"The truth will set you free. But first, it will piss you off.” - Gloria Steinem

Riksdagsvalet, en teater

Av Mats Sederholm

Angående Pernilla Hagberg, se här.

Riksdagsvalet borde vara en högtidsstund. Ett tillfälle då vi med gott samvete kan säga att vi lägger vår röst på de som vi bäst tror kan utforma vårt samhälle, på vad som bäst motsvarar de framtidsvisioner vi önskar. Men sanningen är att vi inte har särskilt mycket att påverka och att valet har ganska lite med vår framtid att göra.

Påståendet är förstås hur politiskt inkorrekt det kan bli. Inte bara är det politiskt inkorrekt, det är deprimerande att ta till sig för de flesta människor. Det är t.o.m. hotfullt och man kan nästan höra hur säkerhetstjänsterna viskar och tasslar i terroristtermer. Det är sist men inte minst ett angrepp på vår självbild som ett civiliserat samhälle.

Att påstå att demokratin inte fungerar är som att slå av strömmen mitt i ett party. Partyt i det här fallet är politikernas och medias eget branschparty. Det pågår inte bara i dagarna tre utan i månader. Det avslutas med en uppesittarkväll för folket. En galakväll som så många andra tv-sända galor. Det är förvisso lika repetitivt som "Grevinnan och betjänten" på nyårsafton, men det kanske inte gör så mycket, det mesta har idag förvandlats till underhållning i alla fall.

Handen på hjärtat, har vi någon chans att påverka våra barns mående och utveckling när de redan efter några års ålder måste in på institution medan vi är på jobbet? Har vi någon chans att påverka våra lönearbeten när tidskrav och lönsamhet tillsammans sätter stopp för kreativitet och ett naturligt utforskande av våra oupptäckta begåvningar? Kan vi rösta fram en värld där inte övervakningskameror blivit vår trygga hand? Kan vi rösta bort den journalistiska snuttifieringen och de klonade nyheterna? Kan vi påverka det likformade underhållsutbudet på våra kabel-tv kanaler? Kan vi rösta tillbaka den där lilla och personliga butiken runt hörnet där vi var en kund en gång i tiden, istället för den där byn med uppställda jättelador där du plockar ihop dina varor själv, som konsument och utan en expedit i sikte? Kan vi rösta för ett mindre stressigt samhälle? Ett samhälle med mer närvaro, mer hjärta, mindre våld, större frimodighet och spontanitet? Kan vi säkra kulturen, livet, konsten, kreativiteten och människors drömmar från att marginalseras ner till en första utgiftspost att slopa i statsfinanserna? Kan vi rösta bort det ständiga beroendet av pengar och magvärken varje gång vi summerar räkningarna vi betalar på internet? Kan vi rösta bort våra barns ökande stress- och allergibesvär?

Media nämner inget om detta, politikerna tar inte upp det men alla vet, svaret är nej.

Kommer panic-rooms bli lika självklart som spis och badrum framöver, kommer det att finnas sömntabletter i minibaren på hotellrummet, kommer vi att chippa och kunna övervaka våra barn eftersom det skulle kännas tryggast så, kommer våra DNA och sjukdomsprognoser att bli offentliga och följaktligen våra sjukförsäkringar begränsade? Kommer vi att ha en övervakningskamera i våra bostäder som vi vet att betrodd securitaspersonal använder för vår egen säkerhets skull? Och kommer vi kunna rösta om det?

Och ifall vi fortfarande röstar, skulle vi fortfarande ha åtminstone två knappar att välja på när vi i framtiden klickröstar på datorn? Allians 1 vs Allians 2, står det på den röda respektive blåa knappen. Eller, har det kanske blivit "Den stora alliansen", en enda vit knapp, en enda bred och "förnuftig" lösning! Våra politiker från blått till rött, från pirater till gröna röstar ju redan idag likadant i Bryssel så varför hyckla? Vi vet ju att de "vill oss väl" och man har ju annat att göra än att hänga med i alla valdebatter. Vi får likt deklarationsblanketten en färdigtryckt politisk varudeklaration som vi bara behöver bekräfta med ett klick.

Men vad tjänar det till att klaga, tänker många. Det här tillhör ju kategorin samhällets utveckling. Ni vet, sånt där som bara sker, inget att göra nåt åt, bara att hänga på och anpassa sig till, inger man röstar om liksom, likadant för alla så ...

Media, politiker, experter och vetare av alla de slag hatar såna här reflektioner. De skyr dem eftersom deras verklighet och deras karriärer redan är så tillyxade och anpassade till gällande samhällsordning. "Man kan inte diskutera politik på det här sättet", kanske någon säger. Eller: "Det finns ingen substans i vad ni påstår, ni bara filosoferar". För i deras värld måste varje fråga "realiseras", normaliseras, filtreras, avbuggifieras och inte minst krackeleras så att den blir kontrollerbar, tuggbar, diskuterbar och inte minst budgetmässigt kategoriserbar. När den politiska reningsproceduren gjort sitt så återstår en liten grå, byråkratiskt, formell och själlös frågeställning. Separeringsmomentet i processen ser till att krackelera alltför andemäktiga frågeställningar så att det viktiga, hjärtliga, kanske filosofiska eller existentiella kittet effektivt löses upp. Ut kommer några helt separerade sakfrågor utan sammanhang eller kraft. Politikerna kan sedan slänga de här på varandra fram och tillbaka. Eller så slängs de var och en ut i något debattprogram . Gäster bjuds in, sakfrågan tuggas igenom från olika vinklar, men helikopterperspektivet och det ursprungliga sammanhanget hålls utanför och därmed också en möjlighet till lösning. The show goes on as usual.

När nu riksdagsvalet närmar sig så masar vårt samhälle in folket i en liten konstgjord studio till verklighet. Där tänder de alla spotlights, där talar de till oss i megafoner, där dränker de oss med sina påståenden om att allt är okey och tvingar till sist ut oss likt boskap i fållorna fram till valurnorna. Där står vi fortfarande bländade och döva och gör vår demokratiska plikt. Där uppfyller vi deras val, deras gränser och deras illusion.  Då fyller vi deras tomma påsar med "demokrati" och kliver vi in i deras feelgood-film.

Jag vet varför samhället så kompakt undviker att ta upp de stora dragen, de övergipande grundfrågorna, sammanhangen och diskussionerna om samhällets grundstoder. Jag vet varför politiker och vetare känner en så stark ovilja och det är för att de själva ändå är människor och för att de får ont i magen av samhällsutvecklingen. De vet att vad jag skriver har förankring i verkligheten, i var och ens vardag, i människors hjärtan och i allt vad vi människor vet är rätt, sant och naturligt. Men allra värst, de vet att möjligheterna till att påverka grundfundamenten inte finns innanför våra demokratiska möjligheter.

Riksdagsvalet är därför en teater.

Världen globaliseras i ett rasande tempo. Politiska, finansiella, mediala och religiösa världsledare bygger nya nätverk, de skapar allianser, de skapar konsensus på en sådan politisk och kulturell nivå som får EU-parlamentet i Bryssel att framstå som kommunfullmäktige. Helt utan medias bevakning.
"World Economic Forum" i Davos, Bilderbergmötet, G8-möten IMF/World Bank konferenser är sammankomster då en global konsensus skapas. Här sammanstrålar globala ledare, såväl publika som diskreta influenser inom ekonomi, näringsliv, banker, militär, politik, religion, stater o.s.v. Det senaste globala politiska drevet och inneorden "Den nya världsordningen" formuleras och legaliseras och vad detta kan innebära törs man inte ens tänka på. En sak är säker, när den globala konsensusen och riktlinjerna landar i en praktisk mening, när den till sist påverkar Sverige och oss väljare så är våra politiker, media och den svenska befolkningen långt bortom en reell chans till att kunna påverka.

Och i den mån vi har haft chansen att rösta om t.ex. EU så har de flesta som röstat ja inte gjort för att de var FÖR, det var för att de flesta var EMOT att bli utanför. Idag är vårt medlemskap bortanför våra demokratiska valmöjligheter. Några av våra kända riksdagspartier tvingas ett efter ett att böja nacken, de tvingas lämna EU-frågan och acceptera vår demokratiska kräftgång.

De flesta är mätta på konsumtion och materiell tillväxt, de är ganska likgiltiga för den rödblåa politiska röran, de är uppgivna av stressen, det ständiga tempot och samhällets alltmer krassa värderingar styrda av ekonomi ochegoism. De är trötta på en ständig uppkoppling och bär på en djup, djup insikt om att hela skiten är fel!

