SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Sagan och verkligheten

Av Mats Sederholm

Har ni varit på bio nyligen? Kanske sett Avatar eller någon annan film som tagit er bort från vardagen, en film som berört er.  I Stockholm finns en biograf som heter Rigoletto och när filmen är slut så lämnar alla besökare salongen genom en mörk och kal korridor, man kommer sedan rakt ut på Kungsgatan. Där står man på en trottoar alldeles bredvid trafiken, bland stressade människor som ilar förbi, med neonljus, reklam och stoj runt omkring sig. Ingen kul känsla. Nej tvärtom, alldeles för djävlig rent ut sagt. Man kommer från en illusion och kliver rakt ut i nästa, även om den senare betraktas som verkligheten. Man tar sig iväg mot tunnelbanan, eller p-garaget eller försöker desperat hitta en oas där man kan få sjunka ner och äta något eller bara fika och språkas vid.

Man var nyss inne i en värld där det rådde koncensus om att människor hör ihop, att vi är ETT med naturen och Moder Jord, att vi alla är beroende av varandra men också fantastiska individer med gudakrafter.  I den illusionen så var alla överens om dårskapen i att exploatera andra världar, om det destruktiva i att göra saker för personlig vinnings skull, eller för ekonomiska eller politiska krafters vinnings skull. Och sen, rakt ut i vimlet och avgaserna, rakt ut i den värld av människor som accepterar galenskaperna och knappt reagerar.

Pocahontas heter en tecknad film på temat om hur vita européer en gång försökte(och gjorde det) exploatera Amerika. En Hollywoodproduktion förstås, men i detta klegg av serieproducerad spänning och tillrättalagda upplevelser så finns det ändå guldkorn för er som har en inre mottagare påslagen och inställd på kanaler utanför det vanliga frekvensbandet. I filmen sjunger indianskan till en av de unga vita erövrarna:

You think you own whatever land you land on
The Earth is just a dead thing you can claim
But I know every rock and tree and creature
Has a life, has a spirit, has a name

You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You'll learn things you never knew you never knew

Have you ever heard the wolf cry to the blue corn moon
Or asked the grinning bobcat why he grinned?
Can you sing with all the voices of the mountains?
Can you paint with all the colors of the wind?
Can you paint with all the colors of the wind?

Men sen, när människor återvänder till sin vardag, när arbete och de vanliga rutinerna har slagit sina tentakler om oss så är vi där igen.  Bevakningen av varandra, konkurrensen om arbetspositioner, ilskan i köerna och det självklart ”rimliga” i man nu tar i med ordentliga tag mot Iran och riskerna med att de kan bygga kärnvapen. Om det är krig som skulle behövs så, kör på det, det är sånt man måste ta till när ondskan är i farten!

En gång jobbade jag som konsult och under några dagar så arbetade jag ihop med några främmande människor. Bl.a. en man som jag kom bra överens med och hade en bra kemi med. En morgon när han kom så berättade han ivrigt om att han sett filmen Schindlers List. Spielbergs drama som utspelar sig under andra världskriget och som bl.a. handlar om en hel del otäckheter kring nazismen, koncentrationsläger m.m. Han ivrade allvarligt om hur viktigt det är att alla ser filmen mig inbegripen.  Krig, folkmord och jävligheter , tänkte jag och frågade honom efter en stund: ”Vad tycker du vi ska göra ifall vi blir hotade av ett främmande land, tänk om Ryssland angriper oss?”.  Jomen, svarade han:  ”Vi måste ju försvara oss och ta till vapen”. ”Hmm” svarade jag, ”tror att det är du som ska se den där filmen några gånger till”. Kanske vår relation inte höll samma kvalité efter detta men ibland måste man också kliva fram.

Hur tar vi ner sagan? Hur binder vi vår vardag till andemeningen i filmer med vackra budskap?  Hur klarar vi av att inte själva dras med av vardagsnormerna? Och inte minst, ni som försökt, hur ska vi handskas med våra medmänniskor som söker hålla oss bevakade och ”på plats”?

För ni är ganska så många därute som tänker som oss. Vi får mejl från människor som skriver: ”men att folk inte kan fatta…” om än den ena än den andra självklara observationen av besynnerligheter i vårt samhälle.

Efter sommaren är det val. Det kommer att skrivas mer om det framöver här. Men jag uppmanar er alla att under sommaren fundera på ifall ni eventuellt kan tänkas rucka på de gamla invanda valen. För även om ni uppskattar vad som skrivs här så röstar säkert fler av er på de gamla partierna. Snoka upp alternativa partier, andra tankar, våga vara ”oseriösa” och rör om i grytan. Och sedan, stå för det, våga säga varför ni inte längre accepterar de gamla röda/blåa inriktningarna till era bevakande medmänniskor. Fråga dem ifall de verkligen tror att våra riksdagspartier kan skapa en annan värld. ”Change” vann Barack Obama (Krönika om honom kommer här snart också) på, men så, var med och bidra till en riktig förändring. Dra ner sagan och leverera!

Och släpp aldrig sagan, tro inte att den ilusionen är mindre verklig än den dårillusion vi lever i.

Mats

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper