Av Linda Bjuvgård
Många är arbetslösa, långtidssjukskrivna eller möjligen föräldralediga. Drönarna på Internet. Ja, det finns kanske en och annan stenrik fotbollsfru också, men de är inte så vanliga. Gemensamt för de alla är att de har alldeles för mycket tid att röra sig med. Tid som de inte har vett att förvalta på ett meningsfullt sätt. Sedan finns det också en annan sorts drönare. Det är de som arbetar eller studerar men ägnar en stor del av sin fritid på nätet. De är i stort sett likadana som de förstnämnda drönarna, bara det att de inte har lika mycket tid (även om de gärna offrar en och annan timme av arbetstiden av bara farten).
Så vad utgör en meningsfull tillvaro då? Söka jobb? Motionera för en bättre hälsa? Se sina barn på allvar, mötas på alla nivåer? Arbeta för en bättre värld? Äh, finns inte på kartan! Varför ägna sig åt sådana petitesser när man istället kan hänga på nätet hela dagarna. Nätet har dessutom bättre öppettider än Seven Eleven. Det är alltid öppet och allt som krävs är en dator med uppkoppling. Enkelt!
Ut och surfa! Och surra. Och beblanda sig med människor som man aldrig skulle pratat med i det verkliga livet. Och det är ju jättebra, inte sant? För freden på Jorden, typ. Bara det att man aldrig möts i verklig mening. Det bara produceras ord, mängder med innehållslösa, döda ord. Chatter och diskussionsforum, kommentarssidor på nättidningar och bloggar… Frågan är inte om man ska delta eller göra något annat, frågan är hur man ska hinna. För det finns ju så många forum och eftersom det man har att säga är så viktigt så måste självfallet ens ord få plats överallt. Hör mig, se mig, rör mig – hur svårt kan det va! Nej, Linda Bentzing, det är inte speciellt svårt.
Nej, det finns gott om tyckare som aldrig gör något själva annat än att just tycka. De tycker och tänker och yttrar sig om allt. Att de skulle kunna rikta all den där energin till att skapa något eget, något viktigt, något stort – den tanken hittar aldrig in under deras mössor. Istället ställer de skarpa krav på de som av egen skaparkraft hittat på ett forum eller liknande: ”Underhåll mig!” ”Skriv om det och det.” ”Det där var dåligt, vilket skitställe det här är.” ”Jag har rätt att skriva vad jag vill här.”
De som orkar lite mer startar förstås sina egna bloggar. Och det är ju alldeles underbart. Där kan man blaffa ut sig hur mycket man vill, hur länge som helst och när som helst! Och man skriver om sitt spännande liv. Om att det går vinterkräksjuka i familjen (wow!), att man har köpt ett par nya jeans som satt så bra (och man tar fram digitalkameran och fotar den fantastiska tygbiten), att den där kollegan på jobbet (som uppfinningsrikt nog får heta något i stil med ”K”) är så dum, att man vaknade av sendrag och att man i morgon ska rusa till affären och shoppa ett par stövlar…
Livsviktiga och engagerande saker med andra ord. Här ett litet utdrag från en av de mest lästa bloggarna i Sverige: ”Äntligen hemma. Är helt slut i kroppen efter allt promenerande på stan och armarna värker efter att ha burit shoppingpåsarna. Idag blev det två väskor och ett par skor…”
Du missar väl förresten inte vad BlondinBella och världens största miffo, trollhare (ja, hon kallar sig själv så) gör för spännande saker idag! För var så säker på att ingen annan missar det. Hur är det annars möjligt att BlondinBella har omkring 600.000 läsare per vecka.
Till och med redan etablerade och hyfsat seriösa kändisar som redan har forum med stor publik bloggar ut sina privatliv. Jag tänker mig att de resonerar som så ”att blogga är ju ett jättebra sätt för mig att visa världen hur otroligt vanlig och ofarlig jag egentligen är (fniss, fniss), då kan jag fortsätta att vara i alla fall lite provokativ och allvarsam i mina krönikor och artiklar i Aftonbladet/Expressen/Metro/whatever”.
Och vilka fantastiska föredömen de är! Ta Linda Skugge till exempel som nyligen såg en bild på sjuka barn i Zimbabwe. Hon blev så tagen och illa berörd att hon genast skrev så här på sin blogg: ”Jag ska klippa ut den bilden och sätta upp i köket och vid minsta gnäll från mina barn ska jag peka stilla på den lappen och säga håll käften.”
Ja, varför inte? Låt oss alla säga åt våra barn att hålla käften! Om inte annat så stör de ju ofta när vi ska skriva våra viktiga blogginlägg.
För framtiden är här och jag har sett den i ögonen. Jag vet nu vad vi alla är ämnade att syssla med. När vi inte vandrar våra väl upptrampade stigar fram och tillbaka mellan hem-dagis-jobb ska vi förstås ägna vår tröstlösa drönartillvaro på Internet. Och där ska vi aldrig behöva bry oss om någonting med substans. Slappna av, ta det lugnt! Ta en lugnande tablett till. Livet är tungt nog som det är och vi är värda vår avkoppling.
Vad är förresten ditt senaste shoppingfynd? Jag vill _v e r k l i g e n_ veta.
(För tydlighetens skull vill jag tillägga att jag inte anser att alla som av någon anledning ”går hemma om dagarna” sitter och dumsurfar på nätet enligt ovanstående utläggning. Det finns de som är arbetslösa eller sjuka som faktiskt har massor med vett och som använder sin tid till helt andra saker. Jag har själv varit både arbetslös och långtidssjukskriven utan att för den sakens skull ägna hela dagarna åt nonsensaktiviteter på nätet.)
Diskussionslänkar: Aftonbladet
14e6da26-8549-470e-b693-e62d30d5a90a|3|4.0
Tags:
Categories:
Allmänt |
Krönikor av Linda