Vi vaknar till liv och känner en ovanlig och frisk vind blåsa när Julian Assange och Wikilieaks blottar de krassa sanningarna kring Afghanistan-kriget. Gammelmedia hänger annars som en blöt filt över oss och alltfler inser att vad vi får till oss i form av nyheter egentligen lika mycket är åsikter. De väljer nyheter ur verklighetens flora, vi läser dem och tror på urvalet som om det vore allt.

Visioner och ideologier finns inte med i valdebatterna. Det är ämnen som inte passar in i vårt kortsiktiga lösningsklimat. De målas över med personfixering och närapå dagliga opinionsmätningar för att höja spänningen.

Minns Barack Obamas presidentkampanj och amerikaner som "såg ljuset". Idag kan vi som inte for med i frälsningsdraget från hans så skickliga "Change" kampanj konstatera att tårarna på väljarnas kinder under hans vinnartal för länge sedan torkat. Och de nya som kommer beror på arbetslösheten, på status quo i hela det amerikanska samhället, på svikna löften vad gäller Irak och den fortsatta krigiska och intensifierade inställningen som inte minst svenskar naivt trodde skulle försvinna med Bush avgång. Hur den Norska Nobelkommittén mår idag kan man knappt föreställa sig. Pinsamt är bara förnamnet. Vad man kan lära sig är att när en politiker yttrar ordet förändring så är det näst intill en garanterad lögn.

Nya tankar behövs. Alltså, inte som när någon glad gycklare blandar de existerande politiska färgerna i en burk, skakar på den och trollar fram: "Aha ny demokraaati". Han blandar färgerna igen och skakar fram, "Ahaaa, Pirati", sedan: "Ahaaa, Liberati". Eller varför inte: "Ahaa MI, ett maskulint Initiati, se där, haha". Partiet som skulle kunna utlova vad som helst eftersom alla löften redan är realiserade sedan tusentals år tillbaka.

Hur kan vi berätta att vi vill lämna teatern, hur kan vi tala om för politiker och varandra att vi står på ett sjunkande skepp, hur kan vi säga att de rödblåa och alltfler konforma lösningarna och den skenbara demokratin inte längre duger? Allt är inte som vanligt, allt är inte okey, allt är inte vad du blir bombarderad med. Verkligheten är vad den är. Vi måste återta rätten till vad som är sant i våra liv. Att 100% av gammelmedia inte säger nåt, eller att 95% av alla politiska bloggare fortsätter att diskutera gycklarens meningslösa blandningar betyder inte att det är viktigt eller centralt. Det betyder bara att de inte tänkt längre än vad de gjort.

Meningsfulla arbeten, ett samhälle som inte skapar våld, missbruk och utslagning, jämställdhet, rätten att få vara sjuk utan att vara rädd för ekonomin, ett samhällsklimat där människor har tid att se på varandra och lyssna på varandra, är exempel på problemfrågor som du vet att våra partier INTE kommer att kunna generera några avsevärda lösningar på. Vår demokrati råder inte över dem. Det är den kusliga sanningen när samhället nu försöker leka demokrati några veckor till. Löftena som nu spottas ut handlar istället om att locka dig som väljare med några hundralappar mer i månaden. Det är cyniskt och deprimerande för dig som fortfarande minns vad demokrati egentligen borde handla om.

Använd din röst till att slänga den i papperskorgen eller till att rösta på något som är FÖR vad du verkligen söker när du ensam funderar och verkligen känner efter. Det kanske blir Kalle Anka partiet eller enbart ditt eget namn, huvudsaken är att du avger ditt hjärtas mening.

Hur ska vi annars göra?

Denna krönika finns också publicerad på Sourze i en kortare version.

Debattlänkar: Aftonbladet DN Svd  SvD  DN


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

18 Kommentarer
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Kommentarer

september 3. 2010 21:59

Pernilla Hagberg

Tack Mats och även Linda förstås! Jag är så tacksam för att ni kan samla alla viktiga tankar i en så fullmatad text.

Jag är själv en alldeles färsk politiker och riktigt förbannat (förlåt) frustrerad på politiken. Nu har jag själv fastnat i den rädslostyrda situationen, trots att jag inte har någon saftig lön att oroa mig för. Men när jag nu bor i en liten kommun  och många känner till mig nu så vågar jag tex plötsligt inte säga öppet att Sverigedemokraterna kanske behövs för att ruska om systemet. En så enkel mening som inte behöver betyda nåt är helt tabubelagt vilket i längden är livsfarligt för den lilla demokrati som finns kvar.

