Hej på er

Här kort bara lite status-läge.

Först vill jag nämna skribenten Lindas (ej Klar Sikt-Linda) länk (se hennes kommentar) till grundlagsändringen som just nu håller på att klubbas igenom.
Tack Linda för en superviktig länk.

Som jag försökt förmedla sen några veckor tillbaka så har både jag och Linda haft nolltid över. Vi har bl.a. annat jobbat med media och Robotfolket och får se vart det bär i eventuella recensioner m.m. Att skriva är en sak, men så ska man vara försäljare också och ringa upp kulturchefer på landets största tidningar, radiokanaler och berätta att man har en bok som är såååå viktig, det är ett helt annat yrke!!
Kulturredaktioner får nya böcker varje dag tillskickade av förlag och konkurrensen för att få en recension är mördande hård.

Uppgraderingen av Klar Sikt gjorde jag i natt och hoppas på att det inte ska leda till några tekniska problem, utan tvärtom, stoppa en massa kommentars-spam som plågat oss och er läsare. Den nya bloggmotorn som ni som läsare inte kan särskilja mot förut, har ett administrativt gränssnitt där man kan hantera och filtrera spam. Ifall ni stöter på problem med sidan så ropa till.

Jag hoppas att vi ska kunna återkomma med bra krönikor här också inom kort.
Tills vidare, ta gärna del av Linda:s länk.

Allt gott!
Mats

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Jag har just läst ut Dan Browns senaste roman ”Den förlorade symbolen” (DFS). För övrigt den första roman jag läst på tre år tror jag. Jag har tidigare läst DaVinci-koden och sett ”Änglar och demoner” på film. Normalt sett intresserar det oss inte att recensera böcker här på Klar Sikt och detta är heller inte en recension i dess vanliga bemärkelse. Jag läste boken eftersom jag sett och hört att den handlar om frimurarorden.  D Brown är en god researcher och jag läser ALLT som kan tillföra kunskaper i någon mening. Jag vill på en gång säga att innehållet i denna krönika INTE avslöjar boken.

D Browns böcker är en slags, tv-serien 24, i bokform. Alltså, spänningen hålls riktigt hög hela tiden och så är det också med DFS. Spänningshalten är minst lika hög som i hans tidigare böcker. Höstens tryckta 300.000 exemplar i Sverige gick åt vilket faktiskt betyder att lika många svenskar har tagit del av den mest upplysande bok om frimurare någonsin. För frimurarna står i centrum i boken.

När man researchar på ordenssällskap eller dolda sällskap så slås man nästan alltid av att författaren har någon slags uppgörelse med sällskapen. Oftast någon slags etisk eller religiös uppgörelse. Man är extremkristen och ser dolda sällskap som en del av satan, eller, man har skruvat in sig på judiska världskonspirationer och söker argument för detta, eller, man ogillar magi och esoterik och vill neutralisera/vetenskaplifiera allt som har med dolda sällskap att göra. I D Browns fall så sympatiserar man med Frimurarorden och skönmålar den. Så till den graden att många på nätet frågar sig ifall inte D Brown själv är frimurare, men det tycks faktiskt inte som han är det, i min tolkning.


Frimurarpropagandan är förstås fylld av motsägelser. Det ligger i sin logiska natur att det blir så när man ska skönmåla människor som smyger och hemlighåller saker. T.ex. anser D Brown att frimurarordens hemlighållande av kunskaper inte är konstigare än att Coca-Cola hemlighåller receptet på sin dryck! I en sådan jämförelse så skulle Coca Cola inte bara hemlighålla sitt recept, de skulle hemlighålla hela tillverkningsproceduren, alla anställda skulle tvinga avlägga eder på liv och död, inga kollektivavtal skulle vara möjliga att genomföra för de anställda eftersom ingen skulle veta vad som pågår inne på fabriken, de skulle inte själva veta vad som pågår i fabriken utom just på sin egen avdelning, eller de avdelningar som den anställde passerat under sin karriär. Inte heller skulle några kvinnor tillåtas anställas och inte minst, bara de anställda skulle få dricka Coca Cola.

Ja, inte ens kvinnor med burka skulle accepteras i dessa fina och historiska herrars korridorer och riter. D Brown lyfter gärna fram att det finns en systerorganisation som minsann också får ta del av esoteriska kunskaper. Och självklart gör han det i ett kompensationssyfte eftersom någon sådan orden inte har någon betydelse i boken. Nja här på Coca Cola tillåter vi inte kvinnor, ni får gå till Fantafabriken, där gör man också nån slags läsk! Att frimurare bevarar gamla traditioner råder det ingen tvekan om.


Det är lite fint att vara med i ordenssällskap, det vilar en respektfull och hedersam stämning över detta med rosenkorsare och frimurarbröder. Man uppträder med ett hövligt språk, man håller vad man lovar, man utvecklar sig själv, man finner kamratskap, allt i en andlig och mystisk inramning. Men i denna finstämda och hedersamma förmedling av esoteriska kunskaper så vilar också en rädsla för modersaspekten. Inte någonstans i DFS finner man något hedervärt om kvinnors skapande genom historien. Allt är snyggt och prydligt inkapslat i en anda av framstående och hedersamma män. Och även handlingen i boken är liksom de tidigare D Brown böckerna byggda på dramer kring män. Kalken, den symbol som beskriver det feminina och som det berättades om i DaVinci koden, återförs till ren esoterik, medan kvinnorna i böckerna ständigt har en biträdande roll.

Som huvudskäl till varför det är riktigt att hemlighålla antika mysterier och esoterisk upplysning, upprepar Brown i DFS att det vore farligt ifall sådan information kom ut.

Det här skälet har jag hört i olika sammanhang sedan jag började läsa på och intressera mig för esoterik. Det är rent och skärt skitsnack!

Om man publicerade all information offentligt skulle i verkligheten endast ett fåtal människor bry sig. Vem orkar med att läsa om trianguleringar eller om dualitetens gestaltningar i en mänsklig cell, eller om Kabbalans 32 livsstigar i de gamla judiska skrifterna. Människor är fortfarande mer upptagna av prylar, senaste daten, tv-serien, matlagning eller bara fyllda av det dagliga slitet och kampen om tid och energi. Dessutom så skulle nästan allt innehåll hånas och dissas av vår tids religion, vetenskapen. Och därmed också av alla dess omedvetna följeslagare inom media och kultur.

Att man under medeltiden och framåt var tvungen att hemlighålla sina förbjudna kunskaper då man riskerade sina liv är väl en sak, men det var då det! Idag handlar hemlighetsdelen av medlemskapet så klart om att få behålla magin och känslan av att få ingå i något speciellt. Att få känna sig utvald, att just få vara delaktig i en hemlighet. Man vill ha sin kårtillhörighet och man vill ha kvar känslan av att betyda något. Jag är upplyst men inte de andra.

Men det mest intressanta är de eder och de broderskapsband som skapas. De banden är starkare än eventuella religiösa, politiska eller andra tillhörigheter som medlemmar kan tänkas ha i det ”civila”. Och då pratar jag inte om ”harmlösa” äldre herrar som söker en avsides stund att diskutera Pytagoras med likasinnade över en kopp kaffe och en mintkaka. Jag pratar om människor med inflytande och makt. Människor som sitter längst upp i företagsstyrelser, inom politiken, finansvärlden och alla möjliga delar av vårt samhälle. De frimurarna utgör och sätter upp förutsättningarna för ett styrande av samhället långt bortom demokrati och insyn.


D Brown försöker hålla isär ”dumma konspirationsteoretiker” från de sanna och ädla uppsåt som de verkliga frimurarna har.  Samtidigt skriver Brown om hur hela USA:s grundande och konstitution är skapat av frimurare. Ehh räcker inte det? Världens mäktigaste nation och dess författning ÄR frimurarnas skapelse och dessutom initierat under rituella ceremonier med George Washington i centrum. Kritiker till Brown tvingas också erkänna att detta är helt korrekt återgivet.

Boken innehåller mer mumma för oss som söker sanningen men jag är förhindrad att dyka rakt in i det utan att avslöja bokens innehåll. I boken förekommer scenarios där fiktiva frimurare skulle tänkas ingå i den amerikanska regeringen. Något som konspirationsteoretiker hävdat sedan länge och något som Brown efter flera år av research och med vänner inom frimurarorden säkert har täckning för att påstå. Historien dryper för övrigt av sådana exempel.  

Brown menar indirekt att brödraskap och kårandor utan insyn är helt okej eftersom dessa frimurare har så ädla syften att de inte behöver passera grundläggande demokratiska prövningar. De ÄR de alllseende, de upplysta, de som implicit har rätten till inflytande. Men Mr Brown, den rätten förtjänar man endast av sin omgivning och i det upplysta och inte via nån fascistisk gräddfil. D Brown märker inte att han själv gör reklam för den konspiratoriska synen av pyramiden med det allseende ögat, men utan att förstå det själv. D Brown tillhör själv just den karaktären som utan att märka det, gärna ser en trevlig och hygglig värld styrd av belevrade och trevliga män som gärna kan bidra med ett spännande palindrom till konjaken.



Frimurarmedlemmar som har inflytande i regeringar och andra positioner inom näringslivet m.m. bidrar lika mycket som de oinvigda till krig, övergrepp och miljöförstöring.  Deras egna pyramidsystem är inte finare än något annat. Däremot så sitter de på kunskaper som de flesta andra inte har tillgång till. Något som de som upplysta använder sig av när man kontrollerar och påverkar formandet av världen i olika sammanhang.

Jag förfasas inte över frimurarnas märkliga riter med dödskallar o.s.v. Jag tror och utgår ifrån att dessa är rent symboliska och detta rör mig inte. Symboler och riter har betydelser och långt mer än vad människor anar. För det är inte riterna som är det tokiga, det är deras eder och hur de svurna bröderna hanterar detta, när de möts i företagsstyrelser, i media o.s.v.. Vilka dolda agendor och gemensamma värderingar är det som de egentligen verkar för? Hur förverkligar en 33:gradare åratal av upplysning och insikter i sitt dagliga civila jobb? Och ifall han sitter i samma styrelse som en broder, vad arbetar han främst för, företaget eller koncensus med brodern? Det är uppenbart efter att ha läst boken vad brodern väljer. Och det är just precis i det ögonblicket som konspirationerna skapas. 

Om de verkligen önskade en bättre värld, om de verkligen önskade skapa den tid av upplysning som boken på flera ställen beskriver ska komma, så skulle de istället t.ex. skapa universitet och lära ut mysterierna. Låt vara att nödvändiga överraskningsmoment i initieringarna inte skulle fungera då de offentliggörs, men detta är inga skäl som räcker. För det är faktiskt tragiskt att inte fler människor får ta del av så många historiska och kloka människora forskning och ansträngningar. Historiska tankar och slutsatser komna ifrån Egyptens mysterieskolor kantade med exempelvis den grekiska filosofin och idag, som ett komplement till vetenskapen. Att kunna knyta ihop det esoteriska, vår själ, vårt psyke, människans inre med det exoteriska, vår omvärld och få en bredare och mer sann inblick i hur vår värld fungerar är en sann glädje och borde få vara varje människas rättighet.

Så hur har boken bemötts av kulturen? Nja, en besvikelse, är väl ett genomsnittligt betyg från recensenter. Man kan hans sätt att skriva nu. Det är inte lika spännande när handlingen utspelar sig i Washington. Det verkar också som om kritiker helt enkelt inte är lika intresserade av frimurare. En del är direkt irriterade över detta och de intressanta kopplingar mellan vetenskap och själ som finns representerade i boken. De borde vara mer intresserade, ifall de söker förstå hur världen deras är utformad.


Men kulturen lever i sin egen värld. De får sina kickar av intressanta biografier, levande beskrivningar av relationer, bra språk och detta är förstås goda litterära egenskaper men fortfarande "bara litteratur". Den där stora och verkliga världen som styr och ställer med allt, den som i grunden genererar alla de livsöden som sedan beskrivs i närbild inom litteraturen, när ska kulturen våga ta sig an den?

Läs boken, den är spännande och Dan Brown pumpar förstås på med fakta hela tiden. Långt ifrån allt är intressant men han gör det så skickligt att det inte märks.

Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

För 15 år sedan ansåg jag att allt detta med ”hemliga regeringar” och dylikt var rent nonsens. Det var osociala, introverta och allmänt tvistade hjärnor som sysslade med sånt. Jag blev direkt illa berörd av det. Jag var då också under influens av nyandlighetens ”se bara ljuset” tänk. För mig var det otänkbart att världen t.ex. skulle acceptera utvecklingen av EU till ett slags förenta stater. Det var otänkbart att människor skulle acceptera storebrossamhället eller att bli microchippade m.m. Jag tänkte då att, det finns inte en chans att människor kommer att acceptera något så uppenbart otrevligt och farligt. Alla känner väl till uppenbarelseboken eller boken 1984!

Men jag lärde mig. Det tog mig några år att förstå hur detta går till. För att förklara hur den apparat fungerar som ändå kan få en sådan utveckling till stånd så krävs det massor av krönikor. Det var därför som jag och Linda skrev boken Robotfolket vars varningar om framtiden tar en allt tydligare form.  Men ett av de sätt varmed man kan skapa en skräckvärld och få människor att själva driva på den, är vad denna krönika ska handla om.

Normsättningarna

Ett samhälle bygger på grundnormer. Politisk demokrati är exempel på en sådan norm. Andra grundnormer är tron på vetenskapen, tron på pengars betydelse, tron på konkurrens, tron på jämställdhet o.s.v. I andra samhällen utgör religionen en grundnorm. Dessa normer genererar olika sidor eller egenskaper i ett samhälle. Normerna infiltrerar och påverkar dess innevånare. Normerna sätter de ramar ur vilka människor definierar sunt förnuft, normalt beteende, rätt och fel o.s.v. Normerna är inte enbart rättesnören som människor följer, människor BLIR normerna. De LEVER normerna och ser själva till att normerna efterföljs. Detta beroende på att de aldrig fått ett alternativ till normerna, samhället utgör i den här meningen en sekt.  Att bryta sig ut innebär att man mister flocktillhörigheten, något som extremt få människor klarar av att göra. Se krönikan ”Är du också bevakad?”

Nåväl, ur grundnormerna formas underordnade normer, vardagsnormer som vi lever med i det lilla. Moden, musikstilar, humor, sociala beteenden, barnuppfostran, samliv, karrärslusta, existentiella värderingar o.s.v. De här vardagsnormerna är de som vi handskas med varje dag. På arbetsplatser, i familjer, på dagis, i föreningsverksamheten, inom idrotten, på krogen o.s.v.  De här vardagsnormerna är vad som direkt styr oss, det är de som utgör vår vardagliga verklighet. Grundnormera är däremot mer diffusa och abstrakta och något som man personligen inte har någon anledning att förhålla sig till, de är ju som de är.  Pengar måste man ha, man måste klara sig själv, arbetsmarknaden erbjuder de jobb man kan välja på, politiker sätter gränserna för visionerna om vårt framtida samhälle, världen  är såsom det rapporteras om i våra media, historien är som den går att läsa om i våra historieböcker, världen är funtad såsom vetenskapen säger och du som människa värderas utifrån vilken grad som du kan anpassa sig till dessa vardagsnormer.

Människor i gemen lever i vardagsnormernas värld. Inkapslade i de mindre ramverk av livsvillkor som grundnormerna genererar. Det betyder att ifall man har makten att påverka grundnormerna, så har man makten över flertalet människor och deras vardagsliv. Och dessutom utan att människorna bryr sig eller ens reflekterar över det.

De som råder över grundnormerna. alltså de normer som är förenade med det ekonomiska systemet, globala klimatpolitiker, de politiska valmöjligheterna eller media kan också forma civilisationers utveckling. De kan påverka traditioner, kulturer och allt det som i sin tur råder över människors vardagsliv.

Men det måste följa vissa regler, det finns gränser för hur stora förändringar man göra utan att människor stannar upp och till sist börja söka efter förklaringarna bortom deras vardagsliv.

De små framgångarna skymmer

I vår värld så är vi stolta över all den medicinska forskning som i sin tur genererar mediciner eller hjälpmedel som ser till att rädda liv, eller som kan se till att skapa hopp och drägliga liv för t.ex. alzeimersjuka.  Men vad få reflekterar över, eftersom den insikten existerar på grundnormsnivå, är att det är samhället i sig som skapar de flesta av de sjukdomar som samhället sedan kan reparera. Grundnormer såsom konkurrens, tidseffektivitet, materialism o.s.v. skapar de flesta av de hjärt-kärlsjukdomar som vi sedan får hjälp med. Grundnormerna genererar ett samhälle där vi utsätts för massor av gifter som i sin tur skapar allergier eller cancer. Bristen på grundnormer såsom empati, ”människan kommer först” genererar människor med psykiska besvär eller som begår övergrepp av olika former.


De konkreta besvären utspelar sig i människors vardag, medan grundnormerna som genererar dem, existerar utanför människors omedelbara begreppsvärld.

Lösningarna på problemen utspelar sig på vardagsnivå, alltså vad läkaren på vårdcentralen förklarade, vad fröken i skolan sa på senaste föräldrasamtalet, eller vad företagsledningen i sina våndor över hur de ska hålla lönsamheten vid liv, beslöt angående personalnerdragningar eller förmåner. Lösningarna befinner alltid på en nivå under grundnormerna som genererar problemen. Därför sker heller inte större förändring i samhället.

”Det är så många inbrott i vårt kvarter, några övervakningskameror skulle kännas skönt”

Grundnormerna som generar de människor som mår dåligt, som saknar respekt, som givit upp och stjäl, håller politiker och media tyst om. Medan kamerorna, de kortsiktiga vardagslösningarna presenteras och accepteras eftersom dessa är begripliga i vardagsvärlden.

Ett storebrorssamhälle kan sakta växa fram eftersom det är de små vardagslösningarna som styr. ”It’s a small reasonable step for a man, but an insane leap for mankind".


De som äter snittar, dricker champagne och minglar på det årliga mötet på ”World economic forum” i Davos, eller de som ses på det årliga Bilderbergmötet, eller de allra mest inflytelserika tankesmedjorna,  är de som ytterst har möjligheterna att skruva på grundnormerna. Att införa globala gröna skatter skulle ge kortsiktiga och attraktiva lösningar på de globala klimatproblemen, de skulle passa som en vettig vardagslösning. Men grundnormen handlar om reglering och kontroll. Gröna skatter skulle generera en värld mer kontrollerbar och mer anpassad till en kommande världsregering. 

Att införa en microchippning av människor kommer att kunna lösa vardagsproblem där löften om att ”dina barn är under uppsikt”, ”din kropp kommer att känna av en sjukdom och varna dig”, kommer att vara vettiga vardagslösningar. Grundnormen, att kontrollera och märka människor som boskap framstår då som abstrakt och inte särskilt aktuell.

Att låta Iran eller andra länder utan "demokrati" ha kärnvapen är ett hot mot oss. Därför kanske krig behövs fär att sätta stopp mot detta. Så ser vardagslösningen ut. Grundnormen är att krig är tilllåtet och att vi här i väst vet bäst.
Det fungerade i Irak och det kommer att fungera igen. Ett steg närmare ett världskrig, men med små positiva lösningar i vardagen så köper människor den övergripande och extremt obehagliga utvecklingen.

Vad kan man göra för att uppmärksamma omgivningen på "de små vettiga stegen som skapar ett vidare vansinne"? 

Ta ut dom ur vardagen när frågeställningar kommer på tal som du vet kan generera små kortslutningar till lösningsförslag.  Det är snart valtider. Ställ öppet frågan ifall det är någon som tror att världen blir bättre oavsett vinnande parti. Slit ut dem ur snacket om villaskatten, "partiledaren X verkar bättre än partiledaren Y". "A-kassan slår hårt" o.s.v. Lyft fram frågor som makt, inflytande och kanske tankar om en annan värld.

Mats      
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Vi känner alla till hur det går och gått till i totalitära regimer som i Kina, Sovjetunionen eller gamla Östtyskland när man velat hålla ordning på befolkningen. Det är/var oftast en underrättelsetjänst såsom Östtysklands STASI, Sovjetunionens KGB m.fl. som administrerade övervakningen av människor i syfte att undanröja och kontrollera avvikande tankar eller åsikter. Alldeles nyligen så var Kinas censurerande av sina medborgares internetutflykter på tapeten efter besök från den blivande kinesiska ledaren i Sverige.

Här i Sverige betraktar vi detta som något osannolikt och exotiskt, ja, så ser vi på det i hela västvärlden. Åtminstone gjorde vi det fram till ungefär 9/11 då USA drabbades av förföljelsemani och övertygade stora delar av västvärlden om en ökad kontroll av medborgarna. Sedan dess har en tsunami av kontrolltrender vräkts in över vårt samhälle. Det mesta meningslösa åtgärder som i praktiken inte genererar någon skillnad annat än det glädjer poliser och vårt eget SÄPO. Vad som också sker är att människor vänjs vid att bli övervakade. Denna ”kultur” kommer till nytta framöver för de krafter som önskar mer kontroll av mänskligheten.

Den öppna censureringen eller kontrollen av människor är dock inte vad som håller kontrollsamhället uppe eller vad som effektivast tjänar en härskande elit. Bevakningen av människors beteende utförs allra effektivast av … människorna själva.

Och jag pratar om våra vänners, våra släktingars eller våra arbetskamraters sätt att hålla oss, som söker sätta perspektiv på vårt samhälle, på plats.

Dina medmänniskor uppträder inte särskilt annorlunda än medborgares grannar eller bekanta i Östtyskland som tjallade vidare ifall de misstänkte ”främmande” åsikter eller tankar.  Dina grannar eller medmänniskor har förstås ingen sådan säkerhetstjänst att rapportera till idag men det behövs ingen säkerhetstjänst för att få människor att hålla truten. Omvärldens samsyn kring vad som är hygieniskt och ”otokigt” att prata om är vad som ger dig legitimitet, det är vad som gör dig hörbar, det är vad som gör dig sedd och accepterad, det är vad som faktiskt gör att du existerar.

”Jag tror inte på krig, inte under några som helst omständigheter, det är ALLTID ett nederlag och något som andra tjänar på”.

Pröva den meningen bland släktingar eller bland arbetskamrater och de flesta blir tysta. För, att vara emot krig är ju alla, men många tycker ändå att det finns tillfällen då det är nödvändigt. Därför så kommer de flesta att skruva lite på sig. Du får inget gensvar på det, det blir sällan en diskussion. Det blir mest brydda över vem du är.

”Visste du att nästan alla media har samma ägare, ja ungefär som i Sovjetunionen, inte så konstigt att vi får samma urval av nyheter vart vi än vänder oss”

Dina åhörare tänker:

 ”Hmm det där lät ju lite överdrivet, för så är det inte det vet vi ju, nåt är fel, men jag tänker inte bråka med honom/henne om det, bättre att låta honom/henne vara”.

Och som sagt, det behövs ingen säkerhetstjänst som griper dig, för det är lika lönlöst att påstå sånt här i en öppen församling som att rita det på väggen i en isoleringscell. Kanske dina ord ändå sprider sig vidare utanför församlingen men då färdas det som ett rykte om dig, som någon att lustigfiera sig över, andra får anledning att dra på munnen åt dig. Du blir någon som ”är duktig på att prata” men verkligen ingen man ska ta på alltför stort allvar.


Mörkningen av människor som tagit sig bortom den kollektiva förståndsräckvidden är inte särskilt uppenbar. Mest eftersom de som råkar ut för det, är så få. De som mörkar, undanhåller eller förlöjligar är vanligtvis heller inte medvetna om det. Mobben, angivarna eller medborgarkontrollörerna anser inte att de mörkar eller ratar. De anser endast att deras syn på världen är så självklart förnuftig att den inte ens behöver värderas. För dem är det alltså enbart en intellektuell hygienfråga. Detta gör också att man tar sig rätten att just vara nedlåtande, spydig eller tjallande. Det finns ju inget nedvärderande i detta, anser de, eftersom de andra är ”idioter”. För att dina medborgarkontrollörer ska förstå sitt eget beteende, så måste de själva utvidga sin förståndsräckvidd, en slags moment-22-situation.

Det finns olika sätt för er som känner igen er i detta, att hantera situationen. Ja såvida ni inte finner er i att bli mobbade, för mobbing är vad det handlar om. Man kan också kalla det för främlingsfientlighet, eftersom medmänniskor med insikter som sträcker sig bortom den kollektiva förståndsräckvidden faktiskt framstår som främlingar. Man blir en slags alien, en lustigkurre på samma sätt som om man kom från en främmande kultur. Och ett av de tips som jag lärt mig är användbart är att just använda ord som mobbing eller främlingsfientlighet. För den generiska medborgarkontrollören kommer sådana begrepp att framstå som helt snedvridna anklagelser eftersom de själva inte anser att de far med annat än självklarheter men de känner sig likväl anklagade. Begrepp som mobbing eller främlingsfientlighet är allvarligt laddade i deras begreppsvärld och de kommer av sig. Även om de inte förstår varför de betraktas så, så reagerar de vanligtvis på angreppet och bara tanken på att bli ansedd som en mobbare eller främlingsfientlig räcker för att de ska börja vakta sin tunga. Det bästa med detta är faktiskt att du får en chans att tala om hur du känner dig, för nedvärdering och mobbing är verkligen vad det handlar om.

Ett annat sätt att värja sig, men som inte är så effektivt som man skulle kunna tro och hoppas på, är att servera dina medborgarkontrollörer med fakta och vederhäftiga underlag för dina påståenden.

”Visste du att Newton inte enbart var en vetenskapsman, han sysslade mest med alkemi, han sökte en förklaring på gudsbegreppet och en vidare bild av verkligheten”.  

Den här meningen, liksom de tidigare exemplen, kommer garanterat att få din allmänbildade krets av medborgarkontrollörer att komma av sig. För dem är ju Newton en absolut godkänd instans av vårt civiliserade samhälle och vår historia. Medan alkemi eller andlighet i deras begreppsvärld är dess motsats. Detta är vad de fostrats/programmerats med helt enkelt. När de nu sitter där tysta och utan svar och med tvivel i sina tankar. Då kan det vara på plats att säga:

”Jag såg en dokumentär om detta på tv, det var en BBC-produktion.”

Eftersom BBC är något rejält och sansat i deras öron så övergår deras tvivel över dig, istället till att bli ett tvivel över saken i sig. Du har förflyttat deras tvivel om dig som en vetande auktoritet till BBC. Bevakningen har släppt till stor del och de kommer troligtvis inte att rapportera det vidare. Den generiske kontrollören är svag för auktoriteter.  Att däremot lägga fram ett av dig skapat A4-papper med relevanta fakta, korrekt kompletterat med källhänvisningar är dock inte särskilt mycket värt.

För, människor bedömer i allmänhet inte världen utifrån relevanta fakta utan snarare utifrån vem som påstår det.  Det här kan vara riktigt irriterande för den vetgirige som lagt ner stor möda på att själva sätta ihop en sanningsenlig och välgrundad slutsats. Men man lär sig efterhand att svälja den förtreten, även om den är riktigt sur. Man måste lära skilja på sin egen sanningspatos och hur människor faktiskt fungerar.

”Barn mår dåligt av dagis”.

Det här är ett uttalande som inte bara förvirrar omgivningen, den attackerar dessutom flertalet av dina medmänniskor. Föräldrar finns överallt och de uppfattar det som om de skulle vilja sina egna barn illa eftersom de själva aldrig reflekterat över dagis och ändå satt sina barn där. Du anser alltså att de är onda i någon mening. De kommer att attackera tillbaka och som oftast med argumentet: ”Jag gick själv på dagis och det var aldrig nåt fel på det”.  Hmm, hur vet de det, kan man undra. Har de kört sina liv i simulatorer och prövar först det ena spåret och sen det andra för att därefter kunnat utvärdera de två olika resultaten av den vuxna människa som de två olika processerna skapade? Kan de jämföra de två olika utkasten av sin egen vuxna varseblivningsförmåga, sin egen känsla av ro och tillförsikt som vuxen? Att du kan peka på en rad olika undersökningar hjälper dig inte särskilt mycket eftersom du har trampat på andras uppfattningar och duglighet om sig själva.

Problemet är att vad du än lägger fram för påståenden som inte klingar med dina medborgares kollektiva koncensus, så är det ett angrepp på dem.

