Av Mats Sederholm

Krönikan om Gudsfobikerna drog och drar fortfarande till sig en hel del besökare här. Sånt här vet man inte riktigt om i förväg och det är alltid intressant när man inser att man ställt sig mitt i vägen för någon negativ trend i samhället.

Humanisterna symboliserar en slags nyateism. Ungefär som när nyandligheten slog rot på 90-talet. Men i alla sådana här rörelser så finns det förstås ytterligheter. Humanisterna utgör inga undantag.

Jag kan hålla med Humanisterna om att man ibland bör fråga sig ifall t.ex. staten ska subventionera skolor med religiösa inriktningar som är så starka att en sund och objektiv uppfattning av verkligheten riskeras. Men som jag nu i flera diskussioner försökt att förklara så är det samhälle vi lever i, det ”vanliga”, också utsatt för en så stark ”vetenskapligt ideologisk” programmering att en sund verklighetsuppfattning likafullt riskeras.

I startfältet för mänsklighetens existens finns materialismen och sen några hundra år tillbaka också dess följeslagare vetenskapen. Här finns också andligheten som en mänsklig naturlig del av vår tillvaro, av vårt sökande efter varför vi existerar. Andligheten är ett faktum oavsett dess innehåll och den påverkar människor.

Vetenskapen är ett uttryck för ett materialistiskt sökande och existerar likafullt, oavsett dess innehåll och den påverkar också människor. Alltså, två sätt att närma sig förståelsen för vår egen existens.

Båda inriktningarna existerar oavsett vad anhängarna inom varsin skola anser om den andra. Båda har var sin existentiella ”smak”, smaker som sätter spår i människors psyken, smaker som också drar till sig olika typer av människor. Det senare är oerhört viktigt att förstå.

Andligheten har en tendens till att dra till sig människor som hellre vill tro och finna tröst och vägledning än att själva våga möta verkligheten. När det krisar så flyr de bort till sin ”fader”. Vetenskapen drar till sig människor som söker kontroll i det logiska och som känner obehag i helhetssyn, visioner, holistiska synsätt, inre upplevelser o.s.v.

Grundfrågan är ifall vi vill ha ett samhälle präglat av enbart endera arketypen. Grovt uttryckt, flummaren eller nörden.

Hos de vetenskapstroende finns en inneboende förkärlek till att just särdela, logikifiera och få kontroll över tillvaron. De faller dem alltså naturligt att hålla isär saker. De upplever det som oseriöst, osäkert, spekulativt eller flummigt om inte saker hålls isär och kan hållas under total uppsikt. Att humanisterna vill skilja på staten och andligheten, ja säkert andligheten och ALLT annat, är en följd av dess anhängares personliga dragningar. Tillfredställelsen i ”Skilj åt, och håll koll!”. Själv anser de säkert att detta inte är en personlig fråga utan just en allmän sanning, men det ingår i ”sjukdomsbilden.”

Vad blir nästa steg? Att se över människors personliga och religiösa åskådningar? Kanske man bör se över sociala bidrag till människor som väljer att leva sitt liv i en djup religiös tro? Vad finns mer som inte bör beblandas? Är en människa som grundar sitt liv på något så ”vansinnigt som en Gud” tillräckligt rationell för att få vissa jobb? Är det vettigt att de ges förtroendeposter, chefsbefattningar eller andra uppdrag när man ändå vet att de hellre tror på en Gud än på ”verkligheten”? Ja hur ska vi göra med dessa människor som ratar vetenskapens självklara syn på vad som är sunt förnuft. Tja, med rätt övertygelse, den ateistiska/vetenskapliga så finns det nog inga gränser kvar.

Ateismen och humanisterna gränsar till främlingsfientlighet.

Och man frågar sig, ska dessa ”gudlösa” arketyper till människor få sätta sin prägel över vår kultur, vårt samhälle och våra sociala och personliga värderingar?