Jag följer det mesta jag kan hitta inom sanningsrörelsen och det berikar verkligen mitt liv och gör att jag kan bibehålla mitt öppna kritiska tänkande vilket för många politiker är helt otänkbart. När jag för fram vissa åsikter inom partiet så är det ibland som jag svurit i kyrkan som tex att klimatet blir kallare och att sydpolen brer ut sig. Jag avskyr att känna mig så bunden så jag vet inte om jag orkar fortsätta men jag tänkte göra ett försök efter valet iaf, nånting kanske jag lär mig och andra lär av mig kan jag hoppas.

Pernilla Hagberg

september 4. 2010 00:10

carina flink

Ja, vad kan vi annars göra?.  Människor pratar inte med varandra om viktiga saker längre. När viktiga saker förs på tal blir det tyst och just kallt. Och jag tänker naturligtvis att det är jag som framkallar den där obekväma tystnaden och kylan.  Glädjedödare. Jag får inte vara med för jag följer inte koderna. Men jag vill inte vara en glädjedödare. Jag tycker om att vara glad, att vara delaktig, att samtala och att ha trevligt. Men människor samtalar inte längre. Vi är för upptagna med att jobba, se på TV och hänga med i facebook. Vi har inte tid att reflektera över samhället. Vi har inte ork att sträcka oss bortom vad media, politiker och myndigheter matar oss med för att försöka få en egen överblick, tänka själva och ha egna åsikter. Inte om viktiga saker. Trots kommunikationstekniken som gjort att människor kan nå varandra från varsin sida av jordklotet så reduceras samtalen till något man läser på en skärm och på något sätt stannar där. På skärmen.

I mitt hörn av världen skapas inga diskussioner, inga rörelser, inget engangemang kring hur samhället ser ut idag eller samtal kring visioner om framtiden. Inte så att människor verkar särskilt entusiastiska med tillvaron så som den är. De flesta verkar faktiskt inte vara det. De flesta tycker att mycket är rent för gjävligt  och engagerar sig för all del i att högljutt klaga över detta. Men det saknas viljan/hågen/lusten eller förmågan att reflektera över varför det ser ut som det gör och att samtala kring vad man skulle kunna göra åt det. Man försöker inte ens. Det räcker att ställa den frågan till någon som högljutt klagar över hur världen ser ut för att man ska bli betraktad som ett ufo.

Det är så förbaskat synd. För även om det är svårt att hitta fram till en gemensam syn om hur det egentligen skulle kunna vara så verkar ju väldigt många rörande överens om att samhället inte är okei som det fungerar idag. Och att det ser ut som det gör idag är ju för att de flesta av oss inte gör motstånd mot det utan istället bär upp det genom att spela med i alla galenskaper för att vi känner oss tvungna, insnärjda. Och det är vi ju också eftersom det är väldigt, väldigt svårt att leva utanför ett system som hela gjävla världen är insnärjd i. Om inte majoriteten av världens befolkning vänder det ryggen så händer inget.

Och ändå, vi måste ju börja någonstans. Som ni, Linda och Mats, och många många fler med er faktiskt gör.  Jag går dagligen in här för att se om ni skrivit någon mer krönika. Jag gör det för att få näringSmile Ofta vill jag skriva något. För att visa uppskattning och för att på något sätt bidra med att åtminstone hålla igång samtalet, om än bara på skärmen.

Tack
Carina

carina flink

september 4. 2010 08:56

Fredrik Larson

Hej Pernilla!

Förstår din känsla av vanmakt! Det är lite samma som att arbeta kommunalt - man är del av en hierarki, en betongkoloss helt utan känslor.
Så ska vi arbeta politiskt måste vi vara trojanska hästar, vi måste detonera mitt i de slutna sällskapen, skapa opinion, få folk med sig - då börjar det skaka hos robotfigurerna. För rädslan att blotta sig verkar vara oerhört ångestfylld.
I alla  svenska kommunala organisationer ser det ut såhär, beslut fortplantas neråt i organisationen, och MÅSTE frösättas av de längst ner: parkarbetare, fritidspersonal, lärare, assistenter, bibliotekarier osv. Informationen från "de på golvet" når inte tillbaka längre än till mellanchefer - som sedan blir tillrättavisade uppifrån, för att inte skapa oro i leden. En genialt rädslobaserad rörelse!