De är, efter tiotals år av indoktrinering, ETT med de åsikter som håller ihop deras världsbild.  För även om du påstår att du vet att amerikanarna släppte atombomberna över Hiroshima och Nagasaki trots att de visste att Japanerna var på väg att ge upp och även om detta är långt bort geografiskt och i tiden, så angriper du faktiskt dina medborgare i någon mening, eftersom de införlivats med en annan uppfattning. Du insinuerar att de har blivit lurade.

Och detta betyder att du måste lägga ner föreställningen att du både kan förmedla en vidare sanning samtidigt som du tror att du kan vara allas vän.

Åtminstone på kort sikt. När de själva vaknat och utvidgat sin begreppsvärld så återkommer de säkert med en dunk på ryggen.


Som sanningsfömedlare är du alltså dömd till kätteri. Och dina allra närmaste är både jury, åklagare och bödlar.

Precis som i Östtyskland är dina medborgare drivna av rädsla. En djup existentiell rädsla av att hamna utanför flocken. Av att inte bli accepterade, av att inte bli sedda. Därför är det, som jag skrivit tidigare, de styrandes, de illuminerade, de upplystas uppgift att enbart se till att upprätthålla normsättningarna och de officiella verklighetsbilderna. Dina medborgarkontrollörer sköter markarbetet.

Det mest krävande tålamodet som krävs av en sanningsförmedlare är motståndet från dina allra närmaste. Din släkt och din familj. De ”vet ju” att du inget kan veta eftersom du trots allt bara är du. Du är ingen känd expert eller licensierad vetare som t.ex. programledare i SvT Agenda. De är ju inte riktigt vanliga människor, men det är ju du!

Och inte minst spelar Jantelagen in bland dina närmaste vänner eller arbetskollegor. Jag menar: ”Vänta nu, påstår du att du skulle ha lika mycket koll på det här som Janne Josefsson, jojo visst, jag tror detta har stigit dig lite åt huvudet”. De har aldrig riktigt sökt sanningen på egen hand och har därför ingen referens till det arbete du gjort. De följer troget auktoriteterna och de sanningsministerier de präglats av sen de var små. "Du kan också ta reda på information", säger du kanske. Men det hjälper inte. De är så inkapslade i sin begreppsvärld att de faktiskt inte rikigt förstår vad du menar och kanske bara drar på munnen lite osäkert.

Mitt slutliga tips till er som söker förmedla sådant som kan krackelera den här världens lögner och värderingar och om möjligt skapa en bättre värld är att vara sakligt påläst. För även om de flesta inte är intresserade av vad du har för källinfo, så skulle varje liten miss i din sakinformation omedelbart vändas mot dig. Känn också in i vilken utsträckning du indirekt attackerar dina åhörare. Sök kontakt med vad de egentligen längtar efter, och spela hellre på den strängen. Var empatisk, var klar och övertygad, förmedla ett gediget intryck. Människor tror på auktoriteter även om du skulle önska att de kunde bli sina egna, men i början måste även du fara med en ett stänk av auktoritet.     
Tags:
Categories: Kontrollsamhället | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Istället för en djupare krönika så tänker jag hänfalla mig åt några av de senaste nyheterna. Några av dem så bisarra att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig.

En strålande glad Anna Hedenmo på Aktuellt tipsar om ett fantastiskt reportage i kvällens Agenda. Det ska handla om livsglädje i Afghanistan. Är kriget på väg att ta slut, kan människor återgå till en normal vardag, är tankar som genomströmmar en först.



Men nej, livsglädjen handlar om ”Afghan Star”. Den Afghanska versionen av ”Idol” utmanar talibanerna! Hur cyniskt kan det bli? Hur nedlåtande och osjälsligt kan vi uppträda här i väst?
Man bara gapar och inser att vi tagit ytterligare ett steg närmare ett terrorattentat här i Sverige.

Så till nästa osannolika story.

Sexköpare är förstås ingenting som vittnar om ett gott samhälle. Det är en tragisk företeelse för alla inblandade, ett mänskligt nederlag, behov och utbud skapade därför att vårt samhälle är så andefattigt och kärlekslöst att själlös sex uppenbarar sig som en bieffekt. Vad är lösningen på detta då?

En annan värld, andra värderingar och normer, jo jag vet att du läsare är överens med mig.

Men lösningen på problemet är att skicka lila kuvert till den sexköparens familj så att det uppenbaras för alla inblandade vad det är som pågår. Det tycker vår justitieminister Beatrice Ask.


”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex”, sade Beatrice Ask under seminariet.”

Jo visst blir det ett jävla liv, precis som när man fick en hemanmärkning med sig hem i tredje klass i skolan efter att man snackat för mycket på lektionen.

Aftonbladet frågar:

Men om ett barn öppnar brevet?
”– Det är nog lika bra att dottern får veta vilken typ hon har till far.”

Tillbaks till linjalen och ett slag på fingrarna.
Läs hela artikeln här

Men så här ser våra politikers visioner ut. De sträcker sig fram till, nästan nästippen, sen är det becksvart.

Jag ska avsluta den här nyhetskrönikan med tips på en bra artikel.


På DN – kultur ska det bantas med personal. Det utbryter diskussioner förstås, främst bland kulturskribenterna själva. Men även SvT Debatt ägnar ett program åt detta. Som vanligt debatter på lägsta nivå. Men jag hittade i alla fall en upplyftande artikel om detta och det centrala problemet. Den handlar om hur mediakonglomeratet Bonnier breder ut sig och i värsta kommunistiska anda tar över svensk media. Jag nämnde det själv i en tidigare krönika där jag uppmärksammade Newsmill och DN:s förmodade samarbete och en artikel jag blev nekad till på Newsmill.

Artikeln finns på Newsmill, ja en censur i det här läget går bara inte!

Isabelle Ståhl skriver om ”Bonnierkoncernen är ett hot mot demokratin”.

Tack för idag

Mats

Debattlänkar: DN  
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

Av Linda Bjuvgård

Jag har alltid varit en god lyssnare och det säger jag inte i syfte att skryta. Jag har både en och annan dålig egenskap också, inget tal om annat. Men att lyssna på folk det kan jag och jag vet att det brukar uppskattas. Är det något som människor älskar så är det att bli sedda och lyssnade på. Så ja, jag är van att både agera hobbyterapeut och ibland vara som en mänsklig sopkorg för allsköns känslor och erfarenheter. Och det är för det mesta ganska okej. Jag har lärt mig mycket genom åren och jag hyser stor förståelse för människor. Det kan vara riktigt givande att få ta del av andra människors historier, känslor och åsikter.

Men sedan finns det de där gångerna när jag inte bara inte gillar det, utan snarare spyr på det om jag ska vara ärlig. Ofta handlar det då om sällsynt självupptagna personer som dragits sig till mitt sällskap likt flugor dras till ljuset. De tycks ana att de, genom att blaffa ut så mycket de bara kan under så lång tid som möjligt, kan lyckas suga mängder av energi ur mig. De kan detta, de har gjort det förut och de kan min typ. Jag brukar kalla dem för energivampyrer, för precis som vampyrer suger blodet och blod ur folk så suger energivampyrerna ut själva livskraften.

Men, kanske ni tänker nu, Linda brukar väl aldrig skriva så här personliga krönikor? Nej, det brukar jag inte och inte heller denna krönika är menad att handla om mig. Jag har bara tagit avstamp i min egen erfarenhet i syfte att närma mig ett större och mer omfattande fenomen. Om det nu finns, vill säga. Men jag tycker mig se att antalet självupptagna människor ökar dramatiskt. Jag stöter på energivampyrer överallt var och varannan dag i min egen vardag.

Hur känner man då igen en energivampyr?

På ytan verkar dessa självupptagna människor vara väldigt sociala och öppna människor. Schyssta typer helt enkelt. Man luras att tro att samtalet som väntar kan bli riktigt givande men det enda som sker är att den energivampyren öppnar munnen och sedan aldrig stänger den, annat än för en och annan tom och mycket snabb pseudorespons på det du, andfått och krampaktigt, lyckats få ur dig. ”Mm.. Men i alla fall…”, säger de och ser nästan lite förvirrade och skuldmedvetna ut.

De pratar mycket men det de säger har väldigt lite substans. Hela dem känns som innehållslösa skal faktiskt.  De är inte det minsta intresserade av vad du har att säga. Det enda de vill är att själva bli bekräftade.

De ställer dock gärna frågor till dig så för ett litet tag kan du luras att tro att de faktiskt visst är intresserade av dig och ditt liv. Men frågorna de ställer till dig är deras sätt att själva få prata om vad det nu är som de för stunden önskar få dela med sig av. Det märker du när du glatt öppnar munnen för att säga något men efter en hundradels sekund blir totalt överpratad. Jodå, energivampyrerna har alltid funnits, men har de alltså, så som jag påstår, blivit fler å det senaste? Jag tror det. Och det är en helt logisk utveckling, för i takt med att stressen ökar, människor separeras från varandra, den psykiska ohälsan brer ut sig och de äkta, nära mellanmänskliga mötena byts ut till sms och Facebookinlägg, så ökar också energibristen. Många är så slut att de inte ens kan sova längre. Senast idag läste jag att var tredje svensk lider av sömnbrist. Var tredje!

Jo, så människor söker desperat efter sätt att ta igen den energi de förlorar och ett sätt är då förstås att gå helt upp i sig själva. Likt fågelungar som, utan att mena något illa, gapar de frenetiskt och kräver att bli fyllda med mat (energi).

Och ju tajtare snaran dras åt desto fler energivampyrer kommer vi se födas. Problemet för dessa horder av framtida vampyrer är bara att de inte kan tömma varandra på energi. Det har de säkerställt på alla sätt och vis med sköldar både fram och bak. Och om det till slut bara finns vampyrer överallt – vilka ska de då tanka på livskraft?


”I see you”, säger den utomjordiska kvinnan till människomannen Jake i filmen Avatar. Hon ser honom djupt i ögonen och vi som tittar på filmen förstår genast vad det är som sker. Jake blir sedd på riktigt, på djupet, så där som vi alla längtar efter längst där inne i våra hjärtan. Det är så vackert i all sin enkelhet och skörhet.

Vi borde bli bättre på att se varandra. Vi borde bekräfta varandra på löpande band istället för att reflexmässigt hålla inne på allt det goda på grund av vår rädsla för att själva bli utan.

Och vi måste hitta andra sätt att förse om själva med energi. Men det kräver ett helt annat sätt att leva på. En annan värld. En värld som inte utgår från ett fabricerat bristtillstånd.

Och jag har lärt mig en sak genom åren och det är att de allra flesta slutar att prata någon gång. I det där tysta tomrummet har man chansen att bryta in, men inte för att prata om sig själv. Nej, det är då man måste mobilisera all ödmjukhet man har och med äkta intresse uppmana vampyren att berätta ännu mer om sig själv och sitt liv.

Det är en fråga om att med all sin kraft övertyga att det finns så det räcker. Det finns så det blir över. Till alla. Om vi bara slutar vara rädda.

Det är kärlek det.
(Och det finns faktiskt dagar när jag fixar det.)
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

Av Mats Sederholm

Krönikan finns även publicerad på Newsmill i pappersdelen av tidskriften DSM (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) samt på Sourze.se i kortversion.

Medan media och politker laddar upp inför årets valgala så snickrar de globala arkitekterna vidare på det som de mest inflytelserika världsledarna kallar för Den Nya världsordningen. Valet och vår demokrati förvandlas till en gammal verkningslös tradition bortom inflytande för människor. Media och politiker väljer att mörka det nya globala paradigm och de nya värderingar som kommer att bestämma vardagen för de svenska väljarna framöver. En global stat, mer övervakning och en söndrad befolkning väntar.

Nyheter och debattämnen flödar genom våra media i en ständig ström. Mest i formen av snuttifieringsjournalisitk och genom upplevelsesamhällets gratistidningar med nyheter i lagom stora tuggor. De klassiska dagstidningarna viker ut nyheterna desto mer men är istället begränsade av sina ägares ideologiska synsätt. Det blir en journalistik med S-märkta reportage och kulturinlägg som borrar sig ner på djupet men på redan utforskade marker istället för att våga sig på bredden och om möjligt ge perspektiv på vår värld. Den vetgirige tvingas ut på internet och informationens fria marknad. Den är ratad av många eftersom det inte finns några "garantier" för vad som är sant och för att vilken dåre som helst kan påstå vad som helst. Nåja, detta gäller även för de dominerande dagstidningarna kan jag upplysa om. Deras garantier utgörs självklart enbart av dem själva. Vaccinationshysterin och kopplingarna mellan WHO och läkemedelsindustrin samt klimatproblemen och avslöjandena om klimatforskare som väljer forskningsresultat efter tycke är två områden som på bara några månader skapat sprickor i medias blankpolerade sanningsbilder. I början och av ett spydigt media betraktat som tokiga konspirationer , idag har IPCC:s ordförande avgått i spåren av flera felaktigheter och WHO ställs till svars inför Europarådet.

Cirkus val kommer till stan

Nu är vi mitt uppe i ett valår och då är det dags för media att tillsammans med våra politiker fira demokratin. Sanningarna kring vår politik kräver ju förvisso inte direkt någon djup journalistik. När de blåa har makten så leder de röda opinionssiffrorna och tvärtom. Och bredden på politiken, ja den tycks bli smalare för varje år som går. Etableringen av blocksystemet blir alltmer tydlig och det är en tidsfråga innan även vi har ett tvåpartisystem. Men som sagt, i vårt alltmer populistiska samhälle så blir det mindre krångligt på det sättet. Och i höst drar det igång på allvar. Cirkus val kommer till stan. Själv har jag sett showen tidigare och ska inte avslöja för mycket men det mesta pekar på att media och politiker kommer att dansa några varv jänka nere på manegen under tända spotlights. Publiken uppfylls av en högtidlig känsla av demokrati och av ett fungerande samhälle. När föreställningen är över och folk kommer hem så märker de snart att verkligheten utstakar sig på samma sätt som tidigare. Ja, det blev ju en spännande "match" på tv i alla fall.

Såg en teaser-debatt på tv. När diskussionen om t.ex. sjukförsäkringen glödde till så handlade det om regler och inte den självklara frågan "Varför folk blir så jäkla sjuka i denna högstående, välmående och jättedemokratiska civilisation?". Svaren på sådana frågor kräver en viss perspektivkänsla. Men eftersom perspektiv inte är lönsamma på kort sikt, så passar det inte in i det gällande samhällsklimatet. Det skulle kräva att folk, media och politiker lyfter blicken från manegen och ser vad som händer runt omkring dem. Men då missar de ju föreställningen och ifall det mot all förmodan skulle bli några sekunders naturlig paus med tid för egen reflektion, så har vi ju reklamen som ser till att vi inte blir för uttråkade. Och ifall du ändå fundersamt sitter där och spejar runt omkring dig så kommer åskådaren bredvid dig att lägga märke till ditt flyktiga beteende: "Va, sitter du med egna tankar. Oj, sånt där är fan inte bra sörru, det kan gå en på psyket".

Sanningen om politiken är den att den grundläggande ordningen i människors vardag ytterst avgörs på behörigt avstånd från människors inflytande. "Vart är vi på väg?" tycks vara en fråga som endast gör sig hörd i På spåret. Och skulle någon journalist mot alla odds ställa den frågan, så finns det ingen som törs dra i handtaget och svara.

Den globala ordningen, vad vill den?

De globala producenter av världsutvecklingen som våra politiker och ekonomer tvingas rätta sig efter skissar just nu på vad som tidigare kallades för globaliseringen, men som allt mer frekvent bytt namn till "Den nya världsordningen". För t.ex. fem år sedan så fanns sådant endast att läsa om i konspirationsteorier. Idag står de globala spelarna på rad för att få uttala det.

Problemet är att ingen riktigt vill säga vad det är. Essensen av denna världsordning höljs fortfarande i dunkel. Vad man dock KAN iaktta är vilka bärarna av denna globala kraft är.

Den amerikanska världsbankschefen Robert Zoellick, efterlyser en ny världsordning och en "ansvarsfull globalisering" som uppmuntrar ekonomisk tillväxt, finansiell stabilitet, samarbete mot klimatförändringarna och bättre villkor för de fattigaste på jorden.

Att verka för bättre villkor för de fattiga på jorden och samtidigt öka på den ekonomiska tillväxten har aldrig någonsin fungerat, men klangen i budskapet fungerar säkert på de som sluter ögonen och låter sig injiceras av sköna vibbar från nyliberala tankesmedjor.

Vår nye president Herman von Rumpyi sa förra året:
"2009 is also the first year of global governance, with the establishment of the G20 in the middle of the financial crisis. The climate conference in Copenhagen is another step towards the global management of our planet."

Ett steg mot ett globalt ledarskap av vår planet!

Att G20-mötet i höstas tog ett steg närmare en global världsordning blev tydligt då man i praktiken började använda sig av en global valuta. Lånen i spåren av finanskrisen, motsvarande 250 miljarder USD betalades ut i IMF:s egen valuta SDR. En nyhet som lyste med sin frånvaro i media.

Och ifall någon tror att jag efterhandkonstruerar IMF:s utbetalning till något som det inte är: George Soros fick frågan om det behövs ett nytt globalt valutaavtal. Förutom att han bestyrkte vikten av en ny ekonomisk världsordning förklarade han:

"You need a new currency system and actually the special drawing rights(SDR) do give you the makings of the system . You could create international currency trough drawing rights and this is the way we've done it. We issue 250 billion dollar and that's a very very useful step. "

FN erbjöd sig att hålla i ett globalt kristoppmöte 2008 med anledning av finanskrisen men fick nobben av de största aktörerna. Det var på George Bush initiativ som denna grupp av 20 aktörer etablerade IMF som den Nya världsordningens egna finansdepartement, eller kanske snarare centralbank.

Alla vill vara med i den nya ledningen för planeten. Så även FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon som uttalade sig ängsligt förra året angående klimatproblemet som även riskerade att det glida FN ur händerna.

"We will establish a global governance structure to monitor and manage the implementation of this."

Barack Obama strålglans svalnar för varje dag vilket var förutsägbart för mig och många andra som inte fastnade framför medias och politikernas hypnotiska spiral då han vann valet förra året. En av strålarna från det bländande ljuset av messias var den nya utrikespolitiska kursen. Den gamla konservativa bilden av USA som världens ledande demokrati och stående ovanför resten av världen är något som Obama bestämt velat förändra. Nej, nu är USA bara en av många aktörer i den globala gemenskapen. Obamas kollektiva visioner kan tolkas som en vilja till världsfred vilket uppenbarligen motsvarade den Norska nobelkommitens våtaste drömmar. Eller så är det just den nya världsordningen som han vill bidra till att forma. En sådan ordning kan rimligtvis inte tillåta att någon enstaka stat sticker ut alltför mycket. Den brittiska tidningen Guardian skrev den 24:e september efter ett av Obamas tal:

"Obama was attempting to define a new world order, one in which the nation with the strongest army and economy no longer sought to dominate, and in which all nations could play their part."

Världsordningen mer än en pragmatisk lösning

Men fortfarande blir man inte klokare på VAD denna världsordning innebär. Det är uppenbart var den spänt upp sina segel någonstans. Finanskrisen och klimatdebatten fångar upp de senaste vindarna och opinionsriktningarna och ger den nya globala kraften fart och legitimitet.

Men det finns mer i botten på denna globala kraft. Bill Clinton uttalade sig om den nya världsordningen för några år sedan:

"And after 1989 Bush (d.ä.) said, and it's a phrase that I use myself, we need a New world order. "

"So I think the great mission of the early 21:st century is to move from interdependency to integrated communities and eventually to a global community defined in three ways: Shared benefits, shared responsibilities and shared values."

Ett globalt samhälle, delade fördelar, delat ansvar OCH delade värderingar.

Delade värderingar!

I och med ordet värderingar så har vi lämnat de rent pragmatiska lösningarna av de globala problemen och gett oss in på politik. Vad för värderingar är det som våra politiker tids nog kommer att tvingas lobba för, ifall de inte ska förlora några karriärspoäng? Vad för värderingar är det som kommer att förankras i vårt samhälle och i din och min vardag? För, precis som med tillkomsten av G20 så sker detta inte på demokratisk väg. Hmm, jo, ur ett ytterst abstrakt perspektiv så kommer säkert någon att hävda att eftersom vI har valt våra politiker och att de i någon mening är med och påverkar den globala utvecklingen så kommer även denna nya globala "regering", någonstans högt upp i skyn, att vara demokratiskt tillsatt. Men alla inser snabbt att en sådan demokratisk drink består av ungefär 99% groggvirke.

En aning om vilka värderingarna är kan man få ifall man lyssnar till Tony Blair som avslöjar lite mer om de nya politiska och sociala trender som du och jag och alla andra medborgare tvingas acceptera.

"The forces shaping this world at this moment are so strong and they all tend in one direction. They are opening the world up. I sometimes say to people: In modern politics the dividing line is often less between traditional left vs right, but more about open vs close. Mass-migration is changing communities even countries."

I ett samhälle där demokratin förflyttats långt bort från människors inflytande och när massornas tillhörigheter och gränser rivs ner så uppstår det en situation som i historien utgjort de mest ideala förutsättningarna för envälde och kontroll. För, att splittra och härska är exakt vad detta innebär. Blairs "forces shaping this world" kan spelets regler, tro inte något annat.

Han fortsätter:
"So, the world is interdependent today, economically, politically even to an extent ideologically. The divide then is between those who see this as positively, the opening up offering opportunity and those who see it as threatening and therefore wish to close down"

Världen delas alltså nu upp mellan de som är MED på denna nya ordning och DE som motverkar den.

Bill Clintons "delade värderingar" förstärks här när Blair talar om en ny ideologi, en global och ofrånkomlig sådan. Det är uppenbart att det finns en politisk/ideologisk drivkraft bakom denna Nya världsordning. Men fortfarande så verkar initiativtagarna utan att synas. Att de har ett starkt globalt inflytande är uppenbart om man backar några år bakåt i tiden från Blairs tal 2008 och närmare bestämt till påven Benedict XVI och hans jultal 2005.

"The life-giving power of his(Jesus) light is an incentive for building a new world order built on just ethical and economic relationships. A united humanity will be able to confront the many troubling problems of present time: From the menace of terrorism to the humiliating poverty in which millions of humans being live from the profile ration of weapon to the pandemics and the environmental destruction which threatens the future of the planet."

Vad som idag framstår som argument för ett globalt styre tycks vara:



Men det håller inte!

Den nya världsordningen, en historisk önskan.

Tankarna på att skapa ett globalt styre och en global världsordning är ju inget nytt.

David Rockefeller uttalade sig i ett tal 1991: "But, the world is now more sophisticated and prepared to march towards a world-government. The supranational sovereignty of an intellectual elite and world bankers is surely preferable to the National auto-determination practiced in past centuries."

1992 sa Bill Clintons vice utrikesminister Strobe Talbot:
"In the next century, nations as we know it will be obsolete; all states will recognize a single, global authority. National sovereignty wasn't such a great idea after all."

Listan på en uttalad vilja om en ny världsordning är hur lång som helst och sträcker sig långt tillbaka i tiden. De tre nämnda skälen är i själva verket bara åsiktsverktyg som passar in i tidens anda. Tillfällen som de människor som gemensamt driver och som vill verka för en världsregering skickligt utnyttjar.

Våra folkvalda politiker är fullständigt utan inflytande när de mest inflytelserika ekonomiska, politiska eller religiösa aktörerna skrider till handling. Det är bara att dansa med. Ungefär som Reinfeldt tvingas göra efter en längre tid av internationellt umgänge med politiker på högsta nivå.

- Jag ser konturerna till en ny världsordning.
- Europa är den kontinent som tydligast har lämnat oket av nationalism bakom oss. I andra delar av världen agerar man fortsatt reflexmässigt mot globala utmaningar med nationella svar, medan EU har ett beslutsfattande som är gräns­överskridande. Och EU har också varit redo att gå längst i förhandlingarna om klimat och finanskris.

Den nya EU-ministern Birgitta Ohlsson proklamerade redan 2001:

"EU är bara det första steget mot en världsfederation och vi som kallar oss för världsmedborgare borde på allvar damma av denna gamla tanke från antiken om en global union med federalistiskt statsskick. I en sådan union skulle varje land, region och nation avstå delar av sin nationella suveränitet, precis som EU funkar i dag. Genom en global rättsordning skulle mellanfolkliga konflikter kunna lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis. Fredstanken är central inom världsfederalismen likaså tron på internationell rätt och vårt gemensamma ansvar för att mänskliga rättigheter tillgodoses överallt."

Och den som tror att den nya världsordningen enbart handlar om en kapitalistisk världssyn, eller såsom globaliseringsmotståndarna Attac på vänstermanér uttrycker det "Är du trött på att se demokratin vika sig för marknaden?", har inte förstått dess själ. För precis som Blair uttryckte det så handlar det inte om vänster vs höger. Den nya världsordningen spelar på en nivå där de skenbara ideologierna upphört. På en nivå där vårt riksdagsval 2010 är mer att betrakta som en oskyldig tv-gala, i stil med idrottsgalan, grammis-utdelningen etc, En spännande uppesittarkväll med tilltugg.

Den nya världsordningen flyger högt över våra huvuden. När media väljer att inte ta upp den eller väljer att inte granska vilka de blir som kommer att leda mänskligheten in i ett nytt paradigm, så sörjer man också för dess obromsade framfart. Valfrågor såsom sjukvård, utbildning, sysselsättning, privatekonomi är alla helt beroende av i vilken riktning som denna nya kraft väljer att gå. Den politiska och journalistiska tystnaden kan inte tolkas annat än att man inte önskar debatt och inte önskar människors varseblivning kring saken. Man sällar sig kring och bakom de "krafter som formar världen" (Blair) och låter det ske.

Den nya världsordningen kommer inte att ändra dagens inriktning vad gäller globala rättvisefrågor, jämställdhetsfrågor, övervakningen av människor och fler DNA-databanker. Den kommer att fortsätta på den väg som våra röda och blåa partier redan tvingats anpassa sig till och som de berättar för dig, är den enda seriösa vägen.

Den nya världsordningen är som sagt en gammal ide som nu dammas av och kläs i tidsaktuella globala problemställningar, men dess kärnvärde bygger på makt och kontroll, såsom den alltid har gjort.

"Låt oss först se vad det blir av detta", hör jag en del säga.

Problemet med ett globalt styre är bara  det att det inte längre går att välja bort! Vi pratar om ett paradigmskifte som jorden aldrig tidigare skådat.

Det finns ingenting som tyder på att de grundläggande normer och värderingar som idag skapar ett alltmer tidsminimerat och pengaoptimerat samhälle kommer att ändras. Det finns ingenting som tyder på att de brott, de konflikter, de förslavande lönearbeten idag drivna av de ständiga kraven på en ekonomisk tillväxt, eller de enorma utskrivningarna av antidepressiva medel, kommer att upphöra.

Jag är den första som önskar kalla mig för världsmedborgare och jag är allt annat än protektionistisk, men inte till priset för en demokrati som sakta löses upp, eller till priset för att min och andras integritet sakta mals ner till förmån för en ny kameraövervakad fårskockslösning och till priset för en världsregering vars värderingar och normsättningar det tisslas och tasslas om i maktens korridorer och som det medvetet mörkas om i media.

När denna nya världsordning har funnit ännu mer koncensus bland den globala politiska, mediala och kulturella eliten och när blir dags att gestalta de grumliga politiska inriktningarna och värderingarna i realpolitik, så är det för sent. Då vet vi alla hur den politiska gången blir: "Vi måste hänga med övriga världen och inte sätta oss på tvären". Så fungerar det när den demokrati som vi i dag är beredda att döda för i andra länder, sätts ur spel. Ett västerländskt hyckleri utan dess like. Men uppenbarligen, en uträknad strategi och ett närmast fascistiskt tillvägagångssätt som säkert kommer att få anhängare på ledarsidor och bland politiska strebers. Godtrogna medborgare kommer att försöka anpassa sig till det som på den nya globala pyramidens bottenplan kommer att framställas som möjligheter och en ny öppenhet, men som i toppen på pyramiden betraktas som en fårhage strategiskt skapad av en elit, mer koncentrerad, beräknande och stängd än något vi nånsin sett förut.

Mats Sederholm Krönikör och författare

Den som ger bort sin frihet för trygghet mister båda och förtjänar inget av dem
Benjamin Franklin

Citatkällor:
F Reinfeldt
B Ohlsson
"Barack Obama sets stage for new world order"
Robert Zoellick
Tony Blair
Påven Benedict XVI
Herman von Rumpyi
Bill Clinton
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon
George Soros

Övriga källor:
Forum syd: "G20 :s svek mot de fattiga"

Debattlänkar: DN Aftonbladet
Tags:
Categories: Den nya världsordningen | Krönikor av Mats | Politik

Av Mats Sederholm

Är vi på väg mot slutet? Jag menar, finns det en tid framför oss då den gamla världen är på väg att växla in på en ny?

Det mesta talar för det.

Det pågår idag en helt unik utveckling på vår planet. Mänskligheten håller sakta men säkert på att införlivas i en likformighet och centralisering som aldrig titigare skådats. Globaliseringen som hela tiden accelererar är fundamental och i linje med vad man skulle kunna förvänta sig av en utveckling som närmar sig en slags totalitär stagnering, därefter någon slags härdsmälta och sönderfall, och senare en helt ny värld.

Den pessimistiska ser enbart att människan är på väg att fängslas allt mer. Jag håller med om detta, men detta är inte slutet. Människan är yvig till sin natur och den saknar rätt genuppsättning för att kunna hållas fången inom ett och samma paradigm. Ju finurligare man är som arkitekt av den mänskliga utvecklingen och som drivkraft bakom globaliseringen, desto längre kan man lura människor och desto mer lyckosam kan man bli i sin strävan att likrikta människan. Problemet är att ju mer man drar åt snaran, desto högre blir trycket där inuti säcken. Motreaktionen blir explosiv när den väl kommer. Den blir förhoppningsvis så explosiv att det mesta av den gamla världens strukturer en gång för alla krasas sönder.

Tidigare paradigmsprängningar såsom medelmåttiga nationella revolutioner eller som gigantiska kollapser av t.ex. kommunismen har lett fram till förändringar, men aldrig tillräckliga för att skapa ett nytt mänskligt paradigm.

Den kommande svängningen blir ett rent helvete för de som fortfarande tror på den gamla världen. En riktig apokalyps. För oss andra handlar det om en period av fritt fall, en befrielse och tider av chanser till nystart.

Idag märker vi bara hur vattnet sakta lämnar stranden och hur delar av botten torrläggs som aldrig förut. Suget som drar vattnet ut mot havet har vi svårt att definiera för den annalkande tsunamin är bortom synhåll.

Den globaliserande kraften lämnar dock spår efter sig hela tiden. Den går att upptäcka och alltfler gör det också. Bara på de senaste månaderna har det som betraktades som konspirationsteorier för ett halvår sedan börjat få en verklig form. Omfattande politiska och medvetna agendor bakom kulisserna har blottats. 

- WHO och Läkemedelsindustrin
Den plötsliga vaccineringshysterin slog de flesta med häpnad och med en känsla av överdrift. Pandemibegreppet ändrades för något år sedan så att denna svininfluensa plötsligt kunde klassificeras som pandemi. Då drar också beställningarna på vaccin igång per automatik. WHO:s (som ändrade pandemibegreppet ) rådgivare är kopplade till läkemedelsindustrin. I dagarna så har WHO fått stå till svars inför Europarådet. Ordförande i rådet säger bl.a.

"Detta har kostat regeringar mycket pengar som kunde ha spenderats bättre, stressat människor och skapat kaos i sjukvården. WHO har förstört mycket av sin trovärdighet då de slagit falskt alarm."

Mer om detta finns i en artikel på Vaken.se.

- Klimatbluffen
I åratal har vi fått lära oss att det är människor som är skyldiga till den globala uppvärmningen genom alla koldioxidutsläpp. Drivkrafterna bakom detta har varit rent politiska och inte enbart grundade på en koncensus bland forskare som de flesta fått lära sig. Läckagen av mejl mellan forskare vid ett forskningsuniversitet i England i höstas visade sig innehålla både arrogans och mörkläggning av sanningen. Men även efter detta så har fler pinsamma avslöjanden har kommit fram där bl.a. IPCC, FN:s klimatorgan tillika nobelpristagare, använt ovetenskapliga metoder för att lyfta fram sin favoritförklaring av den globala uppvärmningen. Dessutom: Temperaturen under 2000-talet har heller inte stigit såsom alarmisterna hade trott. Något är gravt fel.

För många är sådana här nyheter helt obegripliga, är det verkligen sant, kan det verkligen vara så att så många blir förda bakom ljuset på en sån bred front, tänker de flesta. Den här osannolika känslan är en del av ett uppvaknande som alltfler gör just nu.

Känslan av att media är trovärdiga och objektiva har också fått sig några snytingar. Detta förtroende kommer att falla ännu mer allteftersom människor klarar av att smälta ”den otroliga känslan” , vakna till och ta till sig andra bilder av verkligheten.

Sanningsrörelsens uppsving i media under hösten och reaktionerna från systemet visar också vilken oerhörd rädsla som råder bland mainstream-journalister och försvarare av systemet. Inte minst kan undertecknad intyga detta. Rena lögner, retoriker, censur och skrämselskott av alla de slag haglade vilt under hösten när sanningsrörelsen stack upp huvudet.

Så, läsare. Var vid gott mod när det gäller förändringen av vår värld, det rör verkligen på sig. Mer avslöjanden och tappade hakor kommer.

Den övergripande agendan där klimatbluffen, WHO-bluffen endast utgör några pelare är svår för folk att se. Den är så omfattande och ofattbar att det kommer att krävas ytterligare några år innan den blir möjligt att greppa rent känslomässigt/förnuftmässigt, rent intellektuellt finns alla underlag till hands redan idag. Man kan dock iaktta den eftersom den delar på gemensamma värderingar och ifall man är uppmärksam på dessa. Nedan är några av dessa värderingar:

Den nya världsordningen slår sönder gränser, den splittrar människor så att de ska flyta fritt, den teknologiserar människor, den materialiserar människor, den programmerar och försöker neutralisera människor, den bagatelliserar människor, likgiltifierar människor och kanaliserar människors andliga och mänskliga längtan efter att bli sedda och betrodda till meningslösa underhållnings/drog ersättningar av alla de slag. Slutligen, den avdemokratiserar långsamt vårt samhälle.

Så har denna förändring och kommande paradigmskifte något att göra med 2012?

Vi närmar oss den 21/12 2012 med stormsteg. En del tror att mänskligheten verkligen genomgår ett inre gudomligt uppvaknande när nu Mayaindianernas långa cykel närmar sig sitt slut om knappt tre år. Nåja, om man ska finna det uppvaknandet så tvingas man leta djupt inne i människors dolda undermedvetande och bland kollektiva underströmmar. För i handling så finns det ännu inget uppvaknande över lag. Och ledsen men, det är i den här verkligheten jag vill ha en förändring. 

Jag tror att 2010 måste bjuda på en konkret och tydlig ny riktning bland människors tankar och inte minst handlingar, ifall vi ska få se ett omvälvande paradigmskifte redan i December 2012. Eller kanske det är så att vi måste bli av med 2012 innan alla illusioner om ett gudomligt ingripande har släppt och vi kan börja sätta spaden i marken.

Vägen fram till dess att det vänder är turbulent och utrensande. Den är kluven då världen till en början kommer att utvecklas enligt nuvarande hårda och mörka väg. Men kontrollen och makten bryter till sist ihop i någon mening. Hur vet jag inte. Därefter kan en annan värld blomma ur ruinerna. Exempel på signum för vägen framåt är som jag ser det:

• Den globala staten tar till en början allt tydligare former samtidigt som våra trossystem tappar alltmer i förtroende i takt med fler dramatiska avslöjanden. Ett ökat medvetande bland människor.
• Alla trossystem är krasst hierarkiskt uppbyggda och tron på den hierarkiska formen kommer vittra sönder allteftersom.
• Det största trossystemet, den monetära ekonomin blir på allvar ifrågasatt.
• De religiösa trossystemen, religionernas dogmatiska inflytande blir ifrågasatt.
• Förtroendet för de politiska trossystemen underblåses. Människor väljer plötsligt att inte rösta på samma gamla partier.
• Globala konflikter kommer att utbryta under denna resa. Den konservativa världen kommer att hårdna i takt med att makten glider dem ur händerna.
• Människor tar ansvar och väljer att skapa egna samhällen som inte binder upp sig mot samma gamla ekonomier, som söker självförsörjning i största möjliga grad.

Att det blir en ändring är en del av skapelsens eviga cykler. Om de senaste århundradena kunde förminskas till några månader så skulle tanken, i dagens snötäckta och nedkylda Sverige, på att vi skulle kasta oss i vattnet för att få lite svalka om några månader, framstå som rena snurren. Plötslig barmark här och där om nån månad räcker inte heller för att övertyga, men de som har ögonen öppna och kan tänka själva kommer att förstå.

Mats

Tags:
Categories: Allmänt | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

Debattlänkar Aftonbladet  DN  SvD Newsmill 

 

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

Av Mats Sederholm

Jag har i de tidigare krönikorna beskrivit hur människors förmåga att kunna skapa är hämmade av de undertryckta feminina energierna. Vårt medvetande för en kamp mellan å ena sidan, luftelementets tankar, normsättningar, gränser, strukturer, hierarkier och fyrkantighet och å andra sidan, vattenelementets gränslöshet, beröring, kreativitet och känslor. Här pågår det ständiga kriget. Eller rättare sagt, de feminina energierna i vattenelementet är under ockupation av de maskulina. Både kvinnor och män lider av detta, ja, mänskligheten lider av det på bekostnad av ett fåtal.

