Av Mats Sederholm

Vilka är vi människor, vilket är vårt öde som ras?

När vi som individer frågar oss: Vem är jag egentligen, vad är jag värd, ska jag ha det så här, så kan vi få svar från andra som ser oss ur ett annat perspektiv. Vi kan spegla oss i varandra och få en ganska så bra bild av oss själva.

Men hur gör vi som ras? Jag menar hur ska vi som ras få veta vilka vi som ras är?

För att få motsvarande hjälp som i fallet med oss som individer så måste vi träffa en annan ras som vi kan spegla oss i, några som ser oss ur ett större perspektiv, som kanske kan jämföra oss med andra.

För hur ska vi kunna finna vilka vi är om vi aldrig får se oss i spegeln?

Tänk om vi kunde fråga några därute: ”Vilket är vårt öde som ras?”

Och tänk om svaret blev:

Ert öde är att få känna en fullständig tillit, att få vara fria och villkorslöst kunna ta ansvar för era egna liv, utan att tvingas underkasta er en någon som helst högre myndighet.

Skulle vi ens tro på ett sådant svar? De flesta skulle anse att människan inte ens är skapt så. Att vi skulle ha en genuppsättning som sätter stopp för denna frihet. Vi är precis så värdelösa som världen ser ut, vore de flestas svar.

Om ditt barn blev föremål för trakasserier under en längre tid, om han eller hon hamnade i bråk, utvecklade stress och oro och kanske till och med ett våldsamt beteende. Om han eller hon en dag frågade dig som pappa eller mamma:  ”Vad är det meningen att det ska bli av mig, jag känner mig helt värdelös”. Vad skulle du svara, eller vad var det du svarade i de fall någon av er varit med om det?

Skulle barnet tro på dig om du sa att: ”Du kan må bra, du  kommer mycket väl att kunna ta ansvar för ditt eget liv, du skulle kunna känna tillit”. Skulle du kunna säga så med gott samvete?

Jag tror det, för du vet att det finns ett annat barn bakom det där som haft det jobbigt och svårt. Du vet att det inte handlar om att ditt barn är vanskapt eller besitter så dåliga gener att det är skapat att vara oroligt och olyckligt. Du vet, för du har kunnat följa ditt barns utveckling. Du har sett vad andras påverkan har gjort. Du har kunna följa hur ditt barns självkänsla tagit stryk, du har sett hur de sociala omständigheterna format ditt barn. Du är även medveten om ditt inflytande som förälder, på gott och ont.

Men när vi ser på mänskligheten som helhet så tror de flesta annorlunda. Få tänker ens så långt att även vi som civlisation tar stryk av de normer och omständigheter vi präglats av.

Om mänskligheten åter fick chansen att fråga den främmande rasen. Hur gör vi? Hur gör vi för att få känna fullständig tillit och kunna uppleva den totala frihet en ni påstår är vårt öde?

Ponera att de svarade:

Skapa en ny domän av kunskaper, uttryckssätt och varande.

Vi vill ge er ett exempel:

Er uppfattning om mänskliga rättigheter.

För inte så länge sedan fanns inte ens det begreppet på er planet. Ni människor hade inga rättigheter. Endast kungar och präster hade det. Men ni människor skapade mänskliga rättigheter ur ingenting. Ni skapade det tillstånd, den nya domän ur vilket "mänskliga rättigheter" uppstod. Ni skapade ett språk att uttrycka det på. Ni kommunicerade det. Och ert sätt att uttrycka det på hade kraft, eftersom det fanns ett uppsåt med det. Det hade inte enbart kraften att beröra flertalet och kraften till åberopande. Det hade också kraften att sätta det i handling. Detta är vad er ras behöver göra för att komma till insikt om er själva och för att kunna transformera livet på Jorden.

Men, men ... hur ser ett sådant samhälle ut, hur kommer vi dit?

Det är som sagt dags för er att skapa en ny domän av kunskaper. De två viktigaste sakerna i denna domän är:
1 Ni måste förstå hur en holografisk social struktur se ut.
2 Ni måste skapa en folkrörelse bland era medmänniskor. Den måste vara global.

En holografisk social struktur. En social struktur där det allra minsta återfinns i det största, där det största återfinns i det minsta. Där allt är synligt och tillgängligt. Där betydelsen av varje individ är en del av mänsklighetens betydelse, där mänsklighetens betydelse går att finna hos varje individ. Hierarkiernas definitiva slut. Konflikterna, hatet och oresonligheten får inte plats i en sådan struktur eftersom alla skulle bli delaktiga i det, det man i en holografisk social struktur gör mot andra, gör man mot sig själv.

Men vad som också sägs är att vi måste aktivera oss, vi måste förstå och se framför oss hur ett sådant samhälle se ut, vi måste kommunicera de tankarna, vi måste göra det med en tydlig intention och med en sådan kraft att det förvandlas till handling och verklighet.

Och säkert skulle någon fråga dessa gåtfulla kosmiska bröder och systrar:
Och ni själva, hur ska vi förhålla oss till er, kommer ni att finnas här öppet bredvid oss?

Vad skulle ni tycka om att få oss som mentorer?  Hur skulle det bli? Hur kan vi mötas så att ni fortfarande har er frihet och er chans att vandra er väg och vi detsamma? Vi ser ett öppet mentorskap framför oss.

Mentorskap, tja är det inte så vi själva gör när någon av oss mår dåligt och behöver hjälp. Han/hon får någon att prata med, någon att bolla sina tankar med, någon som kan hjälpa en på traven med nya idéer och perspektiv.

Men krafterna som härskar på jorden tycks oövervinnliga, skulle många säga, med rätta. Hur kommer vi tillrätta med dom?

Se hur krafterna som påverkar fungerar; Större regeringar som kontrollerar mindre, det monetära systemet som kontrollerar allt. Företag och banker som äger skulderna hos varje nation, m.a.o. de har kontrollen eftersom de äger vad som är skuldsatt. Ni har medicinska och farmakologiska företag som nu försöker förstöra ert DNA med hjälp av otestade vaccinationer. Förstår ni verkligen hur rädda dessa krafter är för er? Sätt er för ett ögonblick in i det faktum hur rädda de är för er. Och då måste ni ställa er själva frågan, varför är de så rädda för er?

Sanningen är att ni är makalösa!  Ni är skapargudar. Ni har egenskaper som gör att ni kan SKAPA verkligheter, att få det i rullning.

De har gjort precis allt som står i deras makt för att ni ska tro att ni är utan kraft och maktlösa.  Ni måste nu förstå att det är dags för er som ras, att kliva in i handlingen.

Hmmm, vackert inte sant. Och är det inte så vi också skulle säga till en medmänniska som mår dåligt. Inte för att det är tomt smicker utan för att det faktiskt är så. Jag vet att det är så, ni vet att det är så om ni bara orkar se det positiva, om ni bara orkar erinra er sådana människor i ert liv som stundtals visat prov på en villkorslös kärlek. Det skulle kunna vara någon av era föräldrar, någon som vigt sitt liv åt att hjälpa andra eller bara någon ni stött ihop med under livet. Eller så är det du själv. Bara du visste hur du skulle göra för att kunna förmedla det, bara du vågade, bara du visste att du inte skulle fara illa av att öppna ditt hjärta inför andra.  

Och om vi fick fråga samma grupp därute om kärleken så skulle de svara:

Kärleken du håller inne med, är smärtan du bär på.
    
Och som flera av er redan misstänker så är det inte jag som ligger bakom de "utomjordiska citaten". De påstås faktiskt komma utifrån!

De flesta av er ser på detta som rent nonsens och jag respekterar det.

Men oavsett avsändare så slår det an en sträng inom mig. Svaren ger mig kraft och snarare styrker min intuitiva känsla för att det är som det sägs. Det är logiskt rakt igenom och det jag sett och erfarit av människor och vår värld stämmer på pricken överens med dessa ord.

Orden är förmedlade av någon som jag vill tillägna denna krönika, Alex Collier en s.k. UFO-kontaktperson(påstår ha kontakt med utomjordingar). Han har hjärtat på rätt ställe och förutom att han förmedlar budskap därutifrån, så han talar också ur egen erfarenhet. Och detta är mer än vad man kan säga om de flesta människor som också upprepar vad våra UFO:n till politiker, skribenter, ekonomiska företrädare eller andra sanningsförmedlare påstår. 

Det handlar om att skapa en ny domän av varande och tänkande. Det handlar om att bryta regler, att utmana och att vara aktivister.

En person som visade prov på att försöka forma en sådan ny domän var Severn Suzuki. En ung kanadensisk tjej som 1992 klev in på klimatkonferensen i Rio och höll ett 6 minuter långt tal.

Möjligtvis kan man tycka att hon är lite väl lillgammmal, men bortsett från det så bevisar hennes tal, och oavsett vem som skrivit det, två saker:

1 Den nuvarande domänen av tänkande och varande har skapat absolut NOLL förändring. Hon skulle lika gärna kunnat hållit talet igår, för det är precis lika aktuellt nu som då.
2 Människor vet med sina hjärtan när något är sant och riktigt. Byråkraterna på konferensen stannade upp och visade med sina kroppsspråk hur väl hennes ord hade träffat dem. Nej vi är inte så hjälplösa, vi är inte så små, vi vet vad som är rätt och riktigt men vi behöver skapa den nya ”rymd” där sådana här ord kan leda till handling.

Ja, vi är alla barn som tvingats in i vuxenvärlden. Är vi inte? Men den världen tjänar oss inte, därför ska vi inte tjäna den. 

Mats

This chronicle, "What we are meant to be",  written in Swedish by Mats Sederholm,  is dedicated to the UFO contactee Alex Collier.
It’s dedicated to you Alex for your tireless efforts communicating wisdom, strength and also because you’re among the very few that offer respect to us Terrans, injecting power to a race that has been asleep for too long. But nothing of what you are communicating would matter if it wasn’t for your warm approach and the striking voice of your heart.

In peace. Mats Sederholm, October 2009 Stockholm, Sweden.