Kärlek?

I år lägger jag min röst på en piratpartist, Carl Johan Rhebinder - för han stämmer in i mitt i eget tänk, och även det synsätt som Mats och Linda också tar upp här.
http://tantrikblog.wordpress.com/
Kolla gärna in det han skriver.
Det ska bli intressant och se hur han hanterar problematiken med konsensustänk som uppstår inom alla politiska rörelser.

Fler figurer som monterar ner politiken - jag som medborgare vill ju ha fler människor som blir "min" röst i andra sammanhang - likasom jag blir en röst för andra där min passion, min kärlek uttrycks!

Så kan vi bli en organisk rörelse...

Men pyramiderna MÅSTE rivas, inom oss och utom oss!!!

Fredrik



Fredrik Larson

september 4. 2010 13:12

mats

Hej på er

Tack för alla kloka varma och mänskliga kommentarer.

Pernilla, både jag och Linda är jätteglada för att du skriver här trots att det kanske är lite känsligt/farligt? Det verkar som om du borde hänga på ett tag till i politiken och lära och förstå. Och tabun ja, det finns hur många som helst av dem och jag förstår ditt exempel med SD precis.

Carina. Jag tror att det du skriver gäller för väldigt många. Och jag känner igen dina iakttagelser. Jag orkar till och från inte med att bara lyssna på de där som klagar. Jag säger åt dom att "du bestämmer själv när du röstar". Då brukar de komma av sig. Jag försöker verkligen att få människor attt reflektera runt omkring mig. Det är nog ett rent nöje. Det kan ge llite av en UFO-stämpel över en men i långa loppet så har jag märkt att man vinner respekt.

Fredrik, du formulerar saken så bra:
"Så ska vi arbeta politiskt måste vi vara trojanska hästar, vi måste detonera mitt i de slutna sällskapen, skapa opinion, få folk med sig - då börjar det skaka hos robotfigurerna. För rädslan att blotta sig verkar vara oerhört ångestfylld."

mats

september 4. 2010 15:03

Beelzebjörn

Tänkte bara passa på att tacka för citatet jag snodde.

outad.blogspot.com/2010/09/demokratiteatern.html

Beelzebjörn

september 4. 2010 16:20

mats

Hej Björn
Helt okej, tack för uppskattningen!
Mats

mats

september 5. 2010 10:34

Lisa

Tack alla röster i denna tråd. Jag vet inte ens om jag kommer att rösta alls. Fick tips om ett parti som har andliga aspekter. www.enhet.se.
Har inget mer att tillägga idag.
Delar med mig en länk av Geroge Carlin. Som ni säkert sett, men ändå. Smile
http://www.youtube.com/watch?v=xIraCchPDhk
George Carlin Doesn't vote

Lisa

september 6. 2010 11:11

Metaphor

Hej på er.
Tack för en välbehövlig krönika så här i valtider.
Även jag kommer att lägga min röst på Carl-Johan Rehbinder, han är tillräckligt "oförstörd" ännu anser jag. Hoppas verkligen vi är flera, och kan göra skillnad och hjälpa honom in.

Mvh

Metaphor

september 7. 2010 12:21

carina flink

Jag kommer nog att rösta blankt den här gången.

Hittade en video på bloggen ”Tidsmaskinen” där Birger Schlaug pratar om hur vi människor håller på att ”förvandlas till ekonomiska varelser som är till för ett system, istället för att ett system är till för oss människor.”

Att ”vi är alla reducerade, i dagens politiska debatt, till ekonomiska varelser som ska hålla igång ett ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare”
Men  ”att vi är sociala varelser, biologiska varelser och kulturella varelser” och att vi borde bygga ett samhälle för ”riktiga” människor istället.

Han sa också att ” För ingen kan väl ändå hävda att en evigt ökande tillväxt och en evigt ökande konsumtion är utveckling


Naturligtvis blev jag nyfiken på Birger Schlaug och det han hade att säga eftersom mycket av det han säger överensstämmer med det jag själv känner och för att han tar upp just sådant jag tycker är viktigt att tala om och fundera kring.

Jag hittade en artikel av honom på Newsmill. ” Miljödebatten mer visionslös än någonsin”

Han tar upp att debatten om framtiden borde handla om vart vi är på väg och varför.  Det borde det talas mer om i våra media tycker jag. Är vi på väg mot ett samhälle som gynnar människornas utveckling och livskvalite? Är systemet till för oss eller är vi till för systemet?

carina flink

september 7. 2010 12:48

mats

Hej Carina.

Tack för tipset, Schlaugs ord är ju precis vad som menas här.
Har du en länk till videon, hade svårt att hitta den där bloggen!

Mats

mats

september 7. 2010 13:12

carina flink

Oj, förlåt. Idemaskinen var det ju. Här är länken http://robertwensman.wordpress.com/

Carina

carina flink

september 7. 2010 14:11

mats

Hej Carina

Strålande bra video där Schlaug säger samma sak men från sin utgångspunkt.
En eloge till Robert och hans blogg också!

Mats

mats

september 7. 2010 20:04

Anders

Här finns det en pdf-tidning som ägnar senaste numret åt valet

http://www.box.net/shared/tf54gq7aos

Anders

september 7. 2010 20:43

Lisa

Tack Carina för ännu en bra blogg. Det jag hört av Birger har jag hittills gillat. Gick och lyssnade på en debatt mellan Mona Sahlin och Birger Schlaug om vi skulle säga ja eller nej till EU för ganska många år sedan nu. Birger vann överlägset i den debatten.

Lisa

september 8. 2010 12:40

Bondeupproret

TILL MATS OCH LINDA

Mobilisera hela bloggosfären: Otroligt viktig namninsamling


Jag ber sällan bloggosfären om hjälp och i regel avskyr jag kedjebrev och liknande. Men nu måste jag försöka be alla från alternativ media om hjälp.

Igår fick jag en petition godkänd av europaforslaget.se som handlar om att "Granska makthavarnas stängda möten"

T.ex Bilderberggruppen !

Vi har fram till den 31 December att samla in namn från svenskar och medborgare inom EU.

I skrivande stund har man från europaforslaget.se på egen hand översatt min text från svenska till engelska och kommer under nästa vecka lägga ut min petition om granskning till alla EU-länder så eumedborgare kan se den och skriva under (namn+adress)

Förstår ni hur viktigt och hur stort detta kan bli?? För mer info om mitt förslag/petition och för att skriva under besök denna webbsida:

europaforslag.se/epetition_core/view/Bilderberg <europaforslag.se/.../Bilderberg>

Europaförslaget är ett officiellt eu-samarbete och i Sverige är det Malmö stad, Stockholms stad, Goteborg, Piteå och linköping involverat dvs detta är på riktigt och det är upp till oss alla att skriva under och sprida detta till så många som mojligt nu. Jag har bara planterat ett frö - nu är det upp till oss alla att hjälpas åt.

MVH

Byfanenfrandalarna / http://bondeupproret.wordpress.com <http://bondeupproret.wordpress.com>  / star666@post.com <mailto:star666@post.com>  + (din egen webbsida/blogg)

FACEBOOKGRUPP: www.facebook.com/group.php <www.facebook.com/group.php

Bondeupproret

september 13. 2010 11:40

Tharand

Tack för ett välskrivet och tänkvärt inlägg. Jag har själv övervägt att rösta blankt i protest mot blockpolitiken som reducerar våra val men det blir miljöpartiet eftersom de trots allt erbjuder ett seriöst alternativ med tanke på flera av punkterna du tar upp i ditt inlägg.

Tharand

september 13. 2010 12:54

mats

Hej Tharand

"Jag har själv övervägt att rösta blankt i protest mot blockpolitiken som reducerar våra val men det blir miljöpartiet eftersom de trots allt erbjuder ett seriöst alternativ med tanke på flera av punkterna du tar upp i ditt inlägg."

Mp var det parti jag själv röstade på innan jag släppte riksdagspartierna för ett antal år sedan. Jag prövade en sån där "kolla vilket parti du ligger närmast" undersökning på nätet och fick upp Mp som första val.

För min del så är demokratifrågan (bl.a. EU) så stark, liksom det ekonomiska systemet och tillväxt-spiralen att jag inte ser nån öppning hos något av riksdagspartierna.

Har ännu inte tagit ställning till vad/om rösta på ännu.

Mats

mats

september 14. 2010 21:37

Delavante

Strålande bra Mats! Sånt här får vi garanterat aldrig läsa i mainstreammedia.

Delavante

Lägg till kommentar


(Kommer visa din Gravatar ikon)

  Country flag

biuquote
  • Kommentar
  • Live överblick
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper