eller etnisk tillhörighet, tills att någon tar dem i örat, vilket nu skett när EU och FN fördömt dem. Men jag är rädd för att de kommer att återgå till sina gamla mönster. De kommer att fortsätta med sin konspiratoriska syn på omvärlden. De senaste årens galopperande användning av uttrycket  antisemitism är bara ett symptom för deras ständiga stresstillstånd och tvistade självbild. Israels vice försvarsminister Danny Ayalon var heller inte sen med att dra in begreppet antisemitism i historien om ”Ship to Gaza”.

I praktiken går det inte att kritisera Israel utan att få det ordet i retur. Man behöver numera inte ens nämna några som helst ord kopplade till Israel eller till antisemitism . Idag har de i sitt tillstånd av konspiratorisk mani börjat använda sig av strategin med s.k. kodord. Alltså, ord HELT utan koppling till Israel eller till något antisemitiskt som de tror att deras fienden använder sig av för att smutskasta dem. Alltså, ord som i deras spökhus anses som ett förtäckt kodord för en egentlig antisemitisk innebörd. T.ex. såg jag för ett tag sedan en recension där författaren Dan Brown kopplas ihop med förintelseförnekare!!!. Varför, jo han tar upp frimurarna i sin senaste bok. Ehh, jag vet faktiskt inte riktigt själv resten av kopplingarna, men tror att ordet Illuminati numer är en del av dessa ständigt ökande kodord. De mutar in debatten till sin fördel och skapar förbrytare ur tomma luften. De vill bli sedda helt enkelt och när ingen ser dem så skapar de angreppen som de själva sedan "måste försvara". För när hat och rädsla styr så behövs det inga logiska kedjor, man VET JU HUR DET ÄR. Och precis som med hypokondriker så är inte smärtan som plågar en helt inbillad, för Israel ÄR utsatta, men det saknas proportioner.

Men även våra stora dagsmedia är indragna i den här konspiratoriska rädslan och skyndar per automatik till Israels försvar. Det blev inte minst tydligt samma dag som Israel anföll förnödenhetsskeppen.  När Helle Klein på Aftonbladets ledare upprepat skrev :” Nu är det nog Israel” och även Expressen fördömde handlingen  så uppehöll sig DN och SvD fortfarande vid diskussioner om huruvida de Israeliska soldaterna handlade i självförsvar eller inte. Även Svt Aktuellt:s nyhetsankare tog upp denna aspekt.  Den frågeställningen är i sig ett utslag av den tvistade uppfattningen om att Israel ständigt är utsatta och därför ständigt på ett rättskaffens uppdrag . En avslappnad människa inser att frågan är oviktig eftersom ett väpnat angrepp på ett civilt fartyg på internationellt vatten är fel i sig. Att besättningen eller passagerare sedan försöker värna sitt skepp, eller sitt hem mot ”pirater”, är ju en lika underordnad fråga som helt sund reaktion. Ett annat exempel på samma tema är hur man gärna tar upp Iran som skyldig till att förse palestinier eller Israelfientliga med vapen. Att Israel får ständiga bidrag från USA till sin krigsmakt är däremot osynligt och självklart.

Israel behöver hjälp med att hela sitt arv och jag vet inte hur det ska gå till, kanske det finns en tillräckligt stark hemmaopinion som kan så för en ny kultur och som kan hjälpa till med att göra bokslut över deras tragiska historia. Arenan Israel, eller deras självbild och konsekvensen av den i deras aktioner är dock endast en i raden av exempel på vad hat, makt och ångest skapar. Det är världens normer i sig som är hotet, Israel är endast en frukt på detta träd. Ät inte av den, dras inte med i deras ångestaorienterade drama, även om de gör allt för att deras omvärld ska släpas in i deras ”film”. Att gå till kamp mot Israel är som att bekämpa ett tuggummi. Man bara fastnar i det. Var istället tydlig och saklig. Och när Israel skapar blodbad, skapa opinion och var inte rädd själv.

Den här gången kan man vara glad för att våra svenska politiker och speciellt regeringen inte dras med i den här snurren av tvistade självbilder. Det hör ju inte till vardags att skriva något trevligt om politiker på Klar Sikt, men Carl Bildts resoluta och faktiskt upprörda bemötande var snabbt tydligt och oerhört uppfriskande.

Debattlänkar: Aftonbladet  DN  DN SvD  DN 

Av Mats Sederholm

Har ni varit på bio nyligen? Kanske sett Avatar eller någon annan film som tagit er bort från vardagen, en film som berört er.  I Stockholm finns en biograf som heter Rigoletto och när filmen är slut så lämnar alla besökare salongen genom en mörk och kal korridor, man kommer sedan rakt ut på Kungsgatan. Där står man på en trottoar alldeles bredvid trafiken, bland stressade människor som ilar förbi, med neonljus, reklam och stoj runt omkring sig. Ingen kul känsla. Nej tvärtom, alldeles för djävlig rent ut sagt. Man kommer från en illusion och kliver rakt ut i nästa, även om den senare betraktas som verkligheten. Man tar sig iväg mot tunnelbanan, eller p-garaget eller försöker desperat hitta en oas där man kan få sjunka ner och äta något eller bara fika och språkas vid.

Man var nyss inne i en värld där det rådde koncensus om att människor hör ihop, att vi är ETT med naturen och Moder Jord, att vi alla är beroende av varandra men också fantastiska individer med gudakrafter.  I den illusionen så var alla överens om dårskapen i att exploatera andra världar, om det destruktiva i att göra saker för personlig vinnings skull, eller för ekonomiska eller politiska krafters vinnings skull. Och sen, rakt ut i vimlet och avgaserna, rakt ut i den värld av människor som accepterar galenskaperna och knappt reagerar.

Pocahontas heter en tecknad film på temat om hur vita européer en gång försökte(och gjorde det) exploatera Amerika. En Hollywoodproduktion förstås, men i detta klegg av serieproducerad spänning och tillrättalagda upplevelser så finns det ändå guldkorn för er som har en inre mottagare påslagen och inställd på kanaler utanför det vanliga frekvensbandet. I filmen sjunger indianskan till en av de unga vita erövrarna:

Men sen, när människor återvänder till sin vardag, när arbete och de vanliga rutinerna har slagit sina tentakler om oss så är vi där igen.  Bevakningen av varandra, konkurrensen om arbetspositioner, ilskan i köerna och det självklart ”rimliga” i man nu tar i med ordentliga tag mot Iran och riskerna med att de kan bygga kärnvapen. Om det är krig som skulle behövs så, kör på det, det är sånt man måste ta till när ondskan är i farten!

En gång jobbade jag som konsult och under några dagar så arbetade jag ihop med några främmande människor. Bl.a. en man som jag kom bra överens med och hade en bra kemi med. En morgon när han kom så berättade han ivrigt om att han sett filmen Schindlers List. Spielbergs drama som utspelar sig under andra världskriget och som bl.a. handlar om en hel del otäckheter kring nazismen, koncentrationsläger m.m. Han ivrade allvarligt om hur viktigt det är att alla ser filmen mig inbegripen.  Krig, folkmord och jävligheter , tänkte jag och frågade honom efter en stund: ”Vad tycker du vi ska göra ifall vi blir hotade av ett främmande land, tänk om Ryssland angriper oss?”.  Jomen, svarade han:  ”Vi måste ju försvara oss och ta till vapen”. ”Hmm” svarade jag, ”tror att det är du som ska se den där filmen några gånger till”. Kanske vår relation inte höll samma kvalité efter detta men ibland måste man också kliva fram.

Hur tar vi ner sagan? Hur binder vi vår vardag till andemeningen i filmer med vackra budskap?  Hur klarar vi av att inte själva dras med av vardagsnormerna? Och inte minst, ni som försökt, hur ska vi handskas med våra medmänniskor som söker hålla oss bevakade och ”på plats”?

För ni är ganska så många därute som tänker som oss. Vi får mejl från människor som skriver: ”men att folk inte kan fatta…” om än den ena än den andra självklara observationen av besynnerligheter i vårt samhälle.

Efter sommaren är det val. Det kommer att skrivas mer om det framöver här. Men jag uppmanar er alla att under sommaren fundera på ifall ni eventuellt kan tänkas rucka på de gamla invanda valen. För även om ni uppskattar vad som skrivs här så röstar säkert fler av er på de gamla partierna. Snoka upp alternativa partier, andra tankar, våga vara ”oseriösa” och rör om i grytan. Och sedan, stå för det, våga säga varför ni inte längre accepterar de gamla röda/blåa inriktningarna till era bevakande medmänniskor. Fråga dem ifall de verkligen tror att våra riksdagspartier kan skapa en annan värld. ”Change” vann Barack Obama (Krönika om honom kommer här snart också) på, men så, var med och bidra till en riktig förändring. Dra ner sagan och leverera!

Och släpp aldrig sagan, tro inte att den ilusionen är mindre verklig än den dårillusion vi lever i.

Mats