De flesta av er som varit till en vårdcentral och träffat en läkare vet hur känns att stöta på en av dessa vetenskapligt fostrade mekaniska produkter. "Jaha hur var det här då"? En person vars största uppgift är att söka efter mätbara fysiskt/mekaniska värden i dig som biologisk maskin, är ingen helare. Han är en kroppsmekaniker. Han slänger fram resultatet på blodproverna och säger åt dig att du är frisk och vill inte höra mer på dina åsikter. Han är inte intresserad av människor, av dina upplevelser, av din erfarenhet eller dina berättelser om hur du upplever dina symptom.

Humanister och ateister ÄR en del av den nya strömningen av visionellt förfall. De fungerar utmärkt ihop med den nya tidens alltmer kortsiktiga och ekonomiska/strategiska/kunskapsklossorienterade cyniska utveckling. En utveckling som leder till mindre tid för eftertanke och en djupare kontemplation, för mindre möjligheter till ett större och bredare seende. ”Vadå visioner, har du bevis för dom?”

Bryt ner, analysera, logikifiera och håll isär. Nördarnas tidevarv är här. Den själsliga fattigdomens riddare drar sina svärd. Varje försök till att ge större bilder av vår existens, till att se bortom nördarnas hårt kramade pusselbitar till existentiell trygghet, måste motarbetas, med förnuftet. Eller hur va?  Vi som ser hela pusslet och bilden men utan att kunna referera till varje bits inbördes och vetenskapliga ordning, ser trenden tydligt.

Fred skapas genom att man bygger broar, att man ser samband, att man vågar se den andres utgångspunkter, att man törs arbeta emot kortsiktiga och till synes logiska motsatser. Fred byggs genom att man vågar tro, att man vågar ha en inre syn, att man har tillit och att man bär på något som går utöver realisternas närseende. Fred kan inte skapas om man inte vågar släppa kontrollen och det är det sista som nyateisterna vill. Tro och vetenskapligt grundlösa antaganden är faktiskt en nödvändighet för en konstruktiv utveckling.

Kan Gud ha skapat jordens utveckling genom att delvis använda sig av Darwins utvecklingslära?

En frågeställnng som syftar till att skapa förståelse och ett större seende. När humanister bemöter sånt här så blir kommentarerna just av typen ”svammel”. De hamnar i en existentiell svindel, de förlorar fotfästet och återvänder så fort de kan till sin vetenskap, den som inte ens släpper igenom ett cigarettpapper mellan de etablerade kunskapsstenarna.

Vill du låta dig styras av denna mer robotorienterade ideologi som breder ut sig alltmer? Det är frågan. Att låta mitt liv styras av bibelcitat är inte det minsta bättre, men det är inte de som har makten i samhället just nu, inte här i Sverige i alla fall. Jag väljer därför att sätta fokus på det som hotar och styr mest.

Humanisten Eva Dahlgren frågade sig: Vem tände stjärnorna? Ja vem var det Eva, vem var det?

Idag så tror de mest insatta att universums tände sig själv, att det skedde naturligt, jaha men om det inte fanns något innan, var kom naturligheten ifrån?

Det finns alltid en rest kvar, en liten ficka av ouppklarade rester som inte får den existentiella formeln att gå ihop för de vetenskapstroende. ”Ja det är ju fan att det alltid ska finnas nåt skit som förstör den vackra matematiken.”. Det där jobbiga som ständigt irriterar och förstör för en när man tror att man hade full koll på tillvaron. Men det är en del av vår verklighet. Formeln går inte ihop eftersom den är härledd ur en vidare tanke, just nu ointaglig för vetenskapen eftersom den är ickematerialistisk. Osäkerheten är garanten för rörelsen, Rörelsen är livet självt, den är äventyret och magin. Den är vår skapelses signum och den genomsyrar ALLT.

Tron på formeln som ska förklara allt är nördarnas våta dröm. För oss andra så är osäkerheten drömmen vi lever i.

Mats

Tips: Axess tv har ett intressant program på webben om nyateism

Missa heller inte krönikan som föregick denna "Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner".

Debattlänkar: Dagen Dagen Aftonbladet GT SvD SvD SvD SvD