Jag har också berört hur människors sökande tvingats in i de maskulina energierna. Snustorr filosofi, teosofi och intellektualism. Storartat visionärt meningslöst babbel fyller bokhyllorna på våra bibliotek. Litteraturen hyllar de stora tänkarna, den materialistiska och kliniskt logiska vetenskapen har blivit vår tids religion. Trots att alla inser idiotin med begrepp som Den enda sanna läran så är det precis vad vetenskapen blivit. Ett fåtal naturreligioner äger fortfarande en balanserad existentiell och andlig insikt. Kreatörer inom musik, dans och konst är alltid nedprioriterade medan smarta affärsidéer är vad man tror tjänar människan. Vi vet alla hur fel det är, vi känner det, vi ser det runt omkring oss men vi har så svårt att göra någonting åt det. Den maskulina energin är dessutom den aktiva, den som driver saker och när den aktiva energin tillåts dominera så blir det som det blir.


Luftelementet har några andra nyckelegenskaper som också förklarar hur vår värld ser ut.

Jag har nämnt den maskulina energins egenskaper logik och struktur. I denna energi finner vi förkärleken till att se saker uppdelade. Allt som existerar är åtskilt. Allt är isolerade objekt som samverkar utifrån vissa regler. Inom vetenskapen är det fortfarande Newtons klassiska och fysiska lagar som sätter ordningen och förutsättningarna för tingens samverkan. Människor är främst individer och förhåller sig till varandra genom psykologiska processer. Den kollektiva tanken är utdömd efter alla kommunistiska misslyckanden och möten mellan olika kulturer, religioner eller raser tycks ständigt vara föremål för problem och konflikter. Andlighet stavas religion och religioner är åtskilda. Samverkan och empati förlorar alltmer mark. Solidaritet är ett begrepp som man finner på sociala museer, om det nu hade funnits sådana. Intressegrupper i olika sammanhang finns till för att gynna individers särintressen snarare än att skapa en djupare gemensamhet. Och allt ställs MOT varandra eftersom normen konkurrens är så väl inpluggad i människors medvetanden. Klimatkonferenser bryter samman i brist på samsyn och i botten p.g.a. rättviseskillnader i världen.

Fortfarande tror många att den enskilda människan är den enda vägen till lycka. I en värld som bygger på pyramider är hela grundkonceptet dömt att misslyckas men det spelar ingen roll. Imperiets ”Du kan bli president, du kan bli miljonär” är lögnen vi alla accepterar. T.o.m. inom nyandligheten lyder mottot:  ”Börja med dig själv, om bara just du mår bra så blir det bra för alla andra”.  

Att dela upp och isolera är luftelementet och den maskulina energins främsta regel.

Och när den får härska fritt så tjänar den också makten. Att söndra och härska är det allra mest effektiva sättet att kontrollera människor. Man ger dem en kortsiktig och skenbar frihet(fria media, fria politiska val, fri företagssamhet etc) men sätter in dem i ett ramverk, så stort och vidsträckt att ingen ser gränserna, eller murarna. Endast de som skapat ramverket och som upprätthåller det vet vad som försiggår.

Den feminina energin ser att allt hör ihop och söker helhet. Den vill inte formulera kärleken i begrepp, den vill inte definiera Gud, den söker livet och närvaron själv. Den vill ta sig ut ur ockupationen, den vill röra sig som en vind och få oss att känna in och ta vårt ”förnuft till fånga”. Eller rättare sagt, frigöra förnuftet så att det kan få omfamna mer.  Den vill få oss att vara närvarande vid det allra enklaste i livet. Den vill sätta förnuftet i jord och säga: ”Vad är det egentligen som betyder något?”. ”Vad hjälper kunskaper om vi aldrig kan använda dem i verkligheten?”.


Den feminina energin finns förankrad hos en liten del av vetenskapen, de som studerar i kvantteorier. Där överlever inte "det åtskilda tankesättet". I kvantvärlden fortsätter t.ex. delade fotoner att vara ETT. En delad fotons partiklar skickas åt olika håll men behåller ändå vetskapen om sig själv och uppträder som ETT trots att de är separerade. Den ena partikeln utsätts för hinder och båda reagerar samtidigt och åtskilda. Ett mirakel som förbryllar vetenskapen. Vad är det som håller ihop dem? Även galaxer fungerar likadant. Det finns något som förbinder oss. Etern existerar. Det som är tom rymd är något. Som ett hav som skänker energier ett medium att färdas till varandra på, som en väv där allt levande har en spelplan att agera på. Du lyser med en ficklampa och ljuset tar sig bort dit det du lyser på, men vad har ljuset färdats på? Du ropar och någon hör ditt svar, ljudet färdas på något. Det breder ut sig i ”etern”, i kittet mellan objekten, i existensens egna kropp, den vi alla är en del av. Etern är som en vidsträckt mylla där all typ av energi kan slå rot. Den breder ut sig och låter sig bli synlig när vi upphör att fånga den, när vi slutar att se objekten och delarna, när vi törs lägga våra intellekt åt sidan och bara lyss till närvaron, till stämningen och till vår längtan. Och när vi möter människor med samma längtan så vet vi att det finns något som håller oss samman.


Det är i filmer som Sagan on Ringen där magin och äventyret får komma till uttryck som vi känner oss berörda. Och vi vet att andra som ser den upplever samma vidunderliga känsla av evighet och öppenhet. Vi gör det inte av ett nytt avsnitt av Vetenskapens värld.  För där ges inget utrymme åt dig, där ges en inhägnad och regler som sätter gränser. Där fastslås den absoluta sanningen. Liksom i religiösa skrifter, liksom i de politiska alternativ som serveras dig, liksom de sanningar som media trycker ner i dig. Men den där väven, det osynliga kittet, den vidsträckta myllan där allt kan få sätta sina rötter i, den som tycks breda ut sig från det allra minst ut till galaxer, den som binder allt samman, varför talar ingen om den?  


Den har många namn. Inom det religiösa kallas det för mörker eller Void/tomrum rätt och slätt. Det som inte syns, det som inte går att avgränsa, där ingenting är och inget är upplyst. Som en mamma av gammal generation som fött upp en hel familj, som närt och gett kraft, som vakat och brytt sig, som varit myllan där alla kunnat växa upp i. Hon som bara är. Grunden, självklarheten, intigheten men ändå skapelsens ursprung, alltets moder som aldrig skiljer sina barn åt, för kärleken, livets ursprung vet inga gränser, väven varifrån all kan uppstå finns överallt.

Och ändå är denna mäktiga och oerhörda skapelsekraft och alltets liv och ursprung undertryckt. Teosofer, tänkare, präster, vetenskap, politiker ja hela vår värld har lärt oss att inte gå in på detta. Vi får lära oss om den i sagorna men återvänder till de hierarkiska uppdelningarna av mänsklig utveckling framlagt av någon författare som själv blivit förnekad den feminina grundkraften. Experter som i pur rädsla har överfört hela sitt varande till huvudet och intellektet. De fnyser åt fantasierna och skyndar till reglerna som ger dem kontroll och ro.  Det ger dem legitimitet i en värld formad som ett Excel-ark med rader och kolumner.

Luftelementet ger människor koll på tillvaron, den ger fästen vi kan hålla oss till. Begrepp, ord, värderingar, uttryck och intellektuella skolningar som skänker vissa en känsla av begåvning. Men den skjuter förbi allt det som förbinder oss. Den ratar samhörighet, gemensamhet och det gränslösa. I en värld där gränser, kunskapsglosor och existentiella ordningar är vad som ger rädslor ett fäste att hålla i, så blir dess motsatser, frihet, känslor, mystik, magi fysiskt varande och extas, dess värsta fiende.  

Därför lever vi människor med halva vårt varande, den feminina delen, fängslad. Därför släpar vi på bojan runt ena foten och därför blir livet så kämpigt, så ensamt och tomt för de flesta. Livet själv hålls inne, det innerliga, det som Ebba Grön sjunger om: ”Mamma, pappa var är allt?”.


En av de mest allvarligaste konsekvenserna av att undertrycka den feminina energin är att vi förlorar vår möjlighet till att skapa vad vi önskar. Den personliga förmågan till att skapa hör ihop med hur vi formerar våra tankar OCH hur vi rent känslomässigt kan "visualisera" vad vi önskar uppnå. För, i motsats till vad som ofta uttrycks inom nyandligheten, så räcker det inte med att "se" sina drömmar framför sig. Att tänka dem, att ha rätt mindset är bara början på ens personliga skapelseprocess. Det tomrum, kittet som håller ihop kosmos, medvetenheten som i vårt materiella skapelseögonblick Big Bang började bre ut sig, svarar inte på dina tankar, det svarar på dina känslor.

Den feminina energin, allt det som vi lärt oss vara "mjuka grejer", olönsamt, ovetenskapligt är något som jag vet att du läsare redan känner till och det är det som är så jäkla skönt. Vi måste bara lära oss att återuppväcka denna grundkraft. Vi måste bli vakterna som ger den skydd, gralens väktare. Vi måste hjälpas åt att ge den namn och strukturer och göra den möjlig att ta på. Vi måste släpa in denna energi, likt en trojansk häst, till vår värld.  Och viktigast av allt, vi måste vara den. Och vem vet, kanske vi får hjälp av skapelsens eviga cykler, kanske ligger det i en naturlig utveckling att knoppen brister och en ny blomma vecklar ut sig.

Mats
